Tankar kring denna dagen.

 
Jag har haft mycket att göra på min lediga dag. Vissa dagar känns det nästan som jag har mer att göra när jag är ledig än jag har när jag jobbar. 
 
Jag har fixat med det vardagliga som ständigt är återkommande. Städ, tvätt, disk, betala räkningar och kört tomma soptunnor är lite av de som jag har fått gjort. "Tomma tunnor skramlar mest"  Jag var inte så noga med städningen här hemma. Jag tog lite grovt om man säger så. Jag kan ju greja med städandet lite varje dag under resten av denna veckan. Jag vill inte slita ut mig på vardagligt fix. Jag har mycket att göra med allt möjligt annat ändå, och mer kanske jag snart har att tag i.  
 
Jag hämtade också ut mitt nya modem som jag har beställt. Med det nya modemet surfar jag nu till en dubbelt så hög hastighet mot vad jag hade innan. Det märktes direkt efter att jag hade kopplat in det att jag har fått fler sk GB surf (GB har ju ingenting med glass att göra denna gången). Det bästa är att det nya modemet som jag har fått inte förändrar den månadskostnaden som jag har på bredbandet. Det stannar kvar på samma pris och skillnaden blir bara högre hastighet på surf.
 
Jag surfar ju mycket på min telefon också. Där har jag  lyckats sänka kostnaderna per månad. Att jag har gjort detta fick jag bekräftat på mobilräkning som jag fick igår. Detta gör ju att jag tjänar in lite pengar per månad och det blir tusenlappar på ett år. Jag fick dessutom högre hastighet än vad jag hade innan jag ringde min mobiloppratör och frågade om olika prisplaner. Dom sänkte priset direkt och höjde hastigheten på surf. Jag binder mig inte för något, utan jag kan tex byta telefon och mobilabonnemang när jag vill. Bättre kan det ju inte bli när allt blir snabbare och billigare.
 
När det gäller min privatekonomisk dröm så ska jag i natt när jag får in nya pengar sätta in några tusenlappar på mitt "drömkonto". Jag har  under denna månaden fört över mer pengar än vad jag behöver enligt min budgetplan. Därför behöver jag inte sätta in så mycket pengar just i natt. Det känns skönt att man har dessa marginaler hela tiden. Jag behöver inte vända och vrida så mycket på pengar. Jag kan betala mina räkningar och det sabbar inte min dröm som jag kämpar med, även om jag skulle få några fler tusenlappar än vad jag normalt får på någon av de räkningar som jag har. I mitten på nästa månad ska jag ju upp till Stockholm. . Den resan kommer ju att kosta några tusenlappar. En tågbiljett fram och tillbaka kommer säkert att kosta ca 1500 kr. En eller två hotellnätter kommer säkert att gå kosta mellan 2000 och 3000 kronor. Men jag har ändå utrymme och jag kommer att ha gott om pengar över även efter att jag kommer hem från Stockholm. Jag kan ta ut svängarna lite grann utan att jag sabbar min privatekonomiska dröm. Nu är det bara ca 4 månader kvar innan jag förverkligar min dröm om att få den privatekonomiska situation som jag länge har drömt om.
 
 Parallellt med denna dröm om att få en så bra privatekonomisk situtation som jag tycker är värd att kämpa in så kör jag nu på drömmen om att få mitt hem som jag verkligen vill ha det. Nu har jag börjat lite i alla fall. Jag har grubblat färdigt nu och jag känner att jag vill göra något konkret för att fixa detta. Jag träffade idag en kvinna som kanske kan hjälpa mig med den ekonomiska biten när det gäller renoveringen av min lägenhet. Jag var väl förberedd inför mötet som vi hade och det är ju inte så konstigt för jag har ju grubblat i flera år på denna grejen, och framförallt då hur den ska finansieras. Efter vårt möte så sa hon att hon skulle kolla några saker och att hon sen hör av sig inom en vecka. Jag kommer då att få hennes och någon mer persons syn om mina uträkningar.  Om dom som tittar på mitt förslag tycker att dom håller, då kommer jag att titta på vad det faktiskt innbär konkret för mig ekonomiskt.  Håller mina uträkningar och om andra personer tycker detta också då kan jag få loss så mycket pengar som krävs för att i alla fall få klart en ganska stor del av renoveringen av min lägenhet.
 
Det är ju långt ifrån klart. Jag vet ju inte än om min ekonomiska kalkyl håller och gör den inte det då står jag kvar på samma ställe som jag gör idag. Om mina uträkningar bedöms hålla, då ska jag ju bestämma mig för om jag ska våga satsa på denna investeringen. Gör jag detta så får jag vänta ett tag till på att jag ska få in mina pengar som jag kanske tjänar på denna investering. När pengarna då eventuellt är inne , då ska man fundera kring hur detta ska lösas med hantverkare och vad dom ska göras mer exakt och vad detta kommer att kosta.De är mycket som ska falla plats, men nu gör jag något i alla fall.
 
Kort sagt så kan man säga att jag har mycket kvar innan jag ens är i närheten av att förverkliga min dröm. Men nu har jag i alla fall börjat göra någonting istället för att bara tänka på vad jag ska, kan och inte kan göra.  Funkar det inte då lägger jag ner och funkar det så öser jag på och bara gör mer. Det som nu är skönt är att jag inte kalkylerar och funderar lika mycket som jag tidigare har gjort. JAG GÖR NÅGOT KONKRET SOM KAN FÖRÄNDRA FÖR MIG. Jag funderar såklart en hel del också, men samtidigt har jag börjat göra något för att jag en dag ska kunna förverkliga min dröm om att få den bostad som jag verkligen vill ha. 
 


2014 08 26

 Jag har massor av att ta tag i idag. vardagligt "trökgöra" har jag kommit efter med den senaste tiden.  Jag vet inte riktigt var jag ska börja, fast det är ju bara att börja någonstans. Igår tänkte jag bara på vad skönt det ska bli att få vara ledig, men jag inser nu att jag bara är ledig från busskörning. Massor med annat vill jag få gjort idag och nu är det bara att sätta fart med de .
 
Avslutar med några bilder som visar allt och inget. 
Ha en trevlig dag!
 
 
 
 
 


Nästa år kanske det äntligen blir av.

Snart ska man börja en ny arbetsdag. Jag måste jobba så jag i slutet av december kan förverkliga min dröm som handlar om att få en privatekonomisk situation som jag nu och tidigare bara har drömt om. Jobba är en grej som jag måste göra för att fixa detta, och det ska jag snart "tagga" iväg och göra. Så ser resten av min måndag ut. Jobb, jobb och jobb... efter tufft jobb i helgen.
 
När jag ändå skriver lite om vad jag drömmer om så är det ju så att jag har en dröm till som jag gärna vill förverkliga. Jag vill ju få ett hem som jag trivs med. I säkert flera år har jag funderat på detta och nu äntligen så har jag nog kommit fram till vad jag ska göra för att jag ska kunna förverkliga min dröm om att få ett boende som känns helt perfekt för mig. Jag ska satsa på  en renovering av mitt hem. Det är ju inte svårt att komma på att man måste renovera hemmet för att få det som man vill ha det, men det jag tidigare inte har löst det är ju den ekonomiska biten, men när min privatekonomiska dröm (som jag kallar den) är på plats då är min tanke att jag ska sätta en dröm till av bara farten.
 
Jag måste ju ha pengar, mycket pengar. Massor av lösningar på detta har jag ju, men inget har tidigare känts  bra att satsa på . Jag har varit orolig över mycket som kan gå snett. Jag har haft väldigt mycket principer som säkert också har gjort att jag liksom inte sätter fart på min dröm och gör något konkret. Men nu har jag i alla fall tänkt att jag ska göra någonting konkret för att faktiskt fixa drömmen om att få mitt hem precis så som jag alltid har velat ha det. Får jag loss några hundra tusen bara så kör vi sen. Att lossa på några hundra tusen år 2015 borde enligt mina uträkningar funka.
 
När min ekonomi i slutet av detta året faller på plats så finns det enligt mina uträkningar förutsättningar att fixa mitt drömboende. Alla pengar jag drar in och sparar i år kommer inte att räcka för att jag ska kunna renovera denna lägenheten som jag nu bor i. Men jag kommer förmodligen att kunna utnyttja det ekonomiska läget som jag i slutet av detta året och framåt kommer att befinna mig i. Pengar kommer liksom till pengar. När man väl har kommit över ett hinder så går allt mycket lättare sen. Jag kan få loss det dubbla  tror jag på väldigt kort tid efter att jag är klar i år med allt grejande med mina pengar.
 
En släkting sa till mig en gång att när man en gång i livet har lyckats dra in 1 miljon kronor då kommer snart den andra miljonen också. Jag vet inte varför denna släktingen berättade för mig att han hade fått in 1 miljon och nu var på väg att dra in sin andra miljon, men jag är ändå glad att han berättade det. Denna historia med att 1 miljon av bara farten snart skulle bli  2 miljoner är ju ett bevis på att om man har  kommit igång, då går det snabbt sen och man kan göra så otroligt mycket mer än vad man kunde tidigare.
 
Jag kan naturligtvis inte jämföra 1 och 2 miljoner med min renovering. Renovering av mina lägenhet handlar ju om mycket pengar, men långt ifrån några miljoner såklart. Men det jag jämför är själva grejen. När jag efter flera år av tänkande har förverkligat min dröm om att få en privatekonomisk situation som jag vill ha den så finns chansen att jag sätter nästa också av bara farten. Vi kanske pratar mindre än ett år från idag. Det känns coolt även om jag inte vet just nu om jag kommer att lyckas.
 
Det känns skönt att jag har bestämt mig för att jag i alla fall ska börja göra något konkret för att förverkliga min dröm som handlar om min bostad.  Man kan fundera grubbla mycket på alla lösningar som finns. Jag kan lära mig mycket på det och jag kan bli taggad och inspirerad av att bara tänka tankar om att förverkliga en dröm. Känns det bra sen är det ju naturligtvis inget fel att tänka, men det enda som förändrar något är ju när man sätter fart med sånt som man vill ska hända. Ibland ska man inte tänka för mycket eller utreda saker till förbannelse. Bättre att bara köra på och se om det funkar. Funkar det inte, så lägg ner! Funkar det, så kör man på!
 
 


Ingen risk att jag tröttnar just nu.

Träningen känns stabil igen. Jag håller fortfarande på med att ta allt steg för steg. Att trappa upp träningen hela tiden är något som verkligen funkar hur bra som helst. 
 
Jag har ju också den senaste tiden tagit mig över lite sk "hinder". För någon vecka sedan funkade inte de jag tänkte träna. Det kändes tungt, segt och tog emot som f*n när jag körde igång.  Då lyckades jag ändra direkt och sen gick allt bättre och jag fick mer positiv energi av den känslan.
 
Jag har också den senaste tiden känt att jag har varit på väg att tröttna. Då "taggade" jag ner lite så att jag inte kör för mycket. För mycket träning och för stora förändringar på kort tid tror jag kan göra att man lätt tröttnar.  När jag "taggade" ner lite då kände jag direkt hur nästkommande pass kändes mycket bättre. Jag lyckades göra något innan jag tröttnade, och det är nog bättre än att försöka få motivationen tillbaka när man redan har tröttnat. 
 
Nu kör jag på och jag funderar inte så mycket. Det har blivit en vana att gå bort til gymmet. Det blir som att gå till jobbet, fast roligare.  
 
 
 


Mycket att göra hela tiden.

 


Vad ska man rösta på?

 
 
Vad ska man rösta på den 14 september? Jag vet nästan aldrig vad jag ska rösta på. Jag har naturligtvis lite åsiikter.
 
Jag tycker att det är viktigt att alla som lever här i Sverige ska ha det hyffsat bra. Det är inte bra med för stora diffar mellan rika och fattiga. Fast jag tycker samtidigt inte om att betala mycket i skatt, och det är fel att höja skatten. Jag vill behålla mina pengar som jag jobbar ihop. Kan man handla mer så skapar det mer jobb tror jag. En annan sak som också skapar jobb är ju om det startar företag. Jag gillar när politikerna fattar beslut som gör det lättare för egna företagare att driva sin verksamhet på ett lönsamt sätt. Där det finns företag där finns det ju jobb liksom..
 
Men vad ska man rösta på? Jag är en person som har många yrkesverksamma år kvar. Jag har idag fast anställning och jobbar heltid. Jag är nästan aldrig sjukskriven.. Jag är singel och har inga barn och bor i en bostadsrätt. Lönen jag får räcker till för att jag ska kunna försörja mig och jag kan också lägga undan en slant till en hyffsad semester.
 
Vilket parti kommer att göra saker så att jag kan fortsätta ha det bra och få det ännu bättre? Dom flesta partiledarna som jag har lyssnat på hittills pratar ju mycket om dom som har det svårast i vårat samhälle och vad våra folkvalda vill göra för att dom mest utsatta ska få det bättre. Det är naturligtvis bra, men var kommer jag själv in i bilden. Jag hör aldrig att man pratar om vad man ska göra för en man som har ett heltidsjobb och klarar sig på sin lön, fast måste kämpa för att fixa sånt som han drömmer om. Jag vill kuna fixa det jag drömmer om hur lätt som helst! VEM SKA JAG DÅ RÖSTA PÅ?
 
Jag vill ju rösta på det partiet som gynnar mig mest, men samtidigt vill jag att alla ska ha det hyffsat bra eller bäst. Av någon konstig anledning så känns det som att ju mer jag lyssnar på politikerna för de olika riksdagspartierna, ju mindre angelägen är jag att rösta på just det partiet som dom företräder.
 
Jag vet aldrig vad jag ska rösta på innan ett val. Fast jag vet alltid vad jag absolut inte ska rösta också. 
 
 


Lite sus och snurr är nog bra.

Hej!
 
Jag har haft en dag av arbete och den kändes tuff. Den senaste tiden har jag ju haft många långa dagar, men ändå kändes denna förhållandevis ganska korta dag mycket tuffare att jobba sig igenom. 
 
Mycket annat också känns lite tufft just nu. Jag har de senaste dagarna varit ganska tankspridd. I förrgår skulle gick jag ut för att köpa lite hämtmat. När jag hade kommit ut och gått en bit så hade jag såklart glömt plånboken. Då var det bara tat gå hem igen. När jag gick in i mitt trapphus så gjorde jag en kik i min postlåda. Där låg ett brev och samtidigt som jag gick upp för trapporna så läste jag brevet. Jag kände att det var lite viktigt så jag tänkte att jag lägger det på bordet. När jag hade gjort det så gick jag ut igen, jag skulle ju köpa hämtmat. Sen jag kom ut s kom jag ju å ännu en gång att jag inte hade plånboken med mig. Snacka om att det har susat i huvudet på mig. Jag gick ju tillbaka hem för att hämta plånboken, men när jag har varit upp i lägenheten vänt så har jag inte plånboken med mig ut. Det är ju som att försova sig två dagar i rad eller nåt liknade. Det kändes helt sjukt att jag kunde vara så snurrig. "Det man inte har i huvudet får man ha benen" säger man ju ibland. Men om man inte har det varken i huvudet eller i benen, då är det nog inte så konstigt att man glömmer.
 
Igår så var jag och handlade lite mat i mataffären. Jag var så säker på att jag inte hade någon mat hemma så jag handlade lite av allt möjligt. När jag kommer ghem är hela kylen full med sånt som jag precis hade köpt. Däremot glömde jag köpa det som jag faktsikt inte hade. Där var jag tankspridd och snurrig i huvudet igen. När jag igår satte mig och skulle ta em macka. Då sätter jag två smörknivar i smöret. Jag undrar var jag har lagt brödet och jag glömmer stänga kylen. Vad ska jag med två smörknivar till i ett smörpaket? Brödet som jag inte hitta låg mitt framför näsan på mig och kylen glömmer jag ju fan aldrig annars. Det vara farligt och vara så tankspridd och snurrig. Tänk om man glömmer något som kan få allvarliga konsekvenser?
 
Kanske är det så nu att jag har lite för mycket att göra just nu. Jag tar ju dessutom en dag i taget och jag kanske är sämre förberedd då? Jag föredrar ändå att bara tänka på en dag i taget och leva mer i nuet. Jag vill inte sitta här och förbereda tex vad jag ska göra imorgon eller nästa vecka osv.. Inte så mycket i alla fall. 
 
Att jag är mindre förberedd i kombination med att jag har ganska mycket att göra med allting så blir man kanske lite extra snurrig i huvudet. Fast det kan vara positivt att det susar lite ibland. Man tar ´ju allt lite mindre allvarligt då och jag vet många personer som har lyckats väldigt bra i livet trots att dom har varit riktigt "snurriga" och "susiga" i huvudet. Jag få akta mig lite för att vara för tankspridd., men lite sus och snurr är nog bra ibland. 
 
 
 


Fredag ❤️ (IIII)---------(IIII)

 
 
Jag har en lång rast idag och jag har såklart varit borta på gymmet och kört lite. Jag hade en liten tanke innan om vad jag skulle träna idag. När jag väl kom igång så kände jag nästan direkt detta inte kommer att funka .  Just nu är jag ju inne i en period där det liksom tar emot att träna. Det får ju inte hända att jag lägger av helt! Just nu känns det extra viktigt att jag måste tycka att detta med träningen är roligt. Jag kämpar just nu egentligen bara med att hitta sätt som motiverar mig som fan. Idag kände jag direkt att de jag hade tänkt att köra inte kommer att kännas bra om jag kör på med de. Jag kommer att göra ett dåligt pass och inte alls känna mig motiverad till att fortsätta. Då ändrade jag till något annat som jag visste skulle funka. Det kändes bra, det blev ett bra pass och jag tyckte det var roligt. Jag ändrade en liten detalj för att jag skulle hitta motivationen och det funkade igen. 
 
Jag kände också att jag kunde ha kört mer än vad jag gjorde idag, men jag vill vara försiktig nu. Kör jag för mycket så finns risk att jag lägger av. Tvingar jag mig igenom pass som bara tar emot då finns ju också en risk just nu att jag lägger av. Det känns bra nu att jag bara ändrade direkt  när jag först kände att några övningar inte funkade. Sen är det nog bra om jag likosm taggar ner lite från tankarna om att jag ska köra megalånga pass och träna så fort jag får chansen.  Det kan göra att man istället lägger av helt, och jag vill inte att det ska hända.
 
 
 
 
 


Släktingar överallt.

Har ni koll på många utav era släktingar? Jag tänker på dom som finns längre ifrån än typ far och morfäräldrar. Har ni koll på hur många syskon eran mormor har. Eller hur många barn era kusiner har? Eller hur många kusiner eran pappa har? Har ni koll på era föräldrars kusiners barn. Har ni koll släkten som eran morbrors sambo har på sin sida? Eller har ni bra koll på era föräldrars nya partners släktingar som kommer med när era biologiska föräldrar har gått isär och träffar någon annan? Har ni bra koll på de närmaste?
 
Jag kan inte säga att jag själv har bra koll när det gäller allt detta och jag tycker inte heller att någon kan begära att jag ska ha det. Jag kan inte heller påstå att jag bryr mig så mycket. Jag har ett par gånger genom åren fått en del kritik från vissa släktingar för att jag inte har bättre koll, eller är mer intresserad av vilka släktingar jag har och vilka dom är. Men det är inte så lätt att ha koll på alla och jag tror defentivt inte jag är ensam om att inte ha bra koll på alla möjliga släktingar som man har och får.  Dessutom kan det ju förekomma konflikter med släktingar precis som det ibland gör med  personer som man inte är släkt med och då kanske man inte är så sugen på att träffa dom mer. Och då blir det ju med automatik så att man inte vet så mycket sen om de släktingar som man inte har kontakt med. 
 
Jag ska försöka skriva lite fritt här om vad jag vet. Vad jag bryr mig om och vad de finns som vissa släktingar tycker att jag borde vara mer intresserad av. Jag lär glömma många släktingar nu, men hur ska jag kunna skriva om alla och verkligen ha koll på alla? Det går ju inte! Speciellt inte när det ofta är så att folk går isär och träffar nya partners.
 
Min mamma träffade många olika när jag var liten. Jag kan idag inte påstå att jag  har brytt mig eller direkt tagit någon skada av just att hon har haft dom män hon har haft. Jag kan i alla fall inte säga att vissa saker som jag har haft problem med senare i livet beror på mammas alla olika män.  Jag har fått berättat för mig (Jag kommer inte ihåg det själv) att mamma stängde in mig i ett rum när hon hade fest hemma en gång när jag var väldigt liten. När detta hände så ringde en kille (som förövrigt var journalist på en stor tidning) till min pappa som mamma hade varit tillsammans med och berättade för min pappa att jag var inlåst i ett rum och att mamma hade fest. Pappa hoppa då in i bilen, tog med sig en annan släkting och åkte hem till mamma för att hämta mig. Detta är vad pappa har berättat för mig nu på senare år. Mamma säger att hon inte kommer ihåg denna händelsen och jag gör det inte, men varför skulle pappa ljuga ihop en historia idag?  Dessutom så kommer jag ju ihåg annat som min mamma har gjort mot mig när jag var liten som liknar denna händelsen, så det förvånar mig inte om hon har gjort detta också.
 
När det gäller mammas alla olika killar som hon har haft genom åren så kommer jag faktiskt ihåg mycket bra saker med dom. En kille fick jag ganska mycket pengar av. Jäklar vad godis jag kunde köpa själv då på den tiden! Av en annan kille så fick jag denna kanonen.
 
Jag tror jag var 4 år gammal och jag kommer ihåg att jag satt hemma hos denna killen med mamma och tittade mycket på just denna kanonen. Mammas kille märkte detta och sa åt mig att jag skulle blunda. Sen fick jag kanonen i händerna. Det var ju bara snällt, eller hur? 
 
 
Jag kan lätt säga att jag har inte koll på alla som hon har haft relationer med och jag bryr mig inte heller. Hon får träffa vem hon vill, men jag är inte intresserad av att lära känna någon av dom hon träffar. 
 Jag vet att hon idag hänger med en man som hon till och från har gjort slut med för att sen gå tillbaka till.  Jag kan inte påstå att jag bryr mig om honom eller om mamma vill vara med honom eller inte. Det är upp till henne liksom.
 
När det gäller min far så ska jag vara ganska kortfattad. Han har  varit gift med en kvinna som han träffade några år efter att min mamma flyttade ifrån honom. Jag var väl ca 7-8 år då när ha valde att gifta sig med denna kvina som idag fortfarande är hans fru. Pappa har velat genom åren att jag ska vara mer intressarad hans nuvarnade frus släktingar. Han har också velat att jag mer ska tycka att hans fru är min mamma också. Vem som helst förstår ju att är man 7-8 år gammal så vet man mycket väl vem som är ens riktiga mamma och man bryter inte rakt av med sin mamma bara för att ens  pappa träffar en ny kvinna. Jag har lite koll på alla släktingar som finns på pappas frus sida, men långt ifrån hjärnkoll. Pappas fru är mamma till dom två av mina släktingar som jag bryr mig mest om av alla i min närhet, nämligen min bror och syster. Om man ska vara exakt så är dom ju mina halvsyskon, men jag ser det som mina  riktiga syskon syskon och jag tänker inte på att vi inte har samma mamma. 
 
Jag har några kusiner. Min biologiska mammas systers barn. Tre för att vara exakt. Dom har haft olika kvinnor som dom också har fått flera barn med. Minst en av mina kusiners barn har också barn, så minst en av mina kusiner är nu morfar. Jag har idag ingen kontakt med mina kusiner eller mina kusiners barn och jag tror inte att varken jag eller dom bryr sig om att det är så. Det finns ju också släkt som skulle kunna vara mina kusiner om jag såg min pappas fru som min mamma, men det gör jag ju inte. Däremot så bryr sig ju min bror och syster om sin mammas syskonbarn. 
 
Pappa har massor av kusiner. Jag har inte koll på någon av dom. Jag vet att pappa har varit på kusinträff någon eller några gånger. Jag vet inte hur många kusiner dom är, men jag gissar på 10-15 st. Det blir ju ett heltidsjobb ett tag om jag skulle försöka få koll och bry mig om alla mina kusiner på pappas sida, min pappas frus släktingar och mina egna kusiner och deras barn och barnbarn. Man kan ju alltid försöka få koll, men vem okar bry sig? Vad skulle jagha för glädje av att bry mig mer? Ibland har jag fått kritk som sagt för att jag inte bryr mig eller är mer intresserad av min släktingars släktingar som finns närmast dom. Min moster tycker tex att jag måste ställa upp mer  för vissa som står henne närmast, men ska jag vända på det så ställer hon ju aldrig upp för mig, och har heller aldrig gjort. Min pappa har väl också tyckt en del genom åren om att jag måste vara mer intressrad av vissa släktingar, men jag skiter i det, för vill inte bry mig mer än vad jag gör.
 
Som sagt: Det är inte lätt att ha koll. Jag skulle kunna skriva mer om vad jag har koll på och inte när det gäller släkten som finns "överallt",. Jag har ju  något som heter sysslingar också. Jag tror jag har träffat en, men jag vet att jag har fler, fast jag bryr mig inte mer än så.  Det finns också en historia  om min farmors man som hon gifte sig med efter (vad jag vet) min farfars död.  Just nu orkar jag inte dra hela den historien också. Det jag kan säga om historien med farmors man som inte var min farfar utan just bara min farmors man är att det finns personer som har försökt  få mig att tro på en sanning som i själva verket är en lögn. Jag vet sanningen och den är långt ifrån så romanatisk som vissa försöker få mig och andra att tro, men mer än så orkar jag inte skriva om detta just nu.
 
När jag funderar kring allt detta med släkt som jag har och får och i framtiden kommer att få så är det lite som att fundera kring hur stort universium är. Eller så tänker man på filmen "TOMTEN ÄR FAR TILL ALLA BARNEN".
 Skulle jag någon gång i framtiden  få egna barn så är det ju omöjligt att förklara för dom om alla släktingar som finns och  "överallt" och som vissa  mina släktingar tycker att jag måste intressara mig mer för. Nu behöver jag ju inte fundera över just vad jag ska säga till mina egna barn för jag har ju inte träffat någon nu som jag kan skaffa barn med och jag har inga planer, eller ens just nu någon längtan efter egna barn. Men jag menar bara att hela denna grejen med när  det gäller att ha koll och bry sig om alla ens släktingar är ganska omöjlig och jag skulle aldrig begära av mina barn eller typ syskonbarn och andra släktingar till mig att dom ska ha koll på alla möjliga släktingar som jag har och får. Det är ju så gott som orimligt att få koll på själv och jag tycker inte man kan begära det av andra heller.
 
 
 


Det är en "mellanperiod" nu

 
 
 


Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE