Jag tänker mest på att jag just nu försöker fixa en grej som förmodligen kommer att gå åt helvete. Sen är jag ändå inte säker på detta och det är väl därför jag ändå gör ett försök. Men tanken att jag nog inte fixar det gör att jag känner mig lite trött. Det tar väldigt mycket tid av tänkande och sånt tar också energi. Tanken på att jag kanske inte räcker till. Att det blir för mycket, fast jag så gärna vill sätta detta är svår att bara acceptera. 

 

Jag gick en långpromenad tidigare idag. Det var skönt att framförallt få rensat skallen lite från alla tankar. Sen tror jag ändå inte att dagens runda räckte för att få ur allt som jag tänker på just nu. Men det känns i alla fall bra i kroppen nu efteråt.

Fortsättningen av denna söndag blir nog väldigt lugn. Jag känner bara att jag vill ta vara på ledigheten och fortsätta att bara vara. 

Jag har en ganska "chill" lördag. Jag bestämde mig i morse att jag bara struntar i de mesta och ser till att bara vara. Det är ju rätt skönt att man har den möjligheten att bara göra så. Bara ta en dag och slappa och egentligen inte göra nånting. Jag känner ju också ofta att det är bra om jag bara stannar upp ibland och funderar lite på allt och ingenting. Vad håller jag på med just nu? Hur vill jag göra med olika saker i framöver? Hur blir det om jag gör si eller så? Vad är jag nöjd med just nu i mitt liv?  

 

Nånstans är jag ganska nöjd med allt, men jag vill ändå hela tiden lite till. Är jag nöjd då? Ja det är jag, men jag vill ju hela tiden utvecklas och uppleva nya saker. Jag kommer nog rätt länge till vara en person som sätter upp nya mål och tänker ut strategier för hur jag ska göra för att nå specifika mål som jag sätter upp. Möjligheterna finns hela tiden. Det gäller bara att se dom.

 

Men i helgen blir det nog bara väldigt mycket "chillande". och slappande. Idag har jag haft en sån dag i alla fall. Det är ju också sånt som man inte får glömma att unna sig ibland. Att bara vara är en väldigt skön känsla att befinna sig i. Jag vill inte glömma att jag ofta har den möjligheten också. Det känns faktiskt lite lyxigt att jag kan unna mig stunder där jag bara är, och inte har några måsten överhuvudtaget. 

 

DAGENS BILDER PÅ FINA VÄNERSBORG. EN DAG  DÅ JAG BARA VILL VARA.

Jag har ju det där med jobbet att jag ska välja schema. Fan va svårt jag har att bestämma mig. Jag får nog bestämma mig under helgen i alla fall. Snart måste jag ju söka. Jag kan liksom inte fundera så mycket mer på det. Som jag tänker nu så känner jag att det har kört på under detta året är helt ok. Jag kan tänka mig att köra ett år till på detta, men jag tror inte det är vad jag helst vill. Det jag helst vill ha, tror jag inte att jag får, fast helt omöjligt är det inte och chansen har ökat under de senaste dagarna eftersom jag har fått reda på vad några av mina kollegor har sökt. Men... jag är egentligen inte säker på nånting. Jag vet verkligen inte vad jag vill och snart måste jag söka. Jag känner mig faktiskt lite stressad av detta. Vad ska jag välja???? Det känns som at jag inte vill nånting överhuvudtaget.

Jag skrev ju ett inlägg igår där jag berättade att jag hade en grej på gång som jag kände var väldigt lätt att misslyckas med. Idag har ändå chansen ökat att jag ska lyckas även om det fortfarande finns mycket som kan gå, även om ingenting är klart på långa vägar. När jag tänker på detta att chansen ändå finns, och att den har ökat sen igår, så känns det ändå ganska bra nu, men....

 

Jag har en grej på gång där risken är ganska stor att jag misslyckas. Men lyckas jag så kommer jag att känna att jag är jävligt bra. Förutsättning är att jag under ca två veckors tid nu sätter allt till 100%. Jag får inte tveka en sekund och jag måste vara fan så noga med allt. Jag tänker inte säga exakt vad det är för då ökar risken för att jag misslyckas, men jag är grymt taggad och jag är nog full av förväntan. 

 

Nu är det ju ändå så att jag inte vågar ha för stor förväntningar. Det är inte stor chans att jag lyckas, men ett misslyckande på denna grejen gör inte att det kostar mig en massa pengar. Därför känner jag att det kan vara värt ett försök. Det som jag tänker, men försöker fötränga stenhårt det är att om jag inte lyckas så kanske jag kommer att bli väldigt ledsen. Det är ju inte roligt att liksom gå ner sig. Chansen är ju som sagt ändå inte stor att jag fixar detta och då kanske det i  gör att jag inte blir så ledsen vid ett eventuellt misslyckande. 

Jobbar på gör man och jag funderar samtidigt på vad jag ska söka för schema till nästa år. Jag trodde för några dagar sen att jag visste vad jag ville, men nu känner jag att jag inte vet riktigt vad jag egentligen vill. Jag är i alla fall inte säker.

 

 

 

 

 

Nu är det ny vecka igen och jag vet i alla fall at jag har en massa jobb. Vissa pass vet jag at jag gilllar och andra pass vet jag redan nu att jag inte kommer att gilla överhuvudtaget. Denna veckan ska man ju också tänka lite mer på hur man vill ha det på jobbet nästa år. Det är ju dags att söka nytt schema. Jag tror nu att jag vet vad jag inte vill ha. Frågan är mer vad jag vill ha. Sen kan det ju vara skillnad på vilken schema jag vill och vad jag sen får. Jag hoppas jag får något som inte innan känns allt för jäkligt att köra efter. Jobbet är ju ändå något som man lägger ganska mycket tid på. Klart att jag då vill ha ett schema som känner att jag trvis med.

 

Annars har jag en period nu där jag inte ska göra så mycket. De blir mest dom där vardagliga sakerna som är ständigt återkommande. På ett sätt känns det skönt att inte har för mycket. På ett annat sätt kan det kännas lite tråkigt att inget utöver det vanliga händer på typ en månad. Man får bara vara i det vanliga ett tag, och det går ju bra, men lite tråkigt är det också. Jag väntar just nu  mest bara på två saker. 

 

 

 

Efter detta så kan man börja blicka framåt till nästa år. Då har man ju säkert massor av pengar och många roliga saker på gång. Nu blir det mest att gå runt i vardagen och jag kan ju alltid tycka att jag är så ball och häftig i mina nya snygga kläder som jag köpte på markanden i lördags.

 

 

 Jag är jättenöjd med mina fynd av tex kläder som jag hittade på marknaden igår. Snygga, coola och jävligt bra kvalitet!!😍😍

 

 

 

 

 

Nu har den snön lagt sig i Vänersborg och då får man väl säga att hösten är över för i år och nu är det vinter. Man kände ju redan igår att det var kallt så att snön skulle komma var väl inte helt oväntat. Jag kan vl inte säga att vintern för mig är någon "favvoårstid", men det finns ju ingen mening med att klaga. Snön faller ju, eller så faller den inte, oavsett vad om jag gillar vinter eller inte. 

Idag har jag massor av saker jag vill få gjort. När jag tittade mig omkring i morse så började jag fundera på om jag har fått gjort nånting denna veckan. Det känns inte så när jag ser hur mycket jag har som jag bara vill få fixat. Det känns nu som jag har massor av saker som jag bara känner att jag måste få gjort idag. Jag får göra vad jag hinner med och sen får man inte glömma att vara avspänd, leva i nuet och njuta av livet. 

 

Jag gick några varv idag. Över 1 mil säkert. Jag fick lite shoppat. Jag köpte säkert mycket skit som jag inte behövde, men jag hittade i alla fall några riktigt kläder. Jag är jättenöjd med dessa. Snygga och bra kvalitet.

Jag trivs bra när det är denna marknaden i Vänersborg. Jag myser mycket och jag hittar alltid bra grejer, till ett bra pris och allt man köper brukar det vara riktigt bra kvalitet på. Några av dom som står och säljer känner man ju igen från tidigare år, och då vet man ju att man får bra grejer liksom. Mat som man köper när det är marknad brukar smaka extra gott. Det kanske beror på att man promenerar runt så mycket. Man liksom extra hungrig efter allt travande i flera timmar :)

 

De finns ju några höjdpunkter varje år som jag alltid se fram emot. Det kan tex vara Bokmässan och Musikhjälpen. Oktobermarkanden i Vänersborg är också på den listan av höjdpunkter varje år som jag alltid ser fram emot.

 

 

 

 

Höstmörkret kommer tidigare för varje dag som går. Jag gillar kvällarna nu för det blir lite mysigare att sitta inne och slappa. Jag tror att jag läser eller lyssnar på mer böcker och kollar fler filmer under när det är höst. Speciellt på kvällarna kan det nog bli mycket slappande med sånt.  

 

 

Jag har funderat mycket den senaste tiden. Jag har tex tänkt på om jag är en person som är bra eller dålig på att  ta kritik. Samtidigt kan jag också funderat på om jag är bra på att ta beröm och andras bekräftelse. Spontant skulle jag säga att jag nog är ganska dåligt på att ta både kritik och beröm på något bra sätt. Blir jag kritiserad kan jag ofta bli arg. Det kanske inte alltid märks på mig, men innerst inne är det så. När det kommer till att få beröm och andras bekräftelse så blir jag ofta skenerad och jag skruvar ofta jag lite på mig. När någon tex säger till mig att jag är bra på något så brukar jag ofta säga: Nja...det finns andra som är bättre än mig på detta. Får jag kritik så vet jag att jag ofta tycker att: 1. Den personen som kritisrerar mig har inte med det att göra, eller 2. Personen vet inte vad hen pratar om. Att ja skruvar på mig, blir skenerad och att jag säkert också visar lite osäkerhet när jag får beröm, kan säkert med att göra att jag är, och alltid har varit en väldigt blyg person. Min självkänsla är väl kanske inte den bästa och jag har också genom åren ofta fått höra hur jäkla dålig jag är på typ hur mycket som helst. Därför kanske jag har svårt att tro på den som ger mig beröm och bekräftelse. Jag har ju så ofta fått höra det motsatta liksom. 

 

 Nu säger jag inte att sätten som jag agerar på när det kommer till detta är rätt. Jag påstår inte heller att jag vet till 100% att jag är en person som reagerar på dessa sätt när jag får kritik eller beröm. Detta är bara tankar som kommer upp i mitt huvid just nu. Jag har inte tidigare tänkt så mycket på dessa saker. 

 

Elak eller snäll? 

Jag har ofta fått höra att jag är väldigt snäll, men jag har också fått höra av många att jag är elak och en otrevlig person. Kan man vara både och. Då är jag nog den personen i så fall. Jag tror att jag gärna vill vara en snäll person, men jag strävar inte så mycket efter att andra människor ska tycka om mig. Jag är nämligen rätt övertygad om att hur mycket jag än skulle sträva efter att vara snäll mot alla, så skulle ändå inte alla tycka om mig. Dessutom har jag fått bekräftat hur många gånger som helst att om man är för snäll, då blir man lätt utnyttjad och lurad av dom man är snäll mot. Man ska ju inte vara så snäll så att man blir dum. 

 

Jag hart ibland fått höra att jag är en elak person. Flera personer har sagt till mig att jag är en person som tar bort människor i mitt liv som bryr sig om mig och vill vara mina vänner. Det kanske har varit så ibland, men det är ju inte helt oviktigt vad jag själv vill också. Vissa vill man ju inte vara vän med och jag kanske inte heller vill att vissa ska bry sig. Känner jag att jag inte litar på en person av någon anledning så vill jag ju inte ha med personen att göra. Det känns ganska självklart för mig. Jag har ibland gett vissa personer flera chanser, men när jag gång på gång har känt mig sviken så väljer jag till slut att klippa helt och aldrig mer bry mig om dessa personer. Det känns också ganska självklart när jag väl kommer till den punkten att jag bestämmer mig för att klippa. Det är ju ofta något som jag har tänkt på ganska länge innan det väl händer. 

 

Det finns ändå många som tycker att jag är en väldigt snäll person. En del säger att jag till och med är för snäll, men jag känner ju själv att jag helst vill vara det. Även om jag egentligen inte bryr mig så mycket om vad andra tycker om mig så känner jag för min egen del att jag mår bra i längden av att försöka vara så snäll som det bara går. Sen finns det ju en gräns. Man kan ju inte vara så snäll så att man blir dum. 

 

Jag är inte en perfekt människa. Jag har ju mina svagheter. Men jag jobbar verkligen med mig själv hela tiden för att känna att jag mår bra av allt jag gör. Det gäller att göra saker som känns rätt. Man får lita på magkänslan. Jag vill göra saker som jag på sikt inte får dåligt samvete eller ångest över att jag har gjort. Jag känner mig just nu mer avspänd än någonsin, och även om mitt liv inte är perfekt (det kommer det ju heller aldrig att bli) så är jag för det mesta nöjd och glad. Jag mår bra och jag hittar hela tiden ny kraft och energi. Jag har massor med saker på gång hela tiden och även jag långt ifrån lyckas med allt som jag tänker att jag vill göra så finns de massor av saker som vet att jag kommer att få göra ändå.

 

Man vet aldrig hur livet blir, men jag mår bra oavsett liksom. Jag kan inte alltid hjälpa eller påverka att saker och ting händer mig som inte är så roliga, men jag kan alltid påverka hur jag hanterar allt som händer mig. Jag tror också att lever man bara i nuet så löser man alltid alla grejer på bästa möjliga sätt. Nuet är ju det enda spm jag egentligen kan påverka. 

 

Nu ska jag fortsätta min fredag med att bara fatta att livet är underbart att leva. Jag mår bra och det ska jag fortsätta med att göra.