Nu tänker jag bara på nuet.

Har en skön ledig dag, och jag ska ha två till innan jag ens tänker på någonting som har med busskörningen att göra
 
Jag var uppe ganska tidigt (05:00) och skutta i morse, men sen kröp jag ner i sängen igen. Jag sov väl 2 timmar till. Jag gick upp igen ungefär vid 09:00 och någon halvtimme senare så var jag ute på en promenad. Det blev 12 km och gansak fort gick det också. Jag ville liksom köra mer "POWERWALK" (PW) än promenad.
 
 
När jag var ute på min långa och superhärliga PW så lyssnade jag på en musikdokumentär som handlade om Miriam Bryant. 
 
Man kan ju säga att det har snurrat mycket i huvudet dom senaste två veckorna. När jag fick den här promenaden så var det som alla tankar som jag har haft den senaste tiden bara försvann. NU tänker jag bara på nuet. Kanske funderar jag lite framåt också, fast efter dom senaste två veckorna så har jag lärt mig att jag nog mest ska tänka på nuet och också vara i det. Tänker man för mycket på sånt som komma skall och vad man skulle vilja göra i framtiden, då får jag känslan av att den där tomheten och tröttheten som man ibland kan känna, känns betydligt mer för att man inte bara väljer att leva mer i nuet. Hurvida detta är rätt eller inte ska jag låta vara osagt. Jag vet ändå att jag mår bäst av att leva, vara och tänka i nuet. Det jag gör just nu är nog det enda som jag egentligen kan vara söker på att jag kan påverka. 
 
 


Zara Larsson💖💖

 


Jag vågade inte säga nåt.

 


Det blir inget Stockholm denna gången.

Jag kommer inte åka till Stockholm i natt. Igår så bestämde jag mig för att jag inte kommer att köra på den där grejen som jag annars hade tänkt att fixa och har typ tänkt på ca två veckor
 
Det var nämligen så att jag hade tänkt att buda hem en auktion, där pengarna som detta skulle ha kostat mig hade gått till Diabetesfonden ( om jag har fattat det rätt). Det var  denna auktionen som jag hade tänkt köra på.
 
Hade jag budat hem auktionen då  hade ju det inneburit att jag hade fått dra mitt i natten till Stockholm, eftersom jag skulle ha varit på plats klockan 07:00 imorgon. Jag hade tänkt att köra bil upp, haft några roliga timmar med Rix morronzoo-gänget, fått frukost och höra Molly Sandên sjunga live när jag är på plats i studion. Priset som auktionen slutade på hade jag lätt kunnat betala! Ja, lite mer hade det naturligtvis blivit om jag hade valt att buda hem det. Detta hade säkert blivit ett rolig upplevelse för mig, men jag kände igår att jag struntar i detta. Jag kände inte att jag ville detta tillräckligt mycket. Den här  känslan av att det skulle vara så sjukt roligt att få uppleva detta, den fanns inte hos mig. Den känslan har jag känt många gånger tidigare inför andra saker som jag har gjort. Tex när jag fick träffa Peg Parnevik, eller när jag för ca 5 veckor sedan träffade Alexandra Nilsson. Då kände jag så starkt att jag verkligen ville göra dessa saker, men så kändes det inte denna gången. Magkänslan sa liksom åt mig att inte göra detta, och då blev det inte så.
 
 
 
 


Veronica Maggio💙💙

 



TableTennisDaily-SOC 2018

 


Onsdag ( 2018 11 14)

 Idag tänker jag mest på om jag ska fixa det sista som behöver göras för att jag ska få åka till Stockholm, natten mellan torsdag och fredag. Jävlar vad svårt jag har för att bestämma mig. 

Jag kan i alla fall säga nu att pengarna är inga problem. Det är helt sjukt vad denna novembermånad går bra när det gäller att dra in tusenlappar. För ca 10 dagar sedan fick jag in en bra slant och idag var det så igen. Det kommer sen två datum till i november där jag får in riktigt bra med "cash"  Den grejen som jag grubblar fram och tillbaka på om jag ska göra eller inte i Stockholm kommer inte att "falla" pga att jag inte har pengar. Det jag tänker mer på om det är om det är värt att gå igenom allt för den korta tid som jag kommer att tillbringa i Stockholm, om jag nu väljer att försöka fixa denna grej som jag typ har funderat på i 14 dagar. 

Detta snurrar bara runt i mitt huvud. Jag vill väldigt gärna göra detta, men nånting säger mig att det är just nu mer rätt och klokare av mig att låta bli.

Jag har typ 8-10 timmar på mig att bestämma mig. Om jag inte bryr mig om att fixa denna grejen med Stockholm nu ikväll, då är det för sent sen om jag skulle ångra mig. Jag har ju tänkt fram och tillbaka länge nu. Jag har lika svårt nu som jag hade för två veckor sen att bestämma mig för om jag ska köra på denna grejen eller inte.

 Ikväll så kommer jag ju i alla fall att kunna släppa detta, oavsett vad jag väljer att göra. Ikväll vet jag ju hur det kommer att bli. Och sen är det som det är liksom. 
 




Imorgon har jag bestämt mig.



Mycket kan bli mer.

Jag hade ett tufft arbetspass idag. Skönt att man inte ska behöva köra detta passet så mycket mer nu. Jag tror jag kör detta en gång till innan jag byter schema. 
 
Det var ändå inte jättejobbigt att köra på idag. Det är väl så att när man redan innan vet att man har ett tufft pass framför sig så är jag kanske mer beredd på alla möjliga situationer som man ställs inför under ett arbetspass. Det gör säkert att man hanterar allt lite bättre än vad jag annars skulle göra. I slutändan gör detta också att arbetspasset inte känns som jobbogt som man innan kanske hade trott.
När jag var hemma på rasten tidigare idag så bara jag åt och sov. Jag vet att jag har mycket att göra resten av denna veckan. Mycket kan bli mer också. Om det blir Stockholm på fredag då blir det väldigt mycket mer att göra, både före och under själva resan osv... Jag har inte bestämt mig än hur jag ska göra. Jag kommer inte att kunna bestämma på förrän på onsdag. Om jag inte bestämmer mig eller bara gör vad som krävs på onsdag, då kommer det ite att bli något. Det blir för sen sen att sätta allt som behöver göras innan fredag.
 
När det gäller den här "Stockholmgrejen" så finns det liksom 2 dimensioner i det. Jag tänker:
 
1. Det är ju kul att åka till Stockholm och om det blir av på fredag så blir det jag i så fall ska göra något utöver det vanliga. Jag tänker liksom: Ska man inte ta chansen nu när man har den. Viljan har jag, men det kan vara så att hjärtat och kanske också förnuftet säger något annat.
 
2. Om jag helt ska gå på min inre känsla så tänker jag nog att det är bättre för mig att strunta i detta. Det kan vara så att jag måste göra för mycket innan, och lägga ut mer pengar än vad jag i slutändan tycker att detta är värt. Jag har redan så mycket att göra denna veckan också. Ska mycket liksom bli ännu mer? Det kan lätt bli för mycket med allt. Det gillar jag inte. Jag får nästan lite panik att bara tänka på det. Samtidigt känner jag att jag har en chans att få uppleva något i Stockholm igen som jag vet att jag kommer att gilla. Efteråt komer jag att må bra och gå runt och njuta av känslan att jag har fått träffa lite spännade människor igen.   Samtidigt gnager den där tanken i mig att detta kanske inte är så bra som jag först tyckte att det var. Tycker jag att detta är värt allt de som detta faktiskt kräver av mig? Det är jag verkligen inte säker på denna gången.
 
 
 
 


Vecka 46

Ny vecka har det blivit igen. Jag har jobb i 4 dagar och sen är jag då ledig i 3. På fredag kan det bli så att jag drar till Stockholm, fast detta vet jag inte säkert förrän typ sent på onsdag. Jag kan ju bestämma mig för att strunta i det när som helst. Chansen, eller risken för att det inte blir något är väl procentuellt sett större än att det blir ett besök där igen. Jag var ju också där för exakt en månad sen. 
 
Man får se om det blir något. Jag vet verkligen ingenting just nu så jag får bara vänta tills den dagen kommer då jag senast måste veta för att det ska bli nåt. Lite sjukt ändå att jag inte vet nu om jag ska dra till Stockholm om 4 dagar eller inte. Sånt kan mitt liv vara. 
 
Idag har jag ett arbetspass som jag tycker är det tuffaste passet att köra på det schemat som jag kör på nu. Detta passet ska jag bara ha en gång till innan schemabytet. Det känns bra för ska jag vara ärlig så gillar jag inte detta passet. Det är för "spretigt liksom. 
 
Nu ska jag ta tag i jobb och det är väl det enda jag vet att jag har att göra med under denna veckan. Sen får man se vad som händer mer. Kommer jag till helgen att vara på "hemmaplan" eller "bortaplan"? 
 
 
 


Austrian Open 2018



Söndagspromenad på nästan 12 km

 
Skönt med en ledig söndag efter mycket jobbande under denna veckan. Jag jobbade ju även igår. Snart kommer jag väl att skriva på bloggen att jag jobbar mycket så fort jag avverkat en arbetsdag. Med tanke på hur mycket jag kommer att få köra efter vecka 50 så blir ju alla lediga dagar som jag får väldigt sköna. 
 
Jag har i alla fall varit ute på en långpromenad idag. Jag gick nästan 12 km. De första 5 kilometrarna kände lite tunga och jobbiga, men under resten av sträckan kändes det bara skönt att var ute. Nu efteråt känns det bara hur bra som helst. Synd att jag inte tar mig ute på dessa rundor mer än vad jag gör. 
Det känns som det fortfrande är höst, trots att det är mitten på november. Ganska varmt är det också för årstiden. Den snö som kom för ca 2 veckor sedan försvann snabbt, och jag har inget emot det. Det får gärna vara såhär under alla vintermånaderna och sen kommer kanske våren tidigare än vad,man anar. 
 
Jag hade ju såklart mina lurar i öronen när jag var ute under förmiddagen. Jag lyssnade bl.a på en musikdokumentär som handlade om Petter Alexis Askergren.
 
 


Austrian Open 2018



Lördag (2018 11 10)

(null)
Jobbat på har man gjort idag också. Detta lördagspasset är ganska bra. Det känns alltid som tiden går ganska fort. 1, 2, 3 och sen är dagen slut och man känner knappt att man har jobbat eftersom körningen är bra och lugn. 
På rasten satt jag och tittade lite på det nya schemat som jag vet att jag ska få köra på från mitten på december och 1 år framåt. Jag känner nu att jag nog har valt rätt. Det är bra körning och jag får en hel del ledig, även om jag får jobba som fan ibland också.
 
Fast, jag är inte rädd för att jobba. När jag nu också vet att jag hela tiden blir belönad med bra köring och längre perioder av ledighet, då håller man ju motivationen uppe liksom. Det nya bli nog bra med det nya när jag väl kommer igång. 
(null)
 


Kiss - Times Square!



Det blir längre dagar av jobb.

(null)
 Fredag har det blivit och jobbar på gör man. Jag har jobb även imorgon så det blir ju lugnt ikväll. Skönt att man ändå bara jobbar lördag och inte söndag. 
 
Nu har jag fått reda på vad jag får köra på för schema nästa år. Jag fick det jag sökte och det blev ett schema där jag har långa arbetspass, men jag får ledig några dagar extra i månaden. Jag jobbar ju liksom in den där femte dagen varje vecka när jag typ kör 2 timmar längre under varje arbetspass. Jag är inte säker på om jag har valt rätt, men nu provar jag detta och jag tror att jag kommer att trivas med det. Även om dagarna blir väldigt långa så tycker jag att jag har mycket bra körning. 
 
 
(null)
 


Torsdag (2018 11 08)

Ganska lugn avspänd dag. Jag har haft en bra arbetsdag. Hela denna veckan tycker jag är bra om jag tänker på dom pass jag kör. Nu får man väl också snart reda på vad jag får köra efter för scherma nästa år. Det blir ju spännade väntan, för mig alltså.
 
Jag har ju tjatat i några dagar att jag har en grej på gång och jag har sagt det är en ganska stor risk att jag inte fixar detta. Nu är läget så att: Jag känner att jag fram till idag har gjort allt jag kan av förberedelser för att kunna sätta denna grej. Jag kan verkligen inte göra mer än att vänta nu. Jag får vänta till onsdag nästa vecka, sen vet jag säkert om jag fixar denna grej eller inte. 
 
Det känns ändå som att chansen hela tiden ökar för att jag ska fixa detta, men jag tvekar ju också en hel del. Oavsett hur jag känner och hur läget är just nu så släpper jag denna grej nu och sen bryr jag mig om denna grej på onsdag igen. Jag kan ändå inte göra nåt mer nu. Det blir bara en massa ältande fram och tillbaka. För mycket tankar och jag kommer inte närmare än lösmning hur mycket jag än tänker. På onsdag kan jag konkret göra något. Det är bara att vänta nu. Jag lär inte glömma av det bara för att jag nu släpper denna grej för en tid. 
 
Idag är det ju torsdag och det brukar vara mycket bra på TV:n ikväll. Jag ska sätta mig i massagestolen, slappa och kolla lite. Sen är denna dagen också slut. 
 
 
 
 


Kygo, Sandro Cavazza-Happy Now.



Onsdag (2018 11 07)

Har haft en lugn ledig dag. Först tänkte jag jag typ skulle ta en dag och inte göra ett skit. Bara slappa och kolla film eller nåt annat lugnt liksom. Men sen kom jag på att jag har ju tvättstugan och sen när man hade kommit igång där nere så röjde jag i uppe i lägenheten också. Jag hade ju massor av vardagliga saker att ta tag i. Jag bara körde stenhårt med sånt idag. Nu känns det bra och man känner sig ganska nöjd att man har tagit tag i sådana sakwer som jag typ skjuter på framtiden, tills jag bara får det där rycket och börjar röja.
 
Jag fick också in dom där pengarna idag som jag har väntat på i några dagar nu. Jag har ju en grej på gång, men jag vet ju inte om jag fixar den. Det är fortfarande så att jag tänker 100 gånger om dagen att jag ska ge upp och skita i detta, men sen faller ju den ena efter den andra "pusselbiten" på plats. Idag kom det ju in extra bra med pengar och med cash kan man ju lösa problem, inte alla, men ganska många. Om ganska exakt en vecka från och med ikväll så vet jag om jag lyckas eller inte. Jag vet om jag kommer att bry mig eller om jag väljer att misslyckas med flit. Man ska ju må bra också, orka med och känna att det är värt att slita arslet av sig för saker man vill lyckas med.
 
Imorgon ska jag jobba igen och nästa lediga dag får jag på söndag. 
 


Veronica Maggio💙💙

 
 


Musikhjälpen -2018 💚❤️

I förrgår så gissade jag ju på vilka 3 som skulle bli programledare för årets Musikhjälpen. Nu när man nu vet så kan jag ju  konstatera att jag hade alla fel, och någon annat hade jag inte trott heller. Det är inte ofta mina tips går in när jag gissar just detta.
 
 Jag längtar som fan nu till den 10:e december.
 
 
 


Tisdag (2018 11 06)

En dag till har gått och jag har väl mest fått kämpa mig igenom denna tisdag. Det känns lite som att jag får problem med vad jag än väljer att göra nu.  Men det känns ändå som jag hittar en lösning på alla möjliga problem som jag tycker att jag får. Det tar naturligtvis på mina krafter, men problem är ju till för att lösas och jag löser dom.
Jag har ju sagt i några dagar nu att jag har en grej på gång, men i början kände jag ju att detta kommer jag nog inte klara. Nu säger jag istället att det finns en större chans att jag fixar det, men jag tvekar ändå samtidigt som jag tror på detta mer än tidigare. Det är ju också så att jag om och när jag väl vet att jag fixar detta så kommer jag att få ett eller två ganska tuffa dygn. Det blir liksom lite sömn och full fart med allt under den tiden man är vaken. Jag tvekar lite när jag funderar på om jag orkar eller inte. Jag tänker att jag ska ge upp det, och sen tänker jag att jag ska kämpa lite till med sånt jag behöver göra när det gäller detta. Vi får se hur det går. Det känns ändå ganska bra. Jag tror nämligen inte att om jag skulle misslyckas eller ge upp så beror det inte på att pengarna inte räcker. Jag tänkte nämligen det tidigare att jag inte skulle kunna få loss alla pengar som jag behöver, men den tanken kan jag nog slå bort nu. Nu är det mer det där att om jag väljer att köra på detta och klarar så mycket som jag bara kan fixa på en vecka, så får jag greja som fan i ett eller två dygn efteråt. 
 
Nu skiter jag i allt. Jag kan inte göra mer nu med nåt. Nu slappar jag och får skön massage i min massagestol. När man sitter i den då glömmer man lätt alla bekymmer och problem som man har och kan tänkas få.
 
 


Måndag (2018 11 05)

Jag har haft en ganska lugn dag, fast i morse så höll jag på att inte hitta plånboken och jag fick leta lite på morgonen. Jag måste ju ha den för jag har ju körkortet i den. Jag går ju inte till jobbet utan körkortet liksom. När jag till slut fick en tanke på var jag kunde ha lagt den så blev jag lite rädd. Jag tvättade ju igår och jag tänkte att jag kanske hade lagt plånboken i den jackan som jag slängde in tvättmaskinen. Som tur var vad det inte så utan jag hittade pllånboken i en annan jacka och då kändes det lugnt i magen igen. 
 
Jag jobbade sen bara 3 timmar för att sen få en rast på nästan 6 timmar. Väldigt lugn och bra körning var det också så jag blev inte direkt slutkörd. Dessutom har jag ju varit ledig i helgen också. Hade alltsdå en rast på 6 timmar och under den rasten så lagde jag lite mat. Jag kollade upp om det nu blir så att jag får in dom där extrapengarna som jag sen länga har räknat med att jag ska få in, just denna veckan. Det kändes bra efter att jag hade kontrollerat detta. Jag har ju en grej på gång och fixar jag inte dessa pengar då går det typ åt helvete. Men jag har ju tidigare sagt att chansen inte är så stor att jag fixar denna grej som jag nu har på gång. Fast nu känner jag nog att jag borde kunna klara det i alla fall. Det känns ändå som oddsen är bättre nu, men ingenting är klart förrän det faktiskt är klart. Om jag lyckas vet jag i slutet av nästa vecka. Det känns bra och ser bra ut, men man vet aldrig. Jag vill ju inte säga exakt vad det handlar om. Jag vet att många är trötta på mig, men om ni följer mig på olika sk sociala medier så kommer ni att fatta. Jag vill aldrig säga så mycket om nånting, innan jag har fixat och genomfört en grej. Ni som följer mig får bara acceptera att jag är sån. Jag vill heller inte ändra på det. 
 
När jag sen gick tillbaka till jobbet så var det APT (arbetsplatsträff) som gällde. 3 timmar tog det och sen var jag klar med jobb för denna dagen. Innan mötet satt jag också och kollade alla scheman som finns att söka för nästa år. Nu har jag också sökt och jag tänker inte vända vrida mer på det. Får jag som jag helst vill så bli jag riktigt förvånad, men naturligtvis så nöjd jag kan bli. Får jag det schemat som jag sökte som andra alternativ så blir nöjd. Får jag det jag sökte som tredje alternativ så funkar det för mig att köra på och jag kommer att vara nöjd med att jag inte jobbar så mycket helger då. Det fjärde alternativet som man också var tvungen att fylla i är inget dåligt alternativ, men jag vill helst inte ha det i alla fal. Det schemat innehåller lite för mycket av sådan körning som jag vill köra mindre av. 
 
Jag får se vad jag får. Det vet jag kanske redan denna veckan. De finns två scheman jag absolut inte vill ha, och dom tror jag att jag slipper. Gissar jag så tror jag att jag får det schemat som jag valde som alternativ nummer 2. Jag kommer att vara nöjd och inet gnälla om det. Man måste ju jobba liksom, och det är för och nackdelar med alla scheman. Det är svårt att få känslan av att allt blir perfekt liksom. Det kommer man ju aldrig att känna. Men mycket kommer att kännas bra och en hel del kommer inte att vara jobbigt, även om det känns tufft att jobba på ibland.
 
Nu har det blivit kväll och jag har väl ett annat blogginlägg till  som jag vill skriva. Det blir väl ungefär vad jag har tänkt att göra ikväll innan det är dags för sängen igen. Det har varit en bra och lugn måndag. 
 
 Ha en trevlig kväll!
 


Vilka blir årets programledare?

Jag fick se på Musikhjälpens Instagram att man imorgon kommer att få veta vilka som blir årets programledare. Man gick också ut med en fråga om vilka man tror blir årets programledare. Jag gissade då på: Petter Askergren , Clara Henry och Miriam Bryant. Undra om jag får något rätt på min gissning? Förmodligen har jag alla fel. Eller kan jag vara så bra att jag sätter två av tre eller alla tre? Förmodligen inte, men gissa kan man ju alltid göra. Imorgon kommer svaret och jag vill verkligen veta nu.
 
 


Vecka 45

Ny vecka igen och för min del kan det bli en ganska bra vecka.
 
Vad jag vet nu så väntar detta under vecka 45:
 
Måndag: Jobb: Kör bara halva passet idag. Andra halvan ska jag vara på sk APT. Arbetsplatsträff betyder det. Möte i tre timmar, typ. 
 
Tisdag: Jobbar: Förbereda massor av saker inför kommande dagar och veckor.
 
Onsdag: Då hoppas jag att jag får jag in så mycket pengar som jag vill. November kommer ju att bli en bra månad med pengar in och på onsdag kommer första "återbäringen" Jag hoppas att det blir så mycket som jag vill. Är det för lite då kan jag glömma att jag kan göra den där roliga grejen som jag inte kommer att avslöja förrän jag vet att jag ska få göra den. Eller så säger jag det aldrig. Går allt åt helvete så vet ju ingen vad det var som jag hade på gång. Och så tycker jag att det ska vara. På onsdag vet jag om chansen finns kvar eler inte. Sen kanske jag i slutändan misslyckas så att allt går åt helvete i alla fall. Jag är ledig från jobbet.
 
Torsdag: Jobba på med busskörningen och sen är det ju mycket bra på TV under kvällen. Mycket slappa i massagestolen alltså.
 
Fredag: Jobb och jag har nog det jobbigaste passet under denna veckan. Det blir annars en lugn fredag. Jag har ju jobb nästa dag också.
 
Lördag: Har jobb och det är ett ganska bra arbetspass. Bra körning och så.
 
Söndag: Ledig och då blir det mycket "chillande". Man får ju försöka sig på en långpromenad också. Äta gott är ju aldrig fel heller. 
 
Jag tänkte precis på en annan sak:
Om ca 1 månad så fyller min Danneblogg 10 år! I snart  10 år har jag pillat med denna bloggen. Några Youtube-klipp har det ju tex blivit. Jag brukar inte titta tillbaka på dessa klipp. Jag tycker det känns pinsamt att se mig själv i rörliga bilder, men när bloggen nu snart fyller 10 år så tänkte jag ändå att det kunde passa bra att lägga upp några gamla hederliga "Danne-klipp".
 
Från träffen med bl.a Peg Parnevik.
 
När jag kör "PLANKING" Jag visste inte riktigt just då var Planking var eller hur man egentligen skulle göra. Jag bara gjorde som jag trodde att man skulle göra.
 
 NEW YORK NEW YORK...
 
 
I LOVE AMSTERDAM
 
 🏓🏓💛💛
 
Jag lägger väl upp lite mer gamla grejer i olika inlägg under den närmaste månaden. Efter 10 år av bloggande så finns det ju en hel del på Dannebloggen som man kan berätta om igen. 

Hoppas ni får en bra vecka!
 
 


SOC- 2018 🏓🏓



Söndag (2018 11 04)

Söndag och denna veckan är snart slut också. Jag har mycket tankar i huvudet som snurrar rätt ordentligt nu.
 
Jag tänker mest på att jag just nu försöker fixa en grej som förmodligen kommer att gå åt helvete. Sen är jag ändå inte säker på detta och det är väl därför jag ändå gör ett försök. Men tanken att jag nog inte fixar det gör att jag känner mig lite trött. Det tar väldigt mycket tid av tänkande och sånt tar också energi. Tanken på att jag kanske inte räcker till. Att det blir för mycket, fast jag så gärna vill sätta detta är svår att bara acceptera. 
 
Jag gick en långpromenad tidigare idag. Det var skönt att framförallt få rensat skallen lite från alla tankar. Sen tror jag ändå inte att dagens runda räckte för att få ur allt som jag tänker på just nu. Men det känns i alla fall bra i kroppen nu efteråt.
Promenaden kändes annars tung och jobbig. Jag fick mest kämpa mig runt, men jag har ju gått det där varvet som jag gick idag så många gånger förut så på något sätt fixar jag alltid detta hur jobbigt och tungt det än kan kännas. Jag vet ju också att det alltid känns riktigt bra bara någon timme efter att jag har varit ute. Jag kan få skoskav, träningsvärk eller bara bli jäkligt trött. Men det känns ändå alltid bättre efter att jag har varit ute på en runda än vad den känslan av att jag inte har varit ute på ett tag gör.
 
Lite träningsvärk eller vad jag än får efter att jag har rört på mig tar jag gärna. Bara jag rör på mig liksom. Rundan idag var alltså bra, även om det kändes tuftt att ta sig runt när jag gick den. 
 
Fortsättningen av denna söndag blir nog väldigt lugn. Jag känner bara att jag vill ta vara på ledigheten och fortsätta att bara vara. 
 


Lördag (2018 11 03)

Jag har en ganska "chill" lördag. Jag bestämde mig i morse att jag bara struntar i de mesta och ser till att bara vara. Det är ju rätt skönt att man har den möjligheten att bara göra så. Bara ta en dag och slappa och egentligen inte göra nånting. Jag känner ju också ofta att det är bra om jag bara stannar upp ibland och funderar lite på allt och ingenting. Vad håller jag på med just nu? Hur vill jag göra med olika saker i framöver? Hur blir det om jag gör si eller så? Vad är jag nöjd med just nu i mitt liv?  
 
Nånstans är jag ganska nöjd med allt, men jag vill ändå hela tiden lite till. Är jag nöjd då? Ja det är jag, men jag vill ju hela tiden utvecklas och uppleva nya saker. Jag kommer nog rätt länge till vara en person som sätter upp nya mål och tänker ut strategier för hur jag ska göra för att nå specifika mål som jag sätter upp. Möjligheterna finns hela tiden. Det gäller bara att se dom.
 
Men i helgen blir det nog bara väldigt mycket "chillande". och slappande. Idag har jag haft en sån dag i alla fall. Det är ju också sånt som man inte får glömma att unna sig ibland. Att bara vara är en väldigt skön känsla att befinna sig i. Jag vill inte glömma att jag ofta har den möjligheten också. Det känns faktiskt lite lyxigt att jag kan unna mig stunder där jag bara är, och inte har några måsten överhuvudtaget. 
 
DAGENS BILDER PÅ FINA VÄNERSBORG. EN DAG  DÅ JAG BARA VILL VARA.
 


Chanserna har ökat.

Jag har ju det där med jobbet att jag ska välja schema. Fan va svårt jag har att bestämma mig. Jag får nog bestämma mig under helgen i alla fall. Snart måste jag ju söka. Jag kan liksom inte fundera så mycket mer på det. Som jag tänker nu så känner jag att det har kört på under detta året är helt ok. Jag kan tänka mig att köra ett år till på detta, men jag tror inte det är vad jag helst vill. Det jag helst vill ha, tror jag inte att jag får, fast helt omöjligt är det inte och chansen har ökat under de senaste dagarna eftersom jag har fått reda på vad några av mina kollegor har sökt. Men... jag är egentligen inte säker på nånting. Jag vet verkligen inte vad jag vill och snart måste jag söka. Jag känner mig faktiskt lite stressad av detta. Vad ska jag välja???? Det känns som at jag inte vill nånting överhuvudtaget.
 
Jag skrev ju ett inlägg igår där jag berättade att jag hade en grej på gång som jag kände var väldigt lätt att misslyckas med. Idag har ändå chansen ökat att jag ska lyckas även om det fortfarande finns mycket som kan gå, även om ingenting är klart på långa vägar. När jag tänker på detta att chansen ändå finns, och att den har ökat sen igår, så känns det ändå ganska bra nu, men....
 
 


SOC -2018🏓🏓



Jag kör bara.

Jag har en grej på gång där risken är ganska stor att jag misslyckas. Men lyckas jag så kommer jag att känna att jag är jävligt bra. Förutsättning är att jag under ca två veckors tid nu sätter allt till 100%. Jag får inte tveka en sekund och jag måste vara fan så noga med allt. Jag tänker inte säga exakt vad det är för då ökar risken för att jag misslyckas, men jag är grymt taggad och jag är nog full av förväntan. 
 
Nu är det ju ändå så att jag inte vågar ha för stor förväntningar. Det är inte stor chans att jag lyckas, men ett misslyckande på denna grejen gör inte att det kostar mig en massa pengar. Därför känner jag att det kan vara värt ett försök. Det som jag tänker, men försöker fötränga stenhårt det är att om jag inte lyckas så kanske jag kommer att bli väldigt ledsen. Det är ju inte roligt att liksom gå ner sig. Chansen är ju som sagt ändå inte stor att jag fixar detta och då kanske det i  gör att jag inte blir så ledsen vid ett eventuellt misslyckande. 
Detta är nog lite typiskt mig. Jag vet redan nu att jag kommer att få in en ansenligt summa pengar nu i november. Detta gör att jag direkt ser möjligheter att göra lite mer med sånt jag redan har. Jag kan tydligen inte bara nöja mig med det som redan är klart. Jag vill hela tiden lite till, hur mycket jag än får och klarar av.
Hmm...
 


Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE