Jag har varit ledig i dag. Jag visste inte vad jag skulle göra med denna dagen. Jag valde att sova väldigt länge i morse. Sen när jag tog mig upp vid lunchtid så kom man ju på massor av saker att greja med. Massor av vardagliga saker tog jag tag i och det är ju bra.

 Två veckor har gått på detta året och jag gör vad jag kan för att jag ska få gjort vad jag vill. Jobbet känns bra. Jag känner mig aldrig trött eller mörbulatad i kroppen efter en dag av arbete. Det känns bara bra och jag känner mig alltid pigg och fräsch. Det är ju så det ska vara. Man ska ju inte jobba som fan och sen inte orka ha någon meningsfull fritid.

 

Annars har jag börjat skriva lite på min självbiografi igen. Jag har skrivit lite varje dag de senaste dagarna. Det går långsamt, men allt jag nu vill göra med min självbiografi har jag som mål att bli klar med innan sommaren.

 

 

Det blev en långpromenad idag också. Det kändes lite tuffare att gå varvet i helgen, men jag tar mig ju runt och någon nytta för kroppen gör det väl. Fast just nu känner jag mest att jag har ont i benen.

 

Det blev en runda på 12 km idag.Jag gick det varv som jag har gått hundratlas gånger tidigare. Kanske är det tusentals gånger nu. Jag har tappat räkningen.

 

Rundan idag kändes inte lika bra att gå som den gjorde när jag var ute på en runda för en vecka sedan. Efter 7  km idag så längtade jag hem. Man ville få i sig lite mat och slappa på en ledig lördag. När har gått 7 km så vet man ju att man att man måste orka 5 km till och då tar det emot lite. Fördelen är att jag har gått detta varv så jävla många gånger nu så på något sätt hittar jag metoder som gör att jag fixar det där varvet lätt som en plätt, oavsett om jag har miljoner negtativa tankar i huvudet när jag är ute och promenerar.

 

Nu har man jobbat färdigt för denna veckan. Som vanligt känns det som hela arbetsveckan har gått jäkligt fort. Man jobbar ju som fan och har att göra hela tiden, men det gör ju att dagarna känns som dom går fort.

 

 

Nu är jag ledig helgen igen. Hela veckan har jag tänkt att jag ska ta mig ut på långpromenader när jag väl blir ledig. Det får det bli imorgon och på söndag. Vad jag annars ska göra under helgen det vet jag inte. Jag vet bara att jag inte behöver jobba som fan förrän på måndag. Trevlig helg!

 

 Dagarna går och jag tycker dagarna går fort. Jag tycker mycket går bra nu. Jag måste gå upp sjukt tidigt på morgonen, men jag tycker inte det är jobbigt.  För några år sedan hatade jag att kliva upp på morgonen, men jag har ändrat mig. Nu känns bra och jag nu sover jag ju gott om natten också. Jag kliver upp i god tid före jobbet. Jag känner inte att  jag behöver stressa för att jag ska hinna i tid. Det är ju bra.

 

Idag har jag ju jobbat på. Tiden gick fort. När jag var hemma på rasten så ser man ju till att äta och sen sover jag också en stund innan det börjar bli dags att ta sig til jobbet igen. Det kändes lite tuffare att köra under eftermiddagen, men tiden går fort även under en jobbeftermiddag och därför blir det inte skitjobbigt för man känner ju att man snart får lämna bussen och komma hem.

 

Väl hemma så tittar jag lite på TV. Det finns något varje kväll som jag gärna vill se. Sen är det bara gå och lägga sig igen. I morgon är det fredag. En sista arbetsdag för den här veckan och jag ska ju ta mig upp sjukt tidigt igen, men det känns som sagt bra nu. Jag är inte så trött längre som jag tidigare har varit. Trots att jag kunde sova ut mer på morgonen tidigare år så sover jag ut mer nu, trots att jag måste gå upp sjukt tidigt på morgonen.

 

Jag jobbar och jobbar. Det känns just nu som jag bara jobbar, äter och sover. Idag hade jag massor av jobb, men jag gjort också ett besök hos doktorn. Mitt körkort går snart ut och jag behöver ju såklart förnya det. Jag måste då genomgå en läkarundersökning och det var jag i Trollhättan och gjorde idag.

 

Stället jag besökte heter Previa och ligger inne på Älvhögsborg. I Arena Älvhögsborg  har jag kört många pingispass genom åren. Jag skulle handlar lätt om tusentalspass i där. Helt sjukt när man tänker på det. Därför kunde det kännas lite konstigt idag när jag skulle göra ett besök i Älvhögsborg, men inte spela pingis.

 

När man ska förnya sitt körkort för den högre behörigheten så måste man även visa att man uppfyller dom  medicinska kraven för att få köra tung trafik. Det var inget jag trodde att jag inte skulle klara. Jag brukar tänka att känner mig sig frisk och bara är tillfälligt sjuk ibland så är inte hälsokontrollerna något jag inte tar mig igenom. Naturligvis kan man ju ha något som sen gör att man inte får köra, men det är inget jag oroar mig för.

 

Synen kollade man noga på mig. Det var inga problem. Jag har dom fel som jag typ vet att jag har haft i 15 år. Jag får köra bil utan glasögon, men inte buss. Min hörsel kollade man också. Jag hör väldigt bra. Nästan onormalt bra. Så passa er för att prata skit bakom min rygg. Jag kanske hör er mellan väggarna och husen. alla andra prover man tog på mig såg bra ut också. Jag fick även genomgå ett drogtest och där får dom svar om en vecka. Hör jag inget inom tio dagar så har jag inte knarkat liksom.

 

Allt verkade bra och det känns ju skönt.

 

 

 

 

Nu kan man nog säga att man är igång med allt som vanligt igen. Nu har jag mycket att göra och massor med jobb osv..

 

Jag brukar kliva upp ca 04:30. En timme senare börjar det bli dags att gå till jobbet. Väl där så kör man några timmar och då har man att göra typ hela tiden. Sen får jag min rast med några timmar mitt på dagen. Jag hinner göar några små ärenden Ibland gör jag typ ingenting.  Jag vill gärna hinna sova lite innan det är dagas att ta sig till jobbet igen. Det skönt med den långa rasten som jag får mitt på dagen. Jag känner mig typ aldrig trött. Dessutom blev det ju två sjukt långa promenader i helgen och detta gör säkert att  jag känner att jag har bra fart i kroppen nu. Jag har tänkt att försöka gå långpromenader under de flesta av mina lediga dagar i alla fall.

 

Det är bara att köra på med allt, försöka vara nöjd och glad och sen hoppas att myckret blir bra och bäst och väldigt lite, eller ingenting känns dåligt.

 

 

Jag tog mig ut på en långpromenad idag också. Först tänkte jag att jag skulle strunta i det. När jag tittade ut så var det frost och 7 minusgrader. Bara dessa de gjorde ju att jag inte kände för att gå ut överhuvudtaget. Men sen ändrade jag mig och när jag vid lunchtid fick se att termometern var nere på 2 minusgrader samtidigt som det var som solen lyste då kände jag att det nog skulle vara värt att ta en runda på 12 km idag. Så fick det bli och allt kändes lika bra som igår. Jag fick lite blåsor under fötterna och mer ont i benen än vad jag redan hade fick jag också.

 

Jag har annars idag varit och handlat lite. Jag har käkat soppa och pannkakor. Ikväll har jag lite tvätt att greja med i tvättstugan. När jag nu också har varit ute på en 12 km lång promenadrunda idag så borde jag väl sova väldigt gott i natt.

 

Jag gick ut på en långpromenad i morse. Jag kände mig lite förbannad över att jag har börjat gå ner mig och att det beror på att jag den senaste tiden har varit dålig på att röra på mig.

 

Jag känner nu att jag har börjat lära mig mitt nya schema och jag börjar också vänja mig vid hur det känns att jobba efter det. Jag har de senaste dagarna också gott och lagt mig tidigt vilket gör att jag känner mig ganska pigg när jag arbetar. Jag är nöjd med det schemat jag har och jag känner inte att jag skulle vilja ha något annat. Jag har liksom kommit in i allat nu. Kroppen har vant sig. Det kan ibland vara lite svårt att varva ner när man kommer hem på kvällarna, men går man och lägger sig så känns det som att det där med nedvarvningen löser sig också.

 

Det som jag nu bara skulle vilja ha är ändring på  när det kommer till mina rutiner under veckorna av mitt vanliga liv det är att få in lite mer träning, eller bara gå promenader regelbundet. Jag skulle behöva komma igång. Tiden finns ju absolut, emn jag kan bara inte motivera mig. Jag kan känna lite ångest för att jag sitter så mycket still. Jag orkar inte börja nåt, fast jag vet att det kommer att göra mig gott om jag tex bara kunde ta mig ut på en promenad. En promenad där jag bara är ute för att just röra på mig. Nu är jag ändå i ett läge där jag har börjat tänka att det nog vore bättre om jag åtminstone började gå promenader regelbundet. Jag vet att det kommer att kännas bra bara jag kan komma igång. Jag ska bara orka börja.

 

Annars känns de mesta bra nu med jobb och den fritid jag har. Veckorna rullar på. Jag har uppsatta målsättningar som jag jobbar på att fixa. Jag har roliga saker på gång under 2018. Jag trivs bra med mitt arbetschema.. och jag känner att jag har en meningsfull fritid som är värd att kalla för ledighet.

Jag har sovit lite bättre i natt än vad jag gjort dom andra nätterna denna veckan. Annars har jag liksom vaknat mitt i nattten och haft svårt att somna om. I natt vaknde jag till en gång, men jag somnade ganska snabbt igen. När klockan sen ringde så kände jag mig ganska utvilad. Det är nog första gången jag känner så under denna veckan.

 

Nu ska jag snart sitta i en blå buss och köra igen. En sista dag av jobb för denna veckan. Sen får man skön ledig helg. Fredag, Fredag, och Fredag!! Full fart mit helgen!! Men först ska jag ta det lugnt och fint på jobbet.

 

Jag har en period framför mig nu där jag  känner att jag mest väntar på att tiden, dagarna och kanske också månaderna ska gå. Jag har sagt till mig själv att jag ska förändra en hel del på allt möjligt när jag ser till saker som jag inte tyckte var bra med förra året. Jag några målsättningar som jag vill nå. Jag har stort fokus på att mycket av de jag vill fixa ska vara klart innan sommaren i år.  För jag ska de mål jag sätter upp så har jag tänkt att detta kräver del hårt arbete av mig. Fast nu när jag har tänkt lite till på vad som faktiskt krävs av mig så handlar egentligen bara om att låta tiden gå och ha tålamod. Jag behöver ju bara vänta in vissa datum och sen när har jag kanske nåt jag ska göra som typ tar 1 min - 1 timme att fixa. Sen när det är fixat är det oftast bara att vänta igen. Det där som typ tar några minuter eller en timme att fixa det handlar ju inte om något arbete. Därför gäller det ju bara nu att jag väntar och har tålamod. Jag får inte försöka skynda på nåt. Allt måste få ta den tid det tar.  Att fixa de målsättningar jag har, och att jag mycket ska vara klrt innan sommaren känns bara bra. Några månader går fort och känner jag att jag håller på att tappa tålamodet och ite kan vänta så är det ju bar att knyta näven, bita ihop och tänka att bara jag väntar och har tålamod så gör jag de som är mest rätt att göra.

 

Jag känner mig ganska motiverad, även om jag just nu är långt ifrån de resultat jag vill uppnå med alla målsättningar jag har satt upp. Men om jag inte minns fel så kändes det så här förra året också. Jag satte upp mål som kändes helt omöljiga att fixa på typ ett halvår eller ett år. Sen gick tiiden och innan året var slut så hade jag nått varenda uppsatt mål. När man väl ha klarat av n¨got så brukar jag uppleva det efteråt som att det var relativt lätt att få det fixat. Därför kan jag väl tänka så om sånt som jag inte har fixat också. Jag tror att jag får bättre energi av det och dessutom är det väl inget fel att tro på sig själv. De mål jag har känns ju inte på något sätt omöjliga. Jag måste bara hålla i en bestämd budget och vänta på att tiden ska gå. Detta har jag lyckats med många gånger förut och då kan jag ju naturligtvis lyckas igen. Jag har ju genom åren lärt mig hur jag ska göra liksom.

Igår satt jag en stund på kvällen och skrev en ny berättelse till min självbiografi. Jag har några berättelser som jag har gått och tänkt på ett tag och som jag känner att jag villl ta med. Det blir väl mer jobbande med detta framöver. Jag känner att jag vill gå igenom allt de jag har skrivit. Dessutom finns det ju berättelser som jag ska göra en del ändringar i. Kanske väljer jag att ta bort några också. 

 

Jag tänkte ju först att jag var färdig med detta, men sen hände det ju en hel del under 2017. Det känns därför fel att inte få med vissa berättelser från förra året. Så länge jag inte publicerar något så kommer det nog att komma upp nya grejer som ajg känner att jag vill ta med i självbiografin. Om och när jag sen väljer att publicera så vill jag ju känna att jag i mitt berättade befinner mig i nutid. Jag skriver ju om dåtid, men jag vill att berättande upplevs som att självbiogrfin är skriven under den tiden som är för själva publiceringen av den. Är det 2018 så känns det fel att inte ha med nånting av 2017.