Min blogg fyller 12 år.

Idag är det 12 år sedan jag startade denna bloggen och jag trodde inte den 4:e december 2008 att jag skulle hålla denna bloggen levande till minst 2020. Jag började egentligen mycket tidigare att blogga. Jag hade då startat en blogg sen lagt ner den efter ett fåtal inlägg och så höll jag på ett tag innan jag lyckades hålla fast vid just denna bloggen. 
 
Jag  bestämde mig på nyårsafton 2007 att jag skulle ge bloggandet en chans. Jag tänkte då att jag i alla fall skulle blogga under hela 2008 och sen får jag se om jag fortsätter eller inte. Bloggar man i ett helt år, oavsett om man gillar det eller inte så har man ju i alla fall gett det en chans. Det var så jag tänkte då. Jag lyckades sen inte att blogga ett helt år. Jag tror att jag höll i det till oktober 2008 sen avslutade jag även den bloggen. Det som gjorde att jag då slutade tror jag berodde på att jag under större delen av 2008 hade mått riktigt jäkla dåligt och jag hade dessutom gjort saker som jag kände var mitt fel. Jag insåg att jag får skylla mig själv och detta mådde jag väl extra dåligt av. Jag skrev ganska mycket om hur jag mådde och dessutom gjorde väl säkert mitt dåliga mående att jag publicerade rätt många inlägg där jag på något sätt gjorde mig själv till ett offer. Jag hatade liksom de mesta och det var inte ovanligt att jag publicerade inlägg i stundens hetta. Jag skrev när jag var som mest arg. Som jag kan tänka idag så hade det naturligtvis varit bättre att fundera mer på vad som får mig att må bra och sen blogga om allt de istället. Men jag var nog ganska vilsen då och visste inte alls vad som var det bästa sättet att blogga på. Det har jag ju fått lära mig och det känns idag som om det nästan har tagit 12 år för mig att hitta det sätt som jag alltid har velat blogga på.
 
Allt detta med dåligt mående, kombinerat med flera publiceringar med inlägg om vad jag verkligen hatade...gjorde nog att jag bara mådde sämre av att blogga. Jag kände detta och slutade  efter ca 10 månader av regelbundet bloggande under 2008. Tanken var ju att försöka hålla ut i 12 månader, men det gick inte. En positiv sak  från "2008-bloggen" det var att jag tjänade bra med pengar det året och det minns jag att jag skrev många gånger om just det för att trösta mig själv. Jag skrev typ: Jag mår skitdåligt, det skakar i hela kroppen och jag får skylla mig själv när jag har varit så klantig, men det är ju skönt att det går så sjukt jäkla bra med pengar i alla fall. 
 
Det var så att jag mådde lite bättre av att ekonomin kändes stabil och nästan för bra för att jag riktigt skulle tro att det var sant. Det hjälpte mig nog hitta  lusten till att börja blogga igen. I december 2008 (2 månader efter att jag hade slutat blogga) så tänkte jag att jag börjar igen. Jag lär mig av alla misstag som jag gjort med mitt tidigare bloggande. Jag börjar om och bloggar istället på ett sätt med mer inlägg av de positiva i mitt liv. Dessutom blev jag mer noga med att faktiskt skriva och publicera inlägg som jag känner att jag kan stå för på lång sikt. Jag kanske idag inte har samma åsikter som jag hade i början av mitt bloggande. Jag kanske idag heller inte skulle publicera vissa typer av inlägg som ändå kändes helt rätt att publicera förr. Men jag kan idag lätt stå för att vad jag tyckte och tänkte sen tidigare. Detta är något som känns väldigt bra med bloggen. Jag ångrar liksom inte så mycket. Jag mår inte dåligt över vad jag genom åren har publicerat.  Jag har gjort mycket annat i livet som jag säkert ångrar om jag skulle tänka efter, men inget som har med bloggen att göra. Det är väldigt skönt att jag känner så. Jag har mått bra av att blogga, och det är nog därför detta lever vidare.
  (null)
(null)
(null)
 
(null)
(null)
(null)
 
(null)
 
(null)
(null)
 
(null)
 
 
(null)
 
 
 
 
 
 
 
 



Hur vill jag ha det i livet?

Jag kan inte tänka mig att jag är den enda personen som ibland, eller ofta  kan känna att man tycker att det känns tufft att greja med allt man har att göra på dagarna. Bara att få ihop sitt "livspussel" med jobb och fritid och hitta livskvalitet i det kan ju vara svårt nog. Det viktiga är ju att man mår bra och det känner jag att jag allt som oftast gör. Mitt liv är inte perfekt, men jag kämpar ju med att nå en vision. Når jag den och känner att jag befinner mig i det tillståndet som jag i större delen av mitt liv har drömt om, då kommer jag nog så nära det perfekta livet som jag kan uppnå, utifrån mina förutsättningar.  Det är så jag tänker och tror. Jag vet inte om jag har rätt, men det visar sig väl. 
 
Vad är livskvalitet? Hur vill man ha det i livet? Vill man göra som många andra? Eller ska man göra tvärtemot? 
 
Livskvalitet för mig är nog att jag känner att jag mår bra, samtidigt som jag gör mycket av sånt som jag tycker är roligt att göra. Svårare än så är det inte, men i vissa perioder kan jag känna att jag typ: Bara grejar med mina vardagliga saker och jobbar mycket. Känslan att man bara skulle vilja göra något annat kommer väldigt lätt när jag är inne i dessa perioder där man nästan inte hinner med något annat än att göra sånt som man kanske känner att man måste göra för att man ska kunna försörja sig på ett bra sätt. Är det så man vill ha det i livet?
 
Jag går ju mina promenader och det gör jag ju ofta. För mig känns det ändå som ett bra sätt att hitta livskvalitet. Dessutom skapar jag tid för att tänka på hur jag vill ha det för att få mer av livskvalitet. 
 
Hur vill jag har det i livet? Ofta hör man vad andra människor säger och hur dom har det i sina liv. Vissa berättar om sina relationer. Många gånger kan jag själv tänka att: Så skulle jag inte vilja ha det som vissa andra berättar att dom har det i sina liv. Jag kan tänka mig att många lever i en relation som på många sätt kan vara destruktiv. Samtidigt känner man kanske att man inte vill lämna relationen för då ser man kanske framför sig att man tex måste flytta till ett betydligt mindre boende och det kanske blir jobbigt att hantera en separation för att man kanske har barn  osv.. Det kanske för många människor är lättare att bara vara kvar i en relation, även om man kanske känner att man helst skulle vilja lämna den. Sen är min uppfattning ändå att många lämnar varandra och jag tror att det är något man får vänja sig vid i framtiden att fler och fler gör. Jag vet egentligen inte varför jag tycker mig se detta, det är bara en känsla jag har. 
 
Jag har nog i många år tänkt att jag kommer aldrig att låta mitt liv stå och falla med en annan människa. Ska jag leva ihop med någon överhuvudtaget i framtiden så ska väl vi båda sträva efter att leva ett liv som vi vill ha det, utan att ha tankar på hur andra har det. Jag tycker ju också att man ska fundera på hur man själv vill ha det och jag är nog beredd att göra tvärtemot vad många andra gör, om  jag tror att resultatet av det ger mig ett liv som jag vill ha. Jag vill ju ha ett liv där jag känner att ingen i min närhet plockar bort livskvalitet. 
 
Jag kämpar nu med att nå min vision och jag är själv i detta. Kanske klarar jag av det. Kanske känner jag någon gång i framtiden att jag har nått det där tillståndet som jag typ alltid har drömt om. Jag är ganska säker på att sättet jag grejar på nu när det gäller detta, är tvärtemot vad många andra skulle göra. Men skulle jag göra som många andra gör, då skulle jag förmodligen leva ett liv som jag inte vill ha. Att jag mår bra, lever som jag vill och känner att mitt liv innehåller ett stort mått av livskvalitet....det så jag vill ha det i livet. Mycket känns väldigt tufft ibland, men jag kan ofta tänka att jag har det ganska bra. Bara att jag kan se en lösning på hur jag ska kunna nå min vision bekräftar bara att jag inte ska vara missnöjd med hur jag har det i livet just nu. Jag tror aldrig att jag hade klarat av att ens drömma om min vision om jag tex hade haft ett liv med: Villa, fru, barn och bil. Pengar hade bara kommit in och gått ut lika fort igen ...och det är verkligen inget liv som jag någonsin har drömt om att ha. Det finns något annat vid vägens slut som jag vill komma åt. 
 
 
 



Vecka 49

Ny vecka och denna månadens sista dag. Jobb har jag en hel del av denna veckan. Helgen också. Man får fortsätta att jobba. Nästa vecka blir betydligt "softare". Det ska bli skönt eftersom varje vecka i november har varit jäkligt seg att ta sig igenom. Det har nästan alltid varit något som har känts jobbigt varje arbetsdag. Kanske är det jag som har tänkt för negativt kring arbetet och därför har det känts tuffare än vad det borde ha blivit. Eller så har det bara blivit så, utan att man egentligen hade kunnat förhindra det. 
 
Annars kämpar jag på med mina promenader. Jag klarar hela tiden av målet på 80 000 steg. Det kanske snart är dags att öka målsättningen. Förra veckan hade jag ju två vilodagar från promenadrundor och ändå fixade jag 80 000 steg ganska lätt.
  
Imorgon är det 1:a december och årets sista månad. Jag har valt att inte packa upp några julsaker i år. Orkar inte bry mig. Jag roar mid med att titta på alla andra julpynt. Det kan vara skönt att bara vara hemma och stundtals inte bli på mind om julen. Det blir tillräckligt ändå. Tar jag upp mitt julpynt nu så kommer jag ju ändå att plocka ner det innan detta året är slut. Där är vi ju snart, så varför ska jag bry mig? Jag känner bara inte för det i år och då går jag på min magkänsla. Jul får man tillräckligt av ändå. 
 
 
 
 
 
 
 



Grejar kanske för mycket.

Jag har fått väldigt mycket gjort denna veckan. Det känns som det var ett tag sedan  som jag var så jäkla effektiv som jag tycker att jag har varit denna veckan. Jag har jobbat ganska tufft, tjänat extra pengar, gått bra promenadrundor och tagit tag i massor av vardagliga saker. Man glömmer lätt att ta den där välbehövliga vilan. 
 
Jag har känt stundtals att det har slagit tillbaka lite på mig själv. Kroppen säger liksom ifrån när jag kör skiten ur mig. Kanske inte just den dagen jag gör det, men jag har flera gånger denna veckan känt att när jag har kört hårt ena dagen så känner jag av det nästkommande dag. Då känner jag mig lite psykiskt illamående och jag tänker att jag ska tagga ner lite. Sen har jag ändå svårt att göra det, trots att kroppen "varnar" mig lite för att det börjar bli för mycket av grejande och för lite vila. I helgen har jag ändå vilat ganska mycket och mår bra nu. Men jag kommer till en punkt ibland som känns ganska obehaglig för mig, då jag ibland har en tendens att vilja få gjort för många saker på kort tid. Många grejer kan ju vänta till sen och jag måste väl lära mig att tycka att det är ok att dela upp saker och ting på kanske tex flera dagar istället för en. Mycket kan faktiskt vänta. Så jävla viktigt är det inte. Jag har väldigt få saker i livet som får mig att hamna i en sämre situation om jag inte tar tag i det direkt, när kan eller kommer på att jag vill få något gjort. Jag har bara svårt att koppla av när jag vet att något jag vill få gjort, kan fixas om jag bara ger fan i vilan. Men hälsan och att jag mår bra är ju viktigare och känner jag att jag mår psykisk dåligt och det kanske beror på att jag tar tag i för många saker på kort tid....då måste jag fan tagga ner. Annars är jag ju bara dum som plågar min kropp på det sättet. 
(null)
Under denna lediga helg så har jag i alla fall tagit det ganska lugnt. Jag passade på att kolla på långfilmen om Greta Thunberg. Även om det kanske inte kom fram så mycket i filmen som jag inte redan visste eller hade tänkt på sedan innan så blir jag ändå alltid så fascinerad och imponerad av Greta Thunberg. Greta Thunberg gick faktiskt ur grundskolan med väldigt bra betyg. Det får man väl säga är imponerande av en person som väljer att skolstrejka, och dessutom vara borta från skolan mycket mer än dom där fredagarna som hon ändå alltid väljer att skylta med att hon strejkar. 
 
 
(null)
 
 





Har svårt att bestämma mig.

Nu är denna arbetsveckan över och det är jag glad för. Det känns som jag alltid säger så när jag blir ledig så jag får väl jobba på en mer positiv inställning till jobbet. Fast det är nog så att jag mest längtar till att få börja på det nya schemat. Jag har fått för mig att det är bättre än detta jag kör på nu. Egentligen längtar jag till vecka 50 för då börjar min bästa arbetsvecka på över en månad. Sen börjar väl det nya schemat efter det. Jag tror det var så i alla fall. 
  (null)

Det snurrar lite i mitt huvud nu. Jag har svårt att bestämma mig och veta vad jag ska göra när det gäller massor med saker framöver. Jag har saker på jobbet som jag skulle vilja bli bättre på. Det saker jag nog för öva på. Det kommer liksom inte av sig själv bara för att jag vill det. 
 
Jag funderar också mycket på hur jag ska göra när det gäller sk investeringar i min framtid och vision. Jag har gjort massor i år och nu är jag in ett läge där jag kanske borde stanna upp och fundera lite på hur jag sak fortsätta. Jag vet hur mycket pengar jag spara ihop under nästa år. Jag kommer att göra vad jag kan för att jag i december nästa år ska nå den summan pengar som jag då vill få ihop. Det kommer att vara viktigt för mig, men det är just nu som jag inte alls vet vad jag vill göra. 
 
Jag tänker att jag ska ta en paus från att kämpandet med att komma närmare min vision. Dom pengar jag har nu och som jag inte vet om jag ska investera vidare, dom kanske jag skänker till Musikhjälpen istället. Musikhjälpen börjar vecka 51, men ska jag fortsätta med att tjäna pengar istället för att tex skänka dom till välgörenhet så behöver jag bestämma mig innan vecka 50. Alternativet kan ju vara att man bara sparar dom också. Jag ju välja att varken bry mig om årets Musikhjälpen eller att försöka tjäna mer pengar på dom pengarna jag redan har. Jag kan ju också skänka en del, men inte allt. Jag kan spara eller investera det jag har kvar...och så håller jag på och tänker, men jag kan inte bestämma mig för vad jag vill. 
 
Problemet är väl också att nu tänker jag att jag kanske ska strunta i att skänka pengar till Musikhjälpen. Sen när Musikhjälpen är igång så kanske man tänker annorlunda. Jag gillar ju programmet så jag kommer ju att följa det. Däremot märkte jag redan förra året att Musikhjälpen mer hade gått ifrån det där med att man kan buda på auktioner. Man hade mer övergått till att ha utlottningar och tävlingar om saker som man tidigare i större utsträckning hade varit auktioner som man kunde buda på. Jag har ingen lust att vara med om man mer ska lotta ut saker. Det kan vara typ att man lägger 50 spänn i en digital bössa och sen är man då med i en utlottning där kanske har chansen att få träffa någon kändis eller få göra nåt som man kanske har drömt om att få göra. Övergår det mer till att vara ett lotteri då har jag ingen lust att bidra. Jag tänker inte spela med mina pengar. Jag vill ju hellre buda och sen är det ju den som är beredd att skänka mest som får göra det som budas på. Det en grej som jag har gillat med Musikhjälpen och det finns säkert kvar en hel del av sånt i år och framöver också. Men inte lika mycket av så coola grejer som fanns när jag för 3-4 år sen började skänka pengar till Musikhjälpen. 
 
Sen har vi ju detta med pandemin och coronaviruset. Det är ju ganska klart just nu att man inte ska träffa så mycket personer, och framförallt inte nya människor. Dessutom ska man ju passa sig för att resa någonstans och eftersom dom flesta "Musikhjälpen-grejer" som jag har gjort genom åren har utgått ifrån Stockholm så är kanske den tyoen av upplevelser inget som man ska göra inom den närmaste  framtiden i alla fall. Jag vill ändå vara noga med att ta det försiktigt i dessa pandemitider. Det är inte värt att bara strunta i att vi är mitt uppe i en pandemi och tänka att  jag tex ska träffa en person som man kanske ser upp till, plus  genomföra en resa till något ställe som Stockholm eller likande. Det skulle aldrig kännas bra för mig att göra så när läget är som det är med detta coronavirus. Det lär ju fortsätta nästa år också. Det verkar ju inte bättre. 
 
Samtidigt kan jag tänka att finns det något jag verkligen vill ha och man känner att det känns moraliskt ok att buda hem något under årets MH- vecka, då vill jag ju inte vara utan pengar. Väljer jag att investera på det sättet som jag tänker att jag kan göra i början av december, då kommer jag inte att tjäna på det förrän i slutet av januari 2021. Eftersom MH-20 går av stapeln veckan innan jul så kommer ju en sk investering av dom pengar jag nu har att inte finnas vecka 51, men jag har dom ju om jag bara sparar dom tills dess. 
 
Det bästa är kanske att bara göra såhär. Jag sparar pengarna nu. Följer Musikhjälpen under vecka 51 och ser vad jag gör då. Kanske väljer jag att inte skänka pengar eller så gör jag det, men det får jag se under MH-veckan. Gör jag inte det så har jag ju sparat dom pengarna och det är ju inget fel med det. Men jag har svårt att bestämma mig. För jag kan se en möjlighet nu att fixa nästa år ekonomiska mål på mindre än 4 månader, om jag väljer att bara köra "max" ed att närma mig min vision och inte bry mig om att göra något annat för pengar som jag nu har. Så jag har lite att fundera över dom närmaste dagarna. Det är inte lätt när det är svårt. Men jag mår i alla fall bra. 
(null)

 
 
 




Agnes - Fingers Crossed

 



Hur blir jul och nyår?

 Vet ni vad ni ska göra kring jul och nyår. Jag har börjat fundera på några saker redan nu. Det är väl snart dags och packa upp julsaker och göra julfint i sitt hem. Många har ju redan gjort det. Jag brukar vara ganska tidig med att få upp julen för jag plockar ofta ner den 2-3 dagar efter julafton. Jul och nyår känns aldrig likvärdiga för mig så jag vill inte bli påmind om julen när när det mer närmare sig nyår och allt som har med den helgen att göra. 
 
Om jag först ska börja tänka på julen så vet jag inte ens om jag vill göra julfint i mitt hem. Jag känner inte riktigt för att ta upp den där lådan i källaren och julpynta i år.  Samtidigt är det ju rätt fint och det känns fel att bara strunta i det. Det känns ju lite deprimerande att inte göra lite julfint kring jul i sitt eget hem. 
I köket har jag ju haft det såhär fint andra jular, fast den där taklampan som ni ser har jag inte kvar längre. 
 
När det kommer till hur jag ska fira julen i år så tänker jag ju medt på allt man hör om att man ska vara försiktig. Coronaviruset finns och är ju fortfarande ett hot i allra högsta grad och det är ju inget som man  inte bör ta på allvar. Det tycker inte jag i alla fall. Ska man ställa in julfirandet helt i år med anhöriga och så? Nu ska jag väl vara ärlig och säga att jag under många jular inte riktigt har firat sp mycket jul med någon. Det är liksom ingen tradition som jag är så noga med att hålla på. 
 
Jag vet att jag ska jobba på årets julafton i alla fall. Vad jag vet nu så slutar bussarna att köra klockan 15:00 på julafton, men eftersom jag börjar köra på min sista tur klockan 14:33 så kör jag ju tills den turen är på ändhållplats. Man bryter liksom aldrig en körning mitt på turen. Så på julafton slutar 15:25. Jag vet redan nu att jag har jobb i ca 6 timmar på julafton. Sen är jag ledig tre dagar på raken efter det. Jag är också ledig måndagen innan julafton så jag är ganska mycket ledig under själva julveckan. 
 
Hur blir det på nyår då?
 
Jag vet att jag jobbar nyårafton också, men precis som efter jobbet på julafton så blir jag ledig tre dagar efter det. Jag har en ganska lång dag på nyårsafton, men jag har hela kvällen ledig den dagen, så orkar jag hitta på något så kan jag ju göra det. Fast vi har ju detta med coronaviruset och då kanske det är klokast att inte göra så mycket på nyår heller. 

Jag är ledig ganska mycket veckan efter nyårsafton också så jag tycker att även om jag får jobba på just dom dagarna som kallas afton så får jag ju en hel del ledigt trots ändå.  Sen vet jag ju ändå inte om det blir något firande i år. Jag vill i alla fall ta detta med coronaviruset på allvar så även om det blir någon form av firande så blir det på ett mer smygsamt sätt och säkert med väldigt få andra människor i min närhet. Det lite tuffare jobbandet sätter inte igång förrän vecka 2 igen.  Så jag får nog säga att jag är mer än nöjd med hur jag jobbar och blir ledig. Sen kan man ju kanske inte göra så mycket med ledigheten ändå. Fast man sparar ju en hel del pengar på att inte göra så mycket. 
 
BILD FRÅN NYÅRSAFTON 2017
(null)

 








Jag ska nog klara det.

Jag kämpar med mina steg. Denna arbetsveckan gör det lite lite tufft för mig att klara av dom där 80 000 stegen på en och samma vecka. 
 
Igår och idag har jag i alla fall satt 23 000 steg. Jag har gått ut och promenerat 4 km innan jobbet för jag har i två dagar nu inte börjat jobbet förrän kl 10:30. Sen går jag till jobbet,  hem på rasten och tillbaka till jobbet igen. Sen går man ju hem och allt de blir 11 500 steg på en dag. Kör jag dom stegen varje dag så når jag ju målet till på söndag. 
 
Imorgon och på torsdag så börjar jag jobba lite tidigare än vad jag har gjort idag och igår. Det gör nog att jag inte orkar gå ut innan jobbet, men för att nå stegen så kanske jag behöver gå ut några km efter jobbet. Fast det kan också vara så att det räcker med att jag går fram och tillbaka till jobbet och fram och tillbaka på rasten. Imorgon och på torsdag har jag nämligen 2 raster. Det gör ju att det i alla fall blir lite mer steg och då kanske det räcker för att jag i slutändan lätt ska kunna nå mitt mål. Det kan ju funka att gå ut lite på morgonen innan jobbet även imorgon och på torsdag. Jag börjar ju inte jobba förrän kl 09:30. Jag har inga bekymmer med att ta mig tex ta mig ut kl 07:00 på morgonen.  På fredag har jag samma pass som jag hade igår och idag, men då tänker jag att jag kan orka gå ut före jobbet , eftersom jag börjar kl 10:30. Alternativet är ju annars att jag går ut efter jobbet. Även om det då kommer att bli ganska sent på kvällen. Men jag är ju ledig i helgen och även om jag inte hade varit det så hade det väl funkat med en kvällspromenad på fredagen i alla fall. 
 
Jag tänker ju sen att jag i alla fall slipper att gå så långt på helgen om jag ser till att i alla fall nå ca 11 500 steg varje dag nu under arbetsdagarna. Det inte roligt att kanske behöva ta igen promenadrundor på helgen för att jag inte har gjort tillräckligt med steg tidigare under veckan. Hur jag än vänder och vrider på detta upplägget så känns det ändå ganska bra att jag kör på och liksom inte struntar i att försöka nå dom där 80 000 stegen på en vecka för att jag jobbar på lite "dumma" tider. Jag är ganska taggad inför varje runda som jag ger mig ut på. Det är liksom inte jobbigt även om jag får kämpa lite för att klara av det målet jag vill nå. 
 
Jag vet ju också att jag kommer att må så jäkla dåligt om jag inte rör mig alls. Jobbet får aldrig hindra mig från att röra på mig så mycket som jag vill klara av. Jag får ju pressa mig lite för jag tycker inte att det är ok att tex gå 70 000 steg ena veckan, för att sen köra 90 000 steg nästa vecka. Som det är nu ska jag nå 80 000 steg på en samma vecka. Punkt slut, liksom.  I min värld finns det inte att jag struntar i detta och tar igen det sen. Det nuet som gäller. Det är ju det jag gör nu som räknas och inte det jag skjuter på framtiden och tänker att jag ska ta sen. 
 
(null)
(null)

 
 




Vecka 48

Arbetsveckan som jag har framför mig känns ganska tuff att ta tag i. Men jag har ändå bara fem ganska normala dagar och dessutom  kan jag för ovanlighetens skull ta sovmorgon alla dagar denna veckan. Det tuffa är väl att jag har ganska tråkig körning och på tider som man helst vill slippa ha denna körningen. Men ibland får det vara så också. Sen vet man ju aldrig hur en arbetsdag blir. Man kan tro att det ska kännas tufft, men det kan lika gärna bli tvärtom. Det fick jag verkligen känna på förra veckan. Man kan väl hoppas på att denna arbetsvecka inte blir som jag har tänkt mig. "Softare" än vad jag tror liksom. 
 
Mycket annat än jobb innan det blir helg hinner jag nog inte med, men jag tänker att jag i alla fall ska sätta 11 500 steg per dag. Jag vill ju inte misslyckas med målet på 80 000 steg på en vecka bara för att jobbet är som det är. 
 
Nu börjar det bli dags att ta tag i denna dagen, fast jag ljuger nog lite när jag säger så. Jag ligger förmodligen och sover när detta inlägget publiceras. Det går ju att tidsinställa inlägg och det gör jag mest hela tiden på min blogg nuförtiden. Det känns bättre att jobba med bloggen på det sättet. Det är inte ofta längre som jag sätter mig ner och skriver ett inlägg som jag sen publicerar direkt efter att det är klart. 
 
(null)
(null)
 




Lördag - Söndag.

Det har naturligtvis varit skönt med en ledig helg. Även om jag känner att tiden alltid går så fort när man är helt ledig. Jag längtar redan nu till nästa vecka och den lediga helgen som jag då får. inte jättepositivt tänkande kanske, men denna månaden känns ganska tuff när det kommer till allt jobbande och det kommer ju att fortsätta ett tag till. 
 
Jag har tagit det lugnt i helgen. Jag har inte orkat mycket annat och med tanke på att pandemin så bör man ju heller inte göra så mycket annat. Undra när detta med coronaviruset försvinner helt? När blir allt som det var innan vi ens visste att det fanns något som heter coronavirus? Jag vill bara att denna skit ska förvinna, även om viruset inte har drabbat mig personligen på något negativt sätt. 
 
Jag har som sagt mest tagit det lugnt i helgen. Jag har varit ute på mina promenadrundor för att jag ska nå mina 80 000 steg på en och samma vecka. Jag har slappat, ätit gott och grejat en del med mina sk sociala medier. Ikväll ska jag sitta och blogga en hel del. Det blir inlägg som jag publicerar längre fram i år. Jag kan sitta uppe och skriva ganska länge ikväll eftersom jag inte börjar jobba förrän vid lunchtid imorgon.  
 
 
 



Fredag (2020 11 20)

November är en tuff månad om man ser till hur varje arbetsvecka ser ut. Men nu är jag har jag i alla fall en ledig helg och det var också skönt att sluta ganska tidigt idag. Man får ta vara på ledigheten så gott man kan. Snart får man ju jobba tufft igen. Nu har jag också fått se hur jag jobbar kring jul och nyår. Jag är i princip helt ledig dom helgerna, men jag jobbar både julafton och nyårsafton, men jag slutar i ganska bra tid båda dom dagarna. Förövrigt dessa helger så är jag helt ledig, som det ser ut nu. 
 
Det blir väl lugnt ikväll. Jag är gansak trött efter allt jobbande den senaste tiden. November är och kommer att fortsätta vara en tuff arbetsmånad. Det är lite segt, men jag kämpar på i alla fall. Det får vara som det är. Ibland måste man ju bara ta att man får jobba tufft.  Sånt är livet liksom.
 
Jag har struntat i promenadrundan idag också. Jag kommer ändå lätt att sätta 80 000 steg och tänker inte köra hårdare än så just nu. Jag väntar med att öka målsättningen. Nu mår jag bara bra över att jag kör på så bra varje vecka, så att jag till och med kan "softa" lite mot slutet. 
 
Hoppas ni får en bra helg. Va rädda om er. 
 
 
 



2020 11 19

Idag var det hur lugnt som helst att jobba på. Igår var det ju helt sjukt tufft, men idag hade jag nog det lugnaste passet hittills under november. Lite knstigt för jag hade ju exakt samma körpass idag som jag hade igår och då tänkte jag innan dagnes körning att det kan bli lite jobbigt idag också. 
 
Men det var ingenting som ens var i näreheten av att vara tufft idag . Det var lugnt att jobba på och jag kände mig helt avspänd under hela passet. Det är ju så man alltid vill ha det. Skönt att denna arbetsdagen kändes rätt "soft" när det nu var så jäkla mycket att göra igår. 
 
 
Jag har tagit en paus från promenadrundan ikväll. Jag har redan nu gjort ca 50 000 steg och jag är helt säker på att jag sätter 80 000 steg till på söndag. Jag behöver inte gå mer än normalt för att nå veckomålet som jag har. 
  (null)
(null)

Det blir mycket slappa och kolla TV ikväll. Kanske slänger jag upp någon TIKTOK ikväll, men mest blir det mysa och slappa.Imorgon är det jobb som gäller igen. Jag börjar typ först av alla, men jag slutar ju tidig och det är ju aldrig fel på en fredag, när man dessutom har en ledig helg. 
(null)

(null)
 




Kvällens tankar (2020 11 18)

Jag har haft en riktigt tuff arbetsdag idag. Det kändes som allting av kaos och turbulens som man kan tänka sig hände idag och det som känns helt galet just nu ätr att jag har samma pass imorgon. Nu behöver ju inte det betyda att man får jobba tuffare eller att det inte kan bli en "soft" dag. Men tänker jag på hur jag fick jobba idag och hur olika saker, oberoende av varandra bara hände under hela dagens pass. Ibland känns det att man jobbar tufft. Det kan man lugnt säga. 
 
Det som jag aldrig kan lära mig med bussförarjobbet det är att bedömma innan om en arbetsdag kommer att bli tuff eller mer "soft". Ibland tror jag att det kommer att bli tufft, men det kan vara hur lugnt som helst. Ibalnd tänker jag att passet kommer att vara ganska lugnt, men det kan ändå bli precis tvärtom. Idag tänkte jag väl ingenting, mebn det tog inte många minuter in i passet innan jag fick jobba tuffare än normalt. Sen kändes det som det bara fortsatte med jämna mellanrum under hela dagen. Det kunde vara lugnt i en halvtimme och sen blev det tufft igen. Sen kom lugnet tillbaka innan nästa "storm" tog tag i mig. 
 
Efter jobbet så tog jag en välbehövlig kvällspromenad. Det blev en runda på ca 5 km i ett rasande högt tempo. Det kändes väldigt bra. För en gångs skull kändes det skitbra, redan innan jag tog mig ut. Jag hade nog omedvetet idag suttit på jobbet och längtat efter just den där kvällsrundan som jag avverkade så bra idag. 
 
Jag vill tagga ner med saker och ting, men det är så svårt. På jobbet är det fullt upp och även om jag vet att arbetsdagarna blir lite vad man själv gör dom till så har jag ändå svårt att bara  ta det lugnt när jag kanske ändå vet att det är bättre på sikt. Extra viktigt är det väl att man själv kan slappna av ordentligt när arbetsdagarna blir betydligt tuffare än vad man räknar med innan. När man mer räknar med att det kommer att bli tufft, då är det lättare att tagga ner och slappna av maximalt. Man bara ska räkna med att det alltid blir tufft på jobbet, men det är ju precis så jag inte vill tänka. Jag vill inte fastna i ett negativt tänkt kring jobbet. Jag vill känna att jag har positiv energi, men jag kan erkänna att det är lättare sagt än gjort. Om jag har dagar som jag hade idag, då blir det tufft att att inte tänka några negtaiva tankar om detta jobbet, som jag ändå trivs bra med. 
 
Nu känns det i alla fall bra att bara slappa i soffan och bara vara i nuet. Jag ska snart ta en dusch, borsta tänderna och gå och lägga mig. Jag kommer att ligga och lyssna lite på när regnet smattrar mot fönsterbläcket. Jag kommer nog att sova gott i natt och imorgon är det jobb som gäller från och med klockan 05:22. Arbetsdagen imorgon kan väl ändå inet bli tuffare än den jag hade idag. Hur skulle det ens vara möjligt? Uppdatering om detta och säkert mycket mer av allt jag tänker på kommer på bloggen i morrn. Blogga är ju bland det roligaste jag vet att göra och det känns extra bra att få skriva när något känns extra tufft och kan beskrivas med kaos och turbulens. 
 
 
 
 



Tisdag (2020 11 17)

Skönt med en ledig dag efter allt jobbande i helgen och andra dagar. Det känns som alla jobbdagar i november är tuffa och även om jag överdriver så finns det i alla ingen vecka i just denna månaden som är "soft". Jobbar jag inte helgen så har jag långa dagar måndag till fredag, eller så har jag massor av jobb på helgen och då sitter man i bussen och undrar vart livet tar vägen och vad man egentligen håller på med. 
 
Idag har jag som sagt varit ledig. Det har regnat hela dagen och det fortsätter nu under kvällen. Jag har ändå varit ute på en promenadrunda. Jag vill köra på och nå dom där 80 000 stegen varje vecka. Jag känner egentligen att jag inte orkar bry mig, men jag tror samtidigt att bara föra tt jag tvingar mig ut och går så orkar jag ta tag i mycket annat och dessutom känner man sig bätttre igång på jobbet. Jag tror jag skulle orka betydligt mindre om jag inte satte mina 80 000 steg per vecka. Även om det blir lite tufft att ta sig ut nästan varje dag för att bara göra steg så får jag så mycket tillbaka på det när det kommer till att orka med allt man har att göra. Det känns ju också bra i kroppen och jag tycker någonstans att det är värt det, även om det känns som jag bara kämpar och kämpar utan att det spelar någon roll. I slutändan är det ändå så att jag mår bra av alla promenadrundor och jag skulle inte må lika bra som jag nu göra om jag struntade i dom. 
 
Annars har jag "spottat" ut rätt mycket sk TIKTOK-filmer idag. Ni vet appen där man: dansar, mimar och försöker vara någon annan som man antingen skulle vilja vara, eller så är man bara glad över att man inte är sådan i verkligheten. Vill ni följa mig på TIKTOK så heter jag dannebloggen där också.  
 
Jag har också grejat ganska mycket med min blogg idag. Jag har funderat lite på hur detta året har varit och dessa inlägg kommer ju inet upp förrän i slutet på december, men just den typen av inlägg vill jag alltid jobba ganska nmycket med. Jag vill tömma alla tankar jag har om 2020 om då känns det rätt att börja skriva redan nu. Jag har också funderat lite på hur jag ska göra med Musikhjälpen (MH) i år. Ska jag bry mig mer eller mindre? Genom åren har jag ju pumpat in gansak mycket pengar till MH. I år känner jag mig osäker på om jag vill , men det är ju några veckor kvar til det drar igång pch när man väl sitter hätr och kollar programmet så kanske man ändå känner att man vill vara med och bidra på något sätt. Samtidigt kan jag känna att jag om nån behöver ju inet skämmas om jag väljer att inte skänka en enda krona, eller ens följa programmet. Sen 2015 så har ju minst skänk 6000 kronor varje år. Om jag väljer att avstå så känner jag ändå att jag tidigare år har gjort vad jag kan för att göra världen till en lite bättre plats för ganska många människor. 
 




Vecka 47

 Arbetsveckorna fortsätter att vara ganska tuffa. Denna veckan har jag jobb i 4 dagar och dom är ganska långa. Men jag har ju sagt att jag ska försöka tänka mer positivt kring mitt arbete och denna veckan så slutar jag ju i ganska bra tid och får ju på så sätt minst hela kvällar ledigt. 
 
Jag hade en bra "promenadperiod" under förra veckan. 90 000 steg lyckades jag avverka och målet på 80 000 steg var så gott som klart redan under torsdagen. Denna veckan kan nog bli mints lika bra, emn jag fokuserar på att nå 80 000 steg och jag har till söndag på mig. Det borde jag fixa ganska lätt denna veckan. 
 
 Jag tycker det känns bra att det fortfarande är mer höstväder än vinter. Det borde ju vara vinter när vi är i mitten på november, men för mig får det gärna vara höst minst fram till våren. Vintern kan kvitta så om det finns någon där uppe som styr över vädrets makter så får hen gärna strunta i att släppa snö denna sk vinter. 
 



Jobbelijobb.

Då var denna arbetshelgen också avverkad, men jag ska jobba imorgon också. Jag börjar så tidigt som 04:30, men då slutar man ju i bra tid i alla fall. 
 
Ganska lugnt var det att jobba i helgen. Det kanske beror på coronaviruset. Folk kanske är försiktigare med att gå ut på helgerna, och då blir det väl också färre som åker buss. Snart blir det ju också förbjudet för krogar att servera sprit efter klockan 22:00. Kanske blir det ännu lugnare att köra helgen då? 
 
Jag tänkte mycket under helgen på hur jag tänker kring att jobba överhuvudtaget. Jag tror att jag ibland tänker för mycket på sånt som är jobbigt och tufft med att köra biuss och jobba som jag gör. Det skulle nog kännas lättre om jag tänker mer på allt som är bra med detta jobbet också. Det gör jag ju ofta också, men allt för ofta kommer jag på mig själv med att jag ofta har en känsla av att jobbet är tufft och kämpigt. 
 
Jag trivs ju bra med mitt jobb. Många andra jobb skulle jag verkligen inte vilja ha. Då är det bättre att köra buss. Så tänker jag jätteofta. Sen tcyker ajg inte att det är så jobbigt att gå upp tidigt och vara igång och jobba tex vid femtiden på morgonen. Det kan kännas betydligt bättre att börja jobba då än kansek två timmar senare. Det kan kännas bra att ha jobbat på ett tag innan morgonrusningen kommer igång. 
 
Dessutom gillar jag att man sköter sig rätt mycket själv på detta jobbet. Man vet man har att göra och är man fast och kör på ett rullande schema som vet man ganska exakt vad man har att göra i månader framåt. Det kan ju komma någon ändring, men i stort sätt så vet man vilka pass man kör och vad det är för tider så det är lätt att planera för framtida saker man vill göra på sin fritid. Sen upplever jag också att man ofta får ledigt när man söker det. Det är väldigt sällan som jag har blivit nekad ledighet.
 
De finns nog mycket som jag skulle kunna komma på som jag gillar med det jobbet jag har. Jag tror att jag ska börja försöka tänka betydligt mer på allt som känns bra, och mindre på det som kan kännas tufft och kämpigt. Jobbet är ju en stor del av ens liv och kan man tänka mer positivt kring det så kommer nog mycket av sånt som ändå känns tufft och jobbigt kännas mycket lättare. Det tror jag i alla fall. 
 
 




Krångla inte till det.

Jag har känt mig ganska snurrig i huvudet dom senaste dagarna. Jag tänker ju mycket på min vision. Jag har ju också ganska mycket jobb att ta tag under typ större delen av november. Lägg därtill att jag har gjort ca 80 000 steg under denna veckan. Jag vill att allt detta ska funka så bra som möjligt och sen är det ju inte fel om mycket av allt  annat man gör på dagarna känns bra också. 
 
Det börjar bli jobbigt med allt jag tänker kring min vision. Jag borde inte fundera alls på detta mer. Jag vet ju hur mycket pengar jag vill få loss. Det är egentligen ingenting som kräver mer arbete än det jag normalt utför. Dessutom behöver jag bara för in en fast summa varje månad. Det är inte svårare än så, men jag försöker alltid komma på om jag kan göra något mer för att i slutändan kunna tjäna mer pengar, snabbare och på så sätt nå mina mål på kortare tid än vad jag har planerat. Men jag tror faktiskt inte att något av allt jag försöker göra mer av spelar någon roll i slutändan. Gör jag det snabbare på ett sätt så blir det bara något annat som tar längre tid för att jag inte håller mig till det jag har planerat. 
 
Det bästa jag kan göra är bara att spara en summa pengar varje månad. Spara den summan som krävs för att nå det slutgiltiga målet på 12 månader. Jag ska inte krångla mer än så. Jag orkar inte försöka spara mer för att kanske nå en viss summa på tex 9 månader istället för 12. Det spelar ju ändå ingen roll för jag tror inte att jag kommer att nå min vision snabbare för det. Risken är bara större att jag tröttnar och ger upp. Tappar tålamodet för att jag gör för mycket på för kort tid. Dessutom handlar inte min vision bara om pengar. Nu till en början är det nog bara pengar som gäller, men sen handlar det mer om at jag ska våga ta bort saker i mitt liv som idag ändå är ganska bra. Detta är jag  säker på att jag behöver göra för att slutändan nå högsta dröm i livet och vision. 
 
 Det som är jobbigt just nu det är att jag hela tiden hittar nya lösningar och varianter på hur jag ska göra för att få loss pengar. Jag tänker för mycket på allt och tappar därför energi och lust. Jag måste släppa tankarna mer och bara bestämma mig för en sak och göra det. Jag har nu bestämt mig, men alla andra varianter som jag nu inte tänker att jag ska köra på tänker jag ändå på. Det kan ju finnas en lösning som är bättre än den jag har bestämt mig för. 
 
Men sen vet jag ändå att i slutändan spelar det nog ingen större roll hur jag gör om jag ska lyckas. Däremot kan jag lätt misslyckas med att nå visionen om jag krånglar till allt för mycket. Tex om jag försker köra på flera olika varianter under en kortare period. 
 
På nåt sätt känns det bra att jag kämpar med min högsta dröm, men samtidigt finns det ett visst mått av tveksamhet från min sida. Det krävs ändå ganska mycket av mig för att får detta slutfört på det sätt som jag vill och även om de mesta går bra så kommer jag att behöva göra vissa saker på ett sätt som blir till det bättre än vad jag från början har räknat med. Det är ju det som är själva visionen. Jag vill nå ett tillstånd som egentligen är bättre än vad många säger är möjligt att uppnå. Hur fan sätter man en sån grej fullt ut? Ett sätt är ju att inte krångla till det i onödan. Jag ska försöka börja där i alla fall. Sen får jag bara sluta tänka så mycket på detta. Att få loss pengar är inte det största problemet för mig, så det kan jag nog sluta fundera kring. Det räcker att jag har funderat på det i nästan hela mitt liv. 
 
 
 



Zara Larsson - WOW (Live)

 



Hur är läget med Danne?

Hur har ni det och hur är läget. Hur ofta får ni inte den frågan från typ massor av olika människor. När man får frågan så svarar man väl oftast att det är bra, oavsett hur man mår. Säger man att det inte är bra då känner man ju ofta i nästa sekund att man måste säga vad det är som gör att man mår dåligt. Jag är nog en person som bara svarar att jag mår bra när någon frågar, även om det inte skulle vara så. För det mesta känner jag ändå att jag mår bra, men jag mår absolut dåligt i bland och då är det väl så att man inte alltid vill prata om det. I alla fall inte med alla som frågar hur man mår. 
 
Jag mår i  alla fall ganska bra. Jag kan vara lite orolig, men de mesta löser sig bra ändå. Egentligen bryr jag mig inte så mycket om annat än att kämpa med att komma närmare  den vision jag har. Det går bra och jag känner att jag är på rätt väg. Det känns motiverande och roligt att greja med det, även om jag har massor kvar att göra innan jag ens når den där punken där jag måste våga riskera lite mer för att kanske klara av att hamna i det där tillståndet i livet som jag har drömt om i hela mitt liv. Jag jobbar säkert inte optimalt med min dröm, men jag orkar inte bry mig om att maxa och inte allt. Det kommer jag ju att tröttna på i längden. Det viktigaste för mig  är ju att jag kommer till en punkt där jag har en chans att förverkliga min högsta dröm. Det är så jag känner just nu. Hur det sen blir efter det, det får jag se då. 
 
Annars jobbar jag på och kämpar med det. Igår fick jag reda på vad jag kommer att få köra på för schema från och med den 13:e december. Det blir ungefär något liknade det jag har just nu. Det var det jag ville ha så det känns skönt att jag har fått det. Jag tror faktiskt att det nya är lite bättre än det jag har nu. 
 
Jag kämpar också med mina steg. Skulle jag inte röra på mig som jag nu gör så skulle jag må skit bara för den saken skull. Jag kommer att nå mitt mål även denna veckan och jag har i stort sett varje vecka sen i slutet av maj 2019 nått dom mål jag har satt upp med steg för varje vecka. Jag vill öka och göra det mer och i snabbare takt än tidigare, men samtidigt vill jag vara försiktig så jag inte höjer målsättning mer än vad jag känner att jag kan klara av. Jag vill inte tröttna på detta för att jag kör för mycket, men jag vill heller inte bara köra på med samma steg varje vecka, hur länge som helst. Sen är det väl ändå så att kör jag på med 80 000 steg varje vecka under lång tid framöver så kommer jag att vara väldigt nöjd i alla fall. 
 
 
 
 
 
 
 



Vecka 46

Fortsätter jobba tufft även denna veckan, men om jag jämför med övriga jobbveckor i denna månaden så är detta den minst tuffa. Jag är ju ledig onsdag och torsdag. Jag slutar ganska tidigt, 4 av 5 arbetsdagar. Helgen är väl egentligen dom passen som känns tuffa under denna arbetsveckan. 
 
Annars är jag nöjd med hur jag lyckades med att nå 80 000 steg förra veckan. Jag jobbade ju ganska mycket, men jag lyckades ändå nå minst 11 500 steg varje dag och detta gör ju o slutändan att jag ändå når mitt mål på minst 80 000 steg per vecka, utan att egentligen behöva gå så överdrivet långa promenadrundor. 
 
Denna veckan har jag tänkt att jag ska lägga upp det på ett lite anorlunda sätt. För att slippa gå så mycket i slutet på veckan (då jag jobbar som mest) så ska jag försöka gå lite längre per dag än vad jag normalt brukar göra. Jag slutar ju ganska tidigt idag och imorgon. Dessutom är jag helt ledig onsdag och torsdag. Under dessa 4 dagar borde jag kunna göra ganska många steg, och sen tänker jag att jag inte behöver bry mig så mycket mer än så på fredag och i helgen. Det lilla jag sen går förövrigt tror jag  kommer att räcka för att jag ska nå det målet jag har med antal steg per vecka. 80 000 steg. Det antalet får gälla ett tag till.
 
Det funkar väldigt bra. Jag hittar hela tiden bra lösningar på hur jag ska gör för att det ska kännas bra  med promenaderna och jagandet av antal steg per dag/vecka. Jag tänker att jag snart ska höja till 90 000 steg per vecka, men jag vill fortfarande vara lite försiktigt med att öka. Först måste jag känna mig stabil på 80 000 steg. Sen kanske jag gör en höjning, fast jag börjar med 90 000 steg varannan vecka. Så jag blandar liksom mellan 80 000 och 90 000 steg, när jag känner mig stabil på 80 000 steg. Då kanske det sker naturligt att jag bara kör 90 000 steg utan att det egentligen känns jobbigt på något sätt. Bra känns det redan nu. Det kändes även bra för mig när jag för några månader sen hade 70 000 steg som mål varje vecka. Så hur jag än väljer att göra så känns detta bra. 
 
Annars känner jag mig lite förvirrad. Instängd och sluten liksom. Sen mår jag ändå bra även om jag känner att jag får kämpa ganska mycket med mig själv för att jag inte ska må dåligt. Jag känner också att jag gärna vill skjuta saker på framtiden. Man tänker att man ska ta det sen, men innerst inne vet man att det blir ju inte lättare att göra något vid ett senare tillfälle. Jag får väl någonstans hoppas att allt ordnar sig till det bästa, oavsett om jag gör något nu, skjuter det på framtiden eller bara skiter i det. 
 
 
 
 
 
(null)


« Tidigare inlägg


Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE