Ny vecka och nya tag som börjar med lite jobb. Väldigt lite, bara några timmar på förmiddagen och jag hade till och med en rast på 30 minuter mitt i passet. Rätt bra dag denna måndag, bara ett fel på den och det är att man måste upp tidigt.

 

Så har jag det i en månad framåt nu. Det kommer att bli tuff. Jag har några riktigt långa arbetsdagar också, men det är väl bara att bita ihop ännu en gång och köra på. Det inns någon som sa till mig för länge sen när jag sa något om att jag var trött efter jobbet att: Det är så att det är när man jobbar. Just dom orden att så är det när man jobbar har jag nog tänkt på varje gång som jag också ägnar en tanke åt att det tex känns i kroppen efter en tuff arbetsdag. Då tänker jag alltid på dom där orden som en viss människa sa en gång till mig. SÅ ÄR DET NÄR MAN JOBBAR. Frågan jag ibland då kan ställa mig själv när jag inser hurdet kan vara att jobba  är: SKA DET VARA SÅ NÄR MAN JOBBAR???

 

 

 

 

Jag har fått många mejl denna helgen.Jag har knappat svarat eller brytt mig om något av dom. Anledningen är mycket enkel. Det går sällan att lita på att de som jag får mejl om är sant.

Ofta när jag får ett  mejl från typ en bloggläsare så är det så sjukt ofta som folk utger sig för att vara någon annan än den dom egentligen är. Det går ju att kolla upp på massor med olika sätt.  

 

Jag tycker detta är så tråkigt för om jag inte kan lita på folk från början varför skulle jag då göra det sen. Mejl kan handla ollika saker. Det kan vara att man vill träffa mig, skicka något till mig eller bara komma med något erbjudande. Hur många som helst av allt detta är bara bluff och "fake" från början. Jag bryr mig ju långt ifrån allt jag får, men om jag skulle bry mig om något så har jag alltid i bakhuvudet att detta kan vara bluff. Att få mejl känns lite som att kolla på någon människa som slår världsrekord i friidrott. Man ser vad människan åstakommer, men man tänker samtidigt är han/hon dopat. När det gäller alla möjliga mejl som jag får ibland så är det lite samma sak, fast man kan inte tänka ordet doping. Jag tänker istället: Vad vill denna människan? Detta är/kan vara "fake".

 

Det riktigt tråkiga med detta är ju att man struntar ju även i dom människorna som skriver och är helt ärliga med vem dom är och vad dom vill. Jag kan tycka på ett sätt att det är jobbigt att vara sådär misstänksam jämt, men det går ju inte att vara något annat eftersom det är vanligare att jag får "fake mejl" än ärliga mail. Jag överdriver verkligen inte när jag säger det.

 

 

 

Skönt att det är fredag. (IT IS FRIDAY!) Jag är ledig i helgen och den ska jag verkligen ta vara på för sen kommer ju en lång period av upp tidigt och mycket arbete. 

 

Nu ska jag sätta på mig kläder och ta mig ut och först hämta mat och sen går jag bort till jobbet och käkar där och sen drar man igång dagens arbete. 

 

 

Jag har precis kollat "ARGA DOKTORN". Jag har sagt många gånger tidigare att det nog inte är så fel att kanske försöka köpa sig förbi vårat sk sjukvårdssystem. Efter att tex ha sett gårdagens  program av "ARGA DOKTORN" så ångrar jag ju inte att jag har köpt mig förbi den "vanliga sjukvården". 

 

Ska kolla denna filmen nu eller någon annan dag.

 

 

 

 Jag har varit ganska besviken på dom senaste Wallander-filmerna. "Det var bättre förr" kan man väl säga. Jag anar liksom att varje ny film nu är ganska dålig, men ändå köper jag alla. Rätt knäppt egentligen, men man vill ju se dom nya filmerna för det kan ju visa sig att någon är bra och då vill jag inte "missa" den. Hoppas nu att denna är bra, Jag vill inte se en "mellanmjölk" variant till film igen, fast tyvärr så tror jag att det är så denna gången också.

 

 

Snart ska man iväg och jobba igen. Jag fick så mycket gjort när jag var ledig mycket förra veckan så nu när jag har börjat jobba på allvar igen så känns det som jag inte hinner göra någonting på min fritid. 

 

Behöver väl inte bry mig egentligen. Det är ju rätt skönt att bara gå runt och mysa lite. När jag vaknar så ligger jag kvar i sängen en stund och läser. (438 dagar är en riktigt bra bok)

 

 

 

 

 

 

 

 Jag fortsätter min morgon med lite "småplock" här hemma. Sen ska man ju ha mat. Idag väljer jag och vrakar bland några olika lunchställen här i stan. Vad är jag sugen på? Jag tänker också på vad min doktor (Mouna) har sagt när jag ska välja var, och vad jag ska äta? De blir en promenad ut i det fina vädret, mat och sen promenad hem igen. Rätt skön förmiddag trots allt. 

 

 

Jag har idag kollat på lite möjligheter att bli blodgivare. Det verkar vara en bra grej och jag tror inte det gör ont eller är speciellt krångligt heller.  Dessutom är man ju med och räddar liv när man är blodgivare. När jag var uppe i Stockholm så fick jag faktiskt rådet av Mouna att bli blodgivare och jag fick inte det rådet bara för att hjälpa andra, utan hon sa även att mina provsvar visar att det skulle vara bra för mina värden att faktiskt göra mig av med lite av mitt  blod ibland. Jag förstod inte riktigt varför, men om det är bättre för min hälsa då är det ju bara att köra liksom. Om man samtidigt kan hjälpa andra med den lilla insatsen så är ju också bara bra. Jag får se hur jag gör? Jag vill ju kolla lite innan hur det funkar rent parktiskt och vad det finns för regler och så. Men känns detta som en bra grej för mig, då ger jag gärna blod.

 

 

 

 

 

 

 

Jag har en ganska behaglig arbetsvecka framför mig. Lagom med jobb i 4 dagar och sen blir man ledig igen. Efter helgen då blir det tufft igen ett tag framöver. Nästa vecka börjar en period med mnga långa arbetsdagar och upp tididgt ska jag också. Så är det säkert i en månad framåt. Jag vill inte ens tänka på det nu, men jag var tvungen att påminna mig om de så jag verkligen tar var på denna veckan, samt den lediga helg som jag har.

 

I morgon börjar jag jobba igen. Jag har haft några dagar ledighet och egentligen är jag ledig i morgon med för jag börjar ju inte jobba förrän mitt på eftermiddagen. Jag har fått mycket gjort under dessa dagar som jag nu har varit ledig. Jag har haft en liten lista som jag har kunnat stryka ganska mycket på.

 

Alla saker som jag själv skulle följa upp efter min undersökning i Stockholm har jag nu fixat. Jag skickade iväg ytterligare ett mail till Mouna tidigare idag. Det var mina värden för 4 dagar på blodtrycket och även dagens värden på kontrollen av mina ögon. Det som återstår denna månaden är (vad jag tror) att Mouna ska ringa mig och helt enkelt stämma av lite. Hon kommer att höra hur jag mår och om jag har några frågor och hur jag tänker kring de vi pratade om när jag var i Stockholm, och säkert också om jag har några funderingar om de kommande undersökningar som väntar i år, och även nästa år.

 

De har också blivit en hel del vardagliga saker gjorda under dessa lediga dagar. Ibland känns det som jag inte riktigt kopplar av när jag verkligen är ledig. (Fast om jag tänker efter så ägnar jag ändå ganska mycket tid åt att slappa och ta det lugnt) Jag har det där i mig att jag vill hela tiden få saker gjorda som jag vet att jag har att göra. Jag tänker alltid att jag gör lite varje dag så hinner det aldrig bli så mycket att ta tag i på en samma gång. Jag vet inte vilket som är bäst? Skita i allt vardagligt som kan vara: Städ, tvätt disk, handla och pappersarbete. Om man struntar i de och bara typ tar tag i de en gång i veckan? Eller är det bättre att gå runt och småplocka lite varje dag? Jag föredrar nog det sistnämnda för annars blir det nog lätt att struntar i det helt och hamnar i en fälla som består av att man har så mycket att göra, men får inget gjort. 

 

Nu har jag i alla fall fått en hel del gjort och i slutet på denna vecka så kommer jag också att på allvar komma igång med lite effektivt sparande igen. Mycket ugifter har det ju varit ett tag, men snart kommer ju nya pengar in och av de månder som är kvar på året så vill jag kunna lägga undan en hel del. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha pengarna till när jag väl har sparat ihop en bra hög igen. Jag vet nog vad jag vill göra. Jag vill förverkliga mina drömmar såklart, men att ta de där stegen mot att göra de är inte enkelt. Jag kan nog vara diciplinerad et tag och på några månader få loss 50 000 eller 60 000 kronor. Men det är ju så enkelt att sen bara tänka att jag unnar mig den där resan eller bara lever upp pengarna på andra nöjen och sen får man börja om på "ruta ett" igen. Det är ju lätt att tänka att man har varit så duktig eftersom man har klarat att spara ihop mycket pengar, och varför då inte unna sig något mer än de vanliga? Det kan man ju tycka att man är väl värd, men det blir svårt att förverkliga sin dröm då om drömmen inte handlar om att resa eller bara leva upp pengarna.

 

Jag vet att jag framöver kommer att klara att spara ihop mycket pengar på kort tid. Jag har gjort det så många gånger tidigare och då vet man hur man gör liksom. Frågan är bara om jag sen kan ta tag i de där som jag länge har drömt om. Först och främst handlar det om att bli skuldfri. Om jag kan fixa det så skulle det innebära att de ska hända väldigt mycket ekonomiska katastrofer på en och samma gång  för att jag ska hamna i ekonomiska svårigheter. Det känns ganska långt borta nu , men är man skuldfri då känns det som nästan omöjligt att man ska få en ekonomi som är  tuff och ansträngd. Drömmen är att bli skuldfri för då är jag verkligen fri på riktigt. Fri från allt grubblande på det liksom.

 

Sen har jag ju en dröm om att få ett hem precis som jag vill ha det. Jag har en hel del bra lösningar på hur jag ska fixa den grejen, men att ta steget när man har möjligheten, det är något som bara är så jäkla svårt. Men allt är ju inte lätt heller och det är väl meningen med livet kanske.

 

 

 

 

 

Jag har varit ute på en PW nu på förmiddagen. Riktigt skönt väder med över 20 grader varmt. Sommaren är inte slut än. Jag pasade även på när jag var ute att knalla bort till optikren för att kontrollera trycket på mina ögon. Det gick på 2 minuter och inte kostade det något heller. Vad jag förstod så var allt som det skulle. Får se vad Mouna säger när hon får se resultaten.

 

 

Det är nog inte så fel att ibland försöka hitta andra alternativ till den "vanliga" sjukvården. Att mycket borde funka bättre finns de ju många exempel på. Man kan  ju tex läsa detta:

 

Denna söndag har bara rusat förbi. Jag går upp tidigt och tycker att jag hinner få mycket gjort, men när jag tänker efter så har jag inte fått gjort mer än jag brukar få. Det som känns bra är väl att jag hade en "lista" med lite saker som skulle göras. Jag har tänkt ta tag i de saker hur länge som helst, men det har inte blivit av. Nu när man kan stryka vissa saker på listan för att det har blivit gjort då känns det extra bra.

 

Skönt att man är ledig i morgon också. Helgen är ju förbi, men jag får fortsätta att vara ledig. Väldigt skönt känns det. När jag sen efter min extra långa ledighet ska börja jobba igen så börjar jag sent och kan sova ut varje dag. Jag får ju oftast mer gjort också när jag börjar jobba sent. När man ska upp tidigt och börja dagarna med arbete då orkar man av naturliga orsaker inte lika mycket. På jobbet nu är vi i full gång med att söka nya scheman. Dom ska vi sen börja köra på i mitten på December i år. Jag ska verkligen tänka på när jag gör mitt val av schema att jag gillar att sova ut och att jag får mer gjort på min fritid  om jag börjar jobba senare. Dessutom blir man ju automatiskt piggare när man slipper vräka sig upp 03:30 på morgonen. Nu tror jag ändå att det blir svårt att få ett sånt schema där jag slipper gå upp på morgonen. Jag har ju inte jobbat tillräckligt länge med busskörning för att att jag ska få välja schema först direkt, men jag brukar ändå bli ganska nöjd med det jag får när allt står klart. När jag väljer väger jag alltid in vad jag vill köra och tror att jag orkar med. Jag väljer alltid schema utifrån det, även om jag med ganska stor säkerhet vet att jag inte kommer att få precis som jag vill. Jag väljer ändå det jag vill ha, för om det visar sig sen att man hade fått det man egentligen ville ha., men inte valde det, då ångrar man sig ju som fan.

 

En annan rätt viktig sak som jag nu också tänker när jag ska välja hur jag vill jobba det är ju min hälsa. Jag vill ju kunna följa alla dom livsstilsråd som jag har fått av Mouna. När jag var uppe i Stockholm sist så frågade jag Mouna ganska mycket om det helt enkelt kan vara farligt för kroppen och jobba alla dessa olika tider från en vecka till en annan. Jag fick till svar att de egentligen inte ska spela någon roll för det som avgör om det ska vara farligt är ju hur man lever sitt liv på fritiden. Om man jobbar normalt och inte för mycket så behöver man inte oroa sig speciellt mycket för att jobba oregelbundet. Däremot är det ju lätt att man slarvar med träning, mat, sömn och även tandborstningen och då kan det finnas vissa hälsorisker som i längden kan vara farliga. Men jag kände i alla fall att det var väldigt skönt att få höra att det egentligen inte är farligt att chocka kroppen ungefär varannan vecka med att vräka sig upp 03:30 på morgonen. Tidigare har jag faktiskt trott att det kan vara farligt för hälsan att jobba mycket oregelbundet, men så är det alltså inte.

 

 

 

Under kvällen så har jag varit ute på en riktigt lång promenad. Jag var ute i ungefär 3 timmar. Jag hade såklart lurar i öronen och jag lyckades hitta alla möjliga bra radioprogram. Jag har ju många gånger varit ute på väldigt långa promenader och jag lyssnar alltid på något eller några radioprogram när jag går ute och liksom rensar skallen från allt grubbel. Jag kan nog säga att jag har upptäckt mycket som är bra med radio tack vare mina många långa promenader. I perioder tröttnar man på att vara ute på långpromenad, men suget kommer alltid tillbaka med jämna mellanrum. 

 

Hoppas allt är bra med er. Med mig är det bara bra och det sa min doktor också. Jag mailade Mouna idag för det finns ett antal värden i min kropp som hon vill bevaka lite så dom inte blir sämre. Efter att ha skickat alla dessa siffror så fick jag svaret att mina värden ser jättefina ut . Så bokstavligt talat kan man ju säga att det bara är bra med mig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har varit ute på en "POWERWALK". Det kändes väldigt bra och nu är det ju också roligt att vara ute och köra PW eller bara promenera.  Det känns väl bra också för att man tidigare idag har varit och tränat på gymmet. Jag hade nästan glömt hur skönt det är att bara gå ut och vara liksom. Bra att jag fick den känslan igen under kvällen PW.

 

Nu har det gått ca en vecka sen jag var uppe i Stockholm och fick alla mina svar på hur min hälsa ser ut idag, och vilka steg jag ska ta i framtiden för att minska dom risker för allvarlig sjukdom som alltid finns. SciLife har tagit ett heletsgrepp på min hälsa och jag kan lätt säga att jag inte ångrar att jag valde att ta kontakt med SciLife Clinic i Stockholm och sen bara köra på detta. 

 

Ända sedan  jag kom hem från Stockholm så har jag fått  mail och kommentarer där bloggläsare skriver att jag nu ska säga som det är. Bloggläsare skriver att jag måste erkänna nu att jag har ångrat mig. Att jag har betalat 60 000 kronor för en hälsoundersökning är det många som har åsikter om. Även om folk inte direkt alltid skriver att dom inte gillar att jag har betalat mycket pengar för detta så kan man "läsa de mellan raderna". Många skriver också att jag borde fatta att detta är en bluff och att jag bara blir lurad osv... Jag kommer aldrig att sitta här och försöka övertyga någon annan om att detta är riktigt bra. Vill man tycka att detta som jag har gjort och lagt 60 000 kronor på är dåligt så får man tycka det, men jag kan lätt säga att jag inte ångrar mig.

 

Från dag 1 när jag tog kontakt med SciLife så har dom varit tillgängliga varje dag och det jag menar med det är att jag kan ringa eller maila om jag har frågor och svar får jag ganska omgående. När jag tex ringer så vet den person som svara vad det handlar om och jag behöver inte själv förklara så mycket vem jag är och vad jag har för bekymmer. Dom vet vem jag är och idag vet dom ju också hur hela min kropp ser ut om man tänker i ett sjukdoms och hälsoperspektiv. Dom vet betydligt mer om min "hälsoprofil" än vad jag själv vet och när jag mailar eller ringer SciLife så behöver jag inte dra så mycket historik utan jag kan gå rakt på sak. Om man kontaktar den "vanliga" sjukvården typ 100 gånger så har man ju tur om man inte behöver prata med 100 olika personer. Varje gång får man i princip prata med en ny och sen blir man förmodligen vidarekopplad och sen ska man förklara varför man ringer och sin medicinska historia. Jag kanske överdriver lite, men inte mycket tror jag.  När jag kontaktar Scilife så är det  3 personer som jag har med att göra och dom 3 vet direkt när jag mailar eller ringer vem jag är och min medicinska historia , och även hur allt ser ut idag. Den behöver jag inte dra för typ 100 olika personer vid 100 olika tillfällen. Detta skulle lätt kunna vara det enda skälet  för mig att välja SciLife, men det finns massor av andra saker som gör att jag tycker att detta med SciLife  är så mycket bättre än det "vanliga" sättet.

 

 

Vi har en sjukvård i Sverige som säkert är bra på många sätt, men jag tycker i alla fall att det finns  lite för många människor som är levande, och även döda exempel på att de kanske inte alltid fungerar som man tycker att det borde göra. Det finns ju folk som faktiskt dör idag för att vårdköerna är för långa. Det finns många exempel på människor som inte får den vård dom behöver och orsaken kan ju tex vara att lanstinget i kommunen där man bor inte prioriterar den sjukdomen man har. Landstingen har ju en budget och dom får själva betsämma vilka sjukdomar dom vill prioritera. Dessutom hör man ju varje dag i media om vad det finns för brister i sjukvården. Det är brister som man bara tycker inte borde finnas, men dom finns och bättre verkar det ju aldrig bli. 

 

Jag har ända sedan jag var liten hört talas om alla brister inom sjukvården. Långa vårdköer, personalbrist, för lite resurser och patienter som får fel diagnoser mmm... De hörde jag när jag var liten i media och det har ju inte blivit bättre nu direkt. Jag tror inte en sekund på att detta kommer att bli bättre i framtiden heller, och jag litar inte på att allt bara kommer att funka hur bra som helst den dagen jag behöver den "vanliga" sjukvårdens hjälp själv. Det hjälper ju egentligen inte om det skulle bli så att  staten ser till att de blir fler sjukhusplatser, ambulanser eller mer personal inom sjukvården. Det kommer ju att bli fullt i alla fall. Vårdpersonal kommer att ha det lika stressigt ändå och så kommer det alltid att vara. Därför kan jag tycka att det är värt att försöka  betala sig förbi detta system för man vill ju inte hamna i det, eller vara beroende av det.

 

När jag kontaktade SciLife så tog det bara en månad, sen var det dags för en undersökningsdag. Under den dagen var jag på 3 olika specialistkliniker eller sjukhus. Nästan alla undersökningar gjordes under denna undersökningsdag och jag behövde inte tänka på någonting mer än att till undersökningsdagen vara på plats i Stockholm. Sen blev jag väl omhändertagen under hela undersökningsdagen. Så funkar det knappast om jag skulle gå till vårdcentralen här och säga att jag vill göra en djupgående hälsoundersökning där tex MR undersökning ingår. Dom skulle ju i bästa fall bara säga att vi prioriterar dom som är sjuka först, om dom ens skulle bry sig överhuvudtaget. Det var säkert så att när jag gjorde mina undersökningar under denna dagen så kom jag säkert före andra patienter som behövde detta bättre än mig, men detta är en av alla dom fördelar man har när man betalar själv, Man har liksom förtur. 

 

En månad efter undersökningsdagen så blev jag kontaktad igen och då hade provsvaren kommit. Alla svar går då en expertgrupp igenom på SciLife Clinic igenom och sen går min doktor igenom detta med mig. Jag får ett litet häfte som är min hälsoprofil.

 

Den innehåller fakta som gäller massor av alla möjliga tänkbara sjukdomar och vad det finns för risker för just mig att drabbas av dom. Man tittar ur ett genetiskt perspektiv, men även på livstilsfaktorer. Jag får reda på exakt hur det ser ut idag och vad jag behöver göra framöver för att hålla mig frisk och må bra. Min doktor på SciLife kan precis som vilken läkare som helst skriva en remiss till de som just jag behöver undersökas vidare på. Skillnaden är tex att SciLife inte behöver ta hänsyn till vad landstinget i den kommunen som jag bor i prioriterar. Jag får den hjälp jag behöver, inget snack om saken liksom. 

 

Några dagar efter mötet med min doktor så ringer man upp mig igen och frågar lite hur jag mår och om jag har några funderingar kring dom kommande uppföljande undersökningarna. Bara en sån sak har jag svårt att tro en läkare gör inom den "vanliga" sjukvården. Har man frågor och funderingar när man är inne i den vanliga sjukvården och inte har betalat ordentligt för sig dåtror jag att  man allt som oftast får ringa själv och man vet ju inte vem man får prata med heller. Jaghar väldigt svårt att tro någonting annat.

 

Jag har nu ett program, men jag behöver inte tänka på någonting direkt så. SciLife ringer eller mailar när det är dags för uppfölning av någonting, har jag frågor kan jag alltid ringa eller maila och jag får då svar ganska omgående. 

 

Som sagt: Jag ångrar ingenting. Jag är glad för att jag kontaktade SciLife. Det spelar ingen roll hur mycket vissa av er försöker pressa mig till att säga att jag ångrar mig. Det kommer jag aldrig att göra eftersom jag tycker att detta är bra. Många utav dom som är kritiska har ju ingen aning om någonting när det gäller detta, men det har ju jag. Det måste jag väl ändå kunna säga nu.  Vi har idag en rätt till att få en bra sjukvård och man ska inte behöva betala mycket pengar för att få denna hjälp, men systemet funkar ju liksom inte som man tycker att det borde göra.  De vi har rätt till får vi inte alltid och då tycker jag att det är värt att betala mig förbi det system som finns idag när det gäller våran sjukvård. Livet är ju för kort för att man ska orka vänta och hoppas på att sjukvårdssytemet ska bli bättre. Det är ju bättre att öppna upp för andra möjligheter när dom ändå finns år 2013. De tjänar jag både pengar och hälsomässigt på. 

 

Ny dag och nya tag. Det är såklart skönt att bara vara ledig från busskörning och det är ju roligt att solen skiner när sensommaren är över och hösten är här. Det har blivit lite träning under förmiddagen  och mat har jag precis fått i mig. Jag har lite vardagliga saker nu som jag ska ta tag i. Det är ganska vanlig torsdag som känns väldigt avspänd. Är man helt ledig en dag då solen skiner så är det svårt att klaga. 

 

 

 

Hej !

 

Det går lite fram och tillbaka idag. Jag var ganska pigg i morse, men sen efter dagens korta arbetsdag så var jag ganska trött. När jag kom hem bytte jag om direkt för att sen ta mig bort till gymmet. Väl där körde jag ett riktigt bra pass, tycker jag själv i alla fall.

 

Efter detta blev det mat och då kom tröttheten igen. Jag blev även lite illamående. Nu känns det bra igen och jag tänker inte mer än att jag är glad över att illamåendet som jag kände  inte förvandlades  till någon magsjuka eller nåt liknade.

 

 Nu är det  skönt att veta att man nästan är ledig en hel vecka. Jag hoppas att jag tar mig i kragen och tränar bra nu när jag är så mycket ledig. Några direkta planer med min lilla minisemester har jag inte. Jag tränar på och tar dagarna lite som dom kommer. Jag grubblar mycket om allt möjligt. Kanske finns det saker som oroar mig lite, men fördet mesta käner jag mig ganska nöjd och glad. Man ska liksom inte klaga.

 

 

David på SciLife Clinic ringde mig idag och ville fråga mig lite om jag hade några frågor bla kring de som Mouna gick igenom med mig förra veckan. Han undrade också om jag hade några frågor angående de kommande undersökningar som kommer att komma under detta året och även nästa år. 

Jag kommer att få mail och telefonsamtal inför varje grej jag ska göra under ca 1,5 års tid framöver. Nu i september ska jag kontrollera blodtrycket vid några tillfällen. Alla värden ska jag bara maila till Mouna. Allt handlar om att bara kontrollera så inte blodtrycket stiger och blir för högt. Det är livsnödvändigt att hålla blodtrycket under ett visst värde och under en tid vill helt enkelt bara se att det inte blodtrycket är för högt. Jag kontrollerar blodtrycket själv här hemma med hjälp av en blodtryckmätare.


Jag ska också denna månaden gå till en Optiker. Det som David sa till mig nu är att jag ska göra en kontroll av trycket på mina ögon. Mouna skulle höra av sig mer exakt om alla detaljer kring detta och vad man vill veta när man gör denna undersökning.


En annan sak som också ingår i det uppföljande programmet i denna månaden är: Implementering av livsstilsförändringar enligt dom råd. jag fick på mötet förra veckan. Det handlar om tex kost, träning, sömn, stress, välbefinnade och min psykiska hälsa. Mouna kommer helt enklet stämma av med mig och fråga hur de går för mig att följa dom livstilsråd hon gav mig.

Så här fortsätter det sen alltså hela detta året och även nästa. I slutet av detta året ska jag ta lite prover och i mitten av nästa år ska jag ta mer prover och sen avslutas det med en lite större undersökning igen för att helt enkelt göra en extra kontroll av en  de som man bör kontrollera en andra gång. 

Jag sitter här och jag tänker på hur mycket saker som helst. Det känns lite rörigt i mitt huvud och de bästa jag kan göra är nog bara blogga lite och sen sova.

Jag har haft en lång arbetsdag. Det är är säkert nåt som ger näring åt allt möjligt som jag nu grubblar över. Jag vill helst sktriva ner precis allt, men jag känner också att mycket är privat. Jag vill skriva mycket på min blogg om hur jag känner och tänker kring saker och ting. Mest för att jag tror inte att det är bra att hålla för mycket inom sig av allt de man tänker på. Mitt prooblem är att jag vill hålla en hel del privat för mig själv. När jag samtidigt vill skriva mycket om hur jag känner och tänker så blir det ju ändå att jag håller inne med mycket, just för att vissa saker känns för privat för att gå ut med på min blogg. 

Jag håller mycket för mig själv och det gör att jag kanske mår lite dåligt, men jag känner ju inte riktigt heller att jag har någon att prata med om precis allt. När jag också känner var gränserna går när jag skriver blogginlägg då blir de lätt mycket som jag tänker på, om och om igen för mig själv.

Jag har mina vänner och syskon och de finns naturligtvis mycket jag kan berätta för dom, kanske allt. Men så kommer det svåra här också: Jag vill kanske inte berätta allt för jag vill inte lasta över med mina bekymmer och problem för dom jag tycker väldigt mycket om. En annan grej är att jag ibland kan skämmas lite över att jag kan tycka att jag har  mina små bekymmer och problem. Jämför man med hur många andra människor som helst så finns det ju många som oro, rädsla och ovisshet inför mycket av det som man kan drabbas av här i livet. Det finns otroligt många människor där ute som jag inte skulle vilja byta livssituation med om man säger så. När jag tänker så är det svårt att berätta om mina sk bekymmer. Det känns bara som ingenting trots att de är mycket för mig.

 

Jag försöker att hålla kontroll på min vikt och jag kollar vikten med hjälp av min nya våg som jag har skaffat. Riktigt bra bra grej känns det som. Jag funderar bara lite över varför det finns hantag som man kan ta upp och hålla i. Ser ut som man står på en fyrkantigt flygande ufo och styr det som en cykel. Var ska jag landa??

 

 

 

Det har blivit mycket träning denna helgen. Jag har varit sugen och köra och då är det ju bara att träna på. Det kan nog bli ganska mycket nästa vecka också. Jag är ganska mycket ledig, men har inte så mycket planer med den ledigheten. Det blir säkert så att jag kör på då också. 

 

God morgon !

 

Det är dags att träna igen. Få kämpa på nu när det känns så bra med detta. 

 

 

 

Det blev 2 st PW idag. Jag gick bort till farsan. Det tar väl ca 30 minuter om man går i raskt takt. Där satt jag och babbla lite med far och farsan var som vanligt lite, men väldigt lite intresserad. Han lyssnade på mig med ett halft öra och sen använde han andra halvan och sitt andra öra och sina övriga sinnen på sin tv. Sen gick jag hem och då körde jag en hård promenad igen, en sk PW.

 

Bra dag har jag haft med både gym och PW. Totalt blir det väl 4 timmar av bra träning idag. Känns great!!

 

Skönt att vara ledig igen och en fin dag med mycket sol verkar det bli också. 

 

Jag har startade denna lördag med att "tagga" bort till gymmet. Idag gick det väldigt bra. Jag körde ganska länge och jag orkade så mycket som liksom kräver av mig själv. Ibland avbryter man ju och kör liksom inte färdigt. Man ger lätt upp, men så var det defentivt inte idag. Jag var  kvar extra länge istället och körde övningar som jag inte innan hade tänkt att jag skulle köra. Allt kändes ju väldigt bra, så jag körde på bara och då kändes det ännu bättre.  

 

 

Nu blir det lite slappa och bara känna att det är så jäkla skönt att vara ledig. Senare idag får det bli typ en powerwalk eller kanske bara en promenad

 

 

 

 

LÄTTMJÖLK ÄR JU LIKA TUNG OCH BÄRA HEM FRÅN AFFÄREN SOM VANLIG MJÖLK. JAG KÄNNER MIG LURAD.

 

Jag har en ganska lugn dag av arbete. Jag kör några timmar nu på förmiddagen bara och sen ska jag på utbildning. Jag ska få lära mig lite om dom flong nya bussarna som man säkert redan nästa vecka ska få ta sig ut och köra med.

Kram...

 

 Här är en av alla  historer som blir berättade efter de hemska terroristattacker som drabbade USA den 11 september 2001.

 

 

 

 

Det finns mycket jag skulle kunna skriva om när det gäller detta, fast jag känner just nu att jag måste tänka igenom väldigt mycket själv först. Mycket med mina provsvar såg bra ut. Jag låg i många fall väldigt lågt när man tänker på riskfaktorerna att drabbas av en allvarlig sjukdom, men vissa förändringar i livet måste jag ändå göra och SciLife kommer till viss del att hjälpa mig vidare med de saker jag har att ta tag i framöver. Det handlar väldigt mycket för min del om att ha kontroll på vissa värden i kroppen.   

 

Jag har en tjock bok med papper som bara handlar om mig och min hälsa. Där står hur hela Danne ser ut in och utvändigt just nu, och vad Danne behöver göra i framtiden för att få fortsäta vara så frisk som jag ändå är idag. Jag kommer nog att läsa min hälsoprofil några gånger. Jag lär tänka om och om igen på vad Mouna sa. Jag lär blogga mycket mer om detta, men jag måste smälta allt ett tag först.

 

 

 

 

 

Jag har landat i Stockholm om man säger så och jag trivs alltid så bra i denna stan. Jag åkte tåget upp och det enda jag liksom ångrar med dessa nu 2 Stockholmsresor är att jag inte åkte tåg förra gången också.

 

Jag trodde det skulle vara smidigare med bil eftersom man åker när man vil och inte behöver bry sig om tider, men klart som fan det är bättre med tåget. Jag är uppe i Stockholm på ca 3 timmar och sen är det bara att gå ut ur tåget, och ut i vackra Stockholm.

 

Här går man bara runt och myser ju. Jag gick direkt till hotellet. Jag trodde inte jag skulle få checka in så tidigt på förmiddagen, men jag tänkte att jag kan ju alltid lämna väskan och sen får jag väl vänta med att checka in till i kväll. Nu gick det bra i allal fall så nu sitter jag här på rummet och bara tar de lugnt.

Jag har också promenerat runt lite i Stockholm. En kul grej som hände det var när en tjej kom ut från gymet Metropolis på Birger Jarlsgatan och frågade mig om jag inte ville komma in och träna. Hon berättade att hon och ett gäng andra tjejer följer min danneblogg. Jag kände tyvärr att jag inte hade någon tid. Jag ska ju snart vara på SciLife Clinic och få mina provsvar från min undersökningsdag som jag gjorde i augusti. Jag hade väl hunnit träna, men jag vill bara ta de lugnt nu innan jag får min "hälsodom". Men jag blev väldigt glad att det bara kommer en tjej,ut från ett gym, mitt i Stockholm och ropar Danne.

 

 

Nu ska jag vila lite och sen alltså bort och träffa Mouna på SciLife Clinic. Det ska bli kul att få träffa henne, men samtidigt är jag lite nervös över vad mina provsvar visar. Snart vet jag de och jag får säkert också reda på en hel del mer som jag sen förmodligen kommer at ha nytta av resten av mitt liv.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har varit en lång dag av arbete och jag sitter nu här hemma och är helt mörbultad i hela kroppen. Över 12 timmar på jobbet det känns och jag vågar inte fundera på hur en liknade arbetsdag känns i kroppen när vintern är här. 

 

Nu är det skönt med 2 dagar av ledighet. I morgon "taggar" jag upp till Stockholm och det ska bli så roligt! Jag älskar ju den där stan! Pappa får passa Mimmi medans jag är i huvudstaden. 

 

 

Sonja talar om hur svårt det är att marknadsföra Norrland. 

 

 

Då har man fått gjort lite mer denna lediga dag. Det blev en tur till Trollhättan. Där är jag ju typ varje pass arbetsdag året om med bussen så jag åkte väl inte dit för att se stan direkt. Jag hade lite vardagliga ärenden och jag tror detta är enda dagen denna veckan som jag kan få dessa uträttade. 

 

Denna måndag började i ett rasande tempo med mycket att göra direkt efter att jag vaknade i morse. Jag började med att bestämma mig för att jag skulle ta mig bort till gymmet. Sen kom jag på att jag hade ett ärende på jobbet som jag vill få avklarat först. Jag skulle ändå träna denna morgon för det kände jag att jag bara måste göra denna dag. 

 

När jag gick bort till jobbet genom stan så passerade jag det gamla vanliga gänget som sitter på en bänk och skvallrar och ljuger om allt mellan himmel och jord. Jag fick också  se en person när jag vandrade genom stan som jag tidigare i år har polisanmält för olaga hot och övergrepp i rättsak. I denna stan vet ju alla vem alla är så att man stöter på både den ena och den andra  i alla möjliga och omöjliga samanhang är defentivt inte så konstigt. Ibland känns det som alla Vänersborgare och säkert också Vargöbor går på varandra. Så är det ju i en  liten stad, som Vänersborg är.  Bara denna morgon har jag sett hur många människor helst (polisanmälda eller icke) som jag har sett flera gånger, så sent som i helgen. Lite sjuk, men ett faktum.

 

Sen kom jag i alla fall  till jobbet och där fick jag gjort mitt första ärende för idag. Jag träffade även en snäll arbetskollega som gav mig några peppande ord när jag sa att jag skulle "tagga" bort till gymmet för att träna. Jag fick även igår lite peppande ord från en kompis. Med denna energi som man får av att bli peppad var jag nu på väg bort till gymmet. Grym känsla ju!

 

Jag gick bara rakt in och bytte om snabbt som f*n och sen vara det bara att köra. Det kändes riktigt bra. Det var kanske de där med "peppen" innan som nu gjorde att man bara "borrade" ner huvudet och körde. Kroppen svarade som jag ville och ju längre tiden gick desto bättre kändes det. Ofta kan det ju vara tvärtom. Man blir bara tröttare och det känns jobbigare ju längre in i passet man kommer, men så var det inte idag. Skönt...

 

Nu effter detta så har jag några ärenden att uträtta igen. Jag ska bla ta mig till Trollhättan och sen får jag ju inte mitt i allt grejande glömma att äta, och framförallt inte stressa, trots att man vill få gjort så mycket.

 

 

 

 

Tänk om man kunde mötas av något sånt här varje gång man är duktig och "taggar" bort till gymmet för att träna. Då hade det varit väldigt enkelt att motivera sig själv till att  träna flera timmar om dagen, 7 dagar i veckan. Tack Erika för att du skickade denna coola bilden till mig!

 

Nu får det bli träning! Jag är uppe tididigt efter att ha drömt världens läskigaste mardröm. Jag vågar inte ligga kvar i sängen efter detta. Jag tar mig bort till gymmet och svettas lite och sen kommer dagen bara att gå vidare. Säkert i ett rasande tempo, fast absolut ingen stress. 

 

.

 

Helgens och denna veckans arbete är nu över. Jag är jättetrött och idag var jag inte lika avspänd när jag jobbade som jag var igår. Det kändes betydligt bättre då. Idag satt jag mer på helspänd och även om jag inte stressa så kändes hela dagen ganska jobbig. Jag fick liksom inte grepp om den utan det vara bara tufft och man fick bara kämpa med sig själv liksom.

 Denna helg av mycket jobbande är bara början.  Nästa vecka har jag långa dagar igen, när jag väl jobbar.  Mitt i allt de ska jag "tagga" till Stockholm också. Då får jag alla provsvar. Man kommer att tala om för mig exakt hur det ser ut idag och vilka steg jag ska ta för att minska eventuella risker för att få svåra sjukdomar i framtiden. Jag undrar vad man kommer att säga? Finns det något som bara måste åtgärdas nu direkt? Jag kan i alla fall säga att jag har stort förtroende för Mouna och dom andra på SciLife Clinic. Jag  kommer att lyssna och ta åt mig och ställa hundratals frågor om allt som har med min hälsa och olika sjukdomar att göra. Det ska bli kul när det är dags att tagga upp till Stockholm igen. 

 

Nu ska jag sova. I morgonm ska jag tagga till gymmet och sen får vi se vad jag gör mer. Jag är ledig och det är ju alltid skönt.

 

 Jag har mest bara tagit det väldigt lugnt denna förmiddag, precis som under hela arbetsdagen igår. Jag har sovit länge och sen blev det lite go mat ute.

 

 

Jag har en hel del jobb nu som jag snart ska ta tag i.  Jag hoppas att jag även under hela denna arbetsdagen känner mig så lugn och avspänd som jag gjorde igår. Det är bara en känsla som är så härlig att ha. Det är svårt att beskriva den känslan. Det är något man bara måste känna för att fatta vad det innebär. Det bästa är väl att det är möjligt att varje dag känna sig lika lugn, avspänd och välmående. De är ju inget som man bara får eller behöver känna ibland. 

 

 

Nu ska jag snart ta tag i jobb och det är bara att "köra" på!

 

Jobbat på har man gjort och jag är mest nöjd över att jag kan vara så lugn i alla lägen. Jag har inte känt mig stressad en enda sekund idag. Det var lite tufft att jobba på dom sista timmarna, men lugn och avspänd är jag hela tiden. Riktigt nöjd att jag klarar av det så bra. I morgon ska man jobba igen och jag hoppas att jag känner samma behagliga lugn och avspändhet som jag gjorde denna lördag.

 

 

 Jag har länge funderat kring 2 saker. Hur ska jag lösa mitt bolån och hur ska jag fixa ett hem som jag verkligen trivs med.

Bolånet har jag många gånger tidigare kunnat lösa, men när möjligheten har funnnits så har alltid något annat känts viktigare. Jag bestämmer mig alltid för att göra något annat och sen är man tillbaka på "ruta" 1 igen. Jag går dagligen och tänker på att jag vill fixa detta, men när jag kan, då gör jag det inte. Jag vet ju någontsans att om jag amorterar på lånet i den takt som jag nu gör så löser jag det om ca 5 år. Att lösa allt med en gång gör ändå inte att jag tjänar så mycket pengar. Om räntan ligger ungefär där den är nu även dom närsmaste 5 åren så kanske jag som högst tjänar 7000 kronor på att lösa allt nu istället för att betala av i 5 år till. 7000 på 5 år är ju inte mycket att bry sig om egentligen. 

 

Men den skuld jag har vill jag ändå lösa. Det svårt att förklara varför det känns så viktigt  när det ändå inte handlar om att tjäna mycket pengar på att lösa det. "Fast den som är satt i skuld är man inte fri" och det är väl det jag vill vara kanske. Det som ändå är skönt är att jag inte har några ekonomiska bekymmer bara för att jag har lån. Jag kan lätt betala av på lånet som jag gör idag och lika lätt som det är att betala av på lånet borde det vara att få tummen ur och bara lösa det. 

 

När det gäller min andra lilla dröm om att få ett hem så jag verkligen trivs till 100% så har jag lagt ner många dygn totalt på att fundera kring hur jag överhuvutaget ska kunna ens vara i närheten av att kunna förverkliga den drömmen. Hela grejen har bara känts för stor och övermäktig för mig. Det finns ju flera alternativ. Jag skulle naturligtvis kunna sälja min lägenhet och flytta till ett annat ställe där jag tror att jag kommer att bli nöjd. Fast sannolikheten att jag ska hitta en plats och samtidigt bara bli nöjd med mitt boende när det gäller  rum, badrum och kök utan att jag behöver renovera, den chansen känns så gott som obefintlig. Ett annat alternativ är ju då att renovera upp den bostad jag nu redan har. Här är jag nöjd med mycket. Jag bor mitt i stan och jag har bra grannar. Det är ganska låg hyra och det är ändå 2 rum och kök. Det är en bostadsrätt som har stigit ordentligt i värde sen jag köpte den. Jag har en hel del nya möbler och dom är jag helt nöjd med. I det stora hela borde jag vara  nöjd med mitt boende som det är idag, men det är jag inte. Jag vill fixa ett nytt kök och badrum och alla väggar behöver jag tapetsera om. SEN ÄR JAG NÖJD MED ALLT (om bolånet också är löst) 

 

Detta har jag grubblat så mycket över i flera år. Nu har jag kanske en lösning på hur jag ska kunna ta detta ett väldigt stort steg närmare målet utan att det ska behöva ta allt för många år av kämpande! Det handlar kanske om ett år från nu. Jag tror nu att jag har en lösning på hur jag ska klara bolånet och samtidigt få stora delar av min lägenhet renoverad. Om jag denna gång  kan ta det där steget att bara bestämma mig, kämpa lite och samtidigt ha lite tur, då kommer bolånet att vara borta och jag kommer att ha ett nytt kök och nya tapeter på alla väggar är hemma inom ett år. Det som sen kommer att vara kvar att försöka lösa det är renovering av badrummet.

 

Jag är inte alls säker på att jag fixar detta som jag nu tror jag har en lösning på heller. Det svåra är väl att tro på att det liksom är möjligt. Jag har grubblat så länge utan att ha några bra lösningar på hur jag ska förverkliga mina drömmar. Att fixa allt känns hela tiden för stort för mig, fast jag står inte ut med att hela tiden gå runt och tänka på att jag inte är 100% nöjd med min bostadssituatuion. Därför är det hela tiden värt att försöka ta dom steg som är nödvändiga för att jag en dag kunna förverkliga mina drömmar. En sak är jag helt säker på i alla fall: När jag har förverkligat mina drömmer som handlar att lösa bolån och få ett hem som jag blir nöjd med, då kommer jag att vara nöjd med allt, även om jag inte lyckas med någonting i framtiden. Jag kommer att vara nöjd med allt jag gjort i alla fall.

 

Då var denna dagen över. Ganska lång dag, fast det var  lugnt att jobba trots att det är fredag och jag jobbar ju eftermiddag i rusning och kvällen då det är helg. Ganska mycket folk var det ju också ute, men jag kände inte av det så mycket heller. Bra och lugn dag på jobbet helt enkelt.

 

 

Lugn förmiddag har det varit med värme och mycket sol.  Nu ska jag börja göra mig klar för arbete. Nu tar jag helg, fast tvärtom. Jag är inte ledig utan jag har jobb, mycket jobb. 

 

 

 

 

Jag har bloggat i några år nu och man kan fundera på varför? Jag började nog blogga för att helt enkelt många gjorde det. Man fick lite inspiration över att en och annan kändis höll på med det och då ville jag också köra liksom.

 

Speciellt svårt är det ju inte. Blogga kan väl nästan vem som helst göra? Man behöver inte vara bra på det för att ha rätt att blogga. Jag vet inte om jag själv är bra på att blogga, det får ju andra bedömma. Jag har fått andras bedömningar många gånger. Många säger att jag borde sluta blogga för att jag har världens sämsta blogg, men lika många säger att jag bara måste fortsätta att blogga för jag har ju världens bästa blogg. För mig spelar det inte så stor roll vad folk tycker om min blogg. Bloggar gör jag ändå, så länge jag själv tycker att det är roligt. 

 

Jag bloggar ju mest för min egen skull. Jag bryr mig tex aldrig om statistik och sånt. Jag har inte upplevt att jag bloggar varken bättre eller sämre och jag påverkas liksom inte annorlunda med fler eller färr bloggläsare. De som jag tycker är roligt det är när jag märker att det finns bloggläsare som har följt mig väldigt länge och som samtidigt gillar det jag levererar här på bloggen. Det är såklart också roligt när det kommer fram bloggläsare på stan eller i bussen och säger: Tja Danne, grym blogg och jag följer dig på Instagram osv... ALLA snälla ord och kommentarer som jag får blir jag naturligtvis glad över och bryr mig om, Jag skulle ljuga om jag sa något annat. 

 

Nu till själva saken. Jag funderar på att sluta blogga. Jag funderar lite på varför jag ska hålla på med Dannebloggen. Tycker jag att det är lika roligt längre? Jag känner att det kanske inte är lika roligt längre. Jag grubblar ju fortfarande lika mycket som jag alltid har gjort, men jag tror inte att jag lika ofta skriver ner de jag tänker på, och det kanske beror på att jag inte tycker att detta är lika roligt längre som det en gång var. Det kan också vara problem med motivationen. Jag tänker ibland på att jag kanske borde ändra min bloggdesign, jag vill ha en ny bra digitalkamera. En ny videokamera skulle inte heller vara fel. Även mina datorer skulle jag vilja byta ut. Skulle jag byta ut det gamla jag har mot nytt så  kanske man skulle tycka att det var mer insprerande och motiverande att fortsätta med Dannebloggen. Å andra sidan så kan jag känna att det är skönt att ha en blogg att sitta och skriva av sig på, oavsett om man inte är nöjd med alla "verktyg" man har. Jag tror att jag i perioder har haft nytta av bloggen, tex när jag inte har mått så bra. När man då skriver ner ärligt vad man känner och tänker så gör det ofta att man på sikt faktiskt mår väldigt mycket bättre. När man väl har skrivit ner sånt som man vill släppa då kan det sen vara lättare att liksom gå vidare. Man behöver ju inte ha nytta av bloggen bara när man mår dåligt. Jag mår ju för det mesta bra och jag känner mig ofta både nöjd och glad. Mitt liv är inte perfekt och det kommer det väl aldrig att kännas som att det är. Jag kämpar ju med att komma till en punkt i livet där jag blir nöjd med allt som jag har gjort och samtidigt känna att oavsett vad som händer i framtiden så ska jag vara nöjd med allt. Vad som är perfekt vet jag inte och jag strävar nog inte efter att allt ska vara perfekt heller. Ett sånt mål når man nog aldrig ändå, men ett mål som handlar om att få känna sig nöjd med allt oavsett hur det är det tror jag defentivt går att fixa.

 

Som sagt: Just nu grubblar jag mycket på om jag ska lägga av eller inte. Jag vill nog inte bara lägga av med ett enda inlägg där jag typ skriver att nu lägger jag av och tack och hej för mig. Lägger jag av så vill jag nog göra något snyggt avslut på bloggen där jag kanske summerar alla år av bloggande. Ett avslut där jag sen känner mig helt färdig med detta. Det får inte vara ett avslut där jag känner en massa vemod eller sorg över att jag lägger av. Hela grejen är att jag ska tycka att det inte är roligt att blogga längre, då lägger jag av. Just nu vet jag inte så de lär ju bli en hel del fler inlägg på denna blogg framöver. Jag kanske lägger av, med några blogginlägg om hur det har varit att blogga under alla dessa år.  Kanske investerar jag i lite nya "verktyg", bara bloggar vidare och tycker att det är förbannat kul i fortsättningen också. Eller så har jag kvar mina gamla verktyg och bloggar vidare med känslan att jag vill ha mer nytt. Man kan säga att så länga jag själv tycker att det är kul då fortsätter jag. Just nu vet jag inte riktigt om jag tycker att detta är så kul, men jag vet inte heller vad det skulle vara som är tråkigt. Blogga kan ju vara så otroligt kul och det är ju därför man håller på.

 

 

 

Har varit och kört ett pass på gymmet igen. Det gick ganska bra även om jag hade velat orka lite mer. Det var lite segt och tog emot och då gav jag liksom upp denna gången. Så är det ibland. Man biter inte alltid ihop och bara kör, men jag brukar ju alltid försöka tänka att det är bättre att man tränar än att man inte tränar alls. 

 

 

 

Har en ganska lugn ledig dag. Jag hade några ärenden på stan och de är fixade allihop ganska snabbt. Lite mat har jag också fått i mig.  EL-OTTO har varit här gjort det han ska göra. Företaget som installerar elcentralerna här i huset heter faktiskt just EL-OTTO.

 

Ledig är jag och det är bara skönt. Bara skönt att vara ledig och jag skulle inte vilja byta med någon, inte ens dom människor som får träffa Obama i Stockholm idag. 

 

 

 

 

. 

 

 

Nu har jag fått in min nya elcentral med automatsäkringar och jordfelsbrytare. Skönt som fan att få bort det gamla hemska proppskåpet. Nu kom jag ett litet steg närmare min dröm om att få ett hem som jag vill ha det.  In med något nytt och ut med gammal skit. 

 

I denna veckan kommer jag äntligen att få mitt gamla proppskåp utbytt. Man kommer väl att sätta upp en sån där vit fyrkantig låda med massor av knappar på istället. Skönt ska det bli i alla fall när denna skiten åker ut och ersätts med något helt nytt !

 

 

 

 

SciLife Clinic hörde av sig igår igen och sa att aa mina provsvar nu var klara. Jag ska (om inget oförutsett inträffar) åka upp till Stockholm igen nästa vecka. Min Scilife-doktor kommer att sitta ner med mig och gå igenom provsvar och mycket annat. 

 

Jag har nu innan detta möte fått fylla i ett frågeformulär som handlar om hur jag själv ser på min hälsa idag. Det var 2 frågor som handlade om sex. Undra vad dom tänker när dom ser mina svar på dessa frågor?

 

Det ska bli kul och komma upp till Stockholm igen. Jag är lite spänd på alla resultat. Hur ser det ut idag? Vad tycker min doktor att jag ska göra i framtiden? Finns det någon förändring som är livsavgörande? Vad kommer dom att säga om hur jag idag ser  på min hälsa? Det framgår ju ganska tydligt  i det frågeformulär som jag redan har skickat in. Jag är spänd, men det ska också bli roligt att få träffa Mouna och dom andra som jobbar med just min hälsa på SciLife Clinic.

 

 

Mamma frågade mig om jag vill ha hennes 2 fåtöljer som tilhör den soffa som jag fick av henne för ca 1 år sedan. Jag vill ha dom, men jag har ju egentligen ingen plats. Fast möblerar jag om lite och kanske kastar ut någon annan gammal möbel då finns det kanske plats?

 

 

 

 

Det blev en lång och tuff dag igår. Nu åker alla buss igen. Folk har börjat jobba och alla som går i skolan är igång på allvar där också. Semester och semsterkörning är slut nu och jag får väl vänta till nästa sommar innan det blir betydligt fler lugna arbetspass igen. Man får hoppas att man får lite ledigt någon dag här och där under hösten och vintern. Då får man ju ganska behagliga veckor i alla fall.

 

Nu är allt igång och det gäller att hänga med för det går undan. Massor av nyheter väntar och det gäller att suga åt sig informationen som en svamp om jag tycker att något av allt nytt  är viktigt att ha koll på. Vissa saker är ju mer viktiga än andra, men hur ska man prioritera? Det löser sig i framtiden.

 

 

 

 

Jag ska börja denna dagen med att ta mig bort till gymmet. Jag minns för ganska länge sedan att jag hade ett mål som bestod av att jag skulle ta mig upp så jäkla tidigt och sen skulle jag hänga på låset till Sportlife kl 05:00. Jag har inte lyckats med det än. Jag har väl heller inte gjort några allvarliga försök, men denna veckan jkanske jag ska kunna fixa det. Det känns på ett sätt helt meningslöst, men det vore ändå kul och känna hur det känns att träna när man knappt är vaken.

 

Nu kör vi morgonens pass, sen hinner jag inte mycket mer än att äta och jobba idag. 

Nu kör vi denna måndag.

 

 

JAG FICK RYCKA UT AKUT I MORSE.