Jag är ledsen för att jag inte maxa.

 Jag har väl hämtat mig lite från helgens grejer. Jag har bearbetat tankar som fan under helgen och idag. Tankar som typ bara handlar om Håkan Hellström. Han finns just nu nånstans inne i mitt hjärta. Innan denna helgen har jag vetat vem han är. Jag har gillat hans musik och jag har alltid tyckt  att han är grym, men mycket mer än så har jag inte känt eller tänkt kring Håkan Hellström.
 
Men nu framkallar han känslor hos mig som har satt sig i hjärtat. Jag går inte runt och är kär i honom. Den känslan kommer inte, och kommer heller aldrig att framkallas. Jag blir liksom inte kär i en man. Men sen i lördags har jag känt känslor som: Glädje, lycka, sorg, ilska, vemod och total tomhet. Håkan Hellström har också framkallat tårar hos mig. Tårar som jag inte har kunnat hålla tillbaka. Jag har inte velat göra det heller. Jag vill känna vad jag känner, och få ut den känslan. Jag gillar att vara nära mina känslor och jag vill aldrig streta emot med vad jag faktiskt känner. Jag vill som sagt få ut mina känslor och inte bara bära allt inom mig. På ett sätt gillar jag att Håkan har framkallat så mycket känslor hos mig, men på ett annat sätt känns det jobbigt att så mycket känslor bara kom fram efter bara några timmar under en lördagkväll. Känslorna tar ju också lätt över ens liv. När man sen känner tomheten smyga sig på, då blir det extra jobbigt och jag vet nog aldrig hur jag ska hantera den där känslan av tomhet. Den får ju komma ut, men vart ska jag själv ta vägen?
 
Jag kommer säkert att inom några dagar släppa allt och sen är jag tillbaka vid den punkten där jag bara gillar Håkans musik och tycker att han är grym. Kanske finns det något mer jag kommer att bära med mig som jag inte har haft inom  mig tidigare när det gäller Håkan Hellström, men jag kommer att komma ur alla enorma känslor som den mannen framkallde hos mig under dom där magiska timmarna på Ullvevi i lördags..... och fram till en dag som jag fortfarande inte vet när.
 
 
Jag är glad över vad jag fick uppleva på Ullevi i lördags, men samtidigt är jag ledsen på mig själv att jag inte "maxade" grejen. Hade jag valt att maxa denna grejen för min egen del, då är jag övertygad om att denna konsert hade blivit något som hade hamnat på min "lista" över de 5-10 sjukaste grejer jag gjort i hela mitt liv.  Håkan Hellström bjöd ju på sig själv. Han visade en enorm energi på scenen som jag aldrig har sett maken till. Jag hade velat stå där nere på "planen" på Ullevi, nära scenen istället för att sitta på läktaren. Att jag satt på läktaren betyder inte att jag inte gillade vad jag hörde och fick se, men detta blev inte den där galna grejen av det som jag nu fattar att jag verkligen hade velat att det skulle bli.
 
Att "maxa" min egen upplevelse tror jag hade inneburit att jag typ hade åkte ner till Göteborg under natten mellan fredag och lördag. Jag hade smygit runt i närheten av Ullevi mitt i natten och sen när klockan slår 07:00 så hade jag ställt mig i den där kön som innbär att man hade kommit in på planen 17:00 och haft en ståplats nära scenen. Kanske så nära så att jag rent fysiskt hade kunnat nudda vid Håkan Hellström med mina händer.  Allt detta hade väl gjort att jag typ hade fått kramp i ben, ont i min rygg och blivit helt utmattad, eller nåt likande. Men vad som än hade hänt med mig rent fysiskt  så hade det varit värt varenda smärta i kroppen för jag hade fått den där maxade upplevelsen av Håkan Hellström som hade varit så jävla grym att få känna. Jag ångrar så att  jag inte ställde mig utanför  Ullevi och köade i 10 timmar och sen väntade inne på Ullevi i ytterliggare 4 -5 timmar. (Jag tror att reglerna är så att man inte får ställa sig för att köa innan klockan 07:00 samma dag som något ska äga rum på Ullevi , men jag hade ju kunnat uppehålla mig i närheten mitt i natten och laddat upp mer  innan liksom.) Jag är så arg på mig själv att jag kunde tro att det var bättre för mig att ha en sittplatsbiljett och slippa bry mig om att åka till Göteborg för att köa till en bra plats. Jag känner mig så dum i huvudet att jag inte fattade bättre. Det hade varit värt att köa skiten ur sig!!!
Sen var det ju också så att jag bestämde mig för att jag skulle åka och se detta typ bara några dagar innan själva konserten på Ullevi. När jag hade bestämt mig då köpte jag biljetten. Jag hittade både ståplats och sittplatsbiljetter på Tradera, men jag valde att köpa sittplats. Jag var liksom inte förberedd på att maxa denna upplevesle. Som jag tänker nu så skulle jag ju ha köpt min biljett (ståplats) under hösten förra året, då biljetterna släpptes. Sen hade man undan för undan blivit mer pepp och tagg för att få se Håkan Hellström på Ullevi. Jag hade liksom pumpat upp mig själv på ett annat sätt under flera månader. Nu var hela grejen för nära inpå, och  för en maxad upplevlse så av detta så kanske jag hade behövt ladda in i typ 1000%
 
Jag är övertygad om att jag hade fått en mer maxad upplevelse av konserten med Håkan Hellström om jag hade köpt en ståplatsbiljett och köat i 10 timmar utanför för att sen på karmpaktiga ben försöka springa in på planen för att komma så långt fram som möjligt. Nu fick jag snällt sitta på läktaren och se folk komma in på Ullevi för att glada som fan springa fram mot scenen för att få en så bra plats som det bara var möjligt.
 Jag ville så gärna var en av dom som stod typ så nära scenen det bar hade varit möjligt. Jag hade velat stå där i något som säkert skulle kännas som om man befann sig i en "kokande gryta". Jag hade velat stå där med mina känslor och bara: Sjunga, skrika, gråta och känna fullständig lycka över att jag maxar min upplevelse av Håkan Hellström på Ullevi 2017. Jag är ledsen nu över att jag inte gjorde det, och jag kan just nu inte släppa det, fast jag känner att jag måste.
 
Sen måste jag ju ändå säga att min kväll på Ullevi var inte misslyckad. Jag njöt av vad jag upplevde och jag kände trots allt att detta är en av dom bästa konserter som jag någonsin  har varit på. Det är ju ändå lite sjukt. Jag maxar inte upplevelsen, men ändå kunde jag känna så mycket av allt jag fick uppleva inne på Ullevi.  Det går inte att beskriva med ord hur bra Håkan Hellström egentligen är. Man måste uppleva honom för att förstå Håkan Helltsröms storhet, och jag är glad att jag var på plats och fick uppleva något utöver det vanliga. Även om min upplevelse av Håkan Hellström inte blev maxad så var jag ju på plats där som ett stycke svensk musikhistoria skrivs, och det är ju väldigt fint det också.
 
Enligt vad Håkan Hellström själv nu har sagt så ska han ju vara borta från scenen  under ett par år fraöver. Han skrev  i alla fall några rader om det tidigare idag. Han gjorde väl något uttalande om det under förra veckan också om jag minns rätt. Som jag själv känner kring det så känns det tufft at veta det. Jag hade velat att han på Ullevi skulle säga att vi ses nästa år igen. Då hade jag nog redan nu bestämt mig för att jag ska försöka maxa den konserten, men nu är det några år som gäller innan han kanske kommer tillbaka på scenen. Jag vet inte hur jag tänker eller känner då. Jag hoppas inte att det är över med Håkan Hellström min del. Kanske förblir detta med Ullvi i lördags min första, men också sista riktiga upplevelse av denna fantastiska man.  Håkan själv har ju genom sin musik lovat att det aldrig kommer att vara över för honom.
 
 





Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE