Söndag (2018 11 18)

Sköna lediga dagar. I morse var jag ute på en långpromenad igen. Det kändes bra. Det var fint väder under hela rundan .Det känns inte som det är en vintermånad just nu. Jag skulle nog säga det är fina höstdagar fortfarande. Den snö som föll i slutet av oktober ser man inte mycket av. Skönt är ju det.
Jag gillar också att jag känner att jag inte vill vara utan mina promenadrundor. I morse kände jag bara att jag måste ta mig ut. Jag har ju inte varit ute sen i fredags. Jag vill åt den där känslan av att de känns så bra efter att man har varit ute. Rundan som jag gick kan jag gå i sömnen. Jag har gått dagens runda hundratals gånger tidigare. Jag kommer säkert att gå den några hundra gånger till i framtiden.
 
När jag var ute på min runda så lyssnade jag som vanliht på något i mina lurar som jag typ har med mig vart jag än går. Idag lyssnade jag på en musikdokumentär som handlade om Oskar Linnros.
 
Annars njuter jag mest av ledigheten. Jag har varit på Koppargrillen och käkat lite. Efter maten där så har jag legat och läst lite. Snart har jag läst ut Alexandras bok. Jag fick skrivet ånga blogginlägg igår och jag hoppas att jag kan få gjort ganska många idag också. Jag har många tankar om detta året. Dessutom fyller ju min blogg snart 10 år. Jag har väl en del att säga om detta också i olika blogginlägg så det är bara att köra hårt med inläggen och få ner allt man funderar på i skrift. 
 
 Ha en trevlig dag!
 



🏓🏓




Lördag (2018 11 17)

Det är skönt att bara vara ledig. Jag slappar mest och tänker egentligen inte så mycket på nånting. Jag är mest lättad över att jag i onsdags valde att inte buda hem den auktion som sen hade gjort att jag hade fått ta en tur till Stockholm för att besöka en radiostudio. Det har under dom senaste dagarna mer och mer sjunkt in att den grejen inte hade varit något för mig. Jag tänkte ju länge på det och stundtals så ville jag åka, men nu är jag som sagt mest lättad över att jag i slutändan inte brydde mig. 
 
Jag tänker också att jag har det väldigt bra. Även om mitt liv inte är perfekt, så känner jag mig ändå nu rätt nöjd över att mitt största bekymmer under de senaste två veckorna har handlat om att  jag inte kan bestämma mig om jag ska åka till Stockholm eller inte. Om jag inte känner att jag har större problem än så, då lever man ju ett ganska bekymmersfritt liv. Det får man väl ändå säga? 
 
Vid så många tillfällen har jag tänkt tanken att jag har det väldigt bra. När jag hör och ser hur andra kan ha det, vilka problem och livssitutaioner många har hamnat i så är jag glad varenda dag över att jag slipper ha dessa bekymmer. 
 
Idag blir det mycket slappa, blogga och läsa. Jag ska blogga några inlägg om detta året. Jag publicerar dessa inlägg på nyårsafton. Min blogg fyller ju snart också 10 år och jag har väl lite tankar om detta som jag vill blogga om. Boken jag läser på just nu är ju den som Alexandra Nilsson har skrivit och som kom ut för några dagar sedan. Jag nu i skrivandets stund bara läst något kapitel. Tanken är väl att jag ska hinna över halva boken till imorgon.  Slappandet tar jag efter att jag har bloggat och läst för mycket. Lediga dagar i mitt liv kan verkligen vara helt utan: Bekymmer, oro och ångest. Jag känner mig bara så lättad, samtidigt som jag är väldigt glad över att jag har det väldigt bra. 
 
 



Nu tänker jag bara på nuet.

Har en skön ledig dag, och jag ska ha två till innan jag ens tänker på någonting som har med busskörningen att göra
 
Jag var uppe ganska tidigt (05:00) och skutta i morse, men sen kröp jag ner i sängen igen. Jag sov väl 2 timmar till. Jag gick upp igen ungefär vid 09:00 och någon halvtimme senare så var jag ute på en promenad. Det blev 12 km och gansak fort gick det också. Jag ville liksom köra mer "POWERWALK" (PW) än promenad.
 
 
När jag var ute på min långa och superhärliga PW så lyssnade jag på en musikdokumentär som handlade om Miriam Bryant. 
 
Man kan ju säga att det har snurrat mycket i huvudet dom senaste två veckorna. När jag fick den här promenaden så var det som alla tankar som jag har haft den senaste tiden bara försvann. NU tänker jag bara på nuet. Kanske funderar jag lite framåt också, fast efter dom senaste två veckorna så har jag lärt mig att jag nog mest ska tänka på nuet och också vara i det. Tänker man för mycket på sånt som komma skall och vad man skulle vilja göra i framtiden, då får jag känslan av att den där tomheten och tröttheten som man ibland kan känna, känns betydligt mer för att man inte bara väljer att leva mer i nuet. Hurvida detta är rätt eller inte ska jag låta vara osagt. Jag vet ändå att jag mår bäst av att leva, vara och tänka i nuet. Det jag gör just nu är nog det enda som jag egentligen kan vara söker på att jag kan påverka. 
 
 



Zara Larsson💖💖

 



Jag vågade inte säga nåt.

 



Det blir inget Stockholm denna gången.

Jag kommer inte åka till Stockholm i natt. Igår så bestämde jag mig för att jag inte kommer att köra på den där grejen som jag annars hade tänkt att fixa och har typ tänkt på ca två veckor
 
Det var nämligen så att jag hade tänkt att buda hem en auktion, där pengarna som detta skulle ha kostat mig hade gått till Diabetesfonden ( om jag har fattat det rätt). Det var  denna auktionen som jag hade tänkt köra på.
 
Hade jag budat hem auktionen då  hade ju det inneburit att jag hade fått dra mitt i natten till Stockholm, eftersom jag skulle ha varit på plats klockan 07:00 imorgon. Jag hade tänkt att köra bil upp, haft några roliga timmar med Rix morronzoo-gänget, fått frukost och höra Molly Sandên sjunga live när jag är på plats i studion. Priset som auktionen slutade på hade jag lätt kunnat betala! Ja, lite mer hade det naturligtvis blivit om jag hade valt att buda hem det. Detta hade säkert blivit ett rolig upplevelse för mig, men jag kände igår att jag struntar i detta. Jag kände inte att jag ville detta tillräckligt mycket. Den här  känslan av att det skulle vara så sjukt roligt att få uppleva detta, den fanns inte hos mig. Den känslan har jag känt många gånger tidigare inför andra saker som jag har gjort. Tex när jag fick träffa Peg Parnevik, eller när jag för ca 5 veckor sedan träffade Alexandra Nilsson. Då kände jag så starkt att jag verkligen ville göra dessa saker, men så kändes det inte denna gången. Magkänslan sa liksom åt mig att inte göra detta, och då blev det inte så.
 
 
 
 



Veronica Maggio💙💙

 




TableTennisDaily-SOC 2018

 



Onsdag ( 2018 11 14)

 Idag tänker jag mest på om jag ska fixa det sista som behöver göras för att jag ska få åka till Stockholm, natten mellan torsdag och fredag. Jävlar vad svårt jag har för att bestämma mig. 

Jag kan i alla fall säga nu att pengarna är inga problem. Det är helt sjukt vad denna novembermånad går bra när det gäller att dra in tusenlappar. För ca 10 dagar sedan fick jag in en bra slant och idag var det så igen. Det kommer sen två datum till i november där jag får in riktigt bra med "cash"  Den grejen som jag grubblar fram och tillbaka på om jag ska göra eller inte i Stockholm kommer inte att "falla" pga att jag inte har pengar. Det jag tänker mer på om det är om det är värt att gå igenom allt för den korta tid som jag kommer att tillbringa i Stockholm, om jag nu väljer att försöka fixa denna grej som jag typ har funderat på i 14 dagar. 

Detta snurrar bara runt i mitt huvud. Jag vill väldigt gärna göra detta, men nånting säger mig att det är just nu mer rätt och klokare av mig att låta bli.

Jag har typ 8-10 timmar på mig att bestämma mig. Om jag inte bryr mig om att fixa denna grejen med Stockholm nu ikväll, då är det för sent sen om jag skulle ångra mig. Jag har ju tänkt fram och tillbaka länge nu. Jag har lika svårt nu som jag hade för två veckor sen att bestämma mig för om jag ska köra på denna grejen eller inte.

 Ikväll så kommer jag ju i alla fall att kunna släppa detta, oavsett vad jag väljer att göra. Ikväll vet jag ju hur det kommer att bli. Och sen är det som det är liksom. 
 





Imorgon har jag bestämt mig.




Mycket kan bli mer.

Jag hade ett tufft arbetspass idag. Skönt att man inte ska behöva köra detta passet så mycket mer nu. Jag tror jag kör detta en gång till innan jag byter schema. 
 
Det var ändå inte jättejobbigt att köra på idag. Det är väl så att när man redan innan vet att man har ett tufft pass framför sig så är jag kanske mer beredd på alla möjliga situationer som man ställs inför under ett arbetspass. Det gör säkert att man hanterar allt lite bättre än vad jag annars skulle göra. I slutändan gör detta också att arbetspasset inte känns som jobbogt som man innan kanske hade trott.
När jag var hemma på rasten tidigare idag så bara jag åt och sov. Jag vet att jag har mycket att göra resten av denna veckan. Mycket kan bli mer också. Om det blir Stockholm på fredag då blir det väldigt mycket mer att göra, både före och under själva resan osv... Jag har inte bestämt mig än hur jag ska göra. Jag kommer inte att kunna bestämma på förrän på onsdag. Om jag inte bestämmer mig eller bara gör vad som krävs på onsdag, då kommer det ite att bli något. Det blir för sen sen att sätta allt som behöver göras innan fredag.
 
När det gäller den här "Stockholmgrejen" så finns det liksom 2 dimensioner i det. Jag tänker:
 
1. Det är ju kul att åka till Stockholm och om det blir av på fredag så blir det jag i så fall ska göra något utöver det vanliga. Jag tänker liksom: Ska man inte ta chansen nu när man har den. Viljan har jag, men det kan vara så att hjärtat och kanske också förnuftet säger något annat.
 
2. Om jag helt ska gå på min inre känsla så tänker jag nog att det är bättre för mig att strunta i detta. Det kan vara så att jag måste göra för mycket innan, och lägga ut mer pengar än vad jag i slutändan tycker att detta är värt. Jag har redan så mycket att göra denna veckan också. Ska mycket liksom bli ännu mer? Det kan lätt bli för mycket med allt. Det gillar jag inte. Jag får nästan lite panik att bara tänka på det. Samtidigt känner jag att jag har en chans att få uppleva något i Stockholm igen som jag vet att jag kommer att gilla. Efteråt komer jag att må bra och gå runt och njuta av känslan att jag har fått träffa lite spännade människor igen.   Samtidigt gnager den där tanken i mig att detta kanske inte är så bra som jag först tyckte att det var. Tycker jag att detta är värt allt de som detta faktiskt kräver av mig? Det är jag verkligen inte säker på denna gången.
 
 
 
 



Vecka 46

Ny vecka har det blivit igen. Jag har jobb i 4 dagar och sen är jag då ledig i 3. På fredag kan det bli så att jag drar till Stockholm, fast detta vet jag inte säkert förrän typ sent på onsdag. Jag kan ju bestämma mig för att strunta i det när som helst. Chansen, eller risken för att det inte blir något är väl procentuellt sett större än att det blir ett besök där igen. Jag var ju också där för exakt en månad sen. 
 
Man får se om det blir något. Jag vet verkligen ingenting just nu så jag får bara vänta tills den dagen kommer då jag senast måste veta för att det ska bli nåt. Lite sjukt ändå att jag inte vet nu om jag ska dra till Stockholm om 4 dagar eller inte. Sånt kan mitt liv vara. 
 
Idag har jag ett arbetspass som jag tycker är det tuffaste passet att köra på det schemat som jag kör på nu. Detta passet ska jag bara ha en gång till innan schemabytet. Det känns bra för ska jag vara ärlig så gillar jag inte detta passet. Det är för "spretigt liksom. 
 
Nu ska jag ta tag i jobb och det är väl det enda jag vet att jag har att göra med under denna veckan. Sen får man se vad som händer mer. Kommer jag till helgen att vara på "hemmaplan" eller "bortaplan"? 
 
 
 



Austrian Open 2018




Söndagspromenad på nästan 12 km

 
Skönt med en ledig söndag efter mycket jobbande under denna veckan. Jag jobbade ju även igår. Snart kommer jag väl att skriva på bloggen att jag jobbar mycket så fort jag avverkat en arbetsdag. Med tanke på hur mycket jag kommer att få köra efter vecka 50 så blir ju alla lediga dagar som jag får väldigt sköna. 
 
Jag har i alla fall varit ute på en långpromenad idag. Jag gick nästan 12 km. De första 5 kilometrarna kände lite tunga och jobbiga, men under resten av sträckan kändes det bara skönt att var ute. Nu efteråt känns det bara hur bra som helst. Synd att jag inte tar mig ute på dessa rundor mer än vad jag gör. 
Det känns som det fortfrande är höst, trots att det är mitten på november. Ganska varmt är det också för årstiden. Den snö som kom för ca 2 veckor sedan försvann snabbt, och jag har inget emot det. Det får gärna vara såhär under alla vintermånaderna och sen kommer kanske våren tidigare än vad,man anar. 
 
Jag hade ju såklart mina lurar i öronen när jag var ute under förmiddagen. Jag lyssnade bl.a på en musikdokumentär som handlade om Petter Alexis Askergren.
 
 



Austrian Open 2018




Lördag (2018 11 10)

(null)
Jobbat på har man gjort idag också. Detta lördagspasset är ganska bra. Det känns alltid som tiden går ganska fort. 1, 2, 3 och sen är dagen slut och man känner knappt att man har jobbat eftersom körningen är bra och lugn. 
På rasten satt jag och tittade lite på det nya schemat som jag vet att jag ska få köra på från mitten på december och 1 år framåt. Jag känner nu att jag nog har valt rätt. Det är bra körning och jag får en hel del ledig, även om jag får jobba som fan ibland också.
 
Fast, jag är inte rädd för att jobba. När jag nu också vet att jag hela tiden blir belönad med bra köring och längre perioder av ledighet, då håller man ju motivationen uppe liksom. Det nya bli nog bra med det nya när jag väl kommer igång. 
(null)
 



Kiss - Times Square!




Det blir längre dagar av jobb.

(null)
 Fredag har det blivit och jobbar på gör man. Jag har jobb även imorgon så det blir ju lugnt ikväll. Skönt att man ändå bara jobbar lördag och inte söndag. 
 
Nu har jag fått reda på vad jag får köra på för schema nästa år. Jag fick det jag sökte och det blev ett schema där jag har långa arbetspass, men jag får ledig några dagar extra i månaden. Jag jobbar ju liksom in den där femte dagen varje vecka när jag typ kör 2 timmar längre under varje arbetspass. Jag är inte säker på om jag har valt rätt, men nu provar jag detta och jag tror att jag kommer att trivas med det. Även om dagarna blir väldigt långa så tycker jag att jag har mycket bra körning. 
 
 
(null)
 



Torsdag (2018 11 08)

Ganska lugn avspänd dag. Jag har haft en bra arbetsdag. Hela denna veckan tycker jag är bra om jag tänker på dom pass jag kör. Nu får man väl också snart reda på vad jag får köra efter för scherma nästa år. Det blir ju spännade väntan, för mig alltså.
 
Jag har ju tjatat i några dagar att jag har en grej på gång och jag har sagt det är en ganska stor risk att jag inte fixar detta. Nu är läget så att: Jag känner att jag fram till idag har gjort allt jag kan av förberedelser för att kunna sätta denna grej. Jag kan verkligen inte göra mer än att vänta nu. Jag får vänta till onsdag nästa vecka, sen vet jag säkert om jag fixar denna grej eller inte. 
 
Det känns ändå som att chansen hela tiden ökar för att jag ska fixa detta, men jag tvekar ju också en hel del. Oavsett hur jag känner och hur läget är just nu så släpper jag denna grej nu och sen bryr jag mig om denna grej på onsdag igen. Jag kan ändå inte göra nåt mer nu. Det blir bara en massa ältande fram och tillbaka. För mycket tankar och jag kommer inte närmare än lösmning hur mycket jag än tänker. På onsdag kan jag konkret göra något. Det är bara att vänta nu. Jag lär inte glömma av det bara för att jag nu släpper denna grej för en tid. 
 
Idag är det ju torsdag och det brukar vara mycket bra på TV:n ikväll. Jag ska sätta mig i massagestolen, slappa och kolla lite. Sen är denna dagen också slut. 
 
 
 
 


« Tidigare inlägg


Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE