En dag förra veckan så stötte jag på en person som skulle prata med mig om en sak som  jag ingte alls var förberedd på och även om jag inte förvånas av folk längre så blev jag helt taken på backen. Efteråt kändes det som att jag hade blivit utsatt för en våldtäkt, inte fysikt, men psykist kändes det verkligen så och jag kan lätt tänka mig att någon som blir utsatt för en våldtäkt kan känna sig ungefär så som jag gjorde under större delen av förra veckan. 

 

Det kändes som den här personen kröp in under skinnet på mig. Med tanke på allt han sa och i princip hotade med att jag måste göra som han säger för annars kommer du bara vid ett senare tillfälle bli tvingad till det och den situtaionen vill vi naturligvis undvika. Det kändes olustigt och äckligt att stå där och behöva lyssna på allt som han sa till mig, samtidigt som jag var säker på att jag inet vill göra något av det han sa att jag måste göra, och dessutom måste jag börja ta tag i det med en gång. Annars kommer jag som sagt vid ett senare tillfälle bli tvingad till det. 

 

Jag kände tillslut att det spelar ingen roll vad jag säger. Även om jag säger att jag inte vill typ 100 gånger så kommer jag att bli tvingad att göra som någon annan säger. Hur jag än försöker "snälltolka" detta så kan jag inte säga något annat än att det kändes som en psykist våldtäkt. Jag blir ju tvingad till något jag inte vill. Vad jag än säger så känns det som jag måste göra som någon annan säger och mina ord spelar ingen roll. Jag blir ju också i detta samtalet hotad med att om jag inte går med på detta så kommer man med tvång att se till att det blir gjort ändå. Där och då kändes det som att jag befann mig i en särkilt utsatt situation och även om jag säger nej och jag vill inte så säger ju hen att jag måste annars blir det som jag säger ändå. Jag kan inte jämföra detta på något annat sätt än med en våldtäkt. 

 

Jag kan mycket väl tänka mig att detta kan ge mig svåra tarumatiska minnen i framtiden. Sånt skulle ju sen kunna ge mig långvariga psykiska sakdor. Just nu känns det lite för starkt att påstå det. Dessutom skriver jag ju av mig lite nu och jag märker ju nu under skrivandets stund att det känns mycket bättre. Bloggen använder jag nog ofta som någon form av terpi. 

 

Jag vill ju inte just nu vara så tydlig med vad detta handlar om, men jag tror att jag kommer att berätta vad detta inlägget exakt handlar om när jag liksom är färdig med allt som jag behöver göra nu. I framtiden har jag nog inga problem med att berätta allt om detta, men nu måste jag bara få tänka. Just nu befinner jag mig bara i min egen "bubbla" och det enda som jag egentligen tänker på är denna grejen som jag kommer att tvingas in i och bara lösa på något sätt. Vad jag än gör för andra saker nu så finns detta med mig under dygnets alla vakna timmar. 

 

Det är många tankar som snurrar kring denna grej, men ska jag tänka några positiva saker kring detta så är det att jag tror att det löser sig på något sätt som känns bra för mig. Jag vet bara inte allt just nu. Detta var ju också något som jag ville göra tidigare, men då lyckades jag inte. Detta är också något som jag hade tänkt att lösa i framtiden, men jag vill ju inte nu och det är därför detta känns en våldtäkt. Inte fysikst, men psykist. Jag vill, men inte just nu. Det är så det känns. En anna grej som jag ofta känner när någon händelse får mig att må riktigt dåligt det är att jag blir mer avslappnad och jag brukar inet stressa upp mig för nånting. Oavsett om det beror på att jag kanske mår skit så känns det ju positivt att jag funkar så att jag blir mer avspänd och mindre stressad när jag inet mår speciellt bra. 

 

Men jag kan ändå inte komma ifrån att mycket känns så otrroligt kränkade. Andra personer tvingar mig att göra saker som jag inte vill göra och för mig är detta en högst privat angelägenhet. Man kryper in under skinnet på mig och jag känner mig otroligt utsatt och det känns som att jag inte har något val. Säger jag nej, så kommer man att ta till tvångsåtgärder och det hotar man också med.  Jag känner ju att om jag inte går med på det som vissa säger och kommer att säga till mig så blir  det förmodligen bara värre för mig.  Hur jag än väljer att "snälltolka" eller bara försöka att inte vara så hård i vad jag tycker det känns som, så kan jag inte få detta att kännas som något annat som att jag blev utsatt för en psykisk våldtäkt. Det är något som känns jobbigt och gör mig orolig. Sen hoppas jag naturligvis att allt löser sig till det bästa, men man får ju ont i magen och mycket som jag faktiskt vill göra har jag inte orkat bry mig om den senaste tiden. Det känns också som att när man stöter på någon motgång eller när något inte blir så bra som jag först hade tänkt mig så känns det som att denna "psykiska våldtäkt" försämrar mitt psykiska mående avsevärt. 

 

 

 

 

Det är skönt att man har blivit ledig nu. Jag har jobbat väldigt mycket denna veckan och det har känts i hela min kropp. 

 

Idag var det Oktobermarknad i stan. Det är en ganska mysig höttradition som återkommer i slutet av oktober varje år. Jag gick runt och kollade i några timmar. Det blev många steg för min del  och det gick ganska fort att samla ihop dom. Det var ju bara att ta några varv på markanden. Jag köpte däremot inte så mycket. Det blev några små tuber SUPERLIM och sen köpte jag en ny plånbok. 

 

 

Jag har vid två olika tillfällen dom senaste dagarna stött på människor som jag känner att jag är glad för att jag inte har som vänner eller behöver spendera allt för mycket tid med. Jag tänker på personer som typ: Skryter om allt, ljuger mycket, pratar väldigt mycket skit om andra personer och pratar för mycket om sina intressen fast dom samtidigt vet att den dom pratar med kanske inte är intresserad av det. Jag är bara glad när jag slipper sådana människor. Jag har märkt nu vid dessa två tillfällen att det tog väldigt mycket kraft och energi av att bara lyssna på dessa personer i 5 minuter. Tänk då om man skulle ha sådana personer i sitt liv. Fan va jobbigt att ha sådana vänner eller en partner som babblar på detta sättet. Öhh...

 

 Jag har ju sen flera år tillbaka känt att jag har mått väldigt bra och jag tror att en anledning till att jag gör det är att jag sen länge har varit bra på att undvika dessa personer som pratar på ett sätt som bara får mig att bli trött snurrig i huvudet. Det tar för mycket kraft och energi att bara behöva lyssna på personer som hävdar sig själva och pratar om hela deras liv och tror att dom är så mycket bättre än alla andra. Dssutom tänker jag alltid att om en person pratar väldigt mycket skit om många andra med mig och bakom deras ryggar, pratar ju förmodligen lika mycket skit om med andra, bakom min rygg. Dessutom vet jag att vissa vill prata skit om andra med mig för att dom sen ska kunna använda mina svar mot mig och i slutändan försöka förstöra den vänskap jag har med personer som jag gillar väldigt mycket. Min uppfattning är också att skitpratarna ofta är missnöjd med sitt egna liv och då är dom kanske avundsjuka eller bara sura och bittra över att andra lever ett bra liv och mår bra. 

 

Tidigare har jag tänkt att anledning till att jag är ganska nöjd med mitt liv idag och att jag mår bättre än vad jag någonsin har gjort, bara beror på att jag har jobbat väldigt mycket med mig själv för att bara bli den personen som jag alltid har velat vara, men nu förstår jag ju också att jag har mått bra av att ta bort personer i mitt liv som bara suger ut massor med positiv energi, ur mig med sitt äckliga jävla: Skrytande, ljugande och skitpratande. Jag har ibland känt att jag kanske har övedrivit eller är för hård mot folk när jag har valt att bryta med folk eller bara inte bry mig om alla som kanske vill ha något med mig att göra. Men idag känner jag ju att jag bara har gjort allting rätt. Jag vill bara ha människor omkring mig som får mig att må bra. Jag tycker inte att det är något fel alls med att ta bort personer och inte bry sig om personer som jag inte vill ha med att göra, oavsett vad dom vill mig. För mig är det viktigast att jag mår bra.Annars spelar ju inget annan någon roll. Jag förstår ju nu efter dom senaste dagarnas "möten" med pissiga och osköna personer, att det är viktigt att tänka på vilka människor man vill vara vän med och bry sig om. För att jag själv ska må bra så känns det viktigt att tänka på vilka människor jag vill ha omkring mig och hur jag ska göra för att undvika dom jag verkligen på riktigt mår illa av. Några meningar som jag ofta upprepar och som jag tror på väldigt mycket är. Jaga inte människor. Gör din grej, så kommer jag att få bra människor omkring mig som bara får mig att må bra.  Idag mår jag bättre än någonsin och jag ska göra allt jag tror är rätt att göra, för att jag bara ska fortsätta må bra och bättre och bättre.