Några små uppdateringar.

Här kommer några små uppdateringar om hur mitt liv är och vad jag tänker på just nu.
 
Blev farbror. 
Dagarna går. I veckan har jag blivit farbror. Brorsan och hans flickvän har fått en liten flicka. Allt gick bra och alla mår bra. Inget fel på nånting. Skönt det ju.
 
Jobbet
Under veckan har jag jobbat på. Jag gör inte så mycket annat. Många förändringar på jobbet tror jag är på gång, men just nu är det typ som det alltid har varit. Jag känner spontant att många av dom förändringar som kommer att göras kommer att bli till det bättre. 
 
 Gör det som känns mest rätt att göra.
På fritiden tar jag det mest lugnt. Jag vet inte heller riktigt vad jag vill ska hända eller vad jag ska vill göra, och då är det bättre att inte göra så mycket. Om jag gör nånting så försöker jag göra det som känns mest rätt att göra. Det som känns mest rätt kanske inte alltid är det som är just det jag vill göra. Fast jag har ju lärt mig nu att jag vill så mycket, och gör jag allt som jag vill göra så blir det lätt så mycket så att kroppen inte riktigt hänger med. Alltså försöker jag tänka på vad som är mest rätt att göra, så jag på sikt mår bra av det. Jag tar det lugnt, tar en sak i taget och har tålamod. Alla målsättningar jag hade med detta året har jag redan nu klarat av. Det enda jag just nu är lite missnöjd med det är att jag inte tränar och rör på mig mer. Jag hittar liksom inte någon motivation at ta tag i någon form av rörelse och träning. Egentligen är det väl bara att börja och sen bara köra på, men men...
 
 Balkong
För ett tag sedan blev jag påmind om att jag snart kommer att få en balkong. Jag har ju en bostadsrätt och föreningen här där jag bor har ju beslutat att alla lägenheter ska få balkonger. Det blir ju roligt. Jag har aldrig bott i en lägenhet som har haft en balkong tidigare. Förmodligen börjar det arbetet med balkongerna under våren 2018. Den renovering som jag länge har funderat på att jag ska göra kommer jag nu återigen att skjuta på framtiden. För vilken gång i ordning vet jag inte, men just nu känner jag att det är ju bättre att jag får min balkong och att allt blir klart med den grejen först, innan jag själv tar tag i något annat som har med renovering och byggande att göra av min lägenhet.
 
 Bloggen lever vidare.
Jag ska försöka bli lite bättre på att blogga framöver. Jag vill ju hålla denna blogg uppdaterad och levande. Jag tror inte att jag vill sluta, fast jag har funderat på det som fan den senaste tiden. Den där dagen kommer kanske där jag väljer att lägga av.   Men jag känner ju när jag väl sitter här och skriver att jag gillar att sitta här och skriva och greja med min blogg. Därför känns det inte rätt att bara lägga ner just nu. Jag försöker väl året ut i alla fall och sen nästa år så får man väöl känna lite hur man mår och fundera på vad man vill då. Att jag har tänkt mycket på att lägga ner bloggen kan säker bero på att jag inte har mått så bra de senaste veckorna. Då kommer lätt sådana tankar om att bara läga ner och ge upp allat man håller på med. Jag tror att det är en ganska naturlig reaktion. Just nu känner jag att jag mår bättre igen. Har jag bara tålamod, gör saker i rätt ordning så kommer mycket av allt som kändes så hopplöst och meningslöst fr bara några veckor sedan  att snart kännas väldigt mycket bättre igen. Jag vet ju om att jag ibland har perioder där jag mår dåligt. Jag tror mig occkså veta vad det beror på. Men även om jag ibland mår dåligt så är jag ändå för det mesta nöjd och glad för väldigt mycket som jag har, och kommer att få.
 
 
 
 


Nattblogg.

 Jag har haft två dagar denna veckan  med ganska mycket jobb. Jag är noga med att bara vara i nuet. Det är inte svårt för jag har ju inte så mycket annat att göra nu. Jag har heller inget på gång direkt. Ärligt talat så vet jag inte vad jag vill göra framöver. Just nu känner jag jiu bara att jag vill ta det lugnt resten av detta året.
 
Det känns lite ovant att inte ha någon plan eller en strategi på hur man ska göra för att nå ett specifikt mål. Jag brukar alltid ha något i huvudet som jag vet att jag ska göra inom en snar framtid. Men inte nu. Det är bara tomt, men jag vill ju också att det ska vara så. Jag pallar ju liksom inte med mer efter detta ganska intensiva halvår som jag har haft. Jag kan ju nu i efterhand bara säga att allt blev lite för mycket.
 
Mycket har ändå börjat kännas bra nu. Jag har slagit mig till ro med tanken att jag förmodligen bara ska jobba på under resten av året, och sen inte göra så mycket annat. Jag tänkt många gånger under de senaste veckorna att hösten är en årstid som är väldigt enkel att slå sig till ro med. Det känns som allt blir mycket lugnare nu när det börjar bli mörkare tidigare på dagen, och kyligare ute på kvällarna. Det känns lättare att mysa under en filt med en kopp choklad och en bok nu på hösten. Det känns lättare nu än tidigare att bara sitta hemma och inte göra nånting. Jag gillar hösten och mycket som kommer med den.
 
 
 


Tisdag (2017 10 17)

Mycket jobb har jag haft i några dagar nu. Skönt att man är ledig idag i alla fall. Helgens arbete var lugnt och dessutom gillar jag ju att jobba när de flesta andra är lediga. Jag gillar också att vara ledig när dom flesta andra människor jobbar. Så en tisdag som denna är väl egentligen en perfekt dag för mig?
 
Igår blev det en ganska jobbig dag. Jag gick upp ganska tidigt. Jag hade en hel del att göra. jag har kommit efter så mycket med allt jag skulle vilja ha fått gjort för länge sen. Men jag hade ju en lång arbetsdag också. Igår blev en dag av mycket grejande från tidig mprgon till mitt i natten. När jag kände att jag ville gå och lägga mig så orkade jag inte ens göra det. Jag satt uppe ett bra tag till. Jag kom väl i säng klockan 02:00 i natt.
 
Idag får det bli mycket "chillande". Kanske orkar jag med en promenad, eller så gör jag inte det. Jag har lite problem med att motivera mig till att ta mig ut. Samtidigt vet jag ju att det känns bättre efteråt, men orkar liksom inte bry mig. Jobbig känsla på nåt sätt. Jag känner mig ändå ganska bra fysiskt. Jag har ju tagit det lugnt i över två veckor nu. Man har ju inte slösat på kraft och energi direkt. Jobbet har ju också varit så lugnt. Eller så känns det väl så för att jag med åren har fått någon rutin på det där som gör att jag inte längre känner av allt jobbande bakom ratten. Man har kanske lärt sig att hitta rätt avslappniing på jobbet.
 
  Nu på morgonen har jag fått postat lite brev och paket. Jag skickade iväg lite saker som jag har fått sålt på Tradera. Det blir ju LITE pengar av mina begagnade saker, fast detta med att sälja dom är väl nästan detsamma som att panta burkar och flaskor. En gång i tiden har man köpt något för några några kronor eller tior, och sen får man tillbaka 1 krona. Ibland hittar man något som man inte har betalat nånting för, då tjänar man typ 1 krona på det. Man tjänar kanske lite mer på att sälja begagnade saker än vad man gör på att panta flaskor och burkar, men man kan nästan aldrig säga att man tjänar mycket pengar på med second hand. Hur man än vänder och vrider på det så får man i slutändan bara tillbaka lite pengar, man tjänar sällan någonting. Tjänar man nånting då försvinner dom pengarna ganska snabbt ändå. En räkning eller lunch, och sen är man tillbaka på ruta ett igen.
 
Jag tycker ändå att det är bättre att sälja saker än att bara slänga dom på tippen. Alla pengar man får in räknas ju. Det får ju förmodligen inte fattas några tior om du skulle vilja köpa något för några tusenlappar. Alla pengar räknas ju liksom. Kan man få något för saker som jag ändå inte använder så känner jag mig oftast nöjd med varje affär jag gör. Bara jag får in nånting på varje grej, inte går med back på frakt och provitionsavgiften.
 
 


Jag ska försöka ta vara på detta nu.

 
Jag känner att jag verkligen har "taggad" ner nu. Jag sa ju innan sommaren att jag skulle göra det, fast det blev inte så. Jag gick snarare upp en nivå och bara blåste på med att göra mer saker. Nu har jag fått en liten reaktion på detta som jag brukar kalla för tomehet. Allt jag gjorde var rolgt för stunden, men jag blåste liksom på för mycket. Kroppen hängde liksom inte med riktigt.
 
Nu känner jag  att jag lätt fastnar i grubblerier. När jag gör det så försöker jag direkt tänka på nuet. I den stunden jag börjar tänka för mycket så är det nog bättre att tänka på vad man gör just nu. Tomheten får kännas nu och allt får bara vara som det är. Jag tänker inte försöka göra något för att jag ska känna annorlunda. Tids nog kommer det att kännas bättre i alla fall. Skyndar jag på det så blir det lätt att jag bara mår dåligt igen sen. Jag kanske mår bättre till en början, men känslan av tomhet kommer förmodligen snabbt tillbaka till mig igen, och då är ju tillbaka i den känslan som jag på sikt vill bli fri ifrån. Bättre då att låta det vara som det är och sen kommer jag ju att må bättre tids nog, utan att jag tänker på vad det är som har gjort att känslan av tomhet bara har försvunnit.
 
En sak som inte känns tomt det är mitt bankkonto. Jag har fått inte så sjukt mycket pengar den senaste tiden. Jag vågar nog redan nu säga att 2017 blir mitt bästa år någonsin när det gäller att få in mycket pengar snabbt. Jag har ju ändå under lite drygt ett års tid spenderat en hel del pengar, men det märks inte nu. Pengarna jag spenderar kommer tillbaka snabbt igen, plus att jag får in mer och mer hela tiden. På nåt sätt har jag tjänat pengar för att jag har spenderat pengar. Jag kan inte riktigt förklara hur det logiskt funkar. Det bara är som det är och oavsett om jag bryr mig eller inte så har det under en period nu kommit in mycket pengar snabbt. Det känns faktiskt helt sjukt att lilla jag kan fixa så att det går så bra. Det känns också som detta kommer att fortsätta lika bra som det har gjort ett tag till.
 
När det nu går så bra med att dra in pengar så hoppas jag att jag kan ta till vara på detta på något bra sätt som gör att jag också kommer att må bättre på sikt.
 


Hur är det med livet?

Hej!
 
Dagarna går och jag är urdålig på att uppdatera min blogg. Jag har väl inte så mycket att skriva om. Jag känner mig ganska tom. Det senaste halvåret har ju varit ganska intensivt. Jag lyckats få gjort mycket, men just nu orkar jag inte mer. Jag har sagt till mig själv att jag inte ska boka upp mig på något mer under detta året. Jag orkar bara inte bry mig om att göra nåt mer, och jag måste ju inte heller göra det. Det får räcka med att jobba på och gå promenader.
 
Det som känns bra är att det rullar in bra med pengar och jag kontroll på det där. Att dra in pengar går i princip av sig själv. Att det går bra där och att det känns som det inom ganska snar framtid kommer att gå ännu bättre, det känns naturligtvis skönt när man nu känner sig lite tom och kanske inte mår jättebra.
 
Jag har under de senaste veckorna fått en ny vän. Jag tror det i alla fall. När jag tänker vän så är det någon som jag får en känsla av att jag kan lita på. Sen känns det ändå som att jag aldrig litar på någon fulllt ut. Jag har alltid haft svårt för att lita på folk och jag skulle kunna skriva långa texter om varför det är så. Det tänker jag inte göra. Jag kan bara konstatera att jag under dom senaste veckorna har släppt en person mer in på livet än vad jag brukar göra. Jag tänker att jag ändå¨ska försöka hitta känslan hur det känns att lita på någon fullt ut. Personen detta handlar om vet att jag har svårt att lita på folk och har klart för sig varför jag är sån. Därför kan jag känna att förutsättningarna finns för att jag ska kunna få en känslan av hur det känns att faktiskt lita på någon, utan att jag får en tanke på om det verkligen går att lita på den här personen eller inte.
 
 


Jag gillar årstiden.

Man märker nu att det blir mörkare tidigare på kvällen. Av någon anledning  så gillar detta. Allt blir liksom mysigare. Att tex sitta hemma tidigt på kvällen under en filt och läsa eller kolla på TV kan jag göra mycket just under hösten. Jag finner mer ro i kroppen under denna tiden på året. Jag har ju också "taggat"ner ordentligt nu. Det känns också lättare att faktiskt "tagga" ner nu när det börjar bli kallare och mörkare ute.Det känns liksom mer naturligt att göra det.
 
Jag har sagt till mig själv att jag inte ska boka upp mig på något mer under dessa månader som återstår av detta året. Jag ska bara jobba på och sen typ ta dagarna som dom kommer. Tidigare i år kollade jag ju på om det fanns någon möjlighet för mig att ta mig upp till Umeå i mitten på december. Musikhjälpen kommer ju att sändas därifrån i år och jag har funderat på om jag vill stå utnaför den "bur" som kommer att ställas upp på torget i Umeå och liksom följa lite av detta på plats. Men alla sådana tankar har jag lagt ner för länge sedan. Jag känner inte att det är värt att bry sig om att göra en sådan resa bara för att jag skulle vilja uppleva Musikhjälpen live en gång i livet.Jag kan fixa det, men jag kommer inte tat bry mig. Dessutom kommer det säkert fler år och då finns ju säkert möjligheten kvar för mig, om jag nu fortfarande känner att jag vill. Jag känner ju också att jag vill "tagga" ner med typ allt. Jag kände ju efter Bokmässan att jag bara inte orkar mer. Jag ville bara försvinna från allt. Allt var bara för mycket och det där ordentliga "nertaggandet måste ju komma någon gång. Det senaste halvåret blev bara för mycket för mig och min kropp sa ju ifrån tillslut.
 
Jag behöver ju också tid att fundera över hur jag egentligen vill att mitt liv ska vara, och vad jag vill dela med mig av och inte. Tankar om att tex lägga ner min blogg och mycket av aktiviteten på Instagram funderar jag fortfarande på. Det är bara inte så lätt att fatta ett beslut. Lägger jag ner helt så vill jag vara säker på att jag inte ångrar mig. Om jag fortsätter så känner jag att jag vill ändra på sättet jag tidigare har bloggat på, samt vara mer noga med att hålla på vissa principer som jag under åren har haft med mitt bloggande och andra aktiviteter i sociala medier.
 
Vi får se hur det blir. Jag håller bloggen levande just nu i alla fall. Jag "taggar" ner tillsammans med höstmörkret. Det viktigaste måste ju ändå vara att jag ska må bra. Oavsett vad jag beslutar mig för att göra så kan jag säga nu att  det är i alla fall inte lätt att bara lägga ner något som man har hållit på med nästan dagligen i nio år.
 


Med pengar har jag sett möjligheter.

Mycket funderingar nu som snurrar runt i huvudet. Jag har den där känslan av att det är lätt för andra att säga hur jag ska tänka att göra, men i slutändan är det ju bara vad jag väljer att göra som räknas. Jag kan heller inte begära att andra alltid ska förstå mig. Jag har förstått den senaste tiden att min tankeverksamhet som jag har inte alltid är så lätt för andra att greppa eller ta in. Det blir liksom för mycket för andra än mig själv. När jag lägger fram något för någon som jag har tänkt väldigt mycket på så är det något som för mig är väldigt väl genomtänkt, men den personen som jag eventuellt tar upp mina tankar med har ju kanske innan jag tar upp det inte överhuvudtaget tänkt på något av de jag lägger fram. Därför tror jag ibland att jag får den där känslan av att ingen egentligen förstår mig. Efter ett samtal som jag hade med en person ikväll så tror jag nog att jag kom till den insikten att saker som är så självklara för mig att förstå, kanske inte är helt lätta för någon annan person att förstå. Det där får jag nog bara acceptera att det är på detta viset. Sen är det ju så att jag har inte alltid rätt. Och andra har ju rätt och ha helt andra åsikter om saker och ting än vad jag har. Det måste man ju förstå, och det tror jag nog att jag gör.

Jag känner just nu att jag den senaste tiden har gjort många fel. Jag mår ganska dåligt över mycket som jag har gjort. Det kanske känns så nu för att jag tidigare inte riktigt har stannat upp och tänkt efter. Jag har bara blåst på och jag har inte tänkt på att kanske mitt huvud vill mer än vad kroppen kommer att tåla. Jag har sett mer möjligheter i takt med att det har gått så sjukt bra med att dra in pengar. Både förra året och detta året har jag inte kunnat vara något annat än nöjd med hur jag det har gått ekonomiskt. Med pengar ser man möjligheterna. Jag har tagit dom chanser jag har sett utan att egentligen tänka en tanke på vad min vilja över att göra saker kommer att kosta mig senare. Nu känner jag ju mest tomhet och jag ångrar mycket, även om jag egentligen inte ångrar vad jag gjorde för pengarna. Det är mer att jag bara har blåst på under lång tid utan att tänka efter. Jag borde ha förstått bättre.

Detta året har som sagt varit helt galet bra ekonomiskt. Dessutom kan jag fortfarande se att det kommer att fortsätta så, i alla fall detta året ut. Det målet jag hade med att få loss en viss summa pengar till slutet av 2017 har jag redan uppnått. Under förra året gick det också sjukt bra med att få in pengar och sen har det bara fortsatt. Jag tror att jag med detta såg möjligheter att kunna göra väldigt mycket av sånt som jag tyckte skulle bli sjukt kul, och för mig var det ju också saker som var lite utöver det vanliga. Nu förstår jag att man kanske inte ska göra allt man vill, bara för att man ser att möjligheten finns. När det kom in bra med pengar så kunde man ju lätt se möjligheterna. Möjligheterna att göra vad jag under detta året har gjort hade ju inte varit möjliga att göra utan pengar. Men hur mycket pengar man än har så kan man ju ändå inte göra för mycket. Blir det för mycket så hänger ju inte kroppen med. Det är där nånstans där jag har hamnat nu. Jag har gjort mer än vad jag egentligen orkar, men det har funkat att göra allt för att jag har haft pengar. Sen när man väl kommer till några insikter där man inser att man skulle ha taggat ner tidigare än vad man har gjort, då blir allt bara så tomt och känns jobbigt. Undra när allt vänder? Hoppas jag har lärt mig något av detta inför framtiden.

 
 


Vet inte riktigt vad jag ska tänka.

Denna veckan har varit tuff. Jag vet att jag brukar skriva så när jag är inne i perioder där jag har mycket att göra. När det liksom är full fart och när man gör sånt som har varit planerat en tid innan. När just det man ska göra väl händer, då kan man efter några dagar känna att det känns tufft.
 
Men denna veckan känns inte tuff för att jag har haft mycket att göra. Den har mer känts tuff för att jag har mått dåligt och inte vet hur jag ska tänka kring hur mycket saker som helst. Det känns som jag har kommit till någon slags insikt med nånting, men jag vet ändå inte vad jag ska tänka. Jag funderar på hur jag ska göra med min blogg och detta med Danne osv.. Hur jag än vänder och vrider på vad jag tänker så vet jag inte vad jag ska tänka, och jag vet absolut inte om jag ska lägga ner allt som har med min blogg att göra eller inte. Det jag vet är att jag inte kan fortsätta som jag den senaste tiden har gjort. Under året har jag känt att jag har bloggat på ett sätt som jag tidigare sa till mig själv att jag aldrig skulle göra. Jag har alltså frångått många av de principer som ajg tidiagre har haft med vad jag publicerar. Detsamma gäller Instagram. Jag har den senaste tiden haft väldigt stort fokus på att jag vill ta bilder och dokumentera väldigt mycket av de saker jag har gjort och fått uppleva under detta året. Detta gillar jag inte. Att jag överhuvudtaget gör saker beror ju på att jag vill uppleva något som är roligt och sen blir till ett fint minne för mig. Men om jag inte kan koppla bort Instagram eller bloggen i mitt huvud när jag gör saker som tex handlar om att träffa artister eller gå på Bokmässan, då är det ju svårt att bara har roligt och njuta av själva upplevelsen i nuet. Man tänker liksom hela tiden att man ska få ut mer och mer av det. Man gör det man gör, det är högt tempo, man får både ris och ros för att man har gjort vad man har gjort och till sist vill man dokumentera allt också. Allt blir bara för mycket,  och det blir ännu mer för att man inte släpper vad man har gjort eller fått uppleva direkt efter att den är avslutad. Dessutom börjar man fundera på hur man ska överträffa sånt som man har lyckats göra och få uppleva. Det är inte konstigt att jag nu känner att det har blivit en reaktion på detta. Jag borde innan ha förstått att jag tillslut inte skulle palla med, men som vanligt kör jag bara på. Jag känner att jag orkar när jag väl håller på, men när jag sen slappnar av då förstår jag ju att jag egentligen mitt huvud vill mer än vad min kropp tål. Jag känner just nu bara tomhet och jag mår inte bra.
 
Sen är det väl så att det som verkligen har tagit på mina krafter är väl detta med att min mamma avled i mitten på augusti. Naturligtvis påverkas man och alla känslor och allt som händer efter att man får ett sånt besked är ju inte lätt att hantera på rätt sätt så att man mår bra av det. Det vore ju konstigt om jag skulle må bra över att min mamma dör. Att jag mår som jag mår nu är väl inte så konstigt med tanke på vad jag har behövt vara med om. Att en reaktion av detta slaget drabbar mig är förmodligen helt naturligt, men det gör ju inte att det blir mindre jobbigt.
 
 


Tog en promead och funderade

2017 10 04
Jag har varit ute på en promenad nu på morgonen. Det gjorde att jag fick tid att fundera över hur den senaste tiden har varit, och hur jag vill att den nämaste framtiden ska bli och kännas.
 
Veckan har kommit igång och jag har jobb, men annars inte jättemycket att göra. Efter Bokmässan så känner jag att inte vill göra så mycket mer i år. Jag kände lite i början av veckan att jag mådde väldigt dåligt. Jag satt hemma och grät och allt kändes väldigt tufft. Så kan det ju vara ibland. Jag har känt av sånt förr. Nu har jag haft en väldigt intensiv period och allt har varit väldigt välplanerat i flera månader. Jobbet med busskörningen är ju alltid väldigt välplanerat året om, men sakerna jag har att göra på min fritid kanske inte alltid är så välplanerade. Men under detta året har jag ju åkt på en hel del grejer. Jag hade inte kunnat göra alla essa grejer om jag inte hade planerat det noga innan.
 
Efter en ganska intensiv period så känner jag mig nu lite tom. Om man bortser från jobbet med busskörningen så vet jag inte vad jag ska göra framöver. Jag känner framförallt att jag vill göra saker som jag på sikt mår bra av. Kanske mer på sikt än för stunden. Jag  har fått tankar på att kanske helt sluta med bloggen och Instagram. Jag tänker att jag kan göra vad jag gör ändå, men jag behöver inte ta bilder och skriva om det. Den tiden det tar att greja med detta kan jag nog lägga på något annat. Samtidigt tänker jag att det är ju inte så lätt att tex bara avsluta ett arbete med en blogg som jag har haft i nio år. Att jag tänker på att lägga ner beror nog på att jag inte riktigt gillar det sätt jag lagt ut mig själv på.  Jag tänker två olika tankar om detta. Jag kan lägga ner helt och inte bry mig alls. Eller så kan jag blogga och hålla på med Instagram på ett mer "nertaggat" och mjukare sätt. Något av detta får det bli. Jag känner inte att jag bara kan blåsa på som förut. På sikt kommer jag bara att må dåligt av det, även om jag skulle råka må bra för stunden.
 

 


Funderar igen på hur jag ska göra.

Nu funkar det att kolla bloggen igen. Det var någon ny uppdatering av min sk domän som gjorde att min blogg låg nere ett tag. Men nu funkar det som sagt igen.
 
 
Just nu funderar jag lite på hur jag ska göra med min blogg och övriga aktiviteter i sk sociala medier. Jag känner att jag vill ändra mitt sätt att vara på tex denna blogg eller Instagram. Jag gillar inte riktigt hur jag den senaste tiden har visat upp mig själv, eller på det sätt jag uppdaterat min blogg och Instagram. Om jag inte riktigt vet hur jag ska ändra på det så kanske jag väljer att sluta helt med både blogg och Instagram. Det känns kanske som det är dags avsluta allt, men jag är inte säker just nu på att det är det jag egentligen vill.
 
 


Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE