Jag har jobbat i morse. Nu har jag som vanligt en lång rast och jag har hunnit med att handla och jag harockså fått i mig lite mat.

Ny vecka har det blivit. Jag har fått lite ny energi nu. Jag känner mig mer motiverad igen att ta tag i saker. Efter två långpromenader i helgen som totalt har gett mig 24 km i benen så känner man sig bra i kroppen också.

 

Jag vet nu när jag får semester. Från mitten av juni till mitten på juli. Jag brukar föredra senare semester, men denna gången känns det bra att få lite tidigare. Jag tänker att jag har ju saker på gång under våren som ska bli otroligt roliga att få uppleva. Sen när man har avverkat dom så är det ju inte långt kvar tills man får semester. Jag fick ju en tanke på en grej i  helgen som jag gärna skulle vilja göra och jag kan se att  det skulle kunna funka att genomföra denna grej under en dag under mkn semester. Jag ska i alla fall titta på om det är möjligt. Kan jag se att pengar finns så kommer jag att göra det. Tanken har växt sig så stark så jag vet att jag verkligen vill. Jag tänker inte just nu säga vad det är, men jag ska göra vad jag kan för att fixa det.

 

Denna veckan ska man jobba på igen. Det känns ganska bra. Jag får för mig att denna vecka som jag nu har av jobb är den bästa på detta schemat som jag nu kör på. Jag ska ju köra först och sen får jag väl se i slutet på veckan om det är så som jag just nu tror. Oavsett hur det är så känns det bra nu att man har den bästa arbetsveckan framför sig. Då känner man sig ju lite gladare och mer motiverad att jobba på när inte tänker att den arbetsvecka man har framför sig kommer att bli jobbig. Jag kan inte se nåt jobbigt med denna arbetsveckan. Jag har bra körning och jag jobbar 4 dagar och är ledig 3. En sådan bussvecka kan jag bara se positivt på.

 

 Har haft en bra ledig söndag. I morse var jag ute på en ny långpromenad. Samma varv, 12 km igen. Denna gången blev det nog mer än powerwalk för jag gick "varvet" betydligt snabbare än vad jag har gjort de senaste gångerna då jag har varit ute på samma varv. Jag kände mig nog lite förbannad över att de senaste 3 eller 4 promenaderna har haft en långsammare tid per km, varje gång jag har varit ute. Det har liksom blivit sämre och sämre varje gång. I dag ville jag vända det och då gick jag så fort jag bara kunde i dag.

1. Nu har man mycket att göra igen. Jag kämpar ju på med att nå mina mål som jag har med ekonomin. Under hela januari har jag inte kunnat göra så mycket för att jag ska kunna närma mig det slutgiltiga målet som jag har. Men nu denan veckan så small det liksom bara till och allt jag behöver fixa för att få ordning på allt kom till mig på en och samma gång. Antingen har man inget alls att göra eller så har man så mycket så man nästan inte vet hur man ska hinna med. 

 

2. Annars jobbar jag mest bara på med busskörningen. Mycket annat hinner man inte med under arbetsdagarna. Jag har ju långa raster, men då behöver jag ju äta och sen har jag valt att sova lite också under den lediga tiden som jag får mitt på dagen. Att man hinner sova lite gör ju att man inte blir så jäkla trött när man ska jobba på några timmar efter att man har haft rast.

 

3.Jag kämpar på för att nå mina ekonomiska målsättningar som jag har för detta året, men jag behöver inte jobba så mycket för det. Bara jag har tålamod så löser sig de mesta av sig själv. Jobbet känns också bra. Jag har hittat bra rutiner så att man känner att man inte behöver stressa eller känna att man inte gör ett dåligt jobb.

 

4. Mycket känns väldigt avspänt och skönt just nu Jag har inte så mycket inplanerat i min kalender. Jag har lite roliga grejer på gång, men inget är för mycket. Jag längtar mycket till dessa roliga saker, men det känns som att man längtar på ett mysigt sätt. Man går liksom bara runt och njuter och känner sig nöjd.

  Jag vill säga sanningen och kanske är det därför jag har valt att sitta och skriva på min självbiografi. Jag har ju börjat att skriva igen för att jag ville ändra i vissa texter som jag redan har skrivit och sen ville jag också lägga till några berättelser som jag tycker ska vara med i min självbiografi.

 

Jag hade en gång en tro på att om man talar saning, vill väl, är snäll och gör rätt för sig så kommer man att lyckas i livet och allt kommer att gå bra. Sen hamnar man i olika situationer där man gång på gång kommer på att allt de där kanske inte riktigt är sanningen. Sanningen är kanske att hade jag i vissa situationer: ljugit, istället för att tala sanning, inte hållit vad jag en gång lovade och inte varit för snäll, då hade jag nog i många fall sluppit utså mycket av sånt som för mig har varit jobbigt att leva med. Jag har i perioder fått bearbeta väldigt mycket saker som jag har blivit utsatt för av andra människor. Jag har väl haft en tro på hur allt borde vara och sen inser man att mycket inte är så som man kan tycka att de borde vara. Därför blir det jobbigt eftersom det kan vara så att även om jag skulle vara den som har rätt, så kan det vara skillnad på vem som får rätt till slut.

 

Jag kan känna att jag jag har blivit sviken och lurad av människor som jag från början har litat på. Ibland har jag ju också varit i någon viss beroendeställning och då har jag inte sett att jag har fler så många val att välja mellan. Jag har många gånger i livet känt mig  tvungen att hänga med på vad andra gör för om jag väljer att inte hänga med, då tyckte jag mig se en risk att jag kommer att  förlora saker som för mig är värdefulla och viktiga. Mycket handlar om egoism, brist på moral och stolthet hos dessa personer som jag har känt mig beroende av. Ibland kanske jag bara har varit rädd för att jag ska förlora sånt som faktsikt betyder väldigt mycket för mig. När jag står inför risken att någon annan ska ta något ifrån mig som för mig är värdefullt och viktigt, då gör ju jag självklart allt de som jag tror är rätt att göra för att jag ska få behålla sånt som jag riskerar att förlora. I början har man kanske en uppfattning om hur mycket ska fungera i livet, men till slut inser man att saker och ting kanske inte alltid är så som man själv tycker att det borde vara och det får man väl bara lära sig att acceptera och kanske också anpassa sig efter. Oavsett hur jag trodde att allt från början skulle vara och oavsett vad som hände sen så känns det i alla fall bra att sanningen skrivs ner. För så är det. Allt jag skriver om i min självbiografi är sant. Sen finns  ju alltid folk som inte vill tro på sånt som är sant för att det låter för osannolikt. Det kan väl också vara en sanning som är bra om man lär sig att acceptera. Sanningen kommer ju alla fall fram, eller i alla fall upp till ytan.

 Äta bör man annars dör man sägs det ju. Fast jag tror att det finns forsknig som visar att fler männsikor i världen dör av att dom 'äter för mycket än  vad de finns männsikor som dör av svält. Hur det äncär med den saken så vill jag äta gott ibland. I dag blev det ett besök på Koppargrillen och då funderade jag inte över döden. Jag tänkte mer på hur bra jag har det som kan unna mig något väldigt när jag själv vill det.

 

I morse var jag uppe väldigt tidigt. Det är väl den biologiska klockan som spökar för mig. Jag har ju vant mig nu vid att vara uppe och skutta sjukt tidigt på morgonen och när man väl har en ledig dag så sover man inte så mycket längre bara för att man kan göra det. Dessutom är jag ju lite för rastlös och har svårt att känna fullständig ro i kroppen om jag inte kommer upp och får gjort något. Jag vill liksom inte ligga kvar i sängen om jag inte är väldigt trött, elller har en snygg tjej som ligger bredvid mig. Ha ha..

 

I dag var jag väldigt inställd på att jag skulle ta mig ut på en långpromenad. Efter mycket jobb i denna veckan och inte mycket rörelse alls så kände jag bara att jag måste komma ut. Jag gick ut ganska tidigt denna morgonen. Det blev en runda på ca 12 km. Medelhastigeheten per km gick jag lite långsammare än vad jag tidigare har gjort i år. Varvet som jag gick tog ju också ca 12 -15 minuter längre tid än vad det brukar göra. Lite fortare kan jag nog gå, men jag är 'ändå nöjd att jag var ute på min runda i dag.

 

BILDER FRÅN DAGENS PROMENAD

 

 

Har haft en arbetsdag i dag. En helt normalt lång dag. Ett bra pass som jag gillade att köra. Det som jag gillar mest med denna jobbhelgen är att jag jobbar i dag, men är helt ledig i morgon. Det är så skönt att man inte behöver jobba hela helgen. Det får räcka med halva. Dessutom slutade jag ju klockan 15:00 i dag. Det gör ju att jag kan göra vad jag vill under resten av denna lördag. Jag behöver ju inte tänka att jag har jobb i morgon, för jag är ju som sagt  LEDIG då.

 

 

 

 

 

Det har redan blivit torsdag. Går inte dagarna och veckorna väldigt fort? Eller är det bara jag som upplever det så för att jag har och greja med typ varje dag just nu. I allt grejande så tänker jag väldig mycket på att jag inte ska göra om de fel och misstag som ajg gjorde i samma månad förra året. Jag får ibland stanna upp och tänka efter, kämpa med mig själv för att jag ska känna att jag nu mera gör mer sånt som känns rätt än sånt jag sen kommer att få ångra att jag gjorde.

 

Idag har jag jobbat några timmar under förmiddagen. Jag har ett bra pass idag. Bra köring och lång rast. Jag är faktiskt nöjd med alla pass under hela denna veckan .

 

 

Jag har varit ledig i dag. Jag visste inte vad jag skulle göra med denna dagen. Jag valde att sova väldigt länge i morse. Sen när jag tog mig upp vid lunchtid så kom man ju på massor av saker att greja med. Massor av vardagliga saker tog jag tag i och det är ju bra.

 Två veckor har gått på detta året och jag gör vad jag kan för att jag ska få gjort vad jag vill. Jobbet känns bra. Jag känner mig aldrig trött eller mörbulatad i kroppen efter en dag av arbete. Det känns bara bra och jag känner mig alltid pigg och fräsch. Det är ju så det ska vara. Man ska ju inte jobba som fan och sen inte orka ha någon meningsfull fritid.

 

Annars har jag börjat skriva lite på min självbiografi igen. Jag har skrivit lite varje dag de senaste dagarna. Det går långsamt, men allt jag nu vill göra med min självbiografi har jag som mål att bli klar med innan sommaren.

 

 

Det blev en långpromenad idag också. Det kändes lite tuffare att gå varvet i helgen, men jag tar mig ju runt och någon nytta för kroppen gör det väl. Fast just nu känner jag mest att jag har ont i benen.

 

Det blev en runda på 12 km idag.Jag gick det varv som jag har gått hundratlas gånger tidigare. Kanske är det tusentals gånger nu. Jag har tappat räkningen.

 

Rundan idag kändes inte lika bra att gå som den gjorde när jag var ute på en runda för en vecka sedan. Efter 7  km idag så längtade jag hem. Man ville få i sig lite mat och slappa på en ledig lördag. När har gått 7 km så vet man ju att man att man måste orka 5 km till och då tar det emot lite. Fördelen är att jag har gått detta varv så jävla många gånger nu så på något sätt hittar jag metoder som gör att jag fixar det där varvet lätt som en plätt, oavsett om jag har miljoner negtativa tankar i huvudet när jag är ute och promenerar.