Måndag ❤️

Jag känner mig fortfrande väldigt trött och tom. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma ur detta, men jag försöker bara göra det jag känner för. Jag ställer inga krav på mig själv direkt. Jag känner bara efter i nuet liksom. Typ: Är du trött får du sova, är du hungrig får du äta och vill du röra på dig så gör det då.
 
Jag har haft en bra arbtetsdag i alla fall. Jag gillar när jag har en dag då jag slutar tidigt. Idag slutade jag klockan 14:00. När jag börjar som idag kl 04:51 då vill man ju sluta i hyfsad tid. Några timmar innan dom flesta andra slutar sina jobb liksom. Börjar man tidigt så ska man sluta tidigt, då tycker jag att man har ett bra arbetspass, även om det såklart är tufft att behöva gå upp nästan mitt i natten.
 
 
Efter jobbet så fick det bli en promenad på ca 4 km. Jag tänkte först att jag skulle tagga bot till gymmet, men jag kände mig mer sugen på ett promenadvarv. Jag tvingar mig då inte till att göra något annat. Jag är inte tillräckligt i "fas" för det just nu. Jag gör bara vad jag känner för och vill liksom. Det är nog det bästa jag kan göra just nu.  
 
 
 
 
 
 
 
I morgon är det mera jobb. Jag har även då en bra dag där jag kommer hem tidigt. Sen på kvällen ska jag lira pingis igen. 


Ma Long



Söndag ❤️

 
Regn och rusk idag. Typiskt höstväder ju. Jag fortsätter med mitt göra ingenting. Jag orkar inte bry mig just nu. Jag tar bara mina promenader för jag vill inte sitta helt still. Men mycket mer vill jag inte göra. Jag orkar liksom inte och är jag ledig så behöver jag inte göra något heller. 
 
Jag tänker mycket på mötet jag hade i Stockholm. Jag vet inte alls hur jag ska gå vidare nu när det gäller min träning och mina matvanor. Jag vet inte riktigt heller vad som väntar när det gäller undersökningar, men det kommer jag få ett "schema" på inom några dagar. Jag måste nog låta tiden gå så att jag hinner tänka igenom all den info jag fick under mötet i fredags. När det har gått ett tag så kommer jag säkert att komma ihåg mer och mer och då kommer jag säkert fram till hur jag ska fortsätta med att framförallt träningen och kosten. Det jag nu har minne av att Mona har sagt är att jag ska fortsätta som jag gör, men pressa lite till. Helst någon form av rörelse varje dag. Dessutom vill hon se ännu mindre av kolhydrater på tallriken, men jag får ändå inte utesluta det helt och hållet. Jag ska göra som jag har gjort, men var ännu mer noggrann med vissa detaljer.
 
Det  jag gör just nu är att jag tar blodtrycket på mig själv och sen mailar jag bara resultaten till Mouna. Mäta blodtrycket ska jag göra morgon och kväll i 3 dagar på raken. Vad jag vet så har jag inte för högt blodtryck och ingen har heller påstått något annat. Att jag ska mäta det är väl bara för att Mouna verkligen ska vara säker på att allt är som det ska. När det gäller den hälsogrejen som jag är inne i så kollar man verkligen allt, oavsett om det är bra eller inte. Man tar ett heletsgrepp på hälsan liksom. Det kan ju finnas andra orsaker också, men det är i så fall inget som jag behöver bry mig om. Mitt fokus ligger på att sköta träningen och maten, samt vara på plats för att gå igenom de undersökningar som Mouna planerar in åt mig. 
 


Slappar och har det bra.

 
 
 
 
 
 


SOLJA Petrissa vs LI Xiaoxia



Det blev en promenad i alla fall.

 Denna veckan har ju som sgat varit så grym på något sätt. Nu orkar jag inte mer liksom. Jag vill bara slappa och ladda mina "batterier" för nästa vecka. Idag har jag mest sovit och slappat i massgestolen, men i morse blev det ändå en promenad på ca 40 minuter runt Vänerparken. 
 
 
 
Jag lyssnade samtidigt på en dokumentär som denna gången handlade om fångupproret på Österåker 1970. 
 
 
 
 


Stockholm 2014 10 17

Skönt att det är helg nu och att jag verkligen är helt ledig. Jag ska inte göra något alls. Denna veckan har varit helt galen. Hur långa arbetsdagar som helst och igår var jag ledig, men då gjorde jag ju ett besök i Stockholm. Hela gårdagen kändes precis som en sjukt lång arbetsdag, fast jag inte jobba.  Jag gick ju hemmifrån klockan 08:30 och jag var inte hemma förrän 21:15. Samma dag var det ju, men jäklar vad lång gårdagen blev.
 
På vägen upp till Stockholm så försöker man ju mest underhålla sig med att ta lite selfies och jag lyssnade även en hel del på olika dokumentärer i poddradioversion. 
 
 
 
Det kändes som tågresan gick ganska snabbt. Slappar man bara mycket och tänker på något annat än att man har en lång resa framför sig eller en lång dag så blir det ju inte så segt. Det är ju alltid viktigt att man kan slappa på ett bra sätt när man reser. 
 
När jag väl är uppe i Stockholm så har jag ca 2 timmar på mig innan jag ska träffa Mouna. För mig som bor i en liten stad så blir ju Stockholm hur häftigt som helst. Jag tycker det varje gång jag är där. Jag har varit ganska många gånger i Stockholm. Det är i alla fall tillräckligt många gånger för att jag lätt ska känna mig som hemma. Jag älskar att bara gå runt i Stockholm och titta på allt (som man ändå har sett förut). Igår när jag hade lite tid innan mitt möte så valde jag att fördriva tiden med att bara gå runt och kolla på lite av allt som finns att se i Stockholm. Jag gick förbi Kungliga dramatiska teatern, vidare mot slottet och runt däromkring. Man tar lite bilder och bara tänker att varför finns inte allt detta där jag bor? 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Två timmar går ganska fort så det blev inte direkt långtråkigt Jag skulle ha velat tagit lite mer bilder och bättre bilder, men man hinner liksom inte. En sak som stör mig en del det är att jag fick se en för mig ganska känd bloggare utanför Kungliga dramatiska teatern. Det var coola Elsa Ekman som jag har följt i några år nu.
 
De jag tänker när jag får se Elsa Ekman är att jag bara vill gå fram till henne och fråga om jag kan få ta en bild med henne och bara säga att jag följer hennes blogg, men jag vågar inte. För mig är hon välkänd, men hon känner ju inte mig. Detta vet jag och därför vågar  jag inte ta det där steget fram till en person som för mig (och många andra också) är en kändis. Nu ångrar jag mig att jag inte vågade fråga. Jag hade ju inte fått mer än ett nej i värsta fall. I bästa fall att det blivit ett ja och jag hade varit hur  glad som helst för att jag vågde fråga. Varför är jag alltid så rädd för att fråga liksom???
 
Efter att ha gått runt lite i Stockholm och inte vågat säga hej till Elsa så skulle jag ju träffa Mouna på Scilife clinic. Scilife clinic har ett riktigt "nice" kontor på Kungsgatan. Nu skulle jag få svar på hur mycket som helst om mitt hälsotillstånd. Det är ju jämförelser från den första undersökningen som jag gjorde i augusti förra året  och den undersökningen som jag genomgick i september i år. Jag skulle också få svar på vad som konkret har blivit bättre rent hälsomässig för min del. Jag har ju gjort ganska många förändringar när det gäller träning och kost den senste tiden. Man hoppas ju nu efter allt slit att många av mina värden som kanske inte var så bra för lite drygt ett år sedan nu har blivit bättre. Helst ska det ju vara klockrent. Man har ju tittat på hundratals olika saker på mig  som sen massor av olika experter inom olika områden har tittat på. Sen går då Mouna igenom resultatet med mig. Generellt sett så kan man säga att om ett värde ligger på grönt då är det klockrent. Ligger värdet på rött då måste man försöka göra något åt det ganska omgående. Ligger på  gult då kan man med ganska små förändringar få upp det till grönt. Målet är att bli helt grön med hälsan. Man går på djupet och man opptimerar hälsan liksom.
 
Exempel:
 
 
 När jag kom in på Scilife clinic's kontor så hälsade Mouna mig naturligtvis välkommen och direkt så uppmärksammade hon också att jag hade gått ner rätt ordentligt i vikt. Sen frågade hon mig lite vad jag har gjort eftersom jag har lyckats att rasa i vikt så mycket. Jag berättade att jag hade tex börjat lira pingis igen. Hon visde mig hur resultatet av vissa värden hade förändrats bara pga av att jag tränar bättre, äter bättre och har gått ner i vikt. Det som Mouna tyckte var riktigt bra var att vissa värden har ändrats sig från att vara riktigt dåliga till helt perfekta. Viktnedgången fick jag mycket beröm för att jag har lyckats med, men samtidigt sa hon också att hon vill se att jag gå ner i vikt ännu mer. Vissa "gula" värden kommer då nämligen(enligt Mouna) gå upp till "grönt" och då bli helt perfekta. 
 
I de stora hela så var det mesta positivt. Man vill göra vissa undersökningar i fortsättningen också på mig. Vissa värden är ju fortfrande inte bra ("röda"), men det går heller inte att få upp allt på "grönt" på bara ett år. De som känns väldigt bra för mig är att mycket har blivit bättre. Det fiinns värden som fortfrande inte är bra, men ingenting har blivit sämre sen den första undersökningen. Allt har bara blivit bättre eller så är det helt oförändrat. Det som var bra är fortfarande bra och många värden som var dåliga har jag fått ordning på. Sen finns det fortfrande saker som inte är bra och som man ska jobba vidare med, men det känns ju skönt att ingenting har blivit sämre sen sist. Bara bättre eller oförändrat.
 
Jag känner mig också nöjd eftersom jag har lyckats med att visa Mouna hur duktig jag har varit. Motivationen för mig under ca ett års tid har ju varit att kunna visa Mouna just igår att jag har lyssnat och tagit till mig av vad hon har sagt. Igår kände jag verkligen att jag hade lyckats. Det var en underbar känsla att få det bekräftat att allt mitt slit med att opptimera min hälsa har gått så bra. 
 
Efter alla dessa glädjande nyheter vad det dags att lämna Stockholm genom at ta tåget hem igen.
 
 
 
 
Jag satte mig på ett snabbtåg som skulle ta mig direkt til Vänersborg. Inga byten eller nått liksom. Bara raka spåret. När tåget hade kommit någonstans som jag inte minns var det var så var det något som strula. Fråga mig inte vad det exkat var för jag vet inte, men jag blev inte förvånad om man säger så. Vi fick stå stilla ganska länge och när tåget sen väl började rulla så åkte vi bara i 40 km/h. Inget snabbtåg längre liksom... Efter kanske 10 minuter då gick hastigheten upp igen. Tåget kom fram till Vänersborg nästan en timme försent. Det gör ju ingenting så för jag hade ju inget nytt tåg eller något byte med buss som jag skulle passa. Jag skulle ju bara gå raka vägen hem och sova liksom. Det gjorde jag också efter mitt besök i Stockholm igår. Jävlar vad trött jag var och då var jag helt säker på att nu får det bli lugnt resten av helgen.  
 
 
 


Idag ska jag till Stockholm.

Godmorgon!
 
Jag orkade bara inte blogga igår. Jag har haft en jävligt tuff arbetsvecka. Igår spelade jag pingis på kvällen också. Det blev bara för mycket att sätta mig här och blogga också. Jag kanskriva några rader nu istället.
 
Jag är nöjd med  pingispasset igår. Mitt självfötroende var mycket bättre. Jag gjorde några riktigt bra bollar och sånt stärker ju självförtroendet. Med ett bättre självförtroende i spelet så vågar man ju testa lite svåra slag. Sen känner man att man vinner på att man vågar spela ut och man stärker självförtroendet ännu mer. Jag kämpar och gör alltid mitt bästa på träningen. Dessutom ser jag till att inte bli för bekväm. När jag ska ta mig till träningen så promenerar jag alltid dit. Det tar ungefär 20 minuter att ta sig till pingishallen. Under den tiden hinner jag fundera mycket på vad jag ska göra under kvällens träning. Efter träning tar jag också en promenad hem. Under den tiden som det tar att gå hem (20 minuter) så hinner jag fundera på vad som var bra och vad var mindre bra med dagens träning. Vad behöver jag förbättra till nästa gång och massor av andra tankar far igenom huvudet där, men de är bara bra.
 
Idag ska jag upp till Stockholm. Jag orkar egentligen inte, men detta har ju varit planerat sen länge och jag kan liksom inte bara strunta i det. Jag har många timmar på tåget framför mig. Jag borde kanske har bokat flyg istället. Jag ska ju bara upp till Stockholm och sen efter att jag har spenderat några timmar i den stan så ska jag hem igen. Jag har några möten. Jag ska bla passa på att träffa Mouna.  Vi ska gå igenom min senaste läkarundersökning som jag genomgick för ungefär en månad sedan. 
 
När jag sen har kommit hem ifrån Stockholm då har jag lovat mig själv att jag inte ska göra ett skit mer under denna veckan. Som mest så kanske jag kan "tagga" ut på en promenad. Röra på mig vill jag göra för jag har suttit så mycket stilla denna veckan så blodcirkulationen i mina ben upphör nog snart att fungera om jag inte kör någon pw i helgen. 
 
Ha en trevlig dag!
 
 


WANG Hao vs FAN Zhendong



Ljus och mörker

 


Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE