Ledsen är jag - Men jag mår inte dåligt.

 Jag har naturligtvis tänkt mycket och stundtals har jag också gråtit otroligt mycket och länge. I timmar har jag haft helt blodsprängda ögon och jag har också vägrat att hålla tillbaka mina tårar. Jag vill alltid vara nära mina känslor jag kämpar aldrig emot dom. Då tror jag nämligen inte att jag på sikt kommer att må bättre.
 
Jag vill ändå understryka: Jag mår inte dåligt. Den sista tiden som jag fick med mamma var väldigt bra. och vi kom nära varandra på ett sätt som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva med min mamma. Jag har också nu fått höra att mamma hade talat om för väldigt många att hon alltid blev glad när hon visste att jag skulle komma på besök. Hon mådde också betydligt bättre rent psykist efter mina besök. Mamma sa detta, och personalen på boendet och andra i hennes närhet märkte detta på henne. Att jag nu får höra detta gör naturligvis mig glad och även om jag sörjer min mamma så känns det bra att våran sista tid tillsammns blev så bra som man naturligtvis vill att det ska vara. Visst finns de saker som jag ångrar att jag inte gjorde, men jag kommer nu under resten av mitt liv alltid att ha ett väldigt fint minne av mammas sista månader i livet. Även om jag känner en enorm saknad och tomhet, Även om jag gråter i timmar och får blodsprängda ögon, och även om mycket känns tufft, så finns de nu så många minnen av mamma som jag har som gör mig så glad. Jag kommer ju att minnas med glädje vad vi hade de sista månaderna av hennes liv. Det känns otroligt bra, och den känslan övervinner ofta min saknad och sorg  som jag naturligvis också känner.
 
 
 
Vi tar detta från början.
Mamma hade varit riktigt sjuk sen i i december förra året. Hon hade innan varit sjuk i cancer, men blivit friskförklarad. Sen kom det tillbaka och då var det så illa så att hon fick åka till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg  för en akutoperation. Sen var hon riktigt dåligt och i våras och då hade hennes cancer spritt sig och då fick i alla fall jag en känsla av att nu har nog inte så¨llångt kvar, men det var ju inget jag egentligen visste något om. Jag sa heller aldrig något till mamma om vad jag kände och trodde. Det känns rätt idag att jag inte sa nåt där.
 
Fredag - 2017 08 18
Personal ringer mig från mammas boende och berätar att hon har blivit väldigt sjuk och att hennes värden inte var bra. Jag fick prata med en sköterska som befann sig hos mamma och sen fick jag också prata med mamma. Hon sa att hon kände sig yr och att hon inte mådde bra. Jag sa bara att hon skulle ta det lugnt och att det kommer att bli bra. Jag sa också till henne att jag ringer henne på lördag och jag säger också att jag kan besöka henne på söndag. Vi säger hej då, kram osv.. sen lägger vi på.  Detta visar sig nu bli det sista samtalet jag har med mamma.
 
Lördag - 2017 08 19
Jag gör som jag har lovat mamma. Jag ringer henne och då svarar hennes sk kontaktperson som heter Helene och säger att mamma sover, men att hon ska säga till henne att jag har ringt när hon vaknar igen. Det visar sig att mamma sover större delen av lördagen. Här kan jag nu i skrivandets stund känna att jag kanske borde ha gjort mer än vad jag gjorde, men sen är det ju mesningslöst at ångra saker. Det ska jag väl inte göra??
 
Söndag - 2017 08 20.
Jag vaknar till under morgonen och ser att jag har två eller tre missade samtal, plus något meddelande som jag såklart också har missat. Jag har inte vaknat av nånting och det är inget konstigt med det. Jag hade inte min telefon i närheten av sängen och då vaknar jag inte. När jag att jag lite missade samtal och sånt så lyssnar jag av min telefonsvarare och då får jag först veta att jag har fått ett röstmeddelande klockan 04:30 på morgonen. Sen hör jag en okänd röst säga att min mamma har avlidit. Jag kollar vilka som har ringt och väljer att ringa en av mina kusiner, och detta fallet blir det Tony. Klockan är nu 10:00 och jag säger då till Tony direkt när han svarar att jag kommer till Uddevalla. Jag säger också att jag sen ska ringa begravningsbyrån så dom kan komma och hämta mamma, men jag vill ju komma ner först till Uddevalla. Jag vill ju se henne innan jag ringer någon som ska hämta henne liksom. Allt detta säger jag för han ligger på ganska mycket med vem jag kan ringa och att jag måste ringa. Jag vet ju det, men vill ju ner till Uddevalla och ta allt därifrån. Tony hade varit hos mamma under natten, men jag tror att det hade varit en sköterska hos mamma när hon somnade in och ca 04:00 på morgonen dödförklarades.
 
Jag tar tåget som går kl 10:24. Jag sitter 20 minuter på tåget, men det känns som 3 timmar. Jag vet ju vad som har hänt och jag känner mig så försenad, fast jag tar tåget exakt den tid som jag hade sagt redan till mamma i fredags att jag skulle ta. Men det är ju så att mamma avled ju faktiskt under natten och nu kommer många tankar fram som handlar om att jag ångrar att jag inte gjorde si eller så istället. När jag kommer hem till mamma så sitter min moster och en annan kusin till mig som heter Robert och väntar på mig.
 
Vad är det jag ångrar under dessa 3 dagar?
Egentligen är det ju meningslöst att ångra saker. Det blir ju extra meningslöst nu att ångra något som man borde gjort för mamma i fredags, lördags eller i söndags. Men ändå. Jag kunde gjort vissa saker bättre. När man ringde i fredags kunde jag försökt ta första bästa tåg och ta mig ner till Uddevalla. Då hade jag kanske fått ett par ord till med mamma. I lördags kunde jag ha åkt ner och stannat hos henne under natten melan lördag och söndag. Då hade jag ju varit med henne när hon "somnade" in en sista gång. Det var ju så det var. Hon avled i sömnen den 20 augusti 2017.
 
Ok, detta är lätt att säga efteråt att man ångrar saker man gjorde eller inte har gjort. Men det är ju ändå så att jag inte kunde veta säkert vad som sen skulle hända. Dessutom är det ju så att hade jag åkt ner under lördagen så hade jag förmodligen inte fått kontakt med mamma. Jag hade kunnat sitta med henne, och jag hade velat göra det, men jag tror att den kontakt med samtal som nu visade sig bli det sista samtalet med mamma också hade blivit det, även om jag hade åkt ner till Uddevalla under lördagen. Oavsett om jag gjorde rätt eller fel så finns det inget som har kritiserat mig eller nånting. Detta är ju bara vad jag känner, men egentligen spelar ju det ingen roll. Mamma avled natten den 20 augusti och så är det nu. Under söndagen var jag i ett läge där jag nu skulle göra sånt som förväntades av mig. Jag gjorde det också.
 
Jag satt hos mamma länge vid sängkanten och tittade på henne länge efter att hon nu hade avlidit. Hon såg väldigt fridfull ut och jag satt tills jag verkligen kände att jag inte behövde titta mer eller tänka mer påvad jag såg. Jag grät mycket under tiden jag sat där och sen fösrökte jag torka tårarna lite innan jag ringde begravningsbyrån.
 
När jag ringde presenterade jag mig vid namn och sen frågade jag om man kunde ordna detta ganska snart.( För hon kan ju självklart inte ligga kvar i sitt hem). Sen tar det bara 30 minuter så står en bil utanför på gården. Vi som befinner oss i lägenheten tar ett sista farväl av mamma och sen tas hon ut på bår. Det är då innan hon tas ut bestämt med mig att jag ska komma til begravningsbyrån redan på måndag. Och det bestämdes alltså på söndag. Jag ska ta mer om detta möte i ett senare blogginlägg.
 
Nu vill jag bara avslutningsvis säga: Tack för alla snälla ord och alla fina hjärtan som många av er som följer mig på olika sociala medier har skrivit och skickat till mig! Det värmer verkligen i hjärtat. Jag mår inte dåligt även om jag känner saknad och sorg. Jag känner vad jag känner och jag tänker fortsätta och känna...precis vad jag vill. Mamma och jag hade det bra tillsammans den sista tiden som hon var i livet. Så har det inte alltid varit, men det är den sista tiden som jag kommer att minnas bäst av alla minnen som jag har med mamma, trots henes svåra sjukdom. Hon var så glad över att jag fanns där för henne och jag tycker om att bara försöka se till så att hon mådde så bra som möjligt, med dom förutsättningar som då fanns.Dessutom hade det bra i sit hem. Det var stort och fint med fin utsikt och stor altan. Så visst var mycket bra också, även om jag så gärna hade velat att mamma hade fått slippa sin sjukdom som tog så "styggt" på henne.
 
Jag älskar dig mamma. Jag kommer självklart aldrig att glömma dig. Du kommer för alltid att ha en plats i mitt hjärta. Vila i frid. Det är du mer än väl värd att få göra nu. Kram på dig älskade mamma.

 
 
 


Vila i frid.

Min mamma avled i natt (2017 08 20) i sitt hem i Uddevalla. Mamma blev 57 år. Vila i frid lilla mamma.
 
 
 
 


The Power of Backhand!

 


Snart taggar jag nog upp lite.

 Semester och dom helt lediga dagarna har varit sköna att ha. Det har varit skönt att inte behöva bry sig så mycket om vad klockan är eller tänka på vad man vill hinna med under en förmiddag, innan det är dags att ta sig till jobbet för att köra buss. Sen har man väl slöat till lite också. Det är inget som jag direkt tycker är fel. Vem bryr sig? Jag har ju semester och jag sa ju innan sommaren att jag skulle tagga ner rätt ordentligt. Jag ville tagga ner och ta det lugnt innan den där känslan av att jag är helt slut av mycket grejande infann sig. Sen är väl inte slö rätt ord för jag tror inte att jag är slö, men jag vill inte ha FÖR mycket att göra. Jag blir ofta stressad och jag får också känslan av att jag får mindre gjort ju mer jag känner att jag vill få gjort.
Under det första halvåret av 2017 så kändes det lite som jag låg på gränsen för vad som är för mycket att göra.  Därför har det varit skönt att nu under sommaren bara ha behövt tänka på jobbet, och under slutet av denna sommar har jag haft  semester och då  har jag ju egentligen inte behövt tänka på nånting. Jag har i alla fall inte brytt mig lika mycket som jag brukar göra.
Jag har också ställt in saker jag skulle ha gjort. Jag har gjort det för att jag har velat vila och inget av de jag har ställt in har jag ångrat. Jag kan väl bara säga att jag har haft en bra sommar och en bra semester, även om jag ibland kan ha känt mig lite rastlös och slö. Jag har ju lite svårt att sitta still. Jag vill gärna ha något att göra hela tiden (inte för mycket dock), helst ska jag få gjort saker innan jag ens har hunnit tänka på vad det är jag ska göra. Men nu när jag ändå har lyckats med att tagga ner ordentligt så känns det som det har varit bra för mig.
 
Jag har nu en vecka kvar av semester och sen ska man tillbaka till jobbet igen. Tanken är nu att jag ska börja att gradvis tagga upp lite. Idag har jag en "slödag" till, men från och med imorgon så börjar jag få mer att göra igen. När jag tittar i min kalender för nästa vecka så ser jag att jag har något planerat som jag ska göra nästan varje dag. Så mycket som jag har att göra nästa vecka har jag nog inte haft på hela semestern.
 
Jag kommer väl som sagt att tagga upp lite. Göra mer saker. Jag börjar lite lugnt och tar detta steg för steg. Sen från och med nästa vecka så har man ju jobb och då rullar det på med jobbet och så har man andra saker på gång som ska bli roliga att få uppleva. Hoppas jag kan orka med grejandet och slippa känna att jag måste tagga ner med en gång igen. Jag vill vara lite på tårna igen. Vara beredd att ta dom möjligheterna som jag faktsikt kan se att jag har och får i livet. Sen får man aldrig glömma att vara rädd och sig själv och verkligen lyssna på kroppens signaler. Även om man kan se vissa möjligheter så kan man inte klara allt, och man behöver inte göra allt heller. Jag tänker inte glömma att jag måste må bra och ta hand om mig på det sätt som jag tror är bäst för mig.
 
Var rädda om er ....
 


🇱🇺🇱🇺🇱🇺 (Amsterdam 5-7 maj)

 


Stockholm - Peg - Musikstudio..

Stockholm - Solna - Peg Parnevik - Musikstudio- 6 april 2017.
 
 


💖🥂🌹 (Stockholm 18-19 maj)

 


Fredag och örntröja.

 Idag var det tänkt att jag skulle ta mig ut på den där löprundan, men peppen eller motivationen till att faktiskt ta mig ut och springa var som bortblåst. Jag har väl börjat slöa till rätt ordentligt och det känns som ju mer man vilar ju slöare blir man. Jag ville ändå ut och röra på mig. Det kände jag i morse, även om jag absolut inte ville ta mig ut och springa. Jag kompromissade lite med mig själv och kom fram till att jag kan ju gå en rask promenad på några kilometer. Så fick det också bli för jag resonerar lite så att en promenad är bättre än inget alls.
Efter rundan blev det en dusch och sen har jag grejat med lite småsaker under morgonen. Saker som bara bör ta en kvart, men jag håller på längre. Att man är rätt slö nu visar sig även när man grejar med lite vardagliga saker.
 
Jag har också varit ute och hämtat mat. Den maten har jag sen ätit hemma  i lugn och ro.  Nu efter maten tror jag inte det blir så mycket mer gjort. Man kommer väl att sitta här hemma, eller ute  och tänka på vad man ska göra med livet. Kanske kommer man på något som man kan göra ikväll eller längre fram. Energi och den där peppen på att göra saker hittar jag väl snart igen. Motivationen måste ju komma tillbaka någon dag, men just nu känner jag inte för nånting och då ska jag vä linte göra nåt heller?
 


Captain Jack - In The Army Now 2017

 


Har man tiden att tänka så snurrar det mer.

 
Torsdag idag och ska jag vara ärligt så gör jag inte mycket, och jag kommer inte att göra så mycket idag heller. Jag njuter mest av min semester.
 
Nu på morgonen har jag ändå varit ute och postat lite paket. Saker jag har fått sålt måste jag ju leverera. Det som orar mig lite är att jag någon gång ska skicka fel paket eller brev till fel adress och sen när man då få reda på det så ska man i efterhand försöka räkna ut var det där brevet eller paketet har hamnat. Det kanske löser sig OM det nu skulle hända någon gång. Det har inte hänt än, men ibland känner jag att jag måste dubbelkolla och sen tänka efter vart jag ska skicka något, och till vilken adress. Jag dubbelkollar och är noga, men ändå blir jag i efterhand osäker på om jag gjorde rätt, fast än så länge har det aldrig blivit fel.
 
Jag kan också ora mig för att jag nångång lägger fel vara i fel paket, eller glömmer att skicka iväg något osv. Alla möjliga fel kan man göra ju.
 
Lite jobbigt är det när jag så ofta oroar mig för att jag ska skicka fel. Blir det fel så händer det nog typ bara en gång av tusen skickade varor. Dessutom går det säkert at rätta till alt i efterhand.  Jag borde ju därför inte oroa mig för att jag kan göra fel pga av min tankspridhet, men jag oroar mig ändå och blir osäker i efterhand om jag gjorde rätt eller fel, för jag vet ibland hur tankspridd jag kan vara. Extra tankspridd tror jag att jag är när jag har semester också. Det blir liksom mer snurr i huvudet då för man har ju så mycket tid till att tänka på allt och ingenting, typ samtidigt.
 
Fast det är också så att när man har semester och tid att tänka mer än vanligt så kommer man ibland också på saker. Det kan handla om någon galen grej man vill göra som kostar sjukt mycket pengar och som amn tidigare inte ens kunde drömma om att det skulle vara möjligt att kunna göra. Sådana saker kommer man aldrig på när man tex jobbar eler grejar mycket med annat. Då finns inte tiden att tänka och klura på lösningar som tex handlar om at flytta framsina egna gränser.
 
Nu får det bli lite mat. Jag hoppas nu inte att jag är så tankspridd att jag först går till mataffären och handlar mat som jag tänker atjag ska ha til lunch för att sedan gå från mataffären till en restaurang och hämta mat som jag sen tänker jag ska äta til lunch. Det har jag faktsik gjort en gång, fast bar en gång i hela mit liv.
 
 
 


Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE