Från början var det tänkt att jag skulle ta mig upp till Stockholm idag för att se Rebecca & Fionas gig på "Grönan" Ikväll, men jag valde att inte bry mig denna gången. Jag vill inte tillräckligt mycket och dessutom har jag ju besökt Stockholm 4 gånger bara i år. 

 

Sen hade det ju varit fett coolt att få se ett gig med Rebecca & Fiona, men denna gången blir det inget för mig. Jag får nöja mig med den partykväll och natt som jag hade med tjejerna i maj. Dessutom såg jag ju Josefine Jinders gig på "Grönan" i Augusti i år. Man får vara nöjd så liksom.

 

 

Bara tre dagar med jobb denna veckan. Så var det förra veckan också. Det känns bra att bara ha mjukstartat med jobb efter allt som har varit jobbigt den senaste tiden. Nästa vecka ska jag börja jobba för fullt igen.

 

 

 

 

 

 

Ny vecka har det blivit och livet för mig har väl återgått till det normala. Jag jobbar på igen och jag grejar med mina vardagliga saker. Jag har planer på grejer som jag förhoppningsvis kommer att göra längre fram år. Livet måste ju gå vidare. Åven om jag fortfarande känner stor sorg och saknar mamma.

 

Det var ju bra att jag fick gjort allt så snabbt. Mammas lägenhet kom jag ur på 11 dagar. Förra veckan genomfördes begravningen och jag har också hunnit titta på gravsten och haft ett möte med han som ska göra bouppteckningen. Jag har också kommit ganska bra iordningen igen här hemma hos mig. Mycket av alla dom lådor som jag ett tag hade överallt i min lägnehet har jag fått ner i min källare. En hel del grejer som var mammas har jag börjat använda själv. Jag har liksom bättre ordning nu än för ca två veckor sedan. Då hade jag grejer överallt och det såg ut som jag skulle flytta ifrån min lägenhet.

 

Jag har också kontaktat en person som på olika sätt stod mamma väldigt nära.  Denna person sa att det var ok att jag hörde av mig till henne. Jag tänker att det skulle kunna vara bra att prata om vissa saker med denna personen, men samtidigt så känner jag att jag vill ta det lite lugnt nu i början. Jag känner inte personen som mamma stod väldigt nära och som jag nu har valt att kontakta. Dessutom hade väl denna person lite som jobb att ta hand om mamma. Hennes jobb är ju nu inte tat ta hand om mig, och det känner jag att jag måste var av'äl medveten om.  Desutom har jag genom åren bearbetat ganska mycket. Jag känner mig rätt färdigt med många saker som nu är historia. Ska jag nu ta upp mycket igen, då kanske det bara blir jobbigt. Jag vet inte om syftet heller riktigt är att jag ska få reda på saker om mamma och kanske få hennes perspektiv, genom den här personen som jag nu har valt att kontakta, Jag känner just nu att jag bara vill ta kontakta och prata förutsättningslöst med någon som jag vet stod väldigt nära mamma och som mamma hade väldigt stort förtroende för. Sen får man se vad dessa samtal leder till. Jag vet inte om detta är bra eller dåligt för mig. Jag tror mig ändå veta väldigt mycket, och vissa saker kanske man inte vill veta eller bara tycker är jobbigt att ta upp. Eller så är det så att det kan vara bra att prata mycket med denna personen. Jag kanske kan få reda på mycket som känns bra, samtidigt som jag själv kan få prata med en person om vissa händelser som jag genom åren har tyckt varit väldigt jobbiga och som jag är övertygad om att denna person vet nästan lika mycket om som jag själv vet. Kanske har jag hittat någon nu som jag kan prata med om saker som jag på tok för länge har  hållit inom mig. Jag valde länge att inte prata för jag har bara upplevt att ingen har trott på mig eller har velat lyssna på mig.

 

Jag får se som sagt hur allt blir med detta, men jag tog kontakt igår med denna personen och vi bestämde att vi skulle höras på torsdag eller fredag igen. Jag går då in ett samtal helt utan förväntningar. Det handlar bara om att prata förutsättningslöst just nu.

 

 

En dag kvar av arbete och sen är man ledig igen. Jag var ju ledig i över 5 veckor, och sen jobbar jag tre dagar för att sen bli ledig igen. Det känns ju nice.

 

Annat som känns bra är att de affärer jag håller på gå bra. Jag har saker på gång som jag ska göra. En del grejer känns lite tokiga och andra grejer känns helt normala för mig, men kanske helt tokiga för någon annan. Sen har man ju allt de vardagliga att greja med som man gör typ varje dag.

 

 

 

När det gäller bouppteckning så var det inget som för mig direkt kom som någon överraskning. Mamma hade kort innan hon avled sålt lite fonder som hon hade lyckats tjäna en del pengar på. Det var väl det enda som egentligen var intressant med bouppteckningen. Det kommer väl att bli lite pengar kvar efter att begravningsbyrån har fått betalt för det arbete dom gör och har gjort. När det gäller mammas räkningar så är i princip allt betalat och uppsagt i detta nu. Mammas deklaration kommer jag att få till hem till mig nästa år och den eventuella skatt som ska betalas in kommer jag ju då att fixa. Den grejen ligger på mig, men det är inga märkvärdigheter med mammas deklaration. Pengar kommer att finnas kvar efter allt detta och dom går ju oavkortat till mig, men jag bryr mig inte så mycket om det. Jag är bara intresserad av att få allt betalt som ska betalas. Det bästa hade ju varit om mamma hade fått leva och haft sina pengar. För mig spelar det ingen roll vad jag får ärva efter mamma när det gäller pengar. Jag har det ju bra ändå, och dom pengar som nu bli kvar och som jag får ärva kommer inte att förändra mitt liv på något sätt. Jag får lite extrapengar, men men...

 

Det känns ganska bra nu i alla fall. Jag har börjat jobba med busskörningen igen. Mycket av allt som jag ska få gjort som har med min mammas bortgång att göra är redan klart. Jag väntar nu mest på att precis ALLT ska bli klart, och innan det har blivit november så har jag i princip bara mammas deklaration kvar att ta i, men det är ju inte frågan om något arbete med den. Så i princip så är ju allt klart inom den närmaste månaden. Det känns bra.

 

 

Jag kände direkt när jag vaknade i morse att den vanliga vardagen nu var tillbaka. Jag har redan börjat komma in i det där tänket: Jag vill hinna det och det innan det är dags att ta sig till jobbet. Man får upp lite högre tempo när det gäller att göra sina vardagliga saker, och jag tror också att jag får mer gjort. Jag känner ju varje jobbdag att jag vill få mer saker gjorda än att bara avverka en arbetsdag. 

Nu är man alltså igång igen, men det är skönt att man mjukstartar med jobbet de första två veckorna. 

Musiken som jag till stora delar hade valt själv kändes helt rätt. Som inledning spelades: I den stora sorgens famn. Sen fortsatte det med Fields of gold och några psalmer. Innan kistan skulle bäras ut spelade man också: Som en bro över mörka vatten och Time to say goodbay.

 

Man känner sig fortfarande lite tom. Jag har också ganska mycket att göra även om jag känner att jag fick betydligt mindre att göra när jag i förra veckan blev klar i mammas lägenhet. Det är skönt att inte behöva tänka på den nu i alla fall.

 

Jag börjar få ordning på alla mammas saker. Jag packade ju ner mycket i lådor förra veckan och tog hem till mig. Jag slängde väldigt lite när jag var i Uddevalla för att tömma och städa hennes lägenhet. Jag ville sitta hemma i lugn och ro och gå igenom alla lådor först innan jag bestämmer mig för vad jag ska göra med alla saker som helt plötsligt bara blev mitt från en dag till en annan. Jag tar detta steg för steg. Jag har lyckats få ner en hel del saker i min källare. Andra saker har jag redan nu börjat använda. Jag har gått igenom allt och jag vet vad jag mer vill få gjort. Jag vet vad jag ska göra med resten av alla saker som just nu bara ligger i någon låda i min lägenhet.  En del saker ska jag försöka sälja och lite av sånt jag har hittat när jag har gått igenom alla lådor ska jag slänga. Lite har jag väl också redan börjat att kasta. Lite saker har jag också gett bort till släktingar.

 

De finns annars mycket som jag vill behålla själv. Mamma sparade väldigt mycket och slängde väldigt lite. Jag vill har respekt för det där och inte bara kasta hur mycket som helst av hennes saker när nu inte mamma var en sådan person som bara slängde saker som hon kanske inte behövde. Jag gillar själv inte att kasta hur mycket saker som helst heller. Dessutom vill jag ju inte ångra mig sen om jag nu råkar slänga något som jag sen tänker att jag ville haft eller borde ha sparat.

 

 Nu är det snart dags för mammas begravning. Steg för steg får man ta sig igenom den dagen. Jag har gjort vad jag kan för att det ska bli en fin begravning. Jag känner att jag inte kan göra så mycket mer än vad jag har gjort av förberedelser inför begravningen. Jag känner därför en stor inre frid och behöver sen inte tänka att jag borde ha gjort så mycket på något annat sätt. Jag har gjort precis allt jag har kunnat för att allt ska bli så bra som möjligt. Mer kan jag inte göra.

 

 

 

 

 

 

 

Nu är jag nog snart färdig med mammas lägenhet. Imorgon ska jag åka och städa den. Det blir det sista med lägenheten och sen behöver jag inte tänka på den mer.

 

Idag träffade jag prästen. Vi satt hemma hos min moster och pratade lite om min mamma. Vi bestämde vad som skulle spelas för musik  på begravningen osv.. Kurt heter prästen och han verkar bra. Mötet gick bra. Jag var lite nervös innan, men när jag väl träffade Kurt så kändes det bara bra.

 

 

 

 

 

 

 

 

Men man känner hur tiden går och jag kan inte välja att bara strunta i vissa saker för att jag inte känner för att ta tag i dom. Jag har inget annat val än att bara göra vad jag måste göra. Vissa saker måste jag fixa, och jag kan inte lasta över dom på någon annan. I slutändan är det jag själv, och bara jag ensam som måste se till att sånt som ska fixas blir fixat. Detta är så jobbigt, och vissa fall också ganska frustrerande.

 

Men det var skönt den second hand butik som jag ringde igår, redan idag kom och hämtade några av mammas möbler. Det var en second hand butik som mamma jobbade på ett tag och det var ju pga av att hon har jobbat där som det gick så fort att få bort dom möbler som jag själv inte känner att jag vill ta hem till mig. Där blev ett av alla bekymmer lösta igen, och undan för undan så fixar jag det ena och det andra.