Funderingar kring att ha målsättningar.

Under året detta året har jag haft några få målsättningar. I början av året satte jag upp en målsättning. Jag ville få loss en viss summa pengar. Jag har den senaste tiden sagt att snart ska fan självbiografin bli klar. Jag har som mål att fixa en eller två resor inom en snar framtid. Jag vill till Bokmässan i höst. Musikhjälpen kommer ju  i december och då har jag ju alla fall som målsättning att ha en hel del pengar att bolla med under  Musikhjälpenveckan. 
 
Ekonomimålet: Detta lyckades jag med och jag är väldigt nöjd och glad över det nu. Jag har vänt den lite dåliga trend som jag ett tag var inne i när det gäller min ekonomi.
 
Pengar är inte något som man blir lycklig av. Tror man det så går man på världens lögn. Men jag känner att jag blir lyckligare av att inte ha några större bekymmer med ekonomin. Skulle jag ha ekonomiska bekymmer och få kämpa som fan för att kunna betala alla räkningar och sen inte ha så mycket att leva för efter det. Då skulle jag brytas ner och må dåligt eftersom man i mindre utsträcking inte kan unna sig lika mycket som man kanske har varit van vid. Jag var ett tag inne i en trend där jag hade väldigt mycket utgifter och sen fick jag inte behålla så mycket av dom pengarna som jag fick inn av egen kraft. Jag visste sen länge vad jag skulle hamna i för ekonomiskt läge så ngenting kom som en överraskning för mig. Jag har aldrig haft några problem med att betala allt, men jag kände att jag riskerade att komma till en punkt där problem med att få ihop allt på ett bra sätt skulle kunna uppstå. Det kändes inte bra med ekonomin och jag satte snabbt upp ett mål  för att jag skulle vända på allt och liksom få det som jag hade det innan jag satte mig i den situtionen jag var i. Nu har det vänt och jag är där jag vill vara och har varit tidigare. Nu jag också se att allt bara blir stabilare och stabilare för varje vecka som går. Jag har ju ett bra system för min ekonomi i grund och botten. Att jag lyckades vända på allt berodde till viss del på att jag satte upp mål som jag fokuserade på att klara. Jag var grymt målmedveten och jag valde bort sånt som jag visste skulle göra att jag misslyckades med min målsättning 
 
Självbiografin: Den snart uppe på bloggen och det har varit mitt mål sen jag började skriva dom första raderna för några år sedan. När det gäller detta arbete så har jag haft många delmål på vägen. Allt har kanske inte blivit som jag har tänkt mig, men jag har inte kunnat förutse allt. Jag har ju heller aldrig gjort något liknade arbete förut. Jag har liksom aldrig skrivit en bok eller nåt sånt. Sen jag började skriva på min självbiografi så har jag hela tiden vetat vilken målsättning jag vill nå med detta. Jag vill publicera massor med inlägg på min blogg, under en kort period.  Detta har varit målet och det är det jag vill få ut som resultat av mitt arbete med självbiografin. Så kommer det nu att bli så jag kommer att lyckas med min målsättning. Jag har lyckats med det för att jag har vetat vad jag vill. Jag vet vart jag vill nå, men sen har jag också varit grymt fokuserad på nuet, under själva arbete med min självbiografi. Skulle jag tänka på för mycket saker som ligger längre fram än nuet, under själva skrivandet av självbiografin, då skulle jag förmodligen ge upp mitt arbete eftersom jag skulle ha för många saker att fokusera kring. Det var ändå väldigt mycket jag fick göra med detta för att nå¨det resultat jag vill nå. Nu hade jag typ bara två saker att hålla fokuset på. Det ena var ju att jobba på med detta i nuet. Och den andra målsättning var  klara av att göra färdigt massor av inlägg så att jag har många inlägg som jag bara kan publicera under en ganska kort period. 
Jag kan vara enormt målmedveten och jag tror jag alltid har någon målsättning som jag typ varje dag funderar på hur jag ska nå, till jag når den. Kanske ger jag upp, men jag kommer alltid på nya grejer som jag sätter upp som mål att klara. Jag försöker hitta en specifik strategi hur jag ska nå mina mål. Är det något jag verkligen vill fixa, då är jag ofta väldigt fokuserad och målmedveten. 
 
Att ha mål är väldigt bra. Det ger extra energi och man hittar den där motivationen som man ibland behöver när man verkligen ska fixa något som man kämpar för. Men man måste också veta att det alltid finns människor runt omkring som inte har mål. Dom är kanske redan nöjda med vad dom har, och detta med att inte ha mål är inget fel. Det jag försöker tänka på är att jag inte ska tagga upp för mycket med min målmedvetenhet. Den framgång jag når när jag har fixat något som jag har kämpat för, det är i slutändan förmodligen bara något som jag själv bryr mig om. Inte många andra kommer ju att bry sig om vad jag uppnår för mål som känns stort för mig. Jag tycker inte det är något fel att ha målsättningar och verkligen brinna för att fixa dom. Men man ska alltid komma ihåg att inte prata så mycket med andra om vad man har för målsättningar som man just då håller på att kämpa med. Taggar man inte ner det där gentemot sin omgivning som kanske inte lever efter att ha målsättningar, då kommer man förmodligen att få höra något i stil med att man är: Kaxig, dum i huvudet eller att man bara ska komma ner på jorden och landa.
 
 
Låt oss säga att jag skulle få jobb på en restaurang som kanske ligger nära en djurpark. Mitt mål är egentligen att jag vill arbete med att tämja lejon, men restaurangen är för närvarande det närmaste jag kommer djurparken där lejonen finns. På restaurangen är mitt jobb att plocka in disk, diska, städa, ta sopsäckar till soprummen och kanske fixa någon dessert till en gäst. Det är inget fel att helt vilja bryta upp från det man jobbar med för att man tex vill tämja lejon. Men om jag taggar upp för mycket med vad jag har som mål mot andra som för tillfället jobbar med samma saker som jag, då finns det risk för att dom kommer att tycka att jag tex är en jobbig idiot som bara borde sluta skryta. Risken är ju också att folk tex säger: Hur fan ska du kunna tämja lejon? Du kan ju inte ens lugna ner en gäst i restaurangen som är upprörd över att det kostar för mycket. Fortsätt du med att bära sopsäckar. Och när jag kanske ber en person om hjälp med att bära ut säckar, så kanske jag får till svar: Du som är så jäkla duktig och ska tämja lejon, du kan väl bära ut dom där sopsäckarna själv. 
 
Man ska nog tagga ner sin målmedvetenhet och sina mål gentemot andra för det kan slå tillbaka. Att vilja något med sitt liv är inget fel, men man ska alltid vara medveten om att sånt som är viktigt för dig själv, är  inte det för någon annan. Det är stort för mig när jag lyckas, men många andra bryr sig inte, och i ärlighetens namn så strävar jag ju heller inte efter att någon ska bry sig om vad jag har för mål och veta att jag är målmedveten. Utanför bloggen så har jag lärt mig att tagga ner mina mål och min målmedvetenhet. Det tror jag är bra. Jag kan blogga mycket om vad jag har för mål, men "thats i't" liksom
 
 
Jag kommer nog alltid att vara en person som sätter upp mål som jag sen försöker kämpa in. Men samtidigt kommer jag alltid att vara väldigt medveten om att dom målsättningar jag lyckas att nå är viktiga för mig och ingen annan. När jag når ett mål så kanske jag flyger högt i mina tankar, men jag får aldrig glömma att landa igen. Det viktigt att ha fötterna på jorden, oavsett hur det går för mig i livet. Det är ju också därför jag har en fågel tatuerad på ryggen. Fågeln fäller ju ut sina vingar och är på väg att landa, efter att den har varit upp och flugit. Gör den det, så måste jag också göra det. Fågeln på ryggen är ju en del av mig och den finns på min rygg för att den betyder något som jag ska tänka på när jag lever mitt liv. 
 



Nu kör vi!!

(null)

(null)




Jag är så klar jag kan bli just nu!

 



Mycket pusslande idag.

 Jag har suttit mycket med min självbiografi idag. Det är full fart med att få alla inlägg i den ordning jag vill ha till det datumet då jag har tänkt att publicera. Det känns bra nu. Jag är helt säker på att jag hinner med allt som jag måste få gjort innan publiceringen. Jag har ju satt ett datum för när dom första inläggen kommer upp på min blogg, men det avslöjar jag inte än. Innan detta datumet måste jag ju alltså vara klar med allt. Det kommer jag att vara med marginal. Jag har max 2 dagar kvar av grejande med självbiografin. Publiceringsdatumet är satt till ett datum som ligger minst 2 veckor fram i tiden. Det är lugnt liksom. Jag har ju semester nu också. Den har ju precis börjat.
 
Idag blev det mycket "pusslande" fram och tillbaka. Jag tog bort en hel del, men jag det var mycket som hamnade i publiceringsläget också. Det blir nog bra detta när det blir färdigt, och färdig blir jag. Inga problem liksom.
 



Struntar i fotboll nu.

Nu ska jag strunta i fotboll och VM. 
(null)
Tänkte kolla film ikväll istället.
Ha en trevlig kväll!
(null)




Nu blir jag snart arbetslös.

 
Nu lever man i en tid där det tillverkas och körs självkörande bussar. Snart kanske man inte behövs som bussförare längre. Ha ha.
 
Det är en spännade tid vi lever i. Möjligheterna är enorma och jag gillar att allt bara utvecklas. Tänkt om jag en dag kan få uppleva att jag bara kan få sitta i bussen, men inte behöva gasa eller vrida på ratten. Tänkt vilket avspänt jobb man skulle ha då.
 
 
 



🏓🏓🇨🇳🇨🇳

 
 



Hellre ta bort än lägga till.

 



SEMESTER!!!

 Nu ska jag ta en välbehövlig semester. Bort från busskörningen ett tag. Det ska inte bli något annat än skönt. En månad där man inte behöver bry sig jobbet, men ändå får man betalt. Nu är det: SEMESTER!!
 
 
 



På jobbet idag!

(null)

(null)

(null)

(null)




Nu mår jag bra!!!

 Känns lite som livet leker. Jag har bra snurr på ekonomin. Det går precis så bra som jag har räknat med. Skönt att jag tog tag i det där med ekonmin för ett halvår sen. Nu är det bara bra med pengar in och jag märker bara hur det blir stabilare och bättre för varje dag som går.. 
 
Jobbet kändes riktigt bra idag. Allt gick bra. Jag löste alla situationer klockrent. Jag tycker själv att jag gjorde precis som man ska göra på varje enskild situation idag. Det kändes därför väldigt bra efter dagens arbete. När jag gick hem genom stan så myste jag innobords, hela vägen hem till min lilla lägenhet. 
 
Självbiografin? Den blir snart helt klar och det blir nog en publicering av den. Jag har hittat sätt att arbeta och tänka kring den som gör att jag känner mig väldigt trygg med den. Jag tycker att jag har gjort ett bra arbete med denna. Det är i alla fall bra för att vara jag som har skrivit den. Jag har också fått så mycket stöd och pepp från folk som tycker att det är bra av mig att jag har skrivit min självbiografi. Det gör ju att man mår extra bra när man får beröm för att man har gjort ett bra jobb med någonting som ingen ens har sett resultatet av detta arbetet.
 
Snart har jag semester. Tänkt att när klockan är typ 14:00 imorgon då är söndagens arbete över och jag får min efterlängtade semester. Då är man fri som en fågel. Skillnaden är väl bara att jag inte kan flyga. Men jag tycker faktiskt att man är uppe och flyger när man inte behöver jobba på 4 veckor. Man behöver inte fundera över hur man jobbar på dagarna, för man jobbar ju inte. Man är bara LEDIG och då har man det ju bra. Man kan bara inte må dåligt när man har det så bra. 
 
 



River av en arbetshelg.

(null)

Jag har börjat riva av en arbetshelg. Jag har jobbat idag och jag ska jobb imorgon också. Jag har denna helgen av jobb kvar. När jag sen har avslutat dagen imorgon så är det ju dags för en väldigt skön semester. 
(null)




Morgonens tanke💚

(null)

(null)




Kär vid första ögonkastet.

Titta vilken fin t-shirt som jag fick hem i brevlådan idag.
 Jag blev kär direkt. Kär vid första ögonkastet! Min nya "t-shirt tycker jag bara är så jävla snygg!
JAG BLEV KÄR VID FÖRSTA ÖGONKASTET.
 
 
 
 
 



Ask A Pro Anything- Eliza Samara




Förmiddag och självbiografi.

(null)
Jag har grejat hela morgonen nu med min självbiografi. Jag började tidigt i morse ochsen dess har jag bara "köttat" på. Ingen paus och ingen mat. Jag har inte ens rest mig från stolen. Jag har bara suttit "fläskröv" hela morgonen. 

Just nu känns det bra med självbiografin. Just nu känns det som jag faktiskt vill publicera. Hittills har jag tidsinställt ca 30 blogginlägg, som väntar på att bara få komma upp på bloggen.  (null)




Mycket igår - Typ, inget idag.

 Igår hade hade jag ju en ganska intensiv dag. Jag fick i alla fall väldigt mycket gjort och det var bra fart på hela dan. Sen hade jag svårt att sova under natten. Jag kanske borde ha försökt varva ner lite tidigare på kvällen än vad jag gjorde. Sen har vi ju det där med rastlösheten igen. Jag vill hela tiden någonting mer. Man vill hela tiden vara på väg någonstans liksom. 
 
När jag låg där i sängen, vaken mitt i  natten så tänkte jag mycket på detta med självbiografin. Det är några få saker bara som jag känner att  måste känna mig trygg med för att jag ändå ska välja att publicera. Känner jag mig ihte trygg med dessa saker så är det nog klokast att låta bli att publicera. Alla dessa tankar vände jag och vred på i natt. 
 
Idag sen så kom jag på en grej som kanske kan funka när det gäller att hitta den där tryggheten  i att publicera. Jag tycker ju också någonstans att det skulle vara synd om jag inte väljer att till 100% sliutföra självbiografin. Det kommer ju alltid att vara något som fattas om jag väljer att intepublicera och visa mitt arbete som jag har gjort. Dessutom finns det ju något som heter: "DET FRIA ORDET".  Det är ett starkt ord som betyder väldigt mycket för friheten och demokratin. YTTRANDEFRIHET är ju också ett starkt ord. Dessa två ord  får mig många gånger att känna mig ganska trygg med allt jag tycker, skriver, och säger. Man ska ju stå upp för  det fria ordet, och jag minns faktiskt hur jag en gång skålade för just det fria ordet. 
 
Igår besökte jag mammas grav, gick över 11 km och tog bilder. När jag kom hem från Uddevalla så grejade jag med självbiografin och gjorde lite annat vardagligt "trökgöra". Dåligt nattsömn, plus allt grejande och promenerade igår har gjort att Danne idag inte har orkat bry sig om speciellt mycket. Typsikt mig. Jag kör skiten ur mig ena dagen för att sen inte orka med nånting dagen efter. Skönt att det snart är semester. Jag ska jobba fredag, lördag och söndag. Klockan 14:00 på söndag, då börjar fan SEMESTERN. En månad!! Det ska inte bli något annat än väldigt gött. 
 
 



Sommarvärdar 2018

Jag kollade precis in listan på vilka som är kommer att få sommarprata i programmet Sommar i P1 i år. Jag vet i alla fall några personer redan nu som jag vill höra på i år. Bianca Ingrosso, Kaj Linna, Victoria Silvstedt,
 Mouna EsmaeilzadehRebecca Scheja & Fiona FitzPatrick
 
Mouna Esmaeilzadeh har jag ju träffat när jag bestämde mig för några år sedan att ta ett helhetsgrepp på min hälsa. Då fick jag hjälp av Mouna som då drev företaget Scilife Clinic i Stockholm. 
 
Rebecca Sheja och Fiona FitzPatrick har jag ju också träffat, men detta vet ju dom flesta av er redan om som har följt mig och min blogg ett längre tag.
 



VM i Halmstad 2018




Osäkerheten jag känner.

Jag satt några timmar igår med färdigställandet av självbiografin och jag får se hur mycket jag sitter med detta idag. Jag jobbar på med publicerandet självbiografin, men jag känner mig osäker på om jag faktiskt vill publicera. Jag tänker först att det är bara att köra på och det är klart jag ska publicera. Sen börjar jag fundera på om det finns något syfte med att publicera. Jag är ju egentligen inte intresserad av att få veta vad folk tycker om det arbete jag har att visa upp när det kommer till min självbiografi. Så vad är då syftet med att publicera?
 
Samtidigt känner jag att ett icke publicerande av självbiografin kan göra att jag känner att jag inte kommer till avslut. Publicerar jag så kommer jag kanske lättare att kunna släppa allt sånt som jag länge har gått runt och liksom ältat. Mycket har jag redan nu lyckats att släppa helt, pga att jag har skrivit på denna självbiografi. Så ett publicerande för den sakens skull spelar ju kanske ingen roll. Men jag vet ju inte säkert om jag kan släppa allt bara sådär heller. Ett publicerande (som det ser ut nu) innebär ju att jag "inläggsbombar" min blogg med upp till 12 inlägg per dag. Det blir ju inte lätt för mig att inte tänka mer på min självbiografi när jag väljer att göra så. Sen vet jag ju inte hur lång tid det tar för mig att kunna släppa detta arbetet, efter att allt är publicerat och klart. Det är ju inte så jäkla lätt att släppa något som man har grejat med så mycket som jag faktiskt har gjort, och i flera år dessutom. Om jag väljer att inte publicera, då kan jag ju bara säga till mig själv att jag släpper detta nu och skiter i allt som har med självbiografin att göra. Detta arbete fick inte det resultat som jag hade tänkt från början, men samtidigt vill jag ju inte längre göra exakt så som jag tänkte från början att jag skulle göra. Nu vill jag kanske något annat och jag är ju osäker på om jag verkligen vill publicera. Kanske ska man då inte publicera?? 
 
Detta känns lite som när man ska betsämma sig för om man vill tatuera sig eller inte. Är man osäker bör väl låta bli? Gör man det i alla fall och sen ångrar sig så är ju det inte så bra. Sen kan man ju alltid ta bort sin tatuering om man ångrar sig, men då tänker man ju kanske i efterhand att det hade varit bättre att inte göra någon tatuering. 
 
Det är lite samma när jag tänker kring självbiografin. Jag känner mig osäker på om jag vill publicera. När jag är så osäker som jag är så kanske jag borde låta bli. Publicerar jag i alla fall och sen ångrar mig så är ju det inte så bra. Man kan ju ta bort alla publicerade inlägg, och vilka andra inlägg som helst på bloggen, men då inser man ju efteråt att det hade varit bättre att inte publicera dessa inlägg överhuvudtaget. Det är ju inte så bra. 
 
Alla dessa tankar brottas jag med som fan just nu. Det känns som det är 50% möjlighet att jag väljer att publicera, eller 50% risk att jag inte kommer att publicera. Jag jobbar på med min självbiografi som att jag tänker publicera, men jag kan inte just nu komma fram till något beslut om vad som känns mest rätt att göra. 
 
Jag får väl bara låta tiden gå och se hur det blir. Om jag av någon anledning nu inte väljer att publicera, då får det väl bara bli så. Det är ju ändå bättre att inte publicera om det sen visar sig att jag ångrar att jag publicerade. Det känns ändå inte som att jag kommer att ångra ett icke publicerande av självbiografin. En sak är jag säker på i alla fall. Jag kommer inte låta mitt beslut fattas av vad andra tycker att jag ska göra. Jag bestämmer själv, och jag kommer inte låta någon utifrån påverka mitt beslut om jag ska publicera eller inte. 
 















« Tidigare inlägg


Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE