Försöker följa min magkänsla.

Jag vill ju alltid vara nära mina känslor. Jag har fått för mig att jag på sikt mår som bäst då. Nu när jag tänker mycket och grejar med att nå min vision så är det ju också så nära den känslan som jag vill ha mest av allt i livet. Om jag bara sitter still och tänker på vad jag verkligen vill i livet så är det ju att uppnå nå min vision. Jag är så säker på det och eftersom jag är det så blir jag också säker på att jag tar rätt beslut varje gång jag gör någonting som tar mig närmare målet. Jag följer ju min magkänsla, mitt hjärta eller vägen mot min högsta dröm i livet. Jag ska inte bli för djup i detta för då blir det bara löjligt och för många tankar som egentligen inte har med min vision att göra.. Det är ju viktigare att jag bara gör saker hela tiden för att komma närmare mitt slutgiltiga mål. Jag har nog aldrig någonsin känt så starkt för något som jag tidigare har velat uppnå. Styrkan jag känner i detta motiverar mig till att bara hålla på, även om dom resultaten jag vill uppnå med detta känns ganska långt borta just nu. 
 
Det är nånting med detta som känns bättre än vad det har gjort tidigare när jag har kämpat med att få loss pengar och tjäna mer på det, för att i slutändan kunna köpa det jag vill ha eller bara få råd med en upplevelse. Når jag min vision då känner jag ju att jag mer kommer att leva i min dröm, istället för att hela tiden sträva efter drömmar som jag har. Det kanske är därför detta känns lite bättre än vad tidigare saker har gjort. Jag tror att vilka motgångar jag än får med i detta så har jag det ändå bra. 
 
 



Vecka 39

Jag har en ganska tuff arbetsvecka, men jag har sovmorgon 4 dagar av 5 och jag är ju ledig till helgen.  
 
Annars har jag inte så mycket inplanerat denna veckan. Jag väntar mest på nästa vecka för då kommer jag att kunna göra mer saker som kommer att resultera i att jag närmar mig min vision.  Denna veckan är bara något som jag vill ska blåsa förbi. Jag vill bara att det ska bli vecka 40 så jag kan greja med något som jag känner mig motiverad till att hålla på med. Tex jobba på att förverkliga min högsta dröm i livet, eller i alla fall ge den en ärlig chans.
 
  (null)
 
(null)
 



Kvällens tankar.

 Då har det blivit den sista kvällen för denna veckan också. Jag har många tankar om allt möjligt. Jag har bara lite svårt att tänka på en sak i taget. Allt möjligt har sedan en tid tillbaka bara snurrat runt i huvudet på mig. Jag är glad för alla snälla och fina ord som många har sagt eller skrivit till mig den senaste tiden. Jag har fått mer sånt än vad jag brukar få. 
 
Jag har också tänkt ett tag på att jag är glad för att jag inte har några större bekymmer. Visst har jag saker som jag oroar mig för och mycket just nu känns lite segt och jobbigt att behöva göra. Mycket av sånt jag känner att jag vill få gjort känns tråkigt att ta tag i. Jag vill helst bara skita i allt och mest tänka att mycket nog löser sig ändå, men det gör det ju inte om jag inte. Det vet jag ju också. 
 
Men jag är ändå glad för att jag inte har några större bekymmer. Jag hör ju vad andra människor säger. Folk pratar ju om hur jobbigt det är att ha barn, hus eller så är det fel på bilen och då vet man inte hur man ska ta sig till jobbet eller ens klara av sin fritid. Inget av alla dessa bekymmer får ju jag för jag lever ju ett ganska enkelt liv. Inga barn, inget hus och inte någon bil heller. Jag hört flera stycken den senaste tiden som berättar om alla möjliga bekymmer som dom har med den dom lever tillsammans med. Man bråkar om alla möjliga problem och mycket av allt "tjabbel" som folk berättar att dom har med sin partner verkar ju handla om vardagliga saker som jag kan tycka borde vara ganska lätt att undvika att bråka om. Men vad vet jag om det? Jag är ju singel och har levt ensam hur länge som helst. Jag har inte ens tänkt på sådana saker som folk som lever ihop tjatar mycket på varandra om. 
 
 
 
 



Kunde inte skriva så.

Jag satt igår och skrev på ett inlägg igår där jag försökte rannsaka mig själv lite. Jag försökte fundera och skriva ner några av mina dåliga egenskaper. Jag skrev ungefär två stycken och sen kände jag bara att jag mådde dåligt över vad jag hade skrivit. Jag var på tok för hård mot mig själv och jag kände också att detta behöver jag inte sitta och skriva och sen publicera så att alla som vill kan läsa om sånt som för mig kan vara väldigt jobbigt.
 
Även om jag vill blogga mycket om mina innersta tankar så är det väl inte meningen att jag ska må dåligt av något jag skriver. Jag kan ju skriva om jag redan mår dåligt över något. Om jag tömmer tankarna kring vad jag redan mår dåligt över då mår jag ju ofta bättre sen, bara för att jag har fått skriva. Men nu blev det ju så att jag började må dåligt av det jag skrev, och sen kände jag bara att detta är inte något som jag ska publicera. Det är inte mening att jag ska må dåligt över mitt bloggande. 
  (null)

 Jag kan ju fundera över mina fel och brister utan att ta hjälp av bloggen. Man kan ju jobba med sig själv på många olika sätt. Känner man att man är eller gör på ett visst sätt som man skulle vilja förändra, så får man väl bara försöka göra saker och ting på ett annat sätt och öva för att bli bättre.  Jag behöver kanske inte alltid skriva ner allting som jag tänker på. Det gör jag väl inte heller, men ibland skriver jag blogginlägg där jag kanske tar upp för mycket till ytan.  Om jag inte mår bra över något som jag sitter och skriver, då finns det ju ingen anledning att skapa ett sådant blogginlägg. Jag ska ju må bra av detta och det ska vara kul att hålla på.  
  (null)

 




Hela tiden på väg.

Många olika tankar snurrar i mitt huvud just nu. Egentligen vet jag inte vad jag ska hålla fokus på. Jag tänker också hela tiden på saker jag har att göra och jag vill få gjort. När jag väl gör något och blir färdig så tänker jag direkt på nästa grej. Antingen förbereder jag mig för något som komma skall. Eller så ger jag mig in i nästa grej, fortare än fan själv.  Det känns som jag hela tiden är på väg nånstans. Vet jag vart jag ska?
 
Jag har ju sagt att jag ska göra ett tappert försök att nå min högsta dröm i livet. Det är något jag har tänkt på i hela mitt liv. Det känns bra med allt jag hittills har gjort, men jag vill hela tiden göra mer för att komma fortare framåt. Nu är jag där igen. Hela tiden på väg framåt. Jag håller på rätt mycket pengar. Jag vill bara investera dom vidare direkt, tjäna mer och komma närmare visionen så snabbare än vad jag känner är möjligt. Det är en jobbig tanke att bära på. Men jag vill ju göra det som känns mest rätt och jag vill också göra rätt från början till slut. 
 
Som sagt: Vad jag än gör så känns det som jag bara är på väg mot framtiden. Jag jobbar två dagar till denna veckan, men jag fokuserar mest på att ta mig igenom arbetsdagarna så jag kan få den där lediga helgen som jag sätter stort värde på. 
 
När det gäller promenader och målen med antal steg per vecka så blir det ofta så att jag kör ganska hårt i början av veckan och sen trappar jag ner mot slutet, även om söndagen ofta blir en sån där "måstedag". Jag menar att jag ofta måste gå ut på en runda just på söndag för att jag ska nå mina veckomål. Just nu ligger jag ca 10 000 steg före. Jag kan typ strunta i mina vanliga promenadrundor imorgon och på fredag...och sen har jag räknat ut att jag ändå kommer att nå denna veckans mål. Bara jag går ut och gör någon mil i helgen så är det lugnt. 
 
Jag vill göra mer saker på kortare tid, men jag känner inte att jag varken vågar eller kan. Jag måste vänta och det gör ju säkert också att jag känner mig rastlös. Jag är av naturen en ganska rastlös person, men den kommer över mig mer när jag känner att det är mycket jag vill göra. Jag vill ju tex resa mer och i slutet av 2019 så sa jag ju till mig själv att jag skulle resa mer och uppleva mer under 2020 och framåt. Det nya årtiondet skulle mer av allt än vad jag hade gjort tidigare. Sen kom coronaviruset och satte stopp för alla dessa tankar om att stilla rastlösheten och göra mer av roliga resor och häftiga upplevelser. Jag har ju lyckats spara mer pengar för att jag inte har kunnat resa, men det känns ändå lite tråkigt att jag inte kunde få till detta året som jag ville och hade tänkt mig på nyårsafton 2019. Jag hade ju lätt tänkt att bränna ca 100 000 kronor på bara resor och häftiga upplevelser. Hade jag ångrat mig sen om jag hade gjort det? Jag tror inte det. Under det förra årtiondet så hade jag ett år där jag brände över 100 000 kronor på bara resor. Då handlade det om att jag ville förverkliga en dröm som jag hade haft ett tag. Jag ångrar ingenting med det där. Nu skulle det ha handlat mer om att jag bara ville göra mer av roliga saker. Jag ville mer sluta kämpa och bara leva mitt bästa liv på det sätt som jag just nu kan. Sen skulle jag undan för undan flytta fram det som är bäst för stunden och kanske en dag nå den där visionen som är att nå vad jag tycker är det optimala livet för mig. 
 
Under detta året har jag ju känt att jag vill ta allt som har med coronaviruset på allvar. Att tex resa hade ju i funkat. Det hade bara varit dumt och oansvarigt av mig. Som det känns nu så har jag ju tänkt att jag vill åka nånstans, men tänker jag lite mer på det så känner jag fortfarande att är bättre att inte bry sig. Jag vill bara att allt med coronaviruset förvinner först. Som jag förstår det så har ju vissa länder fortfarande rätt tuffa regler när det gäller hur man får röra sig ute. Det skulle ju inte vara roligt om man kommer till ett land och det första man måste göra är att sätta sig i karantän på hotellet. 
 
Jag får se vad jag hittar på framöver. Det känns som att det kan bli jobbigt för mig i längden om jag hela tiden ska vara på väg någonstans. Det är nog tur att jag har min blogg. När jag just nu sitter här och skriver så blir det ju så att jag stannar upp och mer reflekterar över saker och ting. Jag behöver ju göra det och jag vet att det är något jag typ aldrig gjorde innan jag började blogga.
 
Förövrigt känns det skönt att man kan vara ute i en sommaroutfit i mitten på september. 
'
Ha det så bra, och va rädda om er.
 



Framgångspodden - Annika Sörenstam

Riktigt bra intervju av Alexander Pärleros. Gott snack med legenden Annika Sörenstam. 
 



Greta Thunberg.




Så var vecka 37 och nu är det vecka 38.

Ny vecka igen och jag känner att jag har fått mer ordning på saker och ting. Förra veckan kände jag mig mest förvirrad och nästa allt kändes rörigt.  Om man bara tänker på vad man vill få gjort så förändrar det ju ingenting. Man måste ju: Bestämma sig, fatta beslut och göra det man har bestämt sig för att man vill fixa. Jag känner mer att jag har hamnat på den punkten nu att jag gör mer vad jag har bestämt mig för, tänker mindre och gör mer istället. 
 
Denna veckan är det ju jobb som gäller igen. Jag har lite mera jobb än förra veckan, men inte så mycket ändå. 3 dagar av jobb hade jag förra veckan och nu har jag 4. Det känns ganska lugnt och jag är nöjd över att jag sen en tid tillbaka är inne i en lite lättare arbetsperiod. 
 
Promenaderna ska jag väl kunna sätta denna veckan. Förra veckan satte jag väl stegen ganska precis enligt den målsättning jag har för varje vecka. Det känns som att jag kommer att avverka denna veckan på något liknade sätt. Det är väl inte jättebra, men inte så dåligt heller. Jag gör ju nåt i alla fall. 
(null)
 




Tar små steg närmare visionen.

Hej! 
 
Det har varit skönt med en ledig helg. Jag skulle ha jobbet, men jag satt för ett tag sen och kollade på bla denna veckans arbete och då kändes det mer rätt att ta bort helgjobbet. Allt för att jag ska må bra och känna att jag inte jobbar för mycket. 
 
Idag har jag tänkt mycket på min vision i livet. Jag har mest varit glad över att det känns så bra med detta. Jag har för länge sen kommit över det där med att fundera kring hur jag ska skapa förutsättningar för att nå min vision. Förutsättning för att jag ska lyckas med den finns där redan och bara det känns som ett förverkligande av en dröm. Jag kan idag göra saker och jobba systematiskt med att nå min vision. Jag tar några små steg i taget varje månad och undan för undan så får jag det bara bättre och bättre. Tricket är att jag inte försöker göra så stora förändringar på för kort tid. Jag tänker mer att jag ska ta små steg, men ändå ta mig framåt. Detta gör ju att jag inte behöver anstränga mig och kämpa så jäkla mycket med det. Jag har några dagar per månad där jag gör saker som tar mig framåt på "vägen". Någon dag når jag vägens slut och då lever jag i min vision och högsta dröm. Skulle jag försöka förändra allt nu och göra väldigt mycket på kort tid, alltså ta för stora steg på vägen mot målet, då skulle det nog bara sluta med att jag tröttnar och i bästa fall så börjar jag om och gör ett nytt försök. Eller så tröttnar man helt och försöker aldrig mer igen. Det vore ju inte så bra. Sen är ju inte ge upp något alternativ för mig. I alla fall inte när det kommer till vad jag drömmer om.  
 
Allt av de jag gör som tar mig framåt i detta med min vision gör att det blir bättre för min ekonomi. Det gör att jag lättare kan tjäna ännu mer pengar. Tex till nästa år så behöver jag inte spara lika mycket pengar som jag känner att jag  måste göra nu under detta året. Nästa år kan jag sänka sparandet, bränna mer pengar än vad som nu är möjligt och ändå kommer jag att kunna tjäna mer pengar än vad jag har gjort tidigare. Det är så jag ser det just nu och jag tror inte jag har fel.  Det känns coolt och jäkligt bra att kunna se detta. Jag har gjort det där lilla extra tidiagre för att jag ska ha det bra idag. Jag behöver inte längre kämpa med att skapa förutsättningar för att jag ska kunna få undan pengar till sånt jag drömmer om. Förutsättningarna finns där nu och frågan är inte längre om jag kommer att lyckas. Det är mer frågan om när kommer att leva i min dröm och nå min vision. Det är så jag tänker och så måste jag tänka om jag vill klara av vad jag vill åstakomma i livet. Om jag inte tror på mig själv, då kan jag lika gärna sluta drömma.  
 
Någonstans i allt detta så känner jag att jag på ett sätt redan har lyckats för jag känner äntligen att jag har slutat kämpa och mer börjat leva. Jag kan unna mig och samtidigt jobba med att förverkliga drömmar. Jag hittar lätt till känslan att jag mår bra. Jag är glad att jag alltid tycker att det viktigaste i livet är att man mår bra och att inget annat spelar någon roll om man samtidigt inte mår bra. För så är det väl? Det enda vi alla egentligen vill är väl att må bra? Även någon kanske tycker att jag gör fel så är det ju vad jag tycker i slutändan som räknas. Det är ju mitt liv och jag lever och jobbar utifrån min förutsättningar. Jag jämför mig inte med andra och ser vilka "vägar" dom tar i livet. Jag går mig egen väg och det är då det oftast blir bra i slutändan. 
(null)

 
 






Det känns bra med bloggen.

Jag efter att jag hade skrivit mitt förra blogginlägg så kände jag att jag mådde väldigt bra av att blogga. Innan var jag lite stressad och kände att tankarna snurrade i huvudet. När jag sen hade suttit och skrivit så kände jag ett behagligt lugn inom mig. Det var som att allt som kändes förvirrande bara försvann och de mesta kändes bara bra. Det var också då jag ännu en gång fattade att jag mår bara bra av att blogga och jag vill absolut inte sluta med blogga. 
 
För ca en månad sen funderade jag ju ganska mycket på om det var dags att avsluta Dannebloggen. Jag har ju nu i flera år sett hur andra personer avslutar sina bloggar. De flesta av alla bloggar som jag genom åren har följt, har idag avslutats. Två stycken bloggar, Sandra Beijer och Isabella Löwengrip läser jag ofta och detta är väl dom enda två som jag regelbundet har läst i flera år och som idag finns kvar av alla som jag började kolla för 10 år sedan. Allt annat som jag en gång i tiden gillade att följa, har undan för undan avslutats. Ibland har ser man att vissa bara har avslutat utan att egentligen skriva något avslutande inlägg. Man ser bara att bloggen inte uppdateras längre. Men man har ju också läst bloggar som verkligen skriver ner ett avslutade inlägg och där man tex säger att man inte får ut något längre av att uppdatera den. 
 
 Själv tänker jag att jag bara vill fortsätta att uppdatera. Jag mår bra av att blogga och det känns bra med bloggen just nu. Jag bloggar alltid för min egen skull. När jag har fått skriva av mig så känner jag ett behagligt lugn inom mig. Jag bloggar idag på ett sätt som känns bra för mig. Jag har aldrig ångrat att jag startade min blogg. Jag känner ingen ångest och jag mår inte dåligt över nånting som jag har gjort på min blogg. Det är skön känsla. Jag har genom åren hört hur många som helst som säger att dom ångrar massor av saker som dom har lagt ut i sina sociala medier. Jag ångrar faktiskt ingenting och jag har funderat kring det ganska mycket och jag kan ärligt säga det. Naturligtvis har jag gjort saker i mitt liv som jag idag ångrar och kan ha ångest över, men ingenting har i alla fall med bloggen att göra. 
 
Egentligen är det ganska enkelt för mig att komma fram till att jag vill fortsätta med min blogg. Jag mår bra av det och jag känner att jag på ett naturligt sätt har stannat upp lite tänkt efter. Var det något jag typ aldrig gjorde innan jag startade bloggen så var det att stanna upp. Jag bara blåste på med saker. Mycket som fan och jag förstår ju idag att bara för att jag gjorde det så gick ju många saker åt helvete. Det hade varit bra för mig om jag hade stannat upp mer och bara reflekterat över saker och ting, fast på den tiden hade jag ändå aldrig kunnat förstå det med tanke på hur jag var som person då. Jag vet inte vad som hade kunnat få mig att stanna upp och tänka efter idag om jag inte hade haft bloggen. Kanske hade jag varit lika dålig på det idag som jag var innan jag började blogga. 
 
Nu tänker jag bara: Varför ska jag sluta med nånting som bara får mig att må bra? Det känns ju inte rätt.  Jag känner ju att jag fortfarande mår bra av att blogga och bara för den saken skull så känns det viktigt att fortsätta uppdatera. Idag bloggar jag ju också på det sätt som jag alltid har velat blogga på. Jag mår bra och allt känns bra med bloggen. Det känns skönt att bara ha kommit till den insikten
 
 
 
 



Zara Larsson - WOW

 



Jag är nog bättre på att vara i nuet.

Jag känner mig fortfarande så förvirrad. Jag har så svårt att känna att jag får grepp och saker och ting. Det som att jag hela tiden får vänta och se, hoppas på det bästa och bara lita på att jag fattar rätt och kloka beslut.  Allt går bra och jag mår ganska bra och känner mig pigg och fräsch i kroppen. Det går bra med pengar och jag är just nu inne i en ganska soft arbetsperiod och mycket med mitt liv känns bra för mig. Jag får som vanligt ta mycket skit från vissa människor, men jag har också den senaste tiden (på alla möjliga sätt) fått otroligt mycket kärlek, stöd och peppande ord från vänner, följare och kollegor på jobbet. Det värmer naturligtvis. Även om jag kanske är lite dålig på att visa att jag blir glad och faktiskt bryr mig om alla människor som ger mig bra energi, så är jag glad för att det ändå verkar vara många människor som vill att jag ska må bra. Det är klart att det känns gott i hjärtat. 
 
 
Samtidigt så känner jag mig orolig eftersom jag inte riktigt gör saker på det sättet som jag innan har planerat och sagt till mig själv att jag ska göra. Just nu strävar jag ju mycket efter att jag ska komma närmare, och en dag nå min högsta dröm. Problemet är bara att jag lätt gör något annat än vad jag har tänkt från början. Det oroar mig samtidigt som jag kan tänka att det är bra att jag är flexibel och kan ändra mig. Jag vill ju inte fastna i något och bara göra en grej för att jag från början har sagt det. Kommer jag på något som jag tror är bättre så känns det ju fel att inte ändra sig. Det är ju en del av sånt som kallas utveckling. Eller så har jag fel.
 
Jag kanske måste vara stenhård i min planeringen för att en dag nå det jag kallar för min vision.  I längden kanske det ändå inte är så att jag kan hålla på som jag gör nu. Typ: bestämma mig för att jag ska göra en sak och sen går det ett tag så testar jag något annat. Detta funkar ju nu, men jag känner ju att det är lätt tappa kontrollen på vad man håller på med och jag blir orolig av sånt. Fast jag tror ändå att i slutändan kommer det att bli som jag vill. Jag tror däremot inte att vägen mot målen blir som jag har tänkt mig. Jag har nog svårt att lägga upp en plan för några månader framåt och tex det jag kämpar med tar betydligt längre tid att få fixat. Det är ju ofta lätt att veta vad man i slutändan vill uppnå för resultat. Om jag har en målsättning klar för mig då är jag nog bättre på att bara fokusera på nuet. Det är ju i nuet som man kan ta vara på möjligheter och lösa problem som uppstår. Jag kan inte alltid exakt veta, så om man tänker lite logiskt så är det ganska meningslöst att försöka planera i för mycket detaljer. Dessutom får man ju inte glömma att leva nu, även om man har en strävan i livet som går ut på att man i slutändan ska få det bättre än vad man har det idag. Det viktigaste är ju ändå alltid att jag mår bra. Det spelar aldrig någon roll vad du uppnår eller kan få, om du inte mår bra. Framgång spelar ingen jävla roll om du samtidigt mår skit. Det är jag fullständigt övertygad om 
 
 



Vecka 37

 Ny vecka igen och jag börjar äntligen en arbetsvecka som känns betydligt lättare än dom 3 senaste som jag har haft. Nu är det mer ledigt och mindre jobb som gäller. 
 
Jag har inte så mycket planerat för denna veckan, men det vore dåligt av mig om jag inte klarar att göra minst 70 000 steg. Med tanke på hur arbetsdagarna ser ut och hur mycket jag är ledig så kan jag inte se att det ska vara något problem med det. Förra veckan var betydligt tuffare, men jag klarade av det i alla fall. 
 
Jag ska klippa mig imorgon och det ska bli skönt för jag har under en tid längtat efter att få till mitt hår på det sätt jag trivs bäst med. Lite kortare, och en betydligt mer blond hårfärg. 
  (null)
 
Annars ska jag mest försöka att tagga ner lite. Jag har sagt detta till mig själv förut, men jag lyckas ju inte alltid att göra det. Ibland kör jag  lite väl hårt med saker och ting och sen inser jag inte förrän efteråt att det var fel. Mycket av allt jag gör blir lika bra och jag bara tar det lugnt och är mer avspänd. Jag har känt dom senaste dagarna att jag har taggat ner lite och liksom tar allt mera med ro. Jag vill fortsätta så, men jag tror att det är något som jag får öva ganska mycket på. Jag känner ju att stressen i kroppen finns där och jag är ju också en ganska rastlös person som ofta vill göra saker och få dom gjorda snabbt. Men i längden funkar det inte riktigt att hålla på så. Jag vill heller inte vara en sådan person, inte nu längre i alla fall. 
 
 
 
(null)
 
(null)
(null)
 
 
 
 



Söndagens tankar.

 Som vanligt har denna söndag känts lite tom. En ledig helg har jag haft och det känns skönt att jag inte ska jobba helgen på ett bra tag. Jag är också glad över att jag faktiskt har gjort det under denna helgen som jag innan jag blev ledig sa att jag skulle göra. Jag ville tagga ner och det har jag gjort. Jag har haft en väldigt "chill" helg och det känns bra för jag säger ju ofta till mig själv att jag ska ta det lugnt, men när jag säger det så blir det oftast tvärtom. 
 
Jag känner ju att jag inte har så mycket annat val än att tagga ner än aning. Jag skulle bara göra fel och förstöra för mig om jag började göra för mycket nu. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra med de mesta just nu. Det enda som känns rätt i allt jag gör nu, det är att jag jobbar på att förverkliga min högsta dröm. Förövrigt känns allt som jag annars gör inte riktigt bra. Jag oroar mig säkert lite för mycket. Jag är ändå glad för att jag har tagit det lugnt i helgen. Jag är ju en ganska rastlös person och jag känner varje dag att jag vill göra mer och få gjort saker hela tiden. Sen vet jag ändå att jag inte orkar eller ens kan. Sen tänker jag ändå att det inte spelar ingen roll för det viktigaste just nu är att jag känner att jag kommer framåt med allt som har med min högsta dröm att göra. 
 
 Jag ska i alla fall fortsätta med att ta det ganska lugnt. Jag känner ju att det är det jag behöver göra. Skulle jag grejar för mycket och inte tänka på att tagga ner så kommer för eller senare att må ganska dåligt. Jag känner ju redan nu att jag får jobba med mig själv ganska mycket med mig själv för att jag ska må bra. Jag mår bra, men jag måste hela tiden hitta sätt och tänka rätt för att jag inte ska börja må dåligt. 
 
Jag ska försöka att ganska snart hitta någonting som känns meningsfullt att göra, förutom att jobba på min vision och högsta dröm i livet. Det skulle nog vara bra för mig om jag gjorde nåt mer än bara massa vardagliga saker och sträva mot visionen som jag hela tiden har att greja med. Jag vet bara inte vad jag ska göra mer.
 
Man kanske skulle boka lite resor. Jag hade ju tänkt att avverka några i våras och under sommaren, men pandemin stoppade ju mig. Jag har ju tidigare sagt att jag inte ska resa någonstans förrän allt med detta viruset är borta helt och hela världen typ blir som den var innan man ens visste att det fanns något som hette coronavirus. För mig känns det enklast att tänka så för då behöver jag inte fundera på nånting med att vara försiktig, vad som gäller eller till vilka länder som man fortfarande inte bör åka till. Men samtidigt så tänker jag att jag kan väl resa någonstans. Dessutom har ju UD hävt avrådan från icke nödvändiga resor till ganska många länder nu. Jag vill gärna resa och jag känner mig rastlös. Det är ju oftast roligt och vara ute och komma till något annat land, men jag är osäker. Det känns liksom inte rätt att resa i dessa pandemitider. Kanske är det bättre att ändå strunta i det. Tankarna kring detta får jag inte grepp om och det lättaste att göra är egentligen att bara strunta i det och fortsätta att bara göra vardagliga saker och sträva efter att komma närmare min högsta dröm i livet. Är jag osäker ska man nog låta bli. Jag vill ju göra det som känns mest rätt. Men just nu vet jag inte mycket om vad som är rätt och fel, men jag vet att jag denna helgen har gjort helt rätt när jag valde att "chilla" och inte låta rastlösheten ta över kontrollen av min kropp. Jag känner mig nöjd över att jag innan helgen sa till mig själv att jag skulle ta det lugnt och att jag sen gjorde det också. När jag nu inte känner att jag vet riktigt vad jag vill och samtidigt vill göra hur mycket som helst, men känner mig osäker...då gör jag nog bäst i att bara ta det lugnt till jag är mer säker på vad jag vill och vad som är rätt att göra. 
 



Förvirrad och gör tvärtom.

Hej! 
 
Skönt att det blivit helg och att jag nu har kommit hem från jobb. Nu är man ledig och det känns inget annat än bra. Jag har haft några veckor nu av ganska mycket jobb. Jag kanske har gjort dom lite tuffare själv också. Jag tänker mycket på hur jag ska jobba för att det ska kännas bra för mig, men sen lyckas jag inte riktigt jobba på ett sånt sätt som jag själv vill. Jag tänker väl lite fel också. Många pass känns ju lite jobbiga och kanske inte så roliga när man ska börja sin arbetsdag, och då får man ingen bra känsla och sen känns det väl mer jobbigt än vad det egentligen är. Jag kanske inte ska tänka så mycket på vad jag har att göra på jobbet. Bättre att bara slappna av till max och ta allt som det kommer. Jag kommer att ha en hel del tuffa veckor framöver också. Om jag bara låter det vara som det är och inte funderar så mycket mer än så, då blir nog känslan kring allt som har med jobbet att göra mycket bättre. 
 
Missförstå mig bara inte nu. Jag trivs bra med mitt jobb och jag har massor med pass som jag tycker känns bra att jobba på med. Det bara att jag också ibland tänker för mycket på allt som kan vara tufft och jobbigt med detta. Jag vill inte fortsätta så. Jag vill att mer av allt som känns jobbigt istället ska kännnas bra, eller så behöver jag inet känna nånting. Är det inte bra så behöver det inte vara nånting. Lite som jag tänker kring kommentarer från följare av Dannebloggen. Har folk inget positivt att skriva till mig så tycker jag inte att dessa människor behöver tala om något för mig överhuvudtaget. 
 
Annars så tycker jag att mycket just nu känns lite förvirrande. Jag vet inet vad jag ska göra eller hur jag ska tänka kring massor av saker. Jobbet som jag sa kan kännas tufft ibland. Jag vet inet riktit vad jag ska göra med min ledighet. Jag vill göra mer än vad jag känner att jag kan. Samtidigt tänker jag att jag kanske kan göra mer än vad jag själv tror. Jag är bara för orolig för att saker och ting ska bli så jäkla fel. Jag vet ju ibland att jag säger till mig själv vad jag ska göra. Tex tagga ner, men istället skruvar jag ofta upp tempot ännu mer. Det blir liksom tvärtom. Jag vet inte om just det där är ba eller dåligt. Ibland känns ju allt bra när jag mer släpper kontrollen och inte riktigt gör som ag har tänkt mig. Jag känner ändå att jag kan inte leva ett liv där jag inte vågar göra fel. Jag vet ju inte alltid vad som är rätt fel innan jag ska göra något. Många gånger vet man ju inte det förrän efteråt. Undertiden får man väl lita på sitt egna omdöme.
 
Det som känns bra just nu är att jag drar in pengar  och jag vet ju vad jag vill göra med en stor del av alla pengar i framtiden. Jag har ju min vision och högsta dröm som jag säkert tänker alldeles för mycket på. Det känns bra, men jag har mycket kvar att göra och allt ska ju ske i rätt ordning och under ganska lång tid framöver. Detta känns ändå rätt att köra på just nu. Jag får det ju hela tiden bättre och bättre ekonomiskt, för varje månad som jag gör nånting för att komma till punkten där jag känner att jag har lyckats förverkliga min högsta dröm. 
 
Mycket annat i mitt liv får väl vara som det är. Lever jag i nuet och försöker vara avspänd och fri från stress. Då kommer jag att må bra. Jag säger som jag alltid brukar säga: Det viktigaste för mig är att jag mår bra.  
(null)

(null)

(null)

 
 




Funderar lite över mig själv.

När jag i fredags förra veckan kom hem från jobbet så tänkte jag på hur skönt det kändes att jag typ bara kan komma hem och inte bry mig om nånting. Jag skulle vara ledig helgen och massor av tankar hade börjat snurra, som det så ofta gör på mig. 
 
I fredags hade jag slutat jobbet klockan 13:00. Rätt skön tid att sluta när man är ledig en helg. Jag gick sen hämtade mig en lunchlåda och gick hem. Väl hemma så käkade jag den och sen kände jag mig bara så jäkla trött. Det tog liksom tvärstopp i kroppen. Jag fick den där signalen som säger att nu är det inget annat än vila och återhämtning som gäller. Jag bestämde mig för att bara gå lägga mig. Jag tänkte: Det spelar ingen roll om jag sover bort resten av eftermiddagen. Jag bryr mig inte ens om jag sover bort större delen av kvällen. Det var en rätt skön tanke på nåt sätt. 
 
Jag funderade vidare på hur det skulle ha varit om jag tex hade haft fru och barn. Förmodligen hade jag inte kunnat köpa hem den där lunchlådan. Jag hade nog inte bara kunnat gå och lägga mig klockan 14:00 på eftermiddagen och sen sluta bry mig om fredagen. Istället hade jag väl fått gå hem direkt efter jobbet och kanske laga mat till min familj och vänta till alla hade kommit hem så vi hade kunnat äta tillsammans. Kanske hade jag behövt hämta barn på dagis. Samtidigt hade jag varit skittrött efter allt jobbande. Hur trött hade jag inte sen varit om jag hade fått göra allt de där? Dessutom dessutom hade ju kroppen redan sagt ifrån att den ville vila klockan 14:00, och jag hade varit uppe sen klockan 03:30 på morgonen. Sen hade man ju inte haft det så bara i fredags, utan livet hade ju liksom sett ut så istället för hur jag har det nu. Även om jag bara tänker hypotetiskt så kände jag bara att det var så skönt att bara säga till sig själv att jag kan faktiskt bara skita att laga min egen mat och jag behöver dessutom inte bry mig om att jag inte får nånting gjort under resten av dagen. Jag kan bara sova bort den och det får liksom inga negativa konsekvenser. Ingen annan person drabbas ju av att jag gör så och jag har ju tex ingen egen familj som jag måste ta ansvar för. Ibland kan man ju gnälla över att mycket känns tufft, men jag kan också tänka ofta på att jag har det ganska bra. 
 
Mitt liv är inte perfekt, men mycket är jag ändå nöjd med. Ekonomin är bättre än någonsin och tycker mycket om mina syskon och deras barn. Jag kan ibland tänka att jag borde träffa mina syskon och deras barn oftare. Jag funderar mycket på vad jag ska göra i framtiden för mina syskonbarn. Vad blir det optimala och det bästa jag kan göra. Jag vet inte det nu och frågan är hur jag ska komma på det? 
 
 Jag drömmer mycket just nu om min vision. Det som känns bra att jag redan nu har massor av pengar som jag liksom ska pumpa in i detta. Det går bra med pengar och det svåra med min vision kommer nog sen när jag typ har klarat av årets mål, och nästa halvår av 2021. Nästa sommar så tror jag att jag kommer att vara på den där "punkten" i min vision där jag nog behöver ta lite större risker och kanske också ta bort något i mitt liv som är bra idag. Jag får för mig att jag måste våga riskera något, för att sen få något annat som är ännu bättre än det jag hade. Nu är ju detta med att ta risker inte aktuellt nu och därför känns det ganska lugnt nu. Men om jag nånstans kommer att tveka och inte köra vidare på min vision så är det just när jag måste våga mer än vad jag behöver just nu. Det är nåt jag nog inte är så bra på. Jag kan ibland vara rädd för att göra fel, men samtidigt kan jag tänka att ju större risker man tar...ju större blir också möjligheterna. Men det kan ju också vara så att ett misslyckande kan göra att allt bara går åt helvete, och då ångrar man ju säkert att man tog den där risken. Ska jag sen vända på tanken ännu en gång så är jag rätt säker på att om jag bara kör på alla säkra "kort" i min strävan efter att nå min vision, då kommer jag nog inte att lyckas fullt ut. 
 
Jag har också den senaste tiden funderat om jag idag är den person som jag vill vara. Ligger det något i all den kritik som jag kan få av andra när det kommer till hur jag är som person. I vissa fall har säkert folk rätt, men jag är ju inte ofelbar som människa. Dessutom känns det inte oviktigt att jag själv strävar efter att vara den person som jag själv vill vara. Det är ju ingen annan som egentligen bestämmer hur jag ska vara eller vad jag ska göra med mitt liv. Sånt som andra inte gillar med mig, är kanske ändå något som jag själv gillar inte har något problem med. I slutändan är det ju upp till mig hur jag vill vara och vad jag vill göra. 
 
Om jag ändå ska ge mig själv kritik så kan jag känna att jag borde tagga ner lite med saker och ting. Det viktiga för mig är ju nu att jag kör på med min vision. Det är inte svårt och jag behöver inte göra så mycket. Inget annat känns viktigare än att jag jobbar för att komma närmare min högsta dröm i livet. Hur skulle något annat kunna kännas viktigare. Ändå känner jag just nu att jag kör ganska hårt med andra grejer också. Det känns ingen bra att jag skruvar upp tempot eftersom jag den senaste tiden har sagt till mig själv att jag ska "tagga" ner.  Typiskt mig det där. Jag säger att jag ska göra något och sen göra jag typ tvärtom. 
 
 En annan grej som jag ibland kan vara lite ledsen över är att  det inte funkar med vissa personer. De finns rätt många personer som jag tänker att jag skulle vilja ha en bra relation med. I alla fall en bättre relation än vad jag har idag. Samtidigt har det ju skurit sig med många genom åren. Jag antar att sånt är livet. Vänner och andra typer av relationer till människor kommer och går. Jag har inte tänkt så mycket djupare på detta, men det känns ändå som jag bör ta en funderar på vad jag vill när det kommer till relationer till andra människor. 
 
Kring detta har jag ändå en tanke som jag verkligen tror på. Den lyder: Jaga inte människor. Jag ska göra min grej och sen får jag rätt människor omkring mig som jag kommer att trivas med. Förhoppningsvis stannar dessa människor också kvar. När jag tänker efter så är det nog så att dom personerna som jag idag har omkring mig och som jag trivs med, just är personer som jag själv aldrig har jagat. Jag har bara kört på min grej och sen löser det sig med bra relationer och vänner. Jag har sen länge trott på att jag aldrig ska jaga något för att jag ska få det, men det stör mig att det känns som det har tagit lång tid för mig att faktiskt bli säker på att min tanke är rätt. Jaga inte människor. Gör bara din grej. Tänk om alla människor kunde komma till den insikten och förstå att det nog skulle vara det bästa för alla.
 
 
 



Vecka 36

Jag trodde förra veckan att bara jag får jobbat   det blir fredag så kommer jag att börja på en mer "soft" arbetsperiod med: Roligare körning, mindre jobb och mer ledigt. Det känns väl inte riktigt så nu. Denna arbetsveckan är ganska tuff. Det känns i alla fall inte som den blir mer "soft" än dom två senaste veckorna som jag har haft. Jag har kanske lite mer av sådan körning som jag gillar att ha under denna veckan, men annars är det nog inget annat som känns bättre. Jag får vänta minst en vecka till innan jag kan säga att jag är inne i en mer behaglig arbetsperiod. 
 
 
Annars är det som vanligt. Jag är noga med att gå ut på mina promenader och allt känns bra med detta. Jag vet inte just nu hur jag ska fixa denna veckans mål med antal steg. Jag har ju ganska långa dagar av jobb, men jag brukar ju hitta en lösning och jag är ju ledig till helgen och då kan man ju i alla fall gå två megalånga promenader om jag tycker att jag inte har gått tillräckligt under veckan.
 
Nu har det väl blivit hösten. Detta är ju ändå sista dagen av augusti och september är i alla fall för mig en känsla av att det är höst. Jag tycker att det är ganska mysigt med höst. Det blir ju sällan för varmt, men det är ju inte direkt någon vinterkyla heller. När det blir höst så har ju också mer än ett halvår gått och då kan jag ju också se att jag är nära att lyckas fixa vissa målsättningar som jag bestämde mig för i början av året att försöka slutföra. Ofta när jag grejar så tänker jag ju att jag vill börja i januari och bli klar i december, samma år. Det känns mest naturligt, mindre stressande och tidsmässigt mest rimligt ett helt kalenderår i taget. När det nu bli höst och bara 4 månader kvar av 2020 så känns det ju mer motiverande att försöka slutföra något som man kanske har kämpat med i över ett halvår. Känner man att man är nära att slutföra något, så ger man kanske inte upp lika lätt. Sen är ju hösten bara en väldigt fin årstid, och mer än så behöver jag inte känna för att jag ska må bra. Sommaren för min del har varit bra, även om allt kanske inte blev som jag hade tänkt mig från början. Jag hade tänkt göra mer saker, fast coronaviruset kom ju liksom i vägen. 
(null)
 




Försöker komma ur rastlösheten.

Är det något av allt jag känner som aldrig tycks försvinna så är det känslan av rastlöshet. Jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag känner av den. Men jag tycker ibland att det känns jobbigt att den där känslan kommer över mig. 
 
Jag vill ibland göra så mycket och jag har den senaste tiden känt att jag har haft lite svårt att sitta still. Man blir ledig, sitter hemma och har tråkigt. Rastlösheten tar över och hjärtat känner att jag vill göra mer än att bara ta det lugnt, men samtidigt har jag känslan av att det som är mest rätt att göra är bara att försöka återhämta sig och vila. Jag ska ju orka med att jobba på och göra saker som handlar om att förverkliga drömmer som jag har. Dessutom vill jag må bra. Det kan ju vara roligare att göra saker som man i stunden känner för och visst kan jag må bra av det på kort sikt. Men tänker man lite längre känns det sällan bra att typ göra hur mycket som helst och sen hamna i ett tillstånd där man känner sig tom och helt slut. 
 
Men att jag känner mig rastlös ibland är ju inte så konstigt. Om jag sitter i min lilla tvåa och inte har så mycket att göra. Jag har kanske en ledig dag, jag har gått någon promenad och sen vet man inte riktigt vad man ska hitta på. Mycket av allt jag gör i mitt liv handlar ju om att jag gör det för att jag själv vill det. Jag känner sällan att jag måste eller att jag har ett ansvar över att vissa saker och ting blir gjorda. Jag känner ofta att jag kan göra som jag själv vill och jag behöver inte bry mig så mycket vad andra vill att jag ska göra. 
 
Jag vet inte om känslan av rastlöshet är en bra eller dålig känsla. Det är jobbigt när jag inte riktigt vet hur jag ska hantera den. Det blir också jobbigt när jag känner att jag borde sitta mer still och så väljer jag att ändå inte göra det. Jag vill komma ur känslan av rastlöshet, samtidigt kan jag känna att det är bra att jag känner så ibland. Jag får ju saker och ting gjorda lättare när jag känner att jag inte kan sitta still. Men när känslan är svår att hantera så är det ganska jobbigt. Sen kan man ju tycka att det är bättre att jag vill sätta fart och göra saker, än att jag bara är slö och sitter still. Slutsatsen är väl att lagom mycket är bäst. 
(null)
 
 
 



estraden - Mellan hägg och syrên




Pengar och vision.

Vissa av er följare ställer frågor och dom två vanligaste som jag nu får är 

1. Hur tjänar du alla pengar? 
2. Vad exakt är din vision, berätta mer i detalj?

Jag vet inte riktigt vad jag egentligen ska svara på någon av dessa frågor. När det kommer till frågan om pengarna så verkar det som att många tror att jag kan ge några sk garantips på hur man exakt ska göra för att kunna tjäna pengar.  Jag kan ju bara säga att jag gör ju saker som funkar för mig, men jag tror inte att allt jag gör som jag klarar av att tjäna pengar på automatiskt bara funkar för vem som helst, även om någon annan skulle göra på exakt samma sätt som jag har gjort. Vi har ju alla olika förutsättningar och befinner oss på olika platser i livet. Saker som funkar för andra att tjäna pengar på funkar kanske inte för mig och tvärtom. Jag tror inte att det går att svara exakt på hur jag tjänar mina pengar på alla som sätt som jag har lyckats på. Ibland är det ju tillfälligheter och ren jäkla tur att jag har lyckats. Då kan man ju inte säga att det finns några garantier för vad som funkar och inte. Dessutom kan jag väl ärligt också säga att jag inte är så sugen på att sitta och blogga vad jag exakt har gjort, steg för steg för att sen lyckats bygga upp en bättre ekonomi. Jag vill ju lägga mitt fokus på att tjäna mer pengar och fortsätta bygga upp en starkare och ännu bättre privatekonomi. Jag vill lägga energin rätt liksom, då är inte det att blogga om vad jag genom åren har gjort för att tjäna pengar.

När det kommer till frågan om vad min vision exakt är så är det ju också något som är ganska svårt att svara på eller berätta mer om än vad jag redan har gjort. Hela grejen med att man har en vision som man vill uppnå är ju just att det inte är ett specifikt mål som går att ta på eller säga exakt vad det faktiskt är. Det handlar ju mer om ett tillstånd en punkt i livet som man vill uppnå. Jag kan ha en vision om att bygga upp något som sen gör att jag kan säga att det där var min förtjänst att det nu är som det är med något. Jag vill bara komma till en punkt i livet där jag känner mig nöjd med allt och även om jag känner mig ganska nöjd idag med mycket av sånt jag har gjort och hur jag har det i livet, så är det något som fattas. Jag vill känna eller ha nånting mer som jag inte riktigt känner att jag har idag. Jag vill liksom fåt lite till av livet, innan jag nöjer mig helt och hållet. Att ha en vision är inte att ha någon konkret målsättning. Det mer en känsla eller ett tillstånd av livet som man vill hitta. Därför kommer jag nog inte kunna ge er några bättre svar än vad jag nu har gjort. 

Hoppas ni nöjer er med dessa svar nu. Jag har fått så mycket frågor om just dessa två saker den senaste tiden och jag vet ärligt talat inte hur jag ska kunna svara tydligare på detta än vad jag just nu har gjort. Ni får gärna följa mig på mina sociala medier i framtiden. Jag lovar att jag ska berätta när jag mer lever i min dröm och liksom har uppnått min vision. Klarar jag det inte så hoppas jag att jag ändå kommer att må bra under hela mitt liv. Jag mår bra nu och jag är för det mesta nöjd och glad. Jag kan idag göra tummen upp för mycket i mitt liv, och bättre ska allt de som redan är bra bli. Det är väl ungefär så jag tänker. 
(null)
(null)












« Tidigare inlägg


Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE