Torsdagkväll

Har haft en ledig dag. Jag har i princip bara ätit, sovit och kollat på TV. Gör jag något mer så känner jag direkt att det blir för mycket. Jag orkar verkkligen inte just nu. 
 
Jag saknar min fågel och jag märker att jag lätt glömmer av att Mimmi faktiskt inte finns längre. När jag kom hem från jobbet igår så sa jag som vanligt hej när jag gick in i köket. Men jag kom snabbt på att jag inte hade någon att hälsa på längre. När jag idag skulle sova lite mitt på dagen så var jag påväg att bära in buren från köket till sovrummet. Jag gjorde alltid det när jag ville sova mitt på dan. Varje gång jag ska lägga mig för att sova just mitt på dagen så har jag ju alltid tidigare antingen bärt in buren i sovrummet. Den tanken att jag skulle göra det slog mig idag också, men så kommer man liksom på att så är det ju inte längre. Det som hände min fågel kom ju inte speciellt lägligt för jag mådde ju redan dåligt över andra saker. Detta blev en grej till som bara lades uppe på allt de andra. Då kände jag att det var riktigt tufft.
 
De senaste dagarna har jag tappat så mycket av den energi som jag hade. Den psykiska tröttheten är den som känns mest. De senaste dagarna har massor av tankar snurrat igenom mitt huvud. Stundtals går jag runt med en klump i magen. Man blir bara väldigt trött och vissa saker kan man inte sluta tänka på. Det är inte alls så att jag bara mår dåligt pga att jag har fått avliva fågeln. Jag har mina problem och bekymmer som verkligan kan ställa till det för mig på riktigt. Man känner sig lätt sämre än andra människor för att man vissa problem, bara för att man just har vissa problem som man aldrig ser någon lösning på. När jag nu inte mår speciellt bra så blir de problem man har mer uppenbara för mig. Jag inser att problemen som jag har att brottas med är dom som är orsaken till att gör saker som sen får mig att må dåligt. Insikten med att de är problem som jag inte har kommit till rätta med, fast jag vet att jag har haft dom gör ju att man mår dåligt bara därför. Helt plötsligt mår man dålig för något man har gjort och sen mår man dåligt för att man inser  att man har problem som man gärna sopar under mattan Det blir liksom en dubbel effekt av all den skit man har att kämpa med.
 
Hur ska jag komma ur detta? Jag ska vara ärlig och säga att just nu vet jag inte alls. Leva i nuet brukar funka för det mesta, och det är väl det bästa jag kan göra. Jag vet inte om det funkar denna gången, men det får väl framtiden utvisa.
 
 
 
 
 


Vaken i ett dygn.

Det blev som jag trodde. Jag gick och la mig för att sova klockan 06:00 i morse. Då hade jag varit vaken sen kl 06:00 igår. Jag hade att göra och grejade mest hela tiden.
 
1 Disk, städ tvättstugan
2 Veterinären
3 Möte på jobbet.
4 Busskörning
5 Skriva självbiografi
6 HMMM...
 
 
 
 
Idag får det bli väldigt lugnt. Jag har en ledig från allt och då ska jag bara vara ledig också. Det blir väl en dag av att kolla film sitta i massagestolen och kanske lite mer bloggande. De finns mycket nu som jag inser att jag inte kan eller klarar av, men slappa hemma kan jag i alla fall klara av.
 
 
 


Mimmi finns inte längre.

 Jag har varit tvungen att fatta det jobbiga beslutet att låta min fågel Mimmi somna in. Det var i måndags som jag såg på Mimmi att något inte var som det skulle. Detaljer och så skriver jag inte om, men jag känner Mimmi bättre än jag känner mig själv tror jag. Jag såg direkt att hon inte mådde bra.
 
I måndags började jag med att ringa runt till ett flertal veterinärer. Först fick jag inte tag på någon. Jag ringde till olika kliniker, men de flesta svarade inte alls. När jag sen väl fick tag på en veterinär så sa hon att just papaegojor tar vi inte emot. Då var det bara att ringa vidare. När jag tillslut kom fram och berättade om min fågel så sa den veterinären att det finns inte mycket vi kan göra. Vi kan bara hjälpa dig med att avliva din fågel. Det ville jag först inte acceptera. Jag ringde då en annan klinik. Veterinären där sa samma sak. Vi kan inget göra. Vi kan inte ens göra en undersökning. Vi kan bara hjälpa dig med att låta din fågel somna in lugnt och stilla. Efter typ 2 timmar av mycket ringade så insåg jag att jag måste fatta beslutet att låta Mimmi somna in, och det beslutet kändes då helt plötsligt som det enda rätta att göra. 
 
Det var också det enda som fanns att göra. Alla veterinärer jag paratde sa ju att det inte finns något att göra mer än att låta fågeln somna in. Dessutom ska man ju inte vara självisk. Ser man att fågeln lider och det inte finns något man kan göra för att rädda den från lidandet så är det bättre att låta den somna in. Ju snabbare det sker desto bättre för fågeln. Jag tog beslutet i måndags och idag nu under morgonen så hade jag en tid på djurkliniken som ligger på Trestad Center. Där hjälpte två veterinärer mig med att se till så att Mimmi fick somna in lugnt och stilla.
 
Det finns ett medel som heter Zoletil och det fick Mimmi av veterinären innan hon avlivades. Zoletil är ett medel som dämpar oro och ångest och har en lugnande effekt på fågeln. När Mimmi sen var  lugn och avspänd så fick hon en dos av avlivningsvätskan allfatal och sen somnar Mimmi lugnt och stilla in. Det gick fort efter att hon hade fått avlivningsvätskan så hon fick lida så lite som det bara var möjligt.
 
Jag har gjort allt rätt och Mimmi har fått somna in lugnt och stilla och väldigt smärtfritt. Det fanns inget annat att göra än det jag beslutade mig för att göra. Jag fattade ett snabb och ett helt rätt beslut och därför behöver jag ju inte gräma mig över att jag kunde gjort så mycket annorlunda. Mimmi fick verkligen lida så lite som det bara var möjligt.  Jag kan känna  en inre frid med det, och Mimmi får nu vila i frid.
 
 


Det blir nog en 24 timmars dag.

 
Jag satt uppe i natt och kollade Beck-filmen vägs ände. Lite dumt kanske för jag visste ju att jag skulle upp tidigt idag.
 
Jag har varit uppe tidigt. Det kommer att bli så att innan jag går och lägger mig för att sova igen så har jag varit vaken i 24 timmar. Ska få gjort allt de jag vill och måste få gjort, och göra de jag vill under detta dygnet så blir det nog inte att jag kommer i säng förrän tidigt i morgon. Känns lite tufft nu, men när man väl kommer igång med grejandet så funkar dey nog. Problemet är ju att jag mår lite dåligt så det blir ju extra jobbigt bara för det.
 
Dags att kämpa på lite nu då. Snart kommer det en kompis hit som ska hjälpa mig en grej idag. Det är lite känsligt och också tråkigt och sorgligt så var jag ska göra tar jag i ett annat blogginlägg.
 
Ha en trevlig dag!
 
 
 
 


Pingisproffs på mjölkpaketet.

Kul att min fd klubbkompis Kristian Karlsson finns på bild på mitt mjölkpaket. Han laddar väl upp med bla mjölk och mycket pingisträning inför OS i Rio i sommar.
 
 
 


Tisdag

Jag mår fortfarande ganska dåligt. Igår fick jag även fatta ett ganska jobbigt beslut så nu är det dubbelt tufft om man säger så. Det kanske är bra att jag måste fatta det beslutet (vad det är exakt kommer jag att berätta i kommande blogginlägg) nu för jag mådde ju redan dåligt och då kan jag liksom inte må sämre bara för att något mer händer.  Jag försöker ändå att tänka att de finns mycket som är bra också. Jag går heller aldrig ner mig så mycket så att det blir farligt för mig själv. Jag stänger inte in mig. Jag har mig själv att skylla. Jag kan absolut inte skylla på någon annan.
 
Jag var ute på en löprunda i morse. Det kändes bra. Det blev 4 km och ingenting var jobbigt med just denna rundan.
 
 
Jag tänkte för en sekund att jag skulle springa längre än vad jag gjorde. Känns det bra när man är ute så är det ju lätt att man vill pressa sig mer. Det blev ändå så att det fick räcka med 4 km idag. Jag ska ju orka köra på hela veckan så om jag springer för långt och pressar mig för mycket då är det ju lätt att man struntar i det sen bara för att man har kört för mycket. Den fällan vill jag inte hamna i.  Det kommer ju att vara tufft för mig länge nu med allt möjligt. Psykist är det riktigt tufft och jag vet egentligen inte hur jag ska göra för att må riktgt bra igen. Jag kanske kommer att må bättre längre fram, men just nu är det svårt att se att jag kommer att göra det. Det har bara blivit för mycket nu och jag får kämpa ordentligt för att orka, men löpningen kändes ju bra idag i alla fall.
 
 


En hel del ångest.

Helgen är över och klockan har passerat midnatt. Jag kan inte säga att min helg har varit så bra. Den har varit fylld med ångest, kallsvettning, sömnbrist och för lite mat. Det har varit jobbigt och tufft ångest är ju ett sinnestillstånd och när man drabbas av det så känner jag i alla fall av stark rädsla, nervositet eller oro. I helgen har jag nog känt av alla tre (rädsla, nervositet, oro) Jag har mig själv att skylla (som vanligt känns det som) Jag kan inte skylla på någon annan. Man kommer i detta sinnestillstånd till många insikter och vilka problem man har med sig själv satt brottas med. Alla har vi väl problem som man kanske inte alltid är så sugen att prata om. Man känner sig lätt sämre än andra för att man har dom, trots att man vet att andra männsikor också har sina problem.
 
Det som har varit bra med denna känslomässigt ganska jobbiga helgen har som sagt varit att jag har kommit till många insiker med mig själv. Det som också har varit bra är att jag inte har stängt in mig utan jag har verkligen pratat med folk om denna otroligt ångestfyllda helgen.
 
Nu känns det absolut mycket bättre än vad det har gjort tidigare under helgen. Jag har tagit tag i detta problemet själv och sånt är jag bra på. Däremot är jag sämre på att lära av mina misstag som sen gör att jag hamnar i sinnestillståndet ångest. Jag är nog också väldigt ofta för hård mot mig själv så när jag känner av ångest så är den extra påtaglig eftersom jag ofta tycker efteråt att jag borde gjort annorlunda. Men man inser ju också att man nog ska fundera en extra gång innan man säger och gör vissa saker. Riskerar man att få ångest över det man tänker att man ska göra, då är det nog inte värt attt göra det.
 
Som sagt: Jag är bra på att tag tag i problem när dom dyker upp, men jag är sämre på att lära av de misstag jag gör som orsakar problem. Jag måste bli bättre på att lära av mina misstag. Vissa misstag känns det ju som att jag gör om gång på gång. Det är inte bra. Det är därmot bra tag i mina problem som jag själv har orsakat. Jag mår då också bättre av att inte stänga in mig bara för att jag känner ångest och har problem.  Snart börjar en ny vecka och nu kan det bara bli bättre. I helgen har jag varit nere på botten och vänt. Man känner att man lever när ångesten slår till, den saken är klar.
 
 


Bra morgonrunda

 Yes! Det blev en löprunda nu på morgonen. Bra att jag tog mig ut så tidigt. Jag var ute redan klockan 08:00 och jag spran över 11 km (nästan 12 km) nu på morgonen. Det kändes ganska bra även om jag inte riktigt orkar springa hela tiden. Men jag känner mig stolt och glad över att jag ändå tar mig runt. Det är bara att ta sig ut och springa liksom.
 
 
 
Fredag:
Idag är det fredag och förutom att jag har varit ute på en löprunda så har jag hunnit handla lite. Nu har jag massor med mat inför min lediga helg. Nu ska jag fixa mig lite mat och sen ska jag jobba  med busskörningen.  också. Bara en arbetsdag kvar, och sen blir man ledig igen. Gud va skönt det ska bli då. Det har varit lite rörigt med många saker denna veckan, men idag känner jag att de mesta är som det ska igen. Jag har liksom ordning och reda igen. Koll på läget liksom.
 
Så det mesta är bra denna fredag och jag kan snart ta en ledig helg och känna mig nöjd.
 
 
 
 


Veronica Maggio - Vi mot världen

 


Dagens fundering

En Red Bull som är grön ska väl egentligen heta Green Bull.
 
 
 
 


Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE