ITTF Nittaku pongcast - June 2017
Dagens Shopping!
Hittade ett par riktigt sköna skor som jag bara inte kunde motstå att köpa. Dom var ganska dyra, men man får ju vad man betalar för. Ibland vill man ju bara ha något till varje pris.
Vill helst bara strunta i allt nu.
Jag känner mig ganska sliten och trött nu. Jag mår däremot inte dåligt. Jag orkar bara inte göra så mycket just nu. Jag känner att när jag grejar med nånting så blir jag fort trött. Jag kan också känna att när jag tänker att jag ska göra nånting så kommer ofta tanken upp att jag vill strunta i det. Om jag ändå gör nånting då är den sk autopiloten påkopplad. Jag tänker inte så mycket på vad jag gör, hur jag gör eller vad jag känner kring allt de jag gör.
Ibland kanske jag grejar för mycket utan att egentligen tänka på att kroppen kommer att reagera på ett sätt som sen gör att jag kommer att känna mig trött, tom och sliten. Att jag nu känner så är inte konstigt. Livet kan ta på krafterna. Den känslan när man bara vill skita i allt har jag känt många gånger, och den känslan är jag nog knappast ensam om att ha känt. Att jag inte mår dåligt är ju bra, men det känns ändå inte bra att jag känner som jag känner just nu. Jag vill i alla fall känna mig piggare och liksom vara mer glad över allt de som jag kommer att få uppleva framöver. Men jag tycker de mesta bara känns jobbigt och jag vill helst bara slluta bry mig om allt, men nånstans måste man ju faktsikt bry sig. Fast just nu gör jag nog mest sånt som typ bara går på ren rutin. Det är som att andas, man gör det utan att tänka på det.
Chillar mest på en ledig söndag.
Jag Chillar mest denna söndag. Jag sov länge innan jag klev upp ur sängen. Sen gick jag runt här hemma och småplockade med sånt som man typ har hemma att göra. Man plockar med disk, tvätt osv..
Jag har också varit på "Kopparn" och käkat lite.
Eftermiddagen har jag mest spenderat i massagestolen. Mera chill och kolla TV. Man känner att det är söndag. Dagen känns alltid på något sätt lite tom. Själv vet jag inte vad jag tänker på. Jag tycker ju att det är skönt att vara ledig, och detta är min söndag den 16 juli. Ledig och mycket chillande.
Mamma ligger på sjukhus.
Jag var och hälsade på min mamma idag igen, fast denna gången fick jag besöka henne på Uddevalla sjukhus där hon har varit inlagd sen i torsdags.
När jag träffade mamma så kändes det lite jobbigt. Det var jobbigt att se henne i det skicket hon är i liksom. Samtidgt kändes det bra. Som jag tidigare har sagt så får ju mamma all hjälp hon behöver. Jag känner inte att jag kan begära mer i alla fall. Hur mamma tänker kring det vet jag inte, men oavsett om mamma befinner sig hemma på boendet eller på Uddevalla sjukhus så har hon männsikor omkring sig som tittar till henne med jämna mellanrum. Under de timmarna som jag besökte mamma så fick hon också besök av två andra personer. En hette Jenny och jobbar på det boendet där mamma nu bor när hon då inte ligger på sjukhuset. En barndomskompis till mamma kom ocksdå på besök.
Under den tid jag besökte mamma så satt jag ju med henne vid sjukhussängen och bara lyssnade på vad hon vill säga. Sen gick vi ner i cafeterian och tog en fika. Då var Jenny från boendet med också. Efter det så tog jag med mamma ut utanför sjukhusets entrê för att hon skulle få lite sol och frisk luft. När vi satt där så kom mammas bardoms kompis och höll oss sällskap.
Allting med detta känns väl ungefär som mina tidigare besök. Det kan kännas lite jobbigt att se sin mamma vara så sjuk som min mamma är, men samtidgt känns det bra att hon får den hjälp som man kan begära att hon ska få. Hon har det så bra man kan ha det, utifrån sina förutsättningar just nu. Det känns ju btra även för mig.
Innan jag tog tåget tillbaka hem igen så unnade jag mig lite för god mat vid ett gatukök i Uddevalla. Jag tänkte på att jag ska vara glad för att jag fortfarande är så frisk så att jag kan gå själv och fixa den mat jag vill ha för stunden. Man tar lätt allting för givet, men jag befinner mig ju så nära något som bekräftar att man inte kan ta nånting för givet. Jag kunde alltås idag känna mig glad över att jag kunde ta den där promenaden helt själv, till gatuköket för att köpa skräpmat.
Little Jinder - Amy
Samir & Viktor - Vi gör det ändå
Bättre eller sämre arbetsdagar?
Efter att denna arbetsveckan avslutades igår så känns det nu skönt att man bara får vara ledig. Under varje arbetsdag förra veckan så kände jag av att jag ibland fick jobba mer än normalt. Det var alltid något på varje arbetspass som hände som kanske var utöver de vanliga som man typ är van vid varje arbetspass. Sånt som hände som man inte är så van vid kanske ibland bara var något som pågick i fem minuter. Sen kanske hela dagen var ganska lugn (eller inte). Men det jag vill komma till är att jag har inte gått igenom en enda arbetsdag denna veckan där man liksom slipper känna frustration och ilska över att inte arbetsdagen blir som jag vill ha den.
Det är svårt att förklara vad jag egentligen menar. Jag vill ju inte gå in på ör mycket detaljer. Men man känner ju om man har en bättre eller en sämre arbetsdag. Denna veckan har jag väl haft 5 sämre dagar, även om jag ändå måste säga att det samtidigt känns gaska behagligt att köra buss under sommaren. Man kan ju också tänka på att det nu "bara" är exakt två veckor kvar till jag får min semester. Om det känns bättre eller sämre vet jag inte, men två veckor borde väl gå fort. Kan jag ha fler bättre arbetsdagar än sämre så får man ju snart semester med bara bättre dagar.
T2 APAC
T2 APAC
Jag går på autopilot.
Dagarna går och jag vill mest bli helt ledig. Man vill ha sin semster nu.
Jag gör inte speciellt mycket. Allt jag gör är sånt som sitter i ryggmärgen. Man gör de man ofta gör och jag tänker inte på vad jag gör, när jag gör något. Min "autopilot" är påkopplad.
Jag orkar liksom inte greja mer än med sånt som jag känner att jag behöver göra. Jag slappar mycket och jag tycker att det är skönt att bara sitta still och tänka att mitt liv känns rätt bra just nu. Visst har jag mina bekymmer och problem och inget är, eller kommer att bli perfekt. Men jag är ändå nöjd med så mycket av de lilla som jag har.
Ibland kan jag ha svårt att sitta still. Man vill typ att det ska hända mer och då kan man ju se till att det gör det. Men när man i perioder har haft ett jävla "röj" med jobb eller andra grejer så vill jag komma tillbaka till den perioden där jag tex bara är ute under fina sommardagar, njuter av solen, fundera på ingenting och är nöjd med de lilla jag har. Att chilla är något som jag också vill göra. Det är inte helt fel det heller.
Fick en ursäkt som förvånade mig.
Under en period så hade jag ett problem med en person som inte riktigt ville låta mig vara ifred. Jag brydde mig kanske inte så mycket om vad personen gjorde, men detta var ändå en person som jag är övertygad om begick ett flertal brottsliga gärningar, vid ett flertal olika tillfällen mot mig. Jag tycker själv att jag har varit ganska bra på att hantera detta och mitt hanterande och agerande fick också konsekvenser för gärningspersonen. Det var konsekvenser som gärningspersonen nog inte hade räknat med innan. Jag fick häromdagen en ursäkt av gärningspersonen och hen verkade vara uppriktigt ledsen för det hen hade gjort.
Det är sällan folk förvånar mig, men denna gången blev jag förvånad. Jag tycker nämligen inte att det är ofta som folk ber mig om ursäkt när dom har gjort något mot mig som man borde fatta (om man har några hjärnceller) att sånt man utsätter mig för är uppenbart fel att göra. Ibland kanske man får den där ursäkten, men samtidigt känner man att även när någon ber om ursäkt så hör man i den ursäkten någon dålig bortförklaring på varför personen har gjort som hen har gjort, eller så tycker personen att jag är den som har missuppfattat allt kring vissa händelser eller en viss situation och därför borde jag inte bli ledsen eller arg över vad någon/några har gjort.
Men i detta fallet som jag nu tänker på så kom inte personen med några dåliga bortförklaringar eller någon antydan om att jag är den som har missuppfattat allt. Jag fick ett förlåt och hen såg uppriktigt ledsen ut.
Jag godtog ursäkten. Jag tycker ändå att en person växer när man faktiskt kommer till insitk med att man har gjort fel och ber om ursäkt för det. Då står man ju för vad man har gjort. Jag tycker också att nästan alla, jag säger nästan alla ska få en andra chans. Om det nu är så att en person ändrar sig och tex nu då kommer att sluta jävlas med mig, då får ju jag inte vara sämre än att jag accepterar ursäkten och inte fortsätter att vara förbannad över det som har varit. Från början var det ändå inget som jag direkt brydde mig om, och då behöver jag ju inte bry mig nu heller.
T2 APAC
T2 APAC
T2 APAC
T2 Apac
Hitta balansen i att vara snäll.
Jag tänker ofta på att jag vill vara en snäll människa. Det är väl snäll man ska vara? När jag var liten fick jag ofta höra orden: Du ska vara snäll. Om jag fick höra orden ofta för att jag var en stygg unge eller om det bara var något som vuxna ville påminna mig om i största allmänhet vet jag inte, men jag tänker ofta på att jag i de flesta fall vill vara snäll och jag vill också uppfattas som en snäll person, även om jag inte får bli så snäll så jag blir dum eller utnyttjad. Men jag vill ändå någonstans sträva efter att vara så snäll som jag känner att jag kan vara.
Jag vill någonstans hitta en balans i att vara snäll, men i vissa lägen måste man ju vara mer eller mindre hård mot andra, för annars blir man lätt uttnyttjad. Dessutom är man ju bara dum om man är för snäll i alla lägen. Ett exempel kan ju vara om man tex tar ett SMS-lån för att man vill bjuda kompisar på krogen. Jag har aldrig gjort det, men skulle man göra det då är man ju en väldigt snäll person, men samtidigt är man ju dum som sätter sig själv i skuld pga att man vill vara snäll mot andra. Man är ju kanske inte snäll mot sig själv då.
Jag bjuder ibland folk på grejer. Det kan tex vara en utekväll. Jag gör det för att jag vill vara snäll mot personer som jag bryr nig om och gillar. Jag har nästan aldrig ångrat att jag många gånger har varit generös under en utekväll. Jag är det för att jag vill vara snäll och jag tänker också lite så att har jag pengarna, och jag inte sätter mig i en situation som gör att jag på något sätt förstör för mig själv, då tycker jag bara att det är roligt att ge och vara generös. Men sen är det ju ändå så att man hela tiden får tänka på att man inte ska vara så snäll så att man blir dum eller utnyttjad för att man är för snäll. Bara för att bjuder på massor och är generös en gång, så betyder ju inte det att jag gör det varje gång. Det har jag märkt at vissa ibland verkar tro.
Under de senaste två åren så har jag ju varit väldigt generös när jag har skänkt mycket pengar till Musikhjälpen. Min grej har väl varit lite att jag budar på Musikhjälpens auktioner på Tradera. Framförallt gjorde jag det under Musikhjälpen 2016. När jag skänker pengar till välgörenhet så känner jag mig alltid snäll. Jag kan få kritik för det av andra som undrar om jag tycker att det var värt att skänka så mycket pengar. Jag få alltid höra att jag borde har gjort något annat, och sen försöker vissa få mig att känna mig dum och ge mig ångest. Tvärtom kan det också vara. När jag inte skänker pengar till välgörenhet så tycker vissa att jag borde göra det mer, istället för att unna mig saker själv. Man tycker att jag ska vara snällare mot andra än mig själv. Men ibland är jag ju snäll och skänker pengar, men då får jag höra att det var fel. Snäll tycker jag att jag är oavsett om jag skänker mycket av mina pengar eller unnar mig själv för mina pengar. Antingen är jag ju snäll mot andra eller mig själv. Man får väl inte glömma att vara snäll mot sig själv. Man har ju bara en kropp och ett liv. Dessutom är ju det fina med Musikhjälpen att man kan vara snäll mot andra genom att skänka pengar, och sen är "Musikhjälpen" snälla mot mig och låter mig få uppleva någonting för att jag skänker pengar till något som går till en bra sak. Jag börjar med att vara snäll genom att skänka pengar, och sen blir andra helt plötsligt snälla mot mig och ger mig lite upplevelser som jag gör att jag mår bra.
Jag får ibland höra att jag inte är en snäll person. Jag har många gånger fått höra att jag måste bli snällare än vad jag är. Dom som säger så till mig har ju säkert inte helt fel. Men är det fel att inte alltid vara snäll? Dessutom är det så att jag ofta för höra att jag är snäll. Jag har ofta fått höra att jag ska vara snäll. Jag har fått höra att jag är för snäll och att jag inte borde var så snäll för då kommer jag att bli utnyttjad. Så tycker ju jag också. Man ska inte vara för snäll så att man blir dum. Du ska heller inte vara så snäll så att andra tar chansen att unyttja dig. Jag vet personer som bakom min rygg har sagt: Fråga Daniel om han kan hjälpa till med detta och detta. Han säger ja bara för att han vill vara snäll och det ska man ju utnyttja.
Det är kanske svårt det där med att vara snäll. Jag har erfarenhet av att jag har varit för snäll ibland och då har jag blivit utnyttjad och känt mig dum efteråt. När jag har valt att säga nej eller inte bry mig alls, då har jag fått höra att jag är en elak person som måste bli lite mera snäll.
Min slutsats är att jag vill vara en snäll person och jag strävar efter att kunna vara det så mycket som möjligt. Men jag vill inte vara så snäll så att jag börjar göra saker för andra som jag innerst inne inte vill själv. Det kommer att förstöra för mig själv på sikt. När jag först är snäll mot mig själv, då är det nog lättare att vara snäll mot andra. Jag har fått höra av många människor genom åren att jag är snäll, men jag har också fått höra av många människor att jag är elak, otrevlig och borde bli mer snäll. Ingen har väl egentligen fel, men oavsett vad andra tycker så bryr jag mig bara om att sträva efter att vara snäll. Antingen är jag ju det mot andra och mig själv. Eller så är jag det bara mot mig själv. Jag tänker alltid säga til mig själv att jag är snäll för det vet jag innerst inne att jag är, oavsett vad andra människor tänker, tycker och säger. Snäll är väl vad man ska vara? Det gäller väl bara att man kan hålla balansen.
Kort helg och redan ny vecka.
Nu är det måndag igen. Jag känner mig ganska trött och har gjort det ett tag nu. Jag har ju haft en kort ledig helg. Jobbade en hel del förra veckan. Jag jobbade ju också extra lördags. Igår var ju i Uddevalla och när jag kom hem hade det blivit kväll och då går ju timmarna fort, och 1,2 och 3 så är den lediga dagen förbi. Får se om jag kan komma ur min trötthet. Jag vet inte hur det ska gå till bara. Jobba ska jag ju göra och det blir man ite piggare av. Jag dricker inte kaffe för det tycker jag bara smakar "äckelpäckel". Jag vill inte hälla i mig enrgidryck för det känns inte som om det är så bra.
Ett knep skulle väl kunna vara att sova mycket fram tills att det är dags att fixa sig för jobb. Jag får ju inte mycket annat gjort då, men vad jag vet nu så har jag inte så mycket annat som jag ska göra denna veckan. Jag kommer att jobba på och längta till min semester som jag får augusti. Om jag sover mycket så kan jag ju drömma om den också. Förmodligen borde jag sen känna mig piggare. Fast ibland tycker jag att det är så att ju mer man sover ju tröttare blir man. Så jag vet fan inte om sova mycket är något som funkar om man i slutändan vill känna sig piggare. Det kanske löser sig bara man får semester.
BORG - Biopremiär i september 2017
Några timmar i Uddevalla.
Jag har varit i Uddevalla och hälsat på mamma igen. Från början var det tänkt att jag skulle ha hälsat på min mamma igår. Det blev ju inte så för jag valde ju att rycka in och jobba. Jag fick ju ledigt just den lördagen som Peg Parnevik kör sitt gig i Trollhättan. Jag skulle ju egentligen ha jobbat den lördagen, men nu jobbade jag ju igår istället. När jag ringde mamma och berättade att jag inte skulle komma under lördagen pga jobb så sa hon bara att: Det är klart att du ska jobba. Inget mer snack om det liksom. Sen bestämde vi bara att jag skulle komma idag istället och nu har jag varit där och kommit hem igen.
Jag har varit väldigt trött idag. Mamma däremot såg ganska pigg ut. Mycket piggare än vad jag har sett henne dom tidigare gångerna som jag har besökt mamma efter att hon blev sjuk. Fast mamma hade känt sig yr och illamående. Hon trodde själv att hon hade feber. Personalen på boendet där mamma är ringde efter något sköterska och när jag var där hos mamma så kom det lite folk som typ tog prover på mamma.
Jag trodde det skulle kännas jobbigt att besöka mamma idag. Jag var ju ganska trött och det har ju känts tufft tidigare när jag har besökt mamma, men idag kändes det ganska bra. Mamma såg ju ganska pigg ut och jag bevittnade ju idag hur mamma blev väl omhändertagen av personalen på det boendet där hon bor. Mamma skrattade och pratade mer än vad hon normalt brukar göra. Allt de, plus att mamma bor i en fin lägenhet som är stor och ljus. Hon har fin utsikt åt alla håll, och en stor altan som hon kan rulla ut sin rullstol på. Det gör väl att det känns bra för mig också, och idag fick jag ju se att hon har bra folk omkring sig som tar hand om henne på bästa sätt.
