I höstas besökte jag BOKMÄSSAN i Göteborg. Jag ville göra ett besök för att se om jag gillade detta. Jag hade aldrig tidigare varit på Bokmässan. Jag visste egentligen ingenting om hur nåt fungerade. Jag tyckte i alla fall om det, men jag köpte inte så mycket böcker. Det var roligt att gå runt och titta på allt och sen ibland sitta ner och lyssna på någon författare som pratade om sin nysskrivna bok.

 

 

 

Den grej som absolut kostade mest pengar av alla upplevelser detta året var träffen med Josefine (Little Jinder), Rebecca och Fiona. Jag skulle som sagt träffa dom på Restaurang Tjoget i Stockholm. Från början var det meningen att även Miriam Bryant skulle vara med på denna middag, men så blev det aldrig. Jag fick aldrig reda på varför hon helt plötsligt inte skulle vara med.

 

När jag fick reda på att Miram inte skulle vara med på middagen så var min kontakt som jag hade på Radiohjälpen väldigt snabb med att säga att jag skulle få mina pengar tillbaka. Förutsättningarna hade ju ändrats. Från början skulle jag ju få träffa fyra artister och nu blev det ju inte så. Radiohjälpen skrev att man har full förståelse för om jag vill ställa in och få pengarna tillbaka. Jag svarade då att jag inte vill ha tillbaka några pengar. Jag är nöjd med att jag får träffa Josefine, Rebecca och Fiona. De är ju ändå tre tjejer som jag ser upp till jättemycket. Klart att jag vill träffa dom liksom. Dessutom går ju pengarna som jag skänker alltid till en bra sak. Jag valde alltså att inte ställa in och ta tillbaka några pengar utan jag ville genomföra denna grej, och så blev det ju också

 

 Jag hade förberett en del grejer innan. Jag hade bokat en limousine som skulle ta mig från hotellet till restaurangen. Detta var inget som ingick i Musikhjälpenauktionen. Jag valde ju själv att åka limousine till restaurangen och då fick jag ju naturligvis stå för den ostnaden också. Jag tyckte att det passade bra för tillfället och jag ville ju maxa min upplevelse när jag nu var i Stockholm och skulle träffa grymt coola tjejer. Varför ska man ta taxi när det finns limo liksom.

När jag kom fram till Restaurang Tjoget och klev ur limon så höll alla  tjejerna på att tappa hakan. Det var tydligen överraskande att jag skulle komma till Tjoget i limo. Dessutom blev det även så att limoföraren också höll på att tappa hakan när hon såg vilka jag skulle träffa. Min överraskning satt ju därför klockrent åt alla håll. Jag hälsade sen på tjejerna och dom fick var sin ros av mig. Jag betalde sen limoföraren vad det kostade, plus dricks som jag tyckte att hon skulle ha.

 

 En dag i april i år så besökte jag Stockholm för att genomföra en shoppingdag med Daniel Frank och Markus Fowler. Dom är killarna bakom den ofattbara livstilssuccen Men With...på Intsgram. MenWith-kontona har miljontals följare över hela världen. Detta var en "Musikhjälpengrej" som jag budade hem under Musikhjälpenveckan 2016. Egentligen trodde jag inte att jag skulle buda hem denna grejen. Under Musikhjälpenveckan så hade jag lagt ett bud på 3000 kr på Men With's auktion. Jag var säker på att någon skulle lägga ett högre bud än så, men det var det ingen som gjorde. Jag fick köpa detta för 3000 kr. Hade någon lagt ett högre bud än mig så hade jag inte budat över.

 

De som ingick i auktionen var en shoppingdag med Daniel och Markus, samt att bli fotograferad i en inköpt outfit som sen skulle visas upp på MenWithstreetstyle på Instagram. Ett konto som i dag har 2,9 miljoner följare.   Den 11 april blev det en tur till Stockholm för lite shopping.  Jag lärde mig mycket om kläder och var man kan hitta riktigt och coola grejer i Stockholm. Sen blev jag också fotograferad i en outfit som vid ett senare tillfälle lades upp på Instagramkontot MenWithstreetstyle.

 

 

 

 

 

 

 

 

Om jag ska tänka tillbaka på detta året så har det varit väldigt blandat. Jag har haft stunder då jag har varit väldigt glad, men sen har den glädjen jag har känt snabbt kunnat förvandlas till att jag blir väldigt ledsen. Jag har under året träffat mycket spännade och roliga människor. Några personer som jag på många sätt beundrar och ser upp till har jag under detta året fått träffa. Dessutom har jag träffat mycket roliga och coola människor som jag sen innan jag träffade dom inte kände eller ens kände till överhuvudtaget. Jag har också stött på personer som jag har hamnat i olika konflikter med. Jag har återigen fått uppleva hur det känns att bli sviken eller få väldigt hård kritik för saker jag väljer att göra, eller inte göra.

 

Jag har under året bränt en hel del pengar på nöjen, men jag har också tjänat bra med pengar. När det gäller pengar "IN" under detta året så kan jag inte vara något annat än nöjd. Det har gått sjukt bra. Sen är ju allting relativt beroende på vad man jämför med. Men om jag utgår från mig själv och hur mycket pengar jag har tjänat andra år så har detta året varit bra.

 

Det känns som detta året har varit en blandning av framgång och motgång. Jag har haft stunder då jag har känt att jag har var högst upp på toppen, men också stunder där jag tycker att jag har varit längst ner i skiten. Året har varit som en jävla berg- och dalbana. Det har gått fort, och det har gått upp och ner och svängt som fan och ibland har man bara fått hänga med på vad som händer. Efteråt har man funderat på vad det var som egentligen hände.

 

Min mamma avled i augusti och begravningen var i september. Min brorsa och hans flickvän fick en liten flicka i oktober och den 3 december åkte jag till Falkenberg eftersom det då vardags dop för lilla Stella. Jag var på konserter som jag egentligen inte hade tänkt att åka på, men det blev så i alla fall. Jag besökte Stockholm 4 gånger och jag varit i Göteborg säkert ett tiotal gånger bara i år. Mycket av allt de där blev för mycket för mig.

 

.Jag gör mina fel och jag har mina svagheter, men de finns också mycket som jag är bra på som jag ser som styrkor.  Mitt liv är inte perfekt och det kommer det aldrig att bli. Jag som person är heller inte perfekt och det är ingen annan heller. Jag är glad för väldigt mycket som jag har i mitt liv, och jag försöker att vara glad över det lilla jag har, istället för att vara ledsen över sånt som jag inte har. Jag vet att jag även i framtiden kommer att bli sviken, känna mig orättvist behadlad och jag kommer med största säkerhet också bli anklagad för saker som jag anser att jag inte har gjort. Jag hoppas ändå just nu att 2018 blir ett roligt och bra år för mig. Ska jag samanfatta 2017 så var det nog ett år som var som en berg- och dalbana för mig.

 

 

 Nu är det bara några få dagar kvar av 2017. Det känns bra att det snart kommer ett nytt år. När det blir ett nytt år så känner jag ofta att jag på ett naturligt sätt kan ändra på väldigt mycket. Sånt som inte har varit bra med 2017 tänker jag att jag borde kunna göra bättre under 2018. Jag känner att jag har gjort massor av fel under detta året. Kanske känns felen extra jobbiga för mig eftersom jag tror att jag har en ganska dålig självkänsla. Samtidigt tror jag att jag lätt kan lära mig av många misstag som jag har gjort. Jag kommer att göra fler misstag även i framtiden, men förhoppningsvis gör jag inte om så många av de misstag som jag känner att jag har gjort i år. Sen tror jag ändå stenhårt på att man måste våga göra fel för att man i slutändan ska lyckas göra rätt. För varje fel som man känner att man gör så lär man sig ju säkert något på det, och när man sen hamnar i en liknade sitution igen där man då vet mer vad som är fel så kommer man ju närmare det där med att göra rätt. Har man gjort massor av fel så har man ju snart inget annat att välja på än det som är rätt. Om man lär sig av misstagen och inte gör om dom, då blir det ju logiskt sett rätt i slutändan. Det gäller bara att våga göra fel. 

 

 Jag har haft en ganska jobbig höst och vinter. Jag kände under hösten att jag hade grejat för mycket och gjort för mycket saker under våren och sommaren. Dessutom avled mamma i slutet av sommaren och det hade nog en väldigt stor betydelse för att jag sen under hösten mådde väldigt dåligt. När jag kände mig som mest nere och ledsen så ångrade jag att jag inte hade gjort som jag sa redan i våras att jag skulle göra. Jag hade ju sagt till mig själv att jag skulle "tagga" ner under sommaren, men det var något som inte hände. Jag bara blåste på och sen hände ju det som jag vet alltid händer, kroppen säger ifrån och sen orkar man bara inte mer. 

 

Under denna vintern har jag varit mycket sjuk. Det började med något som bara trodde var en liten förkylning. Jag hade lite ont i halsen också, men jag tänkte hela tiden att detta snart går över som det typ alltid gör. Det är ju liksom inget konstigt med att man känner sig lite förkyld, hostig och får ont i halsen i november eller december. Men detta släppte inte. När jag sen kände att jag i samband med hostan också fick svårt och andas då blev jag på allvar rädd. Nu har det ju visat sig att det inte var så farligt, men det var ändå väldigt obehagligt när man typ känner att man inte får luft så fort man börjar hosta. Nu känner mig väldigt mycket bättre. Jag kan få nån hostattack ibland och då kan jag känna av att jag får problem att andas. Men allt är väldigt mycket bättre och det känns ju som detta med hostan och problemen med att andas kommer att släppa. Det är ju också vad alla läkare som ajg har pratat med har sagt att det ska göra.

 

Man får väl se vad 2018 blir för ett år. Jag har inte så mycket planerat just nu. Det känns skönt. Jag har tänkt att jag till nästa år i alla fall ska börja titta på vad de finns för möjligheter att faktiskt få gjort sånt som jag mest går runt och tänker på att jag vill göra. Jag har redan nu satt upp lite olika delmål med min ekonomi. De finns lite olika grejer som jag redan nu tänker att jag vill spara ihop pengar till. Jag kan se att jag lätt ska kunna fixa alla de mål jag har med min ekonomi nästa år. Dessutom har jag ju under de senaste två veckorna bränt över 50 000 kr. Om jag nu klarar av att bränna så mycket av mina sparpengar på så kort tid, då borde jag ju logist sett kunna vända på "steken" och spara ihop en hel del pengar igen.

 

Annars får man väl se lite vad 2018 har att erbjuda mig. Eller ska man säga: Vad har jag att erbjuda 2018? Jag hoppas som sagt att jag har lärt mig mycket av alla de fel jag har gjort under detta året. Jag hoppas att jag mår betydligt bättre under 2018 än vad jag har gjort under 2017. Jag hoppas att jag om ett år kan se tillbaka på 2018 och säga att det har varit ett roligt år. Jag kan säga redan nu att det kommer att bli ett spännade år, men jag vet inte hur det kommer att bli för mig. Jag har mina problem, styrkor och svagheter. Jag får jag göra vad jag kan för att 2018 ska bli ett bra och roligt år för mig.