T2 APAC
T2 APAC
T2 APAC
T2 APAC
T2 APAC
Tidigt ute
Jag har varit ute på en löprunda idag också. Det blev 10 km och nu har jag avverkat 3 mil på 3 dagar. Jag var ute ganska tidigt i morse. Det känns bra att springa när man samtidigt har vetskapen om att man är helt ledig. Man känner liksom ingen stress när man är ute på varvet. Dessutom är man ju inte trött i kroppen på samma sätt. Man har ju liksom inte jobbat sig trött i alla fall.
Löpningen kändes mycket bättre idag än vad den gjorde igår. Fast jag skulle vilja orka med lite bättre, men någon jävla dag kommer jag väl att känna att "löpsteget" känns bra. Blir det inte så, då får jag vara nöjd över att jag ändå tar mig ut och rör på mig.
Jag vill inte bli för bekväm. Jag vill bara ta mig ut. Jag har lite ont i mina ben och jag kan väl med gott samvete strunta i löpningen lite mer än vad jag har tänkt göra i augusti, men jag vill köra på.
Hoppas jag kan få känna någon häftig känsla i kroppen snart, som ett resultat av flera mil löpning i veckan.
Har jag tänkt för mycket på andra?
Jag har haft en tanke ett tag i mitt huvud som jag har haft svårt att släppa. Jag vet att jag många gånger har sagt att man inte ska glömma att ta hand om sig själv och se til så att man mår bra.
"Don't forget to love your self".
Det där är ändå något som jag aldrig vill glömma. Jag får aldrig glömma bort mig själv och att vara rädd om mig.
Men den senaste tiden har jag tänkt på att jag har känt mig ganska trött och det kan också vara så att jag blir trött lite väl fort ibland. Jag kan känna att jag borde ha mer kraft och energi i kroppen. Jag har ju inte så överdrivet mycket att göra även om jag ibland kan känna att det vore skönt att ha mindre att göra. Jag vill ha mindre att göra så jag kan få mer tid för att ta hand om mig själv och vara rädd om mig.
Kanske har jag under en ganska lång tid nu tänkt för mycket på andra och för lite på mig själv. Är det därför att jag ofta känner mig så trött? Jag kanske har ställt upp för andra lite väl mycket och glömt av mig själv. Fast det är ändå så att sånt som jag har gjort för andra har jag ändå velat göra. Jag har lärt mig att om jag inte vill, tex ställa upp och hjälpa någon med nåt så ska jag säga nej. Det gör jag också, och jag har inga problem med att säga nej till saker jag inte vill ställa uppp på. Jag säger nej för att jag inte vill och jag tycker då inte alls att det är helt fel att i ett sånt läge bara bry mig om mig själv och ta på allvar vad jag faktsikt vill.
Men jag kanske måste börja tänka på att även säga nej till saker som jag kanske ändå vill göra för andra. Jag behöver ju inet säga nej till allt, men till mer än vad jag den senaste tiden har gjort. Jag glömmer lätt mig själv när jag vill hjälpa andra på något sätt. Ibland är det bara så att jag bara vill vara snäll. Det är inte fel att hjälpa andra med saker. Allt för "ego-människa" vill jag inte vara. Men jag vill ibland lite för mycket och sen glöömer jag helt bort mig själv och vad jag faktiskt orkar med att göra. Ibland vill hjärnan mer än vad övriga kroppen tål och jag tror att jag måste börja tänka på det mer än vad jag under en period nu har gjort.
Slutsats: Jag får börja tänka mer på mig själv och bry mig mindre om andra, även om jag aldrig fär sluta bry mig, varken om mig själv eller andra.
Håkan Hellström - Pärlor
För hård mot mig själv.
Jag har den senaste tiden känt mig så dålig på nåt sätt. Jag har misslyckats med massor av saker och jag tycker att jag har varit dålig på att planera in saker. Jag tänker liksom: Det löser sig, jag behöver inte bry mig. Ok, jag klarade inte detta denna gången, men nästan gång kan jag säkert fixa det, plus att jag försöker kompensera mitt misslyckande vid ett senare tillfälle. Sen kommer man på att man inte lyckades med det heller. Jag försöker verkligen att lyckas med saker, men det känns som jag bara misslyckas, antingen till viss del eller med typ allt.
Samtidigt som jag känner mig dålig och misslyckad just nu så känns det fel av mig att tycka att jag bara misslyckas med allt. Detta året har ju varit ett helt galet år på ett sätt. Jag har gjort massor av saker som jag bara tidigare kunde drömma om att jag skulle få göra. Vad jag än misslyckas eller lyckas med framöver så kommer jag ändå i slutet av detta året var nöjd med 2017. Ändå känner jag mig så dålig för att det känns som jag just nu inte klarar nånting. Jag gör inte saker på ett bra sätt, men jag gör massor av saker, fast på ett sjukt dåligt sätt. Det känns så i alla fall. Det känns som att jag gör saker i fel ordning. Typ "handlar" först och tänker sen.
Kanske är jag bara för hård mot mig själv. Jag borde väl bara släppa på kraven jag har och köra på med mitt grejande. Jag måste inse att livet inte handlar om att göra allt så jäkla bra. Det viktiga tycker ju jag är att jag mår bra. Prestationsångesten kanske finns inom mig, fast jag vill inte erkänna det. Jag känner kraven vilket i sin tur gör att jag känner pressen och när jag sen misslyckas så känner jag mig dålig. Jag har ju också känt mig väldigt trött den senaste tiden. På nåt sätt hänger väl det ihop med kraven och pressen jag känner. Senast i dag kände jag mig skittrött och då såg det typ ut så här:
Jag känner inga krav eller press från andra. Det är bara att jag har vissa krav på mig själv, och kanske är dom orimligt höga. Jag känner mig misslyckad och det känns som jag misslyckas med allt, fast jag innerst inne vet att jag inte är så. Dessutom får jag ju ofta höra från andra personer att jag är hur bra som helst. Ändå känner jag som jag gör. Det är jobbigt att ijag inte kan komma ur det där.
Sen är det väl så här: Om man grejar med väldigt många saker så kommer man aldrig att lyckas med allt. Om man inte grejar med något då kommer man heller aldrig att lyckas med något. Ur allt grejande med att försöka fixa saker så lyckas man ju med något. Men det där något hade man aldrig lyckats med om man inte hade haft saker som man misslyckas med också. När jag tänker så då känner jag att jag släpper på kraven och den perss jag känner från mig själv. Sen sägs det ju att misstgen man gör är till för att man ska lära sig nånting av dom. Egenligen kan jag bara dra slutsatsen att jag nog ofta är för hård mot mig själv. Men jag vill ju bara känna att jag vill göra det jag gör bra, och inte dåligt.
Tisdag 2017 08 01
Jag började denna dagen med ännu en löprunda. Det blev 10 km igen, fast jag orkade inte riktigt springa hela vägen. Jag var ganska slut redan efter 5 km så jag fick kämpa under större delen av den andra halvan av varvet. Varvet som hag springer är väl egentligen 12 km, men i två dagar nu har jag bara valt att försöka springa 10 km och sen går resten av biten.
Det gör inte så mycket att löpningen kanske inte känns hur bra som helst. Det viktiga är ändå att jag kommer ut och springer. Jag vill göra detta mycket under min semester, oavsett hur det känns med löpsteget.
Annars har jag inte gjort så mycket idag och jag ska väl inte göra så mycket under eftermiddagen och kvällen heller. Det blir mest vila och ta det lugnt. Som jag skrev igår (eller när det nu var ) så håller jag ju på att försöka dra i lite extra pengar. Det gick först inte så bra, men nu när jag kollade lite så har det blivit lite fart min försäljningen (eller vad jag nu ska kalla det jag håller på med). Det kanske blir mycket extrapengar in när jag väl har gerjat klart. Man kan ju alltid hoppas i alla fall. Jag behöver dra in lite mer pengar för att jag lättare ska kunna hålla min planerade budget denna månaden.
Ha en trevlig dag!
Jag är ledsen för att jag inte maxa.
Jag har väl hämtat mig lite från helgens grejer. Jag har bearbetat tankar som fan under helgen och idag. Tankar som typ bara handlar om Håkan Hellström. Han finns just nu nånstans inne i mitt hjärta. Innan denna helgen har jag vetat vem han är. Jag har gillat hans musik och jag har alltid tyckt att han är grym, men mycket mer än så har jag inte känt eller tänkt kring Håkan Hellström.
Men nu framkallar han känslor hos mig som har satt sig i hjärtat. Jag går inte runt och är kär i honom. Den känslan kommer inte, och kommer heller aldrig att framkallas. Jag blir liksom inte kär i en man. Men sen i lördags har jag känt känslor som: Glädje, lycka, sorg, ilska, vemod och total tomhet. Håkan Hellström har också framkallat tårar hos mig. Tårar som jag inte har kunnat hålla tillbaka. Jag har inte velat göra det heller. Jag vill känna vad jag känner, och få ut den känslan. Jag gillar att vara nära mina känslor och jag vill aldrig streta emot med vad jag faktiskt känner. Jag vill som sagt få ut mina känslor och inte bara bära allt inom mig. På ett sätt gillar jag att Håkan har framkallat så mycket känslor hos mig, men på ett annat sätt känns det jobbigt att så mycket känslor bara kom fram efter bara några timmar under en lördagkväll. Känslorna tar ju också lätt över ens liv. När man sen känner tomheten smyga sig på, då blir det extra jobbigt och jag vet nog aldrig hur jag ska hantera den där känslan av tomhet. Den får ju komma ut, men vart ska jag själv ta vägen?
Jag kommer säkert att inom några dagar släppa allt och sen är jag tillbaka vid den punkten där jag bara gillar Håkans musik och tycker att han är grym. Kanske finns det något mer jag kommer att bära med mig som jag inte har haft inom mig tidigare när det gäller Håkan Hellström, men jag kommer att komma ur alla enorma känslor som den mannen framkallde hos mig under dom där magiska timmarna på Ullvevi i lördags..... och fram till en dag som jag fortfarande inte vet när.
Jag är glad över vad jag fick uppleva på Ullevi i lördags, men samtidigt är jag ledsen på mig själv att jag inte "maxade" grejen. Hade jag valt att maxa denna grejen för min egen del, då är jag övertygad om att denna konsert hade blivit något som hade hamnat på min "lista" över de 5-10 sjukaste grejer jag gjort i hela mitt liv. Håkan Hellström bjöd ju på sig själv. Han visade en enorm energi på scenen som jag aldrig har sett maken till. Jag hade velat stå där nere på "planen" på Ullevi, nära scenen istället för att sitta på läktaren. Att jag satt på läktaren betyder inte att jag inte gillade vad jag hörde och fick se, men detta blev inte den där galna grejen av det som jag nu fattar att jag verkligen hade velat att det skulle bli.
Att "maxa" min egen upplevelse tror jag hade inneburit att jag typ hade åkte ner till Göteborg under natten mellan fredag och lördag. Jag hade smygit runt i närheten av Ullevi mitt i natten och sen när klockan slår 07:00 så hade jag ställt mig i den där kön som innbär att man hade kommit in på planen 17:00 och haft en ståplats nära scenen. Kanske så nära så att jag rent fysiskt hade kunnat nudda vid Håkan Hellström med mina händer. Allt detta hade väl gjort att jag typ hade fått kramp i ben, ont i min rygg och blivit helt utmattad, eller nåt likande. Men vad som än hade hänt med mig rent fysiskt så hade det varit värt varenda smärta i kroppen för jag hade fått den där maxade upplevelsen av Håkan Hellström som hade varit så jävla grym att få känna. Jag ångrar så att jag inte ställde mig utanför Ullevi och köade i 10 timmar och sen väntade inne på Ullevi i ytterliggare 4 -5 timmar. (Jag tror att reglerna är så att man inte får ställa sig för att köa innan klockan 07:00 samma dag som något ska äga rum på Ullevi , men jag hade ju kunnat uppehålla mig i närheten mitt i natten och laddat upp mer innan liksom.) Jag är så arg på mig själv att jag kunde tro att det var bättre för mig att ha en sittplatsbiljett och slippa bry mig om att åka till Göteborg för att köa till en bra plats. Jag känner mig så dum i huvudet att jag inte fattade bättre. Det hade varit värt att köa skiten ur sig!!!
Sen var det ju också så att jag bestämde mig för att jag skulle åka och se detta typ bara några dagar innan själva konserten på Ullevi. När jag hade bestämt mig då köpte jag biljetten. Jag hittade både ståplats och sittplatsbiljetter på Tradera, men jag valde att köpa sittplats. Jag var liksom inte förberedd på att maxa denna upplevesle. Som jag tänker nu så skulle jag ju ha köpt min biljett (ståplats) under hösten förra året, då biljetterna släpptes. Sen hade man undan för undan blivit mer pepp och tagg för att få se Håkan Hellström på Ullevi. Jag hade liksom pumpat upp mig själv på ett annat sätt under flera månader. Nu var hela grejen för nära inpå, och för en maxad upplevlse så av detta så kanske jag hade behövt ladda in i typ 1000%
Jag är övertygad om att jag hade fått en mer maxad upplevelse av konserten med Håkan Hellström om jag hade köpt en ståplatsbiljett och köat i 10 timmar utanför för att sen på karmpaktiga ben försöka springa in på planen för att komma så långt fram som möjligt. Nu fick jag snällt sitta på läktaren och se folk komma in på Ullevi för att glada som fan springa fram mot scenen för att få en så bra plats som det bara var möjligt.
Jag ville så gärna var en av dom som stod typ så nära scenen det bar hade varit möjligt. Jag hade velat stå där i något som säkert skulle kännas som om man befann sig i en "kokande gryta". Jag hade velat stå där med mina känslor och bara: Sjunga, skrika, gråta och känna fullständig lycka över att jag maxar min upplevelse av Håkan Hellström på Ullevi 2017. Jag är ledsen nu över att jag inte gjorde det, och jag kan just nu inte släppa det, fast jag känner att jag måste.
Sen måste jag ju ändå säga att min kväll på Ullevi var inte misslyckad. Jag njöt av vad jag upplevde och jag kände trots allt att detta är en av dom bästa konserter som jag någonsin har varit på. Det är ju ändå lite sjukt. Jag maxar inte upplevelsen, men ändå kunde jag känna så mycket av allt jag fick uppleva inne på Ullevi. Det går inte att beskriva med ord hur bra Håkan Hellström egentligen är. Man måste uppleva honom för att förstå Håkan Helltsröms storhet, och jag är glad att jag var på plats och fick uppleva något utöver det vanliga. Även om min upplevelse av Håkan Hellström inte blev maxad så var jag ju på plats där som ett stycke svensk musikhistoria skrivs, och det är ju väldigt fint det också.
Enligt vad Håkan Hellström själv nu har sagt så ska han ju vara borta från scenen under ett par år fraöver. Han skrev i alla fall några rader om det tidigare idag. Han gjorde väl något uttalande om det under förra veckan också om jag minns rätt. Som jag själv känner kring det så känns det tufft at veta det. Jag hade velat att han på Ullevi skulle säga att vi ses nästa år igen. Då hade jag nog redan nu bestämt mig för att jag ska försöka maxa den konserten, men nu är det några år som gäller innan han kanske kommer tillbaka på scenen. Jag vet inte hur jag tänker eller känner då. Jag hoppas inte att det är över med Håkan Hellström min del. Kanske förblir detta med Ullvi i lördags min första, men också sista riktiga upplevelse av denna fantastiska man. Håkan själv har ju genom sin musik lovat att det aldrig kommer att vara över för honom.
31 juli och vecka 31
Då var det måndag igen och det har bara så skönt att ha senster och inte behöva bry sig om vad klockan är. Jag har väl inte så mycket planer för denna veckan. Jag hoppas det blir en bra vecka och det får gärna bli några varma och heta sommardagar. Jag har ju semester, fast förra veckan fick jag en förfrågan om jag kunde tänka mig att jobba under denna veckan också, alltså på mn semester. Jag tackade vänligt nej. Jag har ju väntat länge på att få min semester. Jag har varit trött i flera veckor på att jobba. När jag nu äntligen har min semester (som jag sen länge har ställt in mig på att jag ska få nu) då vill jag ju inte jobba en enda dag mer under själva semestern. Hade jag valt att jobba då hade jag ju valt att strunta helt i vad jag känner och vill.
Jag har varit ute på en löprunda idag. Kändes lite som jag sprang i sömnen. Jag var ganska trött. Jag sov dåligt i natt, men återigen. Jag har ju som sagt semester så jag kan ju tex köra en löprunda i lugn och ro. Jag behöver inte tänka på att jag ska hinna med det ena och det andra för att jag sen ska hinna jobba. Löprundan gick väl inte jättebra, men 10 km avverkade jag och nu är jag nöjd med det.
BILDER FRÅN MIN INSTAGRAM.
Håkan Hellström
Söndag (2017 07 30)
Full fart har det varit för mig hela denna dagen. Jag har grejet med saker som jag i slutändan ska försöka tjäna lite extra pengar på. Det går inte så bra. I bästa fall så tjänar jag väl några hundralappar och då behöver man ju inte bry sig överdrivet mycket.
Jag tog ett "break i allt grejande och gick till "Kopparn" och käka lite gott. Sen tillbaka hem för mera röj så nu har jag fått lite ont i ryggen. Jag har gjort några tunga lyft idag och då kommer känningen i ryggen direkt på mig. När jag får känningen då taggar jag ner. När kroppen ger ifrån sig en signal av något slag då då måste jag stanna upp lite. Av erfarenhet vet jag att man ska ta kroppens signaler på allvar.
Nu ska jag gå och handla lite. Jag har verkligen ingen mat alls hemma. Semesterlunken är redan igång verkar det som. Man slarvar med vardagligt skit och när man väljer att göra något så kostar det nästan alltid pengar, eller har jag fel när jag säger så?
Ha en trevlig kväll!
.
Han visar sin storhet på Ullevi.
Jag har varit i Göteborg och sett Håkan Hellström på Ullevi (lördag 29/7). Jag kan egentligen inte beskriva med ord hur bra jag tycker att Håkan Hellström är. Jag tror att man måste uppleva honom själv för att kanske förstå vilken otroligt bra artist han är. Den energi på scenen som han visar upp är bland det mäktigaste jag någonsin sett!
Jag har många tankar kring allt jag upplevde på Ullevi i går och i natt. Jag kommer nog inte att kunna skriva ner så mycket om vad jag exakt tänker just nu. Jag behöver liksom tid att smälta allt. Men jag kan ju alla fall skriva om hur min lördag blev.
Jag gick upp ganska tidigt. Jag kände mig lite rastlös. Jag tänke hela tiden på att jag inte kan vara hemma eftersom det är Håkan på Ullevi, ta dig ner nu liksom. Jag ville ta mig ner till Göteborg i god tid. Slippa stressa. Man känner sig ju lugnare om man har gott om tid. Jag hade ju dessutom en sittplatsbiljett och då är det ju inte frågan om att man behöver köa för att få en bra plats eller nåt. Man har ju den platsen som står på biljetten, oavsett när man går in på arenan.
Jag tog mig i alla fall ner till Göteborg i god tid. Det var mycket folk på tåget så när jag befann mig på tåget så kan man ju säga att jag hade en "ståplatsbiljett". Väl nere i Göteborg så tog jag mig ganska omgående bort mot Ullevi. Jag var där på tog för tidigt. Det ångrar jag lite nu. Jag blev sittande utanför Ullevi ett bra tag och den väntan på att man ska bli inläppt är inte värd att vänta på utanför. Jag hade kunnat gjort något annat i Göteborg istället och sen lagom till insläppet så kunde jag ha börjat gå bort mot Ullevi. Men nu gjorde jag inte det utan det blev en lång väntan utanför istället, helt i onödan känns det som nu efteråt.
Väl inne på arenan så blev jag väl sittande typ i 4 timmar innan Håkan visade sig. Jag drack någon bers och käkade popcorn, samtidigt som man hela tiden såg hur "planen" fylldes på med mer och mer och ännu mer folk.
När sen Håkan körde igång så försökte jag mest bara luta mig tillbaka och njuta av vad jag såg och hörde. Jag ville verklugen ha en avspänd kväll och verkligen lyssna på musik. Jag ville liskom släppa det där med att ta bilder och filma, men lite grejade jag med sånt också. Man vill ju ändå föreviga detta magiska som jag nu fick uppleva på plats i Göteborg och på Ullevi.
Jag gillade detta jättemycket. Det var något magiskt med att få se Håkan Hellström live på Ullevi. Sen finns det mycket jag ångrar, både när det gäller mina förberdelser inför denna kväll, men även sånt jag gjorde under kvällen igår. Jag hade kunnat "maxa" min upplevsle betydligt mer och jag bara hade varit bättre på att planera detta innan, plus funderat lite tidigare under lördagen på hur jag skulle lägga upp dagen innan jag åkte till Göteborg. Jag känner att jag kunde ha gjort detta bättre.
Detta kommer jag alla gånger att ska skriva mer om framöver. Jag måste bara hinna tänka lite mer först.
Jag behöver tid. Jag vill verkligen gå igenom mina tankar kring detta. jag vill tänka på allt kring vad jag känner och tänker kring allt jag har fått uppleva denna helgen. Jag lärde mig så mycket som jag inte vill tappa bort. Jag vill dra nytta av vad jag lärde mig, och därför känner jag att jag vill skriva mer och tänka mer. För då kommer jag också ihåg, glömmer mindre. Jag kom till massor av insikter efter detta. Dessutom fattde jag nu vilken makalöst stor artist Håkan Hellström egentligen är. Jag har väl fattat det förut också, men jag har ändå inte förstått det. Hur jag får ihop den tanken får jag tänka på ett tag till, som jag kommer att få göra med mycket annat också framöver. Tack Håkan för allt du gav mig ochtusentals andra denna helg. Tusen tack!!
Som sagt: Jag har mer tankar och dom ska jag skriva ner i mer blogginlägg framöver, men nu vill jag bara sova.
Håkan Hellström - Ullevi 2016
Peg Parnevik - Don't Tell Ma (Latin Version)
Snart blir jag väldigt mycket ledig.
Nu är det så himla nära. Jag kan nästan känna ledigheten även om jag inte riktigt händer just idag. Jag måste jobba lite till, men snart har jag den semster som hittills mest har känt en evig längtan till.
Nu kan jag snart sova bort en hel förmiddag utan att det spelar någon roll. Jag kan köra längre och fler löprundor om jag skulle vilja det. Innan sommaren började så har lyckats "chilla" ner efter att jag hade haft ett halvår där typ allt gick på högsta växeln. Men nu kan jag snart "chilla" ner ännu mer och det ska bli så jäkla skönt.
Nu får jag snart en period där jag inte lika mycket behöver fundera över om jag hinner med att göra nånting innan ett klockan blir en viss tid. När man jobbar på så är det ju något som annars snurrar ständigt i huvudet. Man tänker typ: Vad ska jag göra idag? jag vill göra så, men hinner jag innan jag ska ta mig till jobbet. Nu behöver jag inte bry mig. Jag behöver inte göra ett skit på en hel dag för jag lär nog har hur mycket tid som helst att göra något en annan dag.
Jag får jobba på lite till, men semstern är nära nu, och det ska bli så jävla skönt att äntligen snart få ha den.
Räknar ner varje timme.
Nu är det väl inte jätteroligt att jobba. Det känns som dom sista arbetsdagarna innan semestern kommer att vara dom som komer att kännas extra sega att ta sig igenom.
Denna arbetsdagen var jättelugn och egentligen ganska bra. Men för varje timma som går så tänker jag på hur många timmar jag har kvar innan dagen är slut. Jag tänker också på hur många dagar som är kvar innan jag får semster. Jag vill bara bli helt ledig nu, men jag får jobba på lite till. Det bästa är väl om jag bara slutar känna efter. Jobba på utan att fundera på något är väl vad jag bara borde göra. Snart är det ju alla fall semester.
