Det är skönt att vara ledig i helgen. Jag har haft lite svårt att sova under denna veckan. Lite sliten av det där blir jag, men va fan kan man göra som inte sliter på hela jäkla kroppen. Jag grejar med allt möjligt nu och sen ska man hinna jobba som vanligt också. Jag tar inte ut speciellt mycket extra ledigt. Jag jobbar på och nöjer mig mest med att vara ledig dom dagarna som är inplanerade sen länge i min schema. Nästa vecka har jag i alla fall tagit ledig lördag. Jag känner att det är skönt att få en dag mitt i allt jobbande som jag ändå har då. 

 

Annars funderar jag mycket nu på alla målsättningar jag har med mina pengar. Det känns ganska bra och jag tror mycket på mig själv. Jag ser framför mig att jag borde klara av att komma över den ekonomiska spärren som jag länge har velat gå över. Jag borde klara det till hösten och sen har jag ju sagt att jag ska sätta det slutgiltiga målet i slutet av året. Sätter jag målet jag har till hösten, så är det så gott som klart med det jag vill göra under vintern. Det ska inte vara några problem med nånting av detta, men stundtals kan jag ändå tveka. Det är lätt att tänka att jag bara ska skita i detta och ta tag i något annat nu med en gång. Jag kan tveka på om det verkligen är rätt att jobba mot ett mål som ligger ganska långt fram i tiden. Jag är ju ändå en person som ofta säger att leva i nuet är det som typ funkar i alla lägen. Samtidigt kämpar jag med något som jag gissar ligger 3-4 år framåt i tiden. Det kan ta längre tid också, men på något sätt så tror jag att visionen är möjlig att nå på några år. Jag tror på mig själv och jag är rätt säker på att jag klarar det. Jag tvekar ändå om det är rätt, fast jag vill ju den så mycket och jag har drömt om den vision jag har sen jag var en liten snorvalp. Det jag tvekar på är väl om jag ska våga ta dom risker i detta som jag tror krävs längre fram. Jag behöver ju inte veta om jag vågar det nu och sånt jag gör nu för att komma närmare visionen kommer jag ändå att ha nytta av, oavsett om jag klarar det eller inte. Dessutom känner jag att jag redan nu har lyckats ganska bra. Nu är jag ju ändå i ett läge som innebär att jag kan spara ganska mycket pengar, samtidigt som jag kan unna mig betydligt mer nu än vad jag tex kunde för några månader sen. Så ingenting av allt jag gör är inte meningslöst och jag är ändå rätt taggad inför alla delmål och s.k. milstolpar som jag först måste nå innan jag känner att jag har nått visionen. 

 

Jag blir ju också motiverad av att det ändå handlar om ganska stora pengar. Mycket mer än vad jag någonsin har kunnat drömma om. Klart att jag ska försöka Även om jag kanske inte når ända fram...så blir inget av allt jag har gjort eller gör meningslöst. Så känns det verkligen som det är och det känns bra. Jag kämpar heller inte så mycket med detta. Jag tänker bara för mycket kring detta. Mycket handlar om att vänta och ha tålamod. Jag väntar in några datum varje månad och sen när tiden väl är inne så tar det jag ska göra högst några minuter. Sen är det bara att vänta igen. Vänta: några dagar, några veckor och en månad. Systematiskt och helt enligt allt jag har planerat att jag ska göra under detta året. Att jag just nu kan känna mig lite tveksam ibland beror kanske mest på att jag har kommit ganska långt med årets mål, men jag är ändå inte i närheten av slutet.  

 

Det vanliga vardagen får gå vidare. Jag känner att jag lever ett ganska inrutat liv just nu. Denna veckan har jag jobbat på. I princip har alla dagar från måndag-fredag sett likadana ut. Jag har gått upp sjukt tidigt. Jobbat på och slutat mellan klockan 14:00 och 15:00. Sen har jag gått hem och bytt om. Tagit mig ut på en promenadrunda på 5 km. Sen har jag ätit och under kvällen har jag grejat med sociala medier och kollat TV. Ungefär så har mina dagar varit och även om jag för det mesta mår bra nu så vill jag ändå bryta dom vanliga gamla rutinerna som man lätt fastnar i var och varannan dag. Om jag ska säga något om vad jag har för vision och högsta dröm i livet så är det väl att det handlar om att bryta det där vanliga och trygga som man sällan vågar ändra...även om man vill det så ända in i helvete. 

 

LITE BILDER FRÅN EN HELT VANLIG VECKA I MITT LIV.

 

Då har man grejat färdigt med pengarna för denna månaden. Jag har svårt att se att jag skulle göra något från nu och fram till måndag nästa vecka som genererar någon ansenlig summa pengar. Jag får vänta till sommaren, om man säger så. Juni börjar ju nästa vecka och jag brukar kalla: Juni, juli och augusti för sommaren. 

 

 

 

 

 

 

Jag blir så trött på detta ibland. Jag har känt sen senaste tiden att jag har börjat må lite bättre. För ett tag sedan hade jag ju en period där jag mådde ganska dåligt. Jag skrev nog en och annan rad om det på min blogg. Nu känner jag att jag börjar gå från att ha mått ganska bra till sämre igen. Det typiskt mig. Jag har så lätt för att må dåligt och den känslan kan jag få från en minut till  en annan. När man däremot mår dåligt och ska vända det till att må bra, då kan det ta dagar eller flera veckor. Det tar alltid längre tid att må bra igen, men jag kan snabbt må dåligt.  

 

Det som gör att jag nu har börjat må lite sämre igen tror jag beror på att jag har haft en ganska intensiv period av mycket jobb och sen har jag grejat med mycket annat på min fritid. Jag har ändå gjort som jag tidigare sa att jag skulle göra. Jag har tagit det lugnare och slappnat av mer. Jag har inte stressat och jag har levt mycket i nuet och jag har verkligen försökt att mest bara fokusera på mig själv inte bry mig så mycket om vad andra tycker och tänker, eller ens varför andra tycker och tänker något om nånting som har med mig att göra överhuvudtaget. Allt de där har ju varit bra och det bästa jag kan göra är nog bara att fortsätta så. 

 

Problemet  har nog varit att jag grejat för mycket när jag egentligen bara borde sätta mig ner och inte göra ett skit. När jag väl bara sätter mig och kanske tittar på TV, så har jag kanske gjort det lite för sent på kvällen. Innan den stunden kommer (som jag har varit väldigt noga med att ta) så har grejat och tagit tag i saker hela tiden. Jag låter liksom inget bara vara och tänker att jag tar det en annan dag. När jag har sett något som jag vill få gjort så har jag gjort och även om jag tar det lugn när jag grejar så blir det ändå någonstans för mycket och den totala vilan kommer som sagt för sent. 

 

Jag går ju tex hem på alla mina raster och i huvudsak har jag ju rast för att jag ska kunna äta och vila. Men vilan har liksom inte blivit av. Jag tittar på klockan och ser att jag nog hinner göra något innan det är dags att ta sig tillbaka till jobbet. Om detta händer någon dag ibland så är väl inte det något man direkt känner av efteråt. Men när jag gör så flera dagar i rad och den totala vilan faller in senare och senare på kvällarna, då säger kroppen ifrån tillslut. Jag vet detta jag har varit med om det många gånger förut, men jag lär mig typ aldrig. Man har en intensiv period och sen när den är över så får jag en känsla av tomhet och jag mår inte bra av att känna så. Det är bara jobbigt hur lugnt jag än försöker ta det så blir det bara för mycket för mig och många av dom negativa känslorna tar över. Jag blir lätt irriterad för minsta lilla motgång. Jag tänker väldigt ofta att jag borde har gjort saker och ting annorlunda. Även om jag skulle göra något som innerst inne tycker är bra så finns alltid den där känslan av att jag kunde nog ändå har gjort det lite bättre. Det blev inte perfekt och då tänker jag lätt att jag har misslyckats. Jag tänker fel där, men det är så typiskt mig att tänka så när jag inte mår så bra och när jag känner av att allt typ bara är tomt. 

 

Jag får väl bara försöka ta de mer lugnt och inte göra saker från tidig morgon till sen kväll. Jag borde göra lista på allt jag vill få gjort under en månad och sen delar jag upp detta på månadens alla dagar. Har man mindre att göra då? Eller tycker man att den där listan måste fyllas på med mer grejer och så skriver man upp massor med saker som man sen bara känner stress över att hinna med? Jag har inte alla svar. Jag vet bara att jag har börjat må lite sämre igen.

 

Jag tänker nog för mycket också på allt möjligt. Man kanske får för många intryck av allt som man ser runt omkring. Det blir kanske för mycket att ta in. Man hinner liksom inte tänka klart innan man helt plötsligt ser någonting annat.  Kanske hjärntvättar sociala medier mig mer än vad jag egentligen inser att dom gör? Jag tycker jag följer ganska många personer som det verkar gå bra för och som visar väldigt mycket av sånt som jag själv skulle vilja ha mer av i mitt liv. Även om jag tänker mest på mig själv och inte låter mig styras av vad andra gör när jag ska fatta beslut om vad jag själv ska göra, så är det väl ändå så att man någonstans bryr sin om vad andra gör också. Är man intresserad av saker som andra gör och visar upp så är det ju svårt att inte låta sig påverkas av detta. Även om jag aldrig slösar tid på avundsjuka eller svartsjuka i den negativa bemärkelsen så känner jag lätt av att jag skulle vilja ha lite mer av sånt som folk jag följer gärna visar upp i tex sina sociala medier. Detta kanske man själv tänker lite för mycket på och så vill man lätt för mycket själv. Jag hade ju inte följt vissa personer och deras sociala medier om jag inte hade velat ha lite mer av deras liv och göra det dom gör. Det kan jag väl lätt erkänna att jag tänker så. 

 

Sen gäller det ju att själv leva på ett sätt som man tror att man mår bra av i längden Jag är väldigt noga med att göra saker som jag vill göra, oavsett vad jag tycker mig se att andra gör. Det är ett bra tänk av mig och jag mår bra av detta. Det bara jobbigt att jag har så lätt för att må dåligt ändå. Så fort jag mår bra så har jag svårt att inte fundera kring när jag kommer att må dåligt igen. Jag önskar att jag hade mer svar på hur jag ska göra för att lättare komma ur dom där perioderna när jag mår dåligt. Jag kan ju naturligtvis fundera över hundratals olika saker som kanske gör att jag ibland inte mår så bra, men hur mycket jag än funderar på just detta så kommer jag i slutändan ändå att komma tillbaka till samma problem. Jag mår inte så bra och jag vet att det kommer att ta tid innan jag mår bättre igen. Så får det vara. Jag orkar inte bry mig mer än så. 

 

 

Jag tycker jag har haft en bra vecka. Många tankar har snurrat i huvudet på mig, men jag har låtit dom vara. Det får snurra hur mycket som helst. Det blir så när jag slappar och har tid att tänka mer på allt möjligt. 

 

Jag har tagit det lugnare och faktiskt inte haft så mycket och göra. Det har varit skönt och jag har ju också sagt att jag ska tagga ner och då är det väl bra att jag inte låter rastlösheten ta över. Jag har använt mycket av min lediga tid till att faktiskt vara ledig. Dessutom har jag ju haft en vecka med mer sovmorgon än vad jag normalt brukar ha. 

 

Jag har också varit bra på att gå mina promenadrundor. Redan under torsdagen kände jag att jag inte behövde gå fler rundor. Jag visste redan då att jag skulle klara mitt mål på 80 000 steg per vecka. Det var hur lugnt som helst och denna veckan har det också varit roligt att vara ute och gå promenadrundor. Det har känts bra i kroppen både under och efter alla promenadrundor. 

Jag är nöjd över att jag känner mig så lugn och avspänd. Det känns skönt att bara tänka på sig själv till 100%. Det går bra med pengar och nästa vecka får jag hem massor av prylar som jag har beställt och längtat efter. Det kläder och andra nödvändiga saker som man känner att man behöver och vill ha. 

 Det känns lite jobbigt nu för jag har så många tankar som bara snurrar runt i huvudet. Jag vill fixa så många saker och helst ska det redan vara klart utan att jag egentligen gör nånting. Men så funkar det ju inte. Jag vet ju att allt jag vill fixa just nu kommer nog att ta ganska lång tid för mig att få klart och jag orkar bara inte dra igång en massa saker, där jag sen pausar grejandet och sen blir det liksom inte gjort. Mycket handlar bara om att jag vill ha bättre ordning på allting. Jag vill göra ett röjande och 1, 2, 3 och sen är allt som jag vil ha det. Men så lätt är det ju som sagt inte. 

 

Det jag gör just nu är  bara att hålla fokus på att få loss pengar och lösa det mål jag har för i år. Jag räknar för fullt och håller budget stenhårt  eftersom jag inte har någon  lust att snåla pengar bara för att jag väljer att spara ganska mycket av de jag får in. Räknar jag så har jag koll på läget och då känner jag att jag får ut max av dom pengar jag har kvar att leva för. Jag känner ingen oro över att jag inte ska sätta årets mål som jag har med pengar. Det är lugnt för jag är så inne i allt jag gör med detta. Det skulle bara kännas konstigt obekvämt att inte fortsätta som jag har planerat. 

 

Stundtals kan jag ändå tänka att jag bara ska strunta i allt som har med min vision att göra och istället bara fixa sånt som jag vill få ordning på just nu. Jag vet egentligen inte vilket som är rätt. Ge min högsta dröm en chans och göra vad jag tror är rätt för att sätta den och nå visionen. Eller bara strunta i att kämpa och tänka på det där. Det skulle ju kunna lösa sig ändå, men grejen är att jag tror inte på slumpen och att turen är med mig så mycket så att jag bara en dag kommer att nå den vision som jag har haft i mitt huvud sen jag var riktigt liten. Hur jag än vänder och vrider på alla tankar så faller dom alltid tillbaka till att det är målet med visionen som är viktigast för mig just nu. Det är ju också så att om bara några månader så kommer jag att ha en bättre och mer stabil ekonomi än vad jag någonsin har haft tidigare. Den "punkten" når jag redan till hösten om jag håller i och gör allt de som jag har planerat att jag ska göra. Bara en sådan sak är ju värd att kämpa mot, oavsett hur jag tänker förövrigt. 

 

Allt får väl bara vara som det är just nu. Vissa saker känns bra och andra känns för jävliga. Jag känner ändå en stor inre frid. Den består i att jag känner att jag alltid gör så gott jag kan och jag utgår från min magkänsla när jag försöker avgöra vad som är mest rätt att göra. Det gör ju att man i efterhand inte behöver tänka att man borde ha gjort så mycket annorlunda. Det är som det är då liksom. Det är ju alltid lättare att veta vad som är rätt efteråt. Innan dess får man lita och tro på sig själv, och sitt eget omdöme.

 Dagarna går och jag ska vara helt ärlig. Jag längtar till något annat än hur jag har det just nu. Semester vore fint att få snart, men där får jag vänta ett bra tag till. 

 

Jag mår i alla fall bättre nu än vad jag har gjort på länge. Jag tänker ju mer på mig själv och bryr mig inte om vad andra tycker för skit om mig. Jag funderar inte ens på varför någon tycker något negativt om mig. Det känns som jag har utvecklat mig till det bättre i hur jag tänker. Tidigare brydde jag mig inte för stunden, men jag kunde i efterhand fundera mycket på varför vissa tex kunde vara så arga på mig. Nu skiter jag i allt och den känns bra och som en stor befrielse. Jag har fattat att för vissa spelar det ingen roll vad jag gör. Dom kommer att ogilla mig i alla fall. När det känns som det är så är det ju ingen mening med att bry sig. 

 

Jag funderar annars på väldigt mycket just nu. Jag har ju sen i helgen fått lite mindre att göra och det känns ju bra. Jag har sagt att jag ska ta det lugnt, men när jag väl prioriterar mer vila då tänker jag mycket mer på allt möjligt. Jag vill bara så jäkla mycket hela tiden. Dessutom känner jag mig ofta rastlös och det är ingen bra känsla att känna om man samtidigt säger till sig själv att man ska vila mer och greja mindre. Jag känner att jag lätt skulle kunna börja greja med något som i sin tur gör att man har så jäkla mycket att göra igen. Sen kör jag bara på och glömmer lätt den där vilan som jag innerst inne vet att jag behöver ha.  Det är ju inte konstigt att jag tänker mer när jag har mindre att göra. När man har mycket att göra  då finns ju inte tiden att tänka och grubbla över saker. Men den tiden finns ju när man tex sitter i massagestolen eller tar den där promenaden. 

 

Jag är glad att jag mår ganska bra. Jag är nöjd över att jag fortfarande går mina promenader och att jag klarar målet (80 000 steg) med stegen som jag har varje vecka. Det går bra med pengar och just idag har jag fått in lite extra som jag inte alls har räknat med att ja ska få in. För dom pengarna har jag faktiskt köpt en klockbox. 

 

Man kan väl säga att jag vill väldigt mycket, men allt känns väldigt jobbigt att ta tag i. Jag är ju själv i allt jag gör och min vardag  ska ju fungera. Jag vill få in dom pengarna som jag har sagt att jag ska fixa i år. Jag vill gå mina promenader och oavsett hur mycket jag får att göra så vill jag inte glömma att vila. Det blir inte lätt att ta tag i något mer för min del. Jag får väl helt enkelt vänta tills jag har semester, men det är ju som sagt ett tag kvar.  Nu mår jag bra, eller bättre än på länge. Det är rätt skönt att känna så, när man vet hur det känns att må riktigt jäkla dåligt. Då ska man kanske var tacksam över att man bara mår bra. 

 

Jag har tagit det ganska lugnt i några dagar nu. Mycket känns bra med det. Jag blir mer avspänd och det är lättare att leva i nuet. Att jag känner mig avspänd gör ju säkert att jag blir mindre stressad. Lever jag mer i nuet så vet jag ju sen länge nu att jag känner mindre ångest över sånt som varit. Dessutom oroar jag mig ju mindre för framtiden om jag mest tänker på vad jag ska göra här och nu. Det är nog det bästa jag kan känna för oavsett vad jag gör nu så känns framtiden väldigt oviss just nu. Jag vet nästan ingenting om hur nånting kommer att bli. Allt känns mer ovisst än någonsin. Jag kan vända och vrida hur mycket som helst på ovissheten, men på något sätt blir det bara att jag får acceptera en sanning som jag inte kan veta nånting om. Så är det just nu.

 

Jag tar det som sagt ganska lugnt just nu. Jag har ju den senaste tiden grejat lite för mycket och stundtals har det känts jobbigt. Jag har känt att jag måste köra på för annars får jag för mig att allt bara kommer att kännas värre och jobbigare sen. Bättre att ta det svåra och tuffa nu. Sen får jag väl liksom lön för mödan. Nu känner jag ändå att jag kan ta det lugnt. Jag har ordning och reda när det gäller pengar. Jag har ju ett ekonomiskt mål för i år och allt går bra med detta. Om mycket annat känns ovisst så har jag i alla fall inga sådana känslor när det kommer till pengar just nu. Det känns stabilt och bra och allt faller på plats hela tiden, precis så som jag har tänkt mig. Det är bara att köra på och även om jag nu inte riktigt vet hur ska gå vidare efter att har nått årets mål med pengar, så löser sig det nog det ändå. Man hittar fler lösningar och ser fler möjligheter till att tjäna mer pengar när man väl har en större summa pengar som man vill försöka göra något smart med. Bara man har pengar så brukar saker och ting lösa sig på ett bra sätt, även om man inte alltid själv förstår hur man gjorde eller vad som hände.  När jag sätter årets mål som jag har med mina pengar så har jag det ju redan då bättre än vad jag någonsin har haft tidigare i mitt liv. Bara det är ju en bra och något som jag egentligen skulle kunna nöja mig med. Men det lär jag väl inte göra. Man vill ju hela tiden något mer, även om jag också har lärt mig att vara ganska nöjd med vad jag har just nu. Att jag känner mig mer lugn, avspänd och lever mer i nuet hjälper mig ju också att inte hela tiden tänka på allt jag vill ha. Jag stannar ofta upp tänker att allt bara är bra som det just nu och jag måste inte göra nånting för att det ska bli bättre. Jag kan ju inte alltid göra nånting ändå. 

 

Nu har jag ju också sagt att jag ska ta det lite lugnare och greja mindre än vad jag tidigare har gjort. Jag har ju lovat mig själv detta och då ska jag nog se till att hålla det löftet. Det är ju för min egen skull och är det något jag behöver göra som fan nu framöver så är det att bara tänka på mig själv. Framtiden känns ju som sagt väldigt oviss, men just nu känns de mesta bra i alla fall. 

 

 

Från och med nu har jag äntligen lite mindre att göra under en tid framöver. Dom senaste veckorna har jag ju annars haft fullt upp och dagarna har känts väldigt långa. På ett sätt har det varit jobbigt, men nu ska jag vila mer och jag tror nog inte det ska vara några problem. Lejon behöver ju också vila. 

 

Jag är ledig i helgen och jag känner bara för att ta det väldigt lugnt. Nästa vecka har jag många dagar där jag få sova ut ordentligt. Det ska jag verkligen göra. Jag har ju också blivit bättre på att ta vara på dom stunderna då jag känner att jag kan koppla av mer. 

 

Sen kan man ju alltid hitta något att göra och då är man ju där igen att man grejar från tidig morgon till sen kväll. Jag vill ändå inte hamna där nu på ett tag, men vissa vardagliga saker har jag kommit efter med och jag känner ju ofta ett behov av att ha städat och fint, ordning och reda. Jag har också massor med saker som jag vill försöka sälja av. Jag skulle vilja möblera om lite och dessutom kasta ut några gamla möbler för att få in några nya. Börja jag greja med allt detta så har jag mycket att göra igen. 

 

Jag ska nu ändå försöka vila mer nu. Jag kommer inte att orka slutföra något om jag börjar direkt med något nytt som tar lite tid att få ordning på. Dessutom är ju ändå det viktigaste i år att jag får loss dom pengar som jag vill ha. Just nu går det bra och det finns inget just nu som verkar vara något ska få mig att misslyckas med detta. Dessutom har jag flera alternativ på lösningar. Funkar inte det jag jag gör nu så har jag ett annat sätt som jag tror att jag kan lösa det på. Jag har det ju ändå bra med pengar just nu och det gör ju att man får fler möjligheter att tjäna ännu mer, på flera olika sätt. Det känns coolt. 

 

Jag mår ganska bra just nu. Tidigare har jag pendlat mellan att må dåligt och kanske lite bättre, men aldrig riktigt bra. Vad jag mår dåligt av har varierat, men i kombination med att jag har haft ganska mycket att göra har varit tuff att hantera rent mentalt. 

 

Nu mår jag i alla fall bättre är på några veckor och jag det kan bero på att jag nu ser att det snart bli mindre att göra för min del. Dessutom har jag ju känt mig väldigt avspänd under en längre tid. Jag har tagit det väldigt lugnt och inte stressat med nånting.

 

Jag har ju också börjat tänka mycket mer på mig själv. Jag funderar inte ens eller bryr mig om någon som tex säger något elakt eller uppkäftigt till mig. Jag skiter fullständigt i om jag får en arg blick av någon. Det får mig inte alls att fundera på varför någon verkar vara sur på mig, eller bara inte gillar mig. Jag har nog tänkt på sånt tidigare, men nu känns det bara skönt att inte bryr mig.  Att jag inte ens tänker på något av sådan skit längre är ett stort steg framåt för mig. 

 

Jag har fortfarande mycket att göra och tittar jag mig omkring så skulle jag kunna få ännu mer. Jag orkar väl egentligen inte bry mig. Just nu gör jag bara allt jag kan för att nå årets ekonomimål. Annars grejar jag bara med sånt som känns nödvändigt. Jag skulle vilja göra mer, men jag tror inte att jag orkar just nu. Jag skulle tex behöva göra ett röjande i mina källarförråd, men om jag inte tror att jag orkar göra allt de jag vill få gjort så vill jag inte ens börja göra nånting.

 

Jag har många saker jag tänker att jag skulle vilja få gjort nu. Jag kan inte göra allt och jag behöver ju också ha tillräckligt med pengar för många av dom saker jag känner att jag skulle vilja få gjort. Det känns lite jobbigt att se saker som man känner skulle behöva göras. Ibland önskar jag nästan att jag bodde i ett hus. Då hade man ju tex haft mer plats för alla grejer som man lätt samlar på sig.  Sen hade man väl ändå haft mer att göra med mycket annat, så lättare hade väl inte saker och ting känts i alla fall. Fördelar och nackdelar finns ju med allt, hur man än vänder och vrider. 

 

Jag gör nog ändå rätt nu när jag fokuserar på saker som jag verkligen vill göra och som känns mest rätt att göra. Vill jag något tillräckligt mycket så löser jag nog det. Oavsett om jag kommer på det nu eller i framtiden. Mycket känns ändå ganska bra nu. Jag har ju på allvar äntligen tagit tag i den dröm som jag har haft sen jag var liten. Jag vill verkligen förverkliga min högsta dröm i livet och jag känner att det finns en ganska stor chans att jag ska kunna klara det. Framtiden kan kännas lite oviss, men som allt är just nu så har jag inte fått reda på att nånting kommer att hända som gör att jag får det sämre i livet än vad jag har just nu. Mycket känns ändå bra just nu och jag har många gånger känt mig orolig för ovissheten, men jag finner tröst i att nästan ingenting av sånt som jag har oroat mig tidigare har hänt sen. 

Jag har nog ganska lätt för att fastna i tankar om hur något har varit. Jag kan ofta tänka om massor med saker att jag borde ha gjort annorlunda eller jag borde ha vetat bättre då. Många gånger har jag säkert tänkt att: Om jag visste vad jag vet idag så hade det varit bättre för mig nu. Många av dessa tankar är helt omöjliga att vinna över. Jag har ju gjort något tidigare, idag är det som det är. Det känns som  att jag i hela mitt liv har funderat över saker som handlar om vad jag borde ha gjort tidigare. Med facit i hand så är det ju alltid lätt att säga efteråt vad man borde ha gjort. 

 

Jag är ganska nöjd idag med att jag bara har människor omkring mig som jag vill ha i mitt liv. Jag minns inte exakt när jag lyckades bli fri från den sista personen som jag inte ville ha i mitt liv, men det känns som det inte var mer än 1-2 år sedan som jag nådde den där punkten. Där har jag faktiskt kommit ur alla tankar som handlar om att jag inte borde ha släppt in vissa människor i mitt liv från allra första början. Det kan ju också vara tankar som har handlat om att jag borde ha "klippt" tidigare än vad jag gjorde, men även dessa tankar är borta. Jag tänker bara att om jag idag slipper människor som jag inte vill ska vara en del av mitt liv så är ju allt bra nu. Man behöver ju inte trampa runt i gammal skit. Bättre att tänka nu och framåt. Jag tror att jag nu är ganska nära att bara få bort tankar på saker som jag idag ångrar. Jag känner inte så mycket kring sånt överhuvudtaget. Jag tänker mest på vad jag ska göra nu och i framtiden, och jag tror att det är bra. Jag kan heller inte nog säga hur glad jag är idag över att jag idag bara spenderar tid med människor som jag verkligen vet att jag vill ha omkring mig. 

 

Jag lägger också mycket fokus på mig själv just nu. Jag tror ändå att jag mår bäst av det. Mycket av sånt som jag har ångrat sen tidigare handlar ju oftast i grund och botten om att jag har brytt mig för mycket  om andra och för lite om mig själv. Nu känns det ändå extra viktigt att jag lär mig av tidigare misstag och gör sånt som känns mest rätt att göra. Ska jag någon dag förverkliga den vision jag har om hur jag vill uppleva livet i framtiden, så blir kan jag nog inte bry mig om så många andra än mig själv. 

 

På något sätt kan jag nu känna att jag har kommit vidare i mina tankar och det bästa är väl att jag bara har bestämt mig för att sluta tänka tillbaka på skit. Detta är ju ändå tankar som lätt får mig att må dåligt och dessutom går inte tankarna att vinna över. 

 

Jag vet ju också mer än någonsin vad jag vill nu. Det är bara att köra mot dom målen och inte tänka så mycket. Dessutom känner jag ju också att ingen annan människa kommer att kunna förstöra för mig längre. Dessa människor låter jag ju inte vara en del av mitt liv och dessutom vet jag att jag inte kommer att ta tillbaka någon av alla dom jag tidigare har klippt med. Allt detta känns bara så rätt och jag är glad för att jag har kommit till dessa insikter. 

 

 Dagarna blir så långa. Jag grejar och grejar för att jag ska nå mina målsättningar. Jag har massor med delmål fram till dom större målen. Jag tänker att delmålen är bra att jag för att man inte ska ge upp så lätt. För varje litet mål man klarar av så känns det ju bra.

 

Men just nu känns det extra tufft för jag grejar så mycket hela tiden och samtidigt känns det inte som att jag tjänar något på det. Jag gör ju det, men det kommer att dröja innan de jag kämpar med just nu ger några pengar som är bra. Jag vill ändå göra det jag gör som fan. När jag ser vad det större resultatet kommer att bli av allt jag gör nu, då är det värt det. Jag får ta att det känns tufft nu. Jag kan ändå känna att när jag tänker på vad resultatet kommer att bli, då håller jag motivationen uppe. Någonstans i slutändan kan jag känna att det är värt det. Jag kan ju se att det är möjligt att förverkliga min högsta dröm i livet. Det är ju också något som jag har tänkt på sen jag var riktigt liten. Jag kommer inte att ge mig i första taget. När jag räknar och ser och får fram resultatet av allt jag tänker att jag ska göra, så ger det mig massor av motivation till att bara fortsätta. Jag kanske inte kommer att lyckas fullt ut, men jag kommer aldrig att ångra att jag försökte. 

 

Det kommer att kännas tufft under lång tid framöver. Jag tänker svara den känslan med att inte ge mig. Känslan av att det känns tufft ska inte få vinna. Jag ska vinna över allt och ge mig själv en ärlig chans att nå min högsta dröm i livet. Jag kommer att känna att det är värt det, oavsett vad resultatet i slutändan blir. Just nu känns det tufft, men ändå motiverande. 

 

 

OJ! 

 

Jag har haft jättemycket att göra under denna veckan och det jobbiga nu är att jag kommer att ha ännu mer att göra nästa vecka. Detta är ganska tålamodsprövande. Jag tänker ju flera gånger om dagen att jag bara ska ge upp och skita i de mesta. Sen kommer jag ändå på att det bästa jag kan göra nu är bara att fortsätta greja på. Jag kommer bara att ångra mig om jag väljer att inte bry mig. Man får bita ihop, ta det lugnt och leva i nuet. Det känns ändå bra att jag kör på och gör mina saker. Jag bryr mig inte om vad andra säger även om vissa tjatar och undrar varför jag gör si eller så. Många tycker så jäkla mycket om hur andra borde leva sina liv. Jag bryr mig inte. Jag fokuserar på mig och mitt liv. Mycket av sånt som jag tidigare blev kritiserad för att jag gjorde har jag bara kört på med. Det har gjort att kritiken lägger sig. Den liksom fasas ut. Jag minns när jag började gå betydligt fler promenader så var det massor med folk som tyckte att jag skulle sluta med det och göra något annat. Nu säger ingen nånting längre, men jag går ju lika mycket som förut i alla fall. Det fanns ju en period i mitt liv då jag fick hur mycket skit som helst för att jag inte lagade min egen mat. Det var värsta hatstormen och moralpaniken, från hur många människor som helst, helt oberoende av varandra. Jag lagar nog lika lite mat hemma idag som jag gjorde tidigare, men ingen bryr sig om att hata på mig för detta idag. 

 

Det är bara att göra sin grej och leva sitt liv som man vill, oavsett vad andra tycker om det. Idag vet jag vad som är bäst för mig och när jag bara gör min grej och samtidigt inte jagar andra människor  eller bryr mig om dom som ger mig dålig energi, så kommer allt att bli bra i slutändan. Gör sin grej med en inre tro på att man gör rätt, då kommer rätt människor komma till mig och sen också stanna kvar. Jag tror på detta, men det stör mig att det har tagit ganska många år för mig att fatta det.