Jag försökte tidigare idag att göra en video där jag ville prata om lite mer tankar som jag haft kring min blogg. Jag skrev ju DETTA inlägget i lördags och jag tänkte att jag idag skulle "spåna" vidare på detta i en video. Jag funderat mycket över mig själv den senaste tiden. Jag försöker på något sätt rannsaka mig själv. Detta går just nu ganska bra när jag bara tänker, men så fort jag börjar skriva ner mina tankar eller prata om detta i en video så går det inte alls. Jag kände när jag hade suttit och pratat ett tag att det blev för rörigt och för mycket att gå igenom. Jag valde bara att inte publicera det.

 

Jag kanske inte är redo för att vara så självutlämnade som jag kände att jag blev. Jag kanske aldrig kommer att klara av att fullt ut berätta exakt vad jag tänker kring precis allt som har med mig och mitt liv att göra. En a alla principer som jag har haft under alla år som jag har haft min blogg är ju också att om jag är det minsta osäker på om jag vill publicera något, så väljer jag att inte publicera. 

 

Många saker genom åren har jag helt låtit bli att ta upp i mina sk sociala medier. Jag har genom åren hamnat i bråk och konflikter med folk. Jag gör det, precis som många andra gör. Jag har inte varit fri från det, även om jag genom åren inte direkt har tagit upp det på min blogg eller någon annanstans. Mycket har varit jobbigt och gjort mig ledsen och förbannad, men jag har ändå valt att inte berätta om sånt offentligt. Man kanske känner att det är mycket som det är kring allt ändå. Jag behöver inte skapa mer om allt skit. Det vore bara fel att skapa mer av sånt som jag helst av allt bara skulle vilja slippa vara med om. 

 

Jag har tex under mina bloggande år säkert gjort över 20 polisanmälningar mot ca 15 personer. Inte något tror jag har haft med min blogg eller mig som "Danne" att göra, men oavsett om så hade varit fallet så har jag svårt att tro att jag hade valt att blogga om det. Jag ser inte att det är till min fördel att berätta om sånt i detalj. Allt är som sagt mycket som det är ändå när man har: Gjort en polisanmälan och det är en förundersökning som pågår, jag sitter i polisförhör och en eventuell det blir en rättegång. Dessutom kan det vara änniu mer än så med sånt här. Allt är ju bara skit och sånt känner jag sällan att  jag vill publicera på min blogg eller på någon av mina andra sk plattformar. Jag vet att jag har gjort ett videoklipp en gång om en polisanmälan som jag gjorde som handlade om hot mot tjänsteman. Det klippet kan ni se HÄR 

 

Jag har varit på rättegång en gång i mitt liv och den gången gällde det också hot mot tjänsteman och den personen blev då dömd för detta som han då hade utsatt mig för. Detta hände under ett av dom år där min blogg gick som bäst. Om man ser till antal följare och att det just var mer bloggar då än vad det är idag. Men som sagt: Jag tar sällan upp sånt här. Jag väljer allt som oftast att hålla mycket av allt som bara är skit, utanför blogg, Instagram osv... Finns ju ingen meningen med att lägga på mer skit på en redan allt för stor jävla dynghög. Det räcker med sånt som redan finns. Helst vill man ju slippa allt.

 

Jag känner ändå idag att jag mår bra, trots alla konflikter och bråk som jag tcker att jag har haft med många människor i mitt liv. Det är väl sånt man får ta liksom. Kritik och påhopp kanske nånstans tillhör livet och man får bara lära sig att hantera det och gå vidare. Resa på sig och köra liksom. Det kanske är så som jag ofta har tänkt: Det spelar ingen roll vad jag gör för det finns alltid någon eller några som kommer att kritisera, hata och kanske till och med hota mig för det, oavsett om jag gör sånt som är rätt eller fel. Jag tänker ibland att om jag genom åren hade lyssnat på allt som alla möjliga människor har försökt säga till mig och kritisera mig för, då hade man ju fan inte lyckats med nånting av allt sånt som jag ändå känner att jag har gjort, trots att många tidigare sa att jag aldrig kommer att klara av det. 

 

Jag fick tidigt under min uppväxt höra att jag aldrig kommer att kunna klara mig själv. Jag fattade det som att man menade att jag aldrig kommer att kunna få ett arbete, tjäna pengar och få ett "bra" liv. Genom åren har jag hört massor av människor säga dessa saker till mig. Fick dom rätt? Jag tycker inte det. Alla som sa det hade fel. Jag tycker ändå att jag idag har bevisat i flera år nu att jag klarar mig ganska bra själv. Tjänar pengar gör jag ju och jag har mitt egna boende med allt vad det innebär.  

 

Jag tycker att detta visar ganska tydligt att man inte behöver lyssna på vad andra säger när det kommer till sånt som bara är negativt. Det är bara att skita i det för även om många påstår något och säger att du inte kan eller kommer att kunna så är det bara att själv köra på med det man innerst inne tror på. Jag kan visst.. och jag vet nog många gånger bäst själv vad som är mest rätt för mig. All den kritik och dom påhopp som jag har upplevt, och ofta upplever att jag får utså, är oftast inget man behöver bry sig om. Det har blivit min fasta övertygelse för jag har ändå fått bekräftat för mig själv så många gånger nu att många människor kan ha fel och jag som ensam person mot alla dom kan ha rätt.

 

Ibland tänker jag att jag ska börja om på nytt. Eller i alla fall sälja allt jag äger och flytta. Börja om någon annanstans. Jag är inte så rädd för att misslyckas med saker längre. Jag vet att jag ofta kan rätta till fel jag gör. Jag har gjort det många gånger förut. Dessutom är det väl så att även om vissa saker inte alltid går att rätta till så kan man ju alltid börja om från början igen. Om jag skulle våga släppa allt och bara börja om på ett "nytt" liv så har jag ju alltid erfarenheten av det "gamla" livet kvar.  Det kommer jag ju att ha nytta av om jag börjar om någon annanstans. 

 

Samtidigt kan jag ofta tänka att jag är ganska nöjd med livet som det är. Jag har ett bra liv som det är idag. Egentligen borde jag bara nöja mig med det, även om jag skulle vilja ha lite mer. Men jag älskar känslan av att se möjligheterna med att jag inom en snar framtid kommer att kunna förverkliga mina drömmar som jag har. Den känslan har under denna månaden funnits precis varenda dag i min kropp! Jag tänker att bara jag vågar riskera lite och inte vara rädd för att jag göra fel så ska det nog ordna sig. Hur farligt kan det vara? Går allt åt helvete så kan jag alltid börja om.  

Sköna lediga dagar bara fortsätter och fortsätter. Det är skönt. Det är fint sommarväder och jag tar det lugnt och slappar. Jag grejar med lite småsaker, men det handlar mest om att förbereda för sånt som komma skall.  Jag tar tag i sånt jag känner för och tycker är roligt att . Allt annat skiter jag i. Just nu känns det mest rätt att göra så. Hur jag tänker imorgon får jag se då. 

Jag har haft en skön måndag. Inga bekymmer. Jag mår bra och mycket känns sådär mysigt fantastiskt.

Ny vecka igen och det känns skönt att vakna upp till en måndag där man vet att man är helt ledig nu, och inte börjar jobba med busskörningen förrän på onsdag. Jag kör sen tre ganska lugna dagar och sen är det skön ledig helg. 

 

Tiden går fort nu. Vi är redan på sista veckan i juni och jag har haft en jävligt "nice" månad. Pengarna har rullat bra och jag har kunnat köpa mer grejer igen, samtidigt som jag har pengar över och allt bara fortsätter att rulla så bra som jag vil att det ska göra. I snitt var tredje dag under denna månaden har jag tjänat nya pengar och denna veckan ser det bara ut att fortsätta så. 

 

 

 

Solen skiner och det är skönt att vara helt ledig. Det känns också bra att veta att man har halva tiden kvar av ledighet. Jag börjar ju inte att jobba förrän på onsdag. 

 

Idag har det varit mycket chillande. Jag har fixat och grejat också, men det har varit väldigt lite. Det sköna med det är att det lilla jag gjorde kommer i slutändan att generera ganska mycket pengar. 

 

Jag är inne i ett bra "flow" nu. Bara för att jag fick ordning på ekonomin som jag ville ha den så är det mycket som löser sig som jag inte hade kunnat förutse. Hade jag inte haft ordning på ekonomin så ger jag mig fan på att mycket skit hade kommit med det. Skit som jag kanske inet ens hade kunnat lösa, men nu är allt precis tvärtom. Livet är bra. Solen skiner, man är ledig och man steker. 

 

 Jag stannar ofta upp i mitt liv och funderar över saker och ting. Det är mycket därför jag också vill fortsätta att blogga. Bloggen är ett så bra hjälpmedel när det kommer till att fundera över saker som man har gjort. Med bloggen kan jag också rannsaka mig själv på ett effektivt sätt. Jag kan också i lugn och ro få sagt vad jag tycker och tänker om precis vad som helst, utan att bli avbruten eller ifrågasatt innan jag har fått ut allt om vad jag tycker och tänker om saker som jag också helt och hållet själv väljer att ta upp. 

 

Jag har funderat några gånger på att lägga av med min blogg. Det finns stunder då den tanken har slagit mig, men jag tänker nog bara så under en kort period och sen fortsätter jag att blogga i alla fall. Jag tycker ändå att detta är roligt att hålla på med och det gör ju att man bara fortsätter. Den dagen jag inte tycker att detta är roligt längre då tror jag att det kommer att kännas väldigt enkelt att lägga ner bloggen. Jag tycker det är värt att köra på med bloggandet. Jag har ju haft perioder i mitt liv där jag kanske inte har mått så bra. Jag har fått bekräftat flera gånger för mig själv att jag mår mycket bättre om jag så ärligt som möjligt skriver om vad jag känner och hur jag tänker. Går jag till botten och skriver av mig om nånting, så har jag hittat den där känslan av att jag mår bra igen. Även när jag mår bra och skriver om dessa känslor så mår jag bara ännu bättre efter att jag har skrivit av mig om dom känslorna kring det. Är jag bara helt  ärlig med allt om hur jag faktsikt känner, då mår jag bra och då känner jag ju också att det är värt att ha bloggen kvar och inte lägga ner. Om jag tycker att detta med att blogga är roligt och jag mår så bra av det, då vore det ju fel att sluta med det. Jag känner ju att jag får så mycket tillbaka på att bara ha min blogg och jobba med den regelbundet. Att känna att jag mår bra är något som är viktigt för mig.

 

Nu ska jag börja njuta av skön helg... och fler lediga dagar än så. 

Jag tänker att det är midsommar. Jag får bara för mig att det kan vara bra att lägga upp ett sådant här inlägg då för att påminna er alla om att man inte ska köra rattfull. 

 

 

 

 

 

 

Jag jobbar på och lång arbetsdagar är det. Jag orkar inte så mycket annat just nu. Speciellt inte efter igår när jag envisades med att greja på tok för mycket fast jag var helt ledig från 🚌 och kunde ha tagit det lugnt.  

Samtidigt tänker jag att hade jag inte grejat och fixat så mycket som jag gjorde igår så hade jag väl skrivit i detta blogginlägg att jag är arg för att jag inte fixade mer saker igår när jag faktiskt var ledig. Man kan alltid hitta fel hur man än vänder och vrider. 

Jag ska jobba en långa dag i morgon och ett kort pass på fredag. Sen kommer en period igen av mer ledigt och mindre jobb. Jag har mycket som jag nu tänker att jag vill få gjort, men jag känner att allt får vänta tills jag börjar jobba lite mindre. En hel del får vänta tills jag får min semester. Mitten på juli börjar den.  Allt ordnar sig nog. Mycket känns bra även om jag just nu: 

1. Känner mig lite yr pga mina nya glasögon.

2. Känner mig mörbultad i kroppen av väldigt mycket jobb. 

 

Jag var hämtade mina nya glasögon idag. Jag känt sen länge att jag behövde byta ut dom jag hade, men jag har fan inte tagit tag i det. Varför vet jag inte, men nu är det fixat i alla fall. 

 

Deta kunde ha varit en skön ledig dag och jag inte hade envisats med att försöka få gjort så jäkla mycket. Jag grejat som fan med allt möjligt idag. Jag har nästan glömt att andas. Jag har stressat lite väl mycket.

 

Det var inte bra det här. Det blev för mycket på en ledig dag. Jag har grejat för hårt och svetten har bara flytit. Öhhh.. Nu ångrar jag mig när jag tänker på  att jag har grejat så mycket som jag har gjort idag. Stressen och tempot i allt grejande har fått mig att må illa. Så får det ju inte vara. Detta ska jag ändra på till en annan dag. Jag vill ändå alltid må bra liksom.