Pengar och inkomster kontra utgifter har varit rena cirkusen denna månaden. Jag har en sparplan för denna månaden och det är helt sjukt att den fortfarande håller. Jag vet inte just nu om jag kommer att fixa att spara dom pengar jag har planerat att spara, men jag tror att det kommer att funka, fast i samma sekund som jag säger det så kommer jag på något som jag kommer att ha utlägg för. Tidigare i år har jag inte varit med om att min ekonomi har varit så rörig som den är nu under denna månaden. Hittills under augusti så har jag haft många oförusedda utgifter. Jag har väl också slarvat lite och unnat mig ganska mycket av livets goda. Jag har ju semester så på ett sett visste jag innan att det skulle gå lite mer pengar än normalt, men samtidigt har jag inte trott innan att jag ska behöva ha vissa utgifter på saker som jag har haft.
Men allt detta har egentligen inte varit något problem för jag har fått in pengar och jag har hjärnkoll på: Vad jag har fått in, vad som har gått ut och mycket av sånt som kommer att komma in. Dessutom har jag fått in mer pengar än vad jag från början hade räknat med att jag skulle få in under denna månaden. På något sätt har det varit så att när jag har fått den där oväntade utgiften, eller unnat mig lite mer än vad jag egentligen borde (om jag nu ska hålla min "sparplan" för denna månaden) så har jag efter mitt "slarv" fått in dom där extrapengarna som räddar mig från att hålla min planerade budget.
Jag har tidigare sagt att jag mitt ekonomiska mål som jag har för detta året alltid kommer att gå före alt annat, men jag kommer nog att få ta tillbaka lite av de jag har sagt om detta. Mitt ekonomiska mål som jag har för detta året är viktigt, men vissa saker som jag har planer på att göra i år kommer jag nog inte att ställa in, även om jag spräcker en planerad månadsbudget. Det känns som att vilken utgift som helst som jag nu kommer att ha under resten av året kan just vara den som spräcker det jag har planerat med min ekonomi, men egentligen gör detta ingenting.
Jag har ganska höga mål och jag ställer höga krav på mig själv. Dessutom kanske jag är lite överambitiös när det gäller detta med sparandet av pengar och hur mycket jag vill få sparat innan detta året är slut. Att jag ska klara det jag vill fixa kräver kanske att jag är väldigt disciplinerad och det är inte lätt att i alla lägen alltid vara det. Sen är det ändå så att även om jag skulle spräcka min planerade budget för denna månaden så finns det ändå ganska goda chanser att jag i slutet av året har fått ihop dom pengar som jag nu tänker att jag vill kunna spara. Om jag ändå når min ekonomiska målsättning i december, då är det ju skitsamma om jag inte håller min budget som planerat i augusti.
Mycket av de som har kommit in under denna månaden har räddat mig. Oavsett om jag klarar att spara dom pengar jag vill spara eller inte, så kan jag ändå spara en hel del. Även om min målsättning skulle vara högre än vad jag klarar av att nå så är det ju ändå inte så att jag inte klarar av att spara nånting. Det blir bra ändå hur jag än rör och vänder och vrider. Jag kan "tappa skallen" ibland och bubbla. Jag har det bra ändå och pengar rullar bra, oavsett vilket håll dom rullar åt.
Sen är det väl så att om man nu får in mer pengar än vad man har räknat med så ska man väl unna sig lite mer än vanligt. Att slarva och inte var så rationell i alla lägen är väl några saker som är helt normlat för en icke perfekt människa? Jag har ju mkna fel och brister, precis som alla andra. Dessutom blir ju livet lite roligare om man inte alltid är så jäkla perfekt och alltid försöker vara så jävla duktig på alt hela tiden. Jag säger inte att jag är det, men med dom kraven jag har på mig själv så måste jag kanske vara det, och så bra kanske inte är så roligt att vara?
Jag har varit ute på en löprunda nu på morgonen. Jag sprang det "korta"varvet för att jag helt enkelt inte orkade springa en mil idag. Om jag inte orkar springa långt så är det ju bättre att jag springer kort än att jag inte springer alls. Det är ju ändå den träningen som blir av som räknas.
Jag har varit i Uddevalla idag under större delen av eftermiddagen. Jag besökte mamma och till en början så kändes det ganska jobbigt. Mamma klagde över mycket och var väldigt trött. Hon kom i alla fall upp ur sängen och vi var också ute på altanen en lång stund.
Det var jobbigt igen att se mamma. Jag hade väl inte samma energi i mig så jag orkade väl inte ritigt skoja och prata så mycket heller. Jag klarade liksom inte att liva upp stämningen heller.
Det gick någon timme och jag började tänka på att jag typ bara skulle stanna någon timme till innan jag skulle börja röra mig bort mot tåget får att åka hem igen. Jag och mamma satt som sgat ute på altanen och n'är vi hade suttit där en stund så kom Min kusin, hans flickvän och min moster på besök. Det gjorde ju att allt kändes lite bättre. Det livat liksom upp stämningen lite och både jag och mamma piggnade nog till lite. Min moster är ju rätt bra på att hålla igång käften och min kusin är inte så dålig på att prata mycket han heller.
Det blev lite fika och efter en stund fick mamma ett besök till. Det var mammas sk kontaktperson som hon säkert har haft som just kontaktperson i minst 10 år. Jag har aldrig träffat henne så det var roligt att hon kom på besök samtidigt som ajhg hälsade på mamma.
Det blev alltså inte så jobbigt idag heller att besöka mamma. Till att börja med kände jag så, men när det kom så mycket folk på besök så slapp ju jag få på mig allt som mamma var ledsen och mådde dåligt över idag. Hon var ledsen över mycket och tycker väl att allt med sjukdomen är så jobbig. Det blir väl så när man märker att man inte kan röra sig som man kunde förr, samtidigt som man har ont typ överallt och måste äta sina mediciner för än det ena och än det andra. Jag förstår mamma, men för mig blir det ju tufft och lyssna på och därför kände jag att det var skönt att 4 andra personer var på besök hos mamma idag. Nu slapp ju jag och få ta hela det "lasset" av allt som mamma tycker är jobbigt. Jag tycker mycket med detta är jobbigt ändå, även om jag vägrar låta detta med mamma sänka mig. Jag ska bara vara så jävla stark i psyket som jag bara kan vara.
Jag har min softa dagar. Jag tar de lugnt och gör inte så mycket. Jag funderar mest över saker jag har att göra och ska få uppleva framöver, men just nu är det lugnt. Det kommer ju också att vara så ett tag framöver. Det känns bra och jag vill egentligen inte just nu ha det på något annat sätt.
Jag mår bra. Jag tänker mycket på att jag ska ta hand om mig själv och vara rädd om mig. Jag säger till mig själv att jag ska tänka mycket på mig själv och göra saker för att jag själv vill. Jag får en del kritik för att jag inte vill göra vissa saker, eller för att jag gör vissa saker, men jag tar den mesta kritiken med ro. Jag har under många år jobbat med mig själv och mitt egna psyke och känner att självkänslan blir bättre och bättre för varje år. Jag är en betydligt starkare person idag än vad jag var för ett par år sedan, dessutom mår jag bara bättre och bättre för varje år som går. Jag är en person som aldrig gör något bara för att många andra gör det. Jag låter mig aldrig pressas till att göra saker som jag själv inte vill göra, och jag är inte rädd föra att få kritik när jag säger vad jag tycker och tänker. Jag känner inte att jag har något behov av att vara där på plats där det händer något. Jag kan lätt sitta hemma och bara stillsamt känna hur livet bara känns bra. De finns ändå så mycket som jag är nöjd med i mitt liv, och jag blir glad för väldigt lite.
Nu ska jag ägna kvällen åt att skriva lite texter. Jag har sen länge velat få klart dessa texter och ikväll ska det bli klart. Texterna kommer att handla om vad jag vill göra i livet och lite hur jag ser på sånt som har varit. Texterna kommer helt enkelt handla om mitt liv, mitt enda liv.
Dagarna går och semester är ju fortfarande skönt att ha även om jag stundtals känner mig lite rastlös. Samtidgt vill jag inget göra heller. Jag känner att jag lätt blir väldigt trött även om jag bara grejar lite med nånting. Blir det för mycket grejande då vill jag bara släppa allt i den sekunden jag känner att det blir för mycket.
Under min semester har jag ju ägnat mig en del åt att sälja beganade saker. Jag får ändå säga att det har gått ganska bra, även om man inte tjänar några stora pengar denna sysselsättning. Att sälja saker på detta sätt brukar jag jämföra med att panta burkar. Man köper en dricka för 10 kr, och sen får man tillbaka 1 kr när man pantar. Ibland hittar man lite burkar och flaskor och då får man några kronor extra för desa burkar och flaskor, som man aldrig har betalat för, men i slutändan så är det så lite pengar så man tänker hela tiden tanken: Är det värt att bry sig? Man ska nog inte bry sig för mycket i alla fall.
Nu är det ju ändå så jag har fått sålt en hel del och det kommit in tusenlappar på detta. Därför är det ju bättre än att panta burkar och flaskor. Men det är ju också så att en gång tiden har man ju köpt och betalat något för det man säljer. Mycket säljer man ju inte för mer än vad man en gång i tiden har köpt det för. Nu säljer jag, och får tillbaka lite pengar på sånt jag oftast för länge sen har köpt. Ibland säljer man något som man kanske en gång i tiden har fått av någon. Då går man ju med ren vinst, men återigen: Det är inte så att man kan räkna med att tjäna några stora pengar på detta. Dom tankarna tänker jag inte alls.
Får jag sålt något så är det bra. Jag säljer alltid så att jag inte går med back på frakt och den provitionsavgift som aktionssajten tar för att jag lägger upp auktioner. När jag ser att jag har fått betalt för det jag har sålt, då funderar jag på hur jag ska frakta varan till köparen. Ett tag tänkte jag att jag skulle köpa hem mycket lådor, fraktpåsar, frimärken osv... Jag tänkte ha mycket på lager. Men det gör ju bara att man får ligga ute med mycket pengar pengar och man kan ändå inte räkna med att man får sålt så mycket. Det är liksom inte värt att ha ett lager med bara sånt som man har för att kunna skicka saker i. Det är bättre att lösa frakten varje gång som man ska skicka en vara. Jag köper helt enkelt det jag behöver för att kunna frakta något, NÄR JAG BEHÖVER DET. Dessutom är det ju så att olika saker fraktar man ju på olika sätt, och olika grejer kostar olika mycket att frakta. Att tex köpa hem stora mängder av olika fraktkartonger och postens alla olika storlekar på frakpåsar skulle bara vara onödigt och dessa fraktvaror skulle bara bli liggande på lager väldigt länge, eller i väsrta fall i all evighet. De mesta av allt man försöker sälja får jag ändå inte sålt. Så det eventuella problemet som man får med att frakta en vara får man försöka lösa när man vet vad man har fått sålt. Det vore bara dumt att göra på något att sätt.
Sen är det ändå så också att jag säljer inte mina saker för att jag behöver pengarna. Jag säljer mest saker för att det bara ligger i lådor. Mycket som jag har använder jag ju inte. Om jag kan få några tior, hudralappar, eller i enstaka fall tusenlappar för mina saker så är det ju inte fel att sälja sånt som man känner att man inte behöver. Jag behöver ju heller inte sälja något precis just nu. Om jag inte får dom pengar jag vill ha för en viss vara så kan jag vänta tills jag eventuellt får det. Får jag inte det jag vill ha, då har jag heller inga problem med att det inte blir sålt.
Från det ena till det andra.
Mamma ringde idag och sa att hon kände sig väldigt dålig igen. Hon hade kontaktat personalen som finns på det boendet där hon är, och dom hade väl sin tur kontaktat någon sköterska. Jag har nu under kvällen pratat med mamma igen och det var tydligen inte så farlig, men på telefon lät mamma ändå väldigt trött och hon sa att hon inte mådde bra. Hon är ju fortfarande kvar hemma så hon har inte åkt in på sjukhus i alla fall. Jag känner bara att jag får ta en dag i taget när det gäller allt som har med mamma att göra. Jag stöttar mamma så gott jag kan och jag hälsar på henne ibland. Mer känner jag inte att jag varken kan eller vill göra. Jag börja må dåligt över att min mamma är sjuk. Detta ska inte få knäcka mig. Jag vill vara så stark jag kan. Det finns ju ingen mening med att jag gå ner mig och börjar må dåligt över detta rent psykist. Mamma kommer inte att bli friskare av det ju. Jag tycker själv att jag hela tiden hittar bra lösningar för hur jag ska hantera detta. Jag är inte skyldig att må dåligt över den sjukdom som har drabbat mamma. Det finns liksom ingen mening med det.
Till sist vill jag bara säga att jag känner att det känns rätt att jag struntar i att åka till Göteborg och Way Out West imorgon. Jag tänkte ju först göra det och jag hade ju också en biljett. men biljetten har jag sålt och när jag ikväll börjar se alla bilder från Way Out West så känner jag mig ändå inte sugen på det. Jag ångrar mig alltså inte. Jag vill fortfarande bara chilla mycket. Jag har egentligen inga problem med att bara vara och leva det stillsamma livet. Tar man dagen som den kommer så kommer jag ändå att "tagga upp" ibland och göra saker som tex gå på festival, men denna gången kände jag inte att jag ville, och då är det bra att jag inte gör det.
Morgonlöpningen idag kändes tung och väldigt jobbig. Jag kände direkt när jag började springa att det inte kommer att gå bra. Jag körde den där milen. Det var jobbigt hela vägen. Efter halva varvet var jag helt slut och när jag hade sprungit 1 mil så kunde jag knappt gå sen.
Ibland känns det bara inte bra. Kanske blev det så idag för att jag från starten på springturen tänkte att detta kommer bara att kännas jobbigt.
Jag får säga som jag brukar: Det är ju bra att jag är ute och springer i alla fall, oavsett hur det känns.
När jag träffade Peg i april och Rebecca & Fiona i maj så hamnade jag inte i något politiskt samtal med någon av tjejerna. Däremot så berättade jag för tjejerna att jag har hört och sett deras politiska samtal i programmet Parneviks. Jag är glad att jag inte fastnade i något politiskt samtal med någon av dom. Jag hade inte haft en chans :)
Vem tycker ni har rätt? På ett sätt har väl alla rätt, för man kan väl inte bara säga att någon har helt fel.
Det blir inget WAY OUT WEST i Göteborg för min del. Jag har bestämt mig för att inte åka dit. Jag är inte sugen alls. Ska jag gå på en sån grej så har jag ju lärt mig nu att jag vill kunna maxa upplevelsen, annars blir jag bara arg och ledsen efteråt för att jag inte har gjort det. Jag känner inte att jag orkar bry mig om Way Out West, och då blir inte uppleveslen av den festivalen bra. Jag är liksom inte "pepp" och" tagg" inför det och jag känner inte den där känslan av att det kommer att bli skitnice när jag väl är på Way Out West. Jag sparar på min kraft och energi till andra grejer som jag känner mig mer sugen och taggad inför.
Jag hade en fredagsbiljett som jag nu har sålt. Jag fick väl inte riktigt tillbaka vad jag hade betalat för min biljett, men det gör inget. Några hundralappar blev det ju tillbaka i alla fall. Dessutom blir det ju ingen reskostnad för mig när väljer att inte åka till Göteborg den 11 augusti. Detta beslut ångrar jag inte. Det känns som ett rätt beslut av mig. Jag ville verkligen inte detta på riktigt. Då är det bara bra att jag struntar i det.
Jag har haft en lugn och avspänd söndag. Jag har kört en löprunda på en mil, ätit mat på kopparn, ätit glass till efterrätt, legat och sovit och grejat lite med min senaste med en sak som jag i slutändan vill tjäna pengar på.
Det blev en löprunda på 10 km idag. Det kändes väldigt bra. Fick nästan en känsla av att det var skönt att vara ute och löpa. Det regnade ju lite under förmiddagen och innan jag tog mog ut så tänkte jag att jag kommer att bli jätteblöt. Men typ precis när jag tog mig ut och började på min runda så slutade det att regna och under hela "varvet" så var det uppehåll och till och med solsken.
Löpningen kändes som sagt bra och nu har jag sprungit totalt 4 mil denna veckan. Man kan väl i ärlighetens namn säga att det är inte svårt att fixa dom där milen när man har semester. När jag börjar jobba igen i slutet av denna månaden så lär jag nog inte orka att köra 4 mi i veckan. Men när man är helt ledig och det är sommar, då vore det ju typ dåligt av mig om jag inte kan fixa det. Så känns det i alla fall. Jag är glad att löpningen kändes så bra idag. Det gör ju att jag redan nu vill ta mig ut imorgon igen, fast det vill jag inte tänka på nu.
Det är skönt att ha semester. Den känslan infinner sig ganska snabb efter att man har gått på den. Jag har ju sen länge försökt "chilla" ner lite och när jag har semester tänker jag också att jag mest vill ta det lugnt. Fast jag har många tankar om vad jag vill göra, och ska göra framöver, men sånt vill jag ite tänka på nu. Jag känner direkt när jag börjar tänka på nåt som typ inte händer nu utan längre fram att jag får lite inre panik. Just nu har jag min semester och då vill jag inte ens tänka på vad jag har att göra, eller eventuellt ska göra längra fram än just nu. Just nu är det bara "chilla" som gäller och idag var jag bra på att göra det.
När jag var i Uddevalla igår så kollade jag in den matmarknad som ägde rum på torget. Man sålde mat från typ hela europa. Det fanns någon enstaka matvagn också som sålde mat från någon annan världsdel än just europa.
Själv köpte jag inget. Det blev liksom inte sugen på nåt. Jag gick istället till ett annat ställe och köpte min "favvorätt": KÖTTBULLAR MED MOS.