Tankar om DANNEBLOGGEN!

Jag sitter här och funderar lite kring min Danneblogg. Vad fick mig att börja och varför har jag bara fortsatt?
 
Blogga provade jag på lite till och från uner åren 2006- 2008. Jag började skriva inlägg, men gav upp nästan direkt. Detta är inget jag vill hålla på med tänkte jag. Jag slutade, provade att börja igen, men slutade. Jag tog bort den ena påbörjade bloggen efter det andra, men sen i slutet av 2007 så började jag ändå tänka att detta är kanske något jag ändå vill hålla på med.
 
Jag hade sedan en tid tillbaka börjat att promenara ganska mycket. Jag gick sjukt långa rundor varje gång jag var ute. Det kunde bli 3-4 gånger i veckan. Under mina promenader lyssnade jag på radio. Jag hörde intevjuer med andra som höll på med att blogga. De handlade om bloggare som redan var skitstora. Stora om man ser till antalet läsare. Mycket större än vad jag någonsin har varit eller kommer att bli.Jag inspirerarades och taggades på något sätt av dom som pratade om sina bloggar i radio. Under mina många promenader så växte det fram ideêr på olika blogginlägg. Jag tänkte: Jag gör ju alltid något på dagarna, blogga om det och kör liksom. Blogga är ju fritt fram för vem som helst att hålla på med. Man får ju träna på att skriva vilket jag absolut behöver. Jag kan ha jättesvårt ibland för hur jag ska formulera en viss mening, eller bara veta om ett ord ska stavas ihop eller isär. Men man lär sig med tiden och jag har nog bättre på att skriva och formulera mig idag än vad jag var innan jag startade min blogg. Det märks inte minst när jag måste skicka något viktigt mail som jag vill få ganska välformulerat så att det inte ska bli några missförstånd av den som läser det jag har skrivit. Den typen av texter sitter klockrent och jag blir dessutom ännu bättre på att skriva dessa mail hela tiden. Bloggen har gjort nytta när det gäller sånt också.
 
Jag hade till från startad en blogg och sen lagt ner den. Men inför det nya året 2008 så sa jag till mig själv att jag skulle starta en blogg som jag inte ska lägga ner förrän tidigast 2009. Det fick bli mitt nyårslöfte den gången. Jag tänkte att jag måste ge det en chans en längre tid. Det är väl ganska självklart att det känns lite tråkigt i början för man har ju liksom inte kommit igång på något sätt med skrivandet. Dessutom tar det ju tid att få en blogg inarbetad. Men börjar man blogga och sen bara lägger ner för att det är tråkigt eller för att den inte är inarbetad då kommer man ju heller aldrig att komma till punkten där man tycker det är roligt, och man får heller inte bloggen inarbetad.
 
Jag gav det en chans och även om jag under 2008 inte kände att blogga var så roligt så ville jag försöka hålla mitt nyårslöfte i alla fall. Jag bloggade väldigt mycket om hur jag mådde. Tyvärr mådde jag inte så bra då. Jag tror att jag 2008 var på den sk botten. Jag har nog inte mått sämre varken för eller senare. 
 
 När jag hade bloggat i typ 8 månader, det året 2008, då kände jag att det fick vara nog. Jag ville inte blogga mer om allt. Under flera månader hade jag bara ältat en massa skit och haft på mig "offerkoftan" Jag skrev ett inlägg ungfär i september 2008 att jag slutar blogga. Jag förklarade det med att jag bara känner mig ledsen och jag mår inte bra. Jag tänkte då att jag kommer inte att må bättre för att jag sitter skriver om alla känslor. Sen slutade jag blogga ännu en gång.
 
Det gick en tid. Jag hade slutat blogga och jag började må bättre. Jag hade slutat älta och jag tänkte inte så mycket på sånt som hade varit. Dessutom hade man ju fullt upp med jobb och andra grejer så tiden att fundera och tänka på något annat än vad jag gjorde fanns liksom inte. När jag verkligen hade tid att tänka det var när jag var ute på mina promenader och jag började fundera på om jag inte ska göra ett nytt försök med bloggandet. Att jag la ner min blogg berodde ju egentligen inte på att jag inte ville blogga. Det berodde ju på att jag inte mådde bra och när jag skrev om hur jag mådde så upplevde jag att jag bara mådde sämre. Alltså får man ju skriva om något annat. Jag får börja skriva om sånt som jag mår bra av, eller i alla fall får mig att må bättre. I decmber 2008 började jag om igen med en helt ny blogg. Bort med den gamla och in med en ny liksom. Jag började då skriva om hur jag ska göra för att må bättre och bättre. Jag ville hitta den där känslan av att livet bara känns jävligt bra, utan att man tänker på det.
 
I det första inlägget skrev jag:
De fanns så mycket på min förra blogg som jag bara vill glömma. Gamla minnen och skit, så jag börjar om. Välkommen till min nya blogg.
 
(Bilden som jag hade i mitt första inlägg var den här:)
 
Detta första inlägg har nu legat på denna blogg sedan i december 2008. Jag har inte slutat att blogga än. Jag har bara fortsatt och att blogga är nu bland det roligaste jag vet att hålla på med. På den roliga känslan  kan man fortsätta i många år till. Jag komner nog att blogga så länge jag tycker att detta är kul, eller till att min kropp inte klarar av att blogga. Den dagen kommer ju någon dag, men fram till dess ska jag bara ha roligt med min Danneblogg.
 
 
 
 
 Idag bloggar jag bara för att jag tycker att det är roligt. Det finns verkligen ingen annan orsak. Jag har genom åren haft många principer med mitt bloggande. Vissa saker bloggar jag verkligen inte om. Det är bra att jag har satt upp sådana sk regler för mig själv. Jag vill skriva och visa saker på min blogg som jag på sikt kan stå för över tid. Jag bloggar om saker som jag är intresserad av. Jag bryr mig aldrig om vad dom som läser min blogg gillar att läsa om. Allt bloggande gör jag för min egen skull och jag bestämmer själv vad jag vill skriva om.
 
Jag kommer aldrig att bry mig om hur många följare jag har och jag håller aldrig på med några av mina sociala medier för att jag vill tjäna pengar. Att få massor av följare och kunna leva på detta är jag inte intresserad av, och har aldrig varit. Det viktiga för mig är att jag tycker att det är roligt att blogga.  Det finns ingen annat som driver mig i detta. Tycker jag bara att detta är roligt så får jag den bästa upplevelsen av dettt, oavsett vad jag får ut det. 
 
Dannebloggen har väl egentligen inte förändrat mitt liv på något sätt. Genom bloggen har jag bara hittat en naturlig väg att stanna upp och tänka efter mer. Jag hinner tänka efter på saker som sen får mig att fatta mer rätt beslut. Beslut som hjälper mig att kunna leva det liv som jag faktiskt vill leva. Bloggandet är ju en del av mitt liv, mitt enda liv.



Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE