China Open-2018




Bildblogg

(null) 
(null)
(null)   (null)
  (null)
 
 
 



Ca 5 min

 



.

(null)
 
 



Peg Parnevik - Loafers

 



Släpp detta nu!!

Ibland får man stå ut med folk som man bara inte kan bli något annat är förbannad på.
 
Igår var en person på mig på ett sätt som sen gjorde att jag inte kan tycka något annat än att denna person är helt jävla dum i huvudet. Vad det var och exakt, och vad personen sa tänker jag inte gå in på, men jag har så svårt för människor som ibland bara öpnnar käften utan att ens tänka en tanke på om det är möjligt eller omöjligt att faktiskt göra det som dom tycker att man borde ha gjort.
 
Det denna personen vad på mig om, och som han tyckte att jag borde ha gjort bättre var just en sådan grej som var helt omöjlig att fixa. Först tänkte jag  bara: Skojar han med mig, eller menar han allvar när han säger så?  Sen när jag hade tänkt efter lite så kunde jag inte komma fram till något annat än att han faktiskt menade allvar med vad han sa, och detta gjorde bara att jag tänkte att denna person måste ju vara helt jävla dum i huvudet. Jag kunde verkligen inte tänka något annat, med tanke på vad han hade sagt. 
 
Jag tänkte på detta mycket igår. Idag har jag också tänkt en hel del. Igår förstörde detta liksom min dag. Idag vet jag inte, men jag måste ju släppa detta nu. Jag tänkte säkert detta tanken, minst 150 gånger igår. Släpp detta nu, släpp detta nu, men det gick liksom inte. Jag bara avskyr folk som är så jävla "puckade" så att man inte tror att det är sant när dom säger vissa saker.
 
 
Nu har jag nog släppt detta. Jag har ju skrivit ner det och har jag fått ner något i text, då brukar de mesta av detta sen försvinna ur mitt huvud. Detta var ju heller ingen stor grej i mitt liv. Ibland får man bara bita ihop och stå ut med vissa saker. Jag försöker att inte tycka att vissa är dumma i huvudet. Jag vill inte vara en sådan person som tycker det om folk, men när en person sa det han sa igår, då var det bara jävligt svårt att tycka något annat än vad jag faktiskt tyckte. 
 
 



🏓🏓🔥🔥




China Open-2018




1 Juni

Idag är det fredag! Wow!! Det är ju också den 1:a juni idag och då är det verkligen sommar på riktigt. Nu säger jag liksom inte att det är en varm vår längre. Nu är det bara underbar fin sommar. Jag gillar ju sommaren. Bästa årstiden liksom.
Allt känns bara bra och avspänt tycker jag. Jag går mest runt och slappar. Jobbar jag så tar jag det ändå bara lugnt. Jag går mest runt och myser nu. Tomheten och den värsta tröttheten som jag tidigare kände börjar försvinna.
 
Jag väntar fortfarande på mina pengar som jag garanterat ska få. Man sa ju till mig att jag ska få pengarna idag eller på måndag. Det där känns ganska typiskt. När man ska få in pengar och är garanterad dom till ett visst datum, då får man dom typ alltid det senast garanterade datumet. Jag kommer nog att få vänta hela helgen också. 
 
Nu ska jag slappa lite till och sen ska jag jobba lite innan jag får en ledig helg. 
Ha en bra dag, trevlig helg och en nice sommar!
 



Klara & Jag - Sluta Krångla

 



Ping Pong Stockholm💙💛🏓




Behöver ju bara falla över mållinjen.

Jag känner mig fortfarande ganska tom. Jag har också blivit lite snurrig i huvudet. Jag gör vad jag har att göra under dagarna, men jag märker att jag kan glömma att jag ska göra något en minut efter att jag har tänkt på det. Den "urladdningen" som detta blev med att få loss alla pengar har nu gjort att jag känner mig så tom och snurrig.
 
Dessutom fick jag en tanke som jag snabbt kände att jag fick förtränga. Först kändes tanken jag fick bra och jag tänke för en sekund att jag gör någonting annat än att sätta mitt ekonomimål. Sen kom den där tanken att om jag gör något annat, då kommer jag att ångra mig och jag kommer återigen säga att jag har gjort fel. Målet under detta året har ju bl.a varit att jag ska göra sånt som känns mest rätt att göra. Det är inte alltid det samma som att göra vad man helst skulle vilja göra för stunden. 
 
Det vore ju väldigt fel av mig att inte slutföra detta nu som jag har kämpat med i ett halvår för att fixa. Jag får in dom sista pengarna imorgon , eller på måndag. Om jag inte bryr mig om att slutföra det jag har kämpat för nu när jag bara behöver "falla över mållinjen" Då gör jag ju naturligvis fel. Fixa jag inte detta nu när alla pengar finns och jag inte behöver kämpa mer med detta, om jag fixar allt nu, då är jag ju bara dum i huvudet om jag väljer att göra något helt annat än vad det var tänkt från början.
 
Problemet är nog den abstinens jag känner. Jag har pengar nu och ännu mera får jag väldigt  snart. Jag kan göra så mycket annat, och jag känner av ett litet beroende på att göra mer än att bara sitta still och vänta in vissa datum. Datum där jag vet att jag får in mer pengar. Pengar som jag sen investerar vidare och för att jag ska tjäna ännu mer pengar. Allt detta känns mest rätt att göra just nu. Det känns värt att kämpa in det och hålla på i ca sex månader med det, men samtidigt är det ett helvete när de finns så mycket annat som jag skulle vilja göra, för pengar som jag redan har, men jag kan inte för då sabbar jag det jag verklogen vill göra, och som känns mest rätt att göra. 
 
När det nu känns lite tomt och snurrigt, då tappar man lätt fokus. Det får inte hända nu. Jag är ju på "mållinjen". Jag ska ju bara falla över den. Semn är ju mitt mål med min ekonomi klart för i år. Fan ta mig om jag sabbar allt nu!
 
 



.

(null)
 
(null)
(null)
 
 
 
 



🏓🇸🇪




Seminarieprogrammet💜

Kul att seminareprogrammet till Bokmässan (27-30 SEP) nu har släppts! Jag ska ju till Bokmässan i Göteborg i höst. Jag har ju inte så mycket som jag har planerat in att jag ska göra i år, men Bokmässan bestämde jag mig för redan efter förra årets Bokmässa att jag skulle besöka igen. Det var kul att vara där liksom. Klart jag ska åka igen då.
Bild från 2017..
 
 
 
 



ITTF Kaisa China Open.




Mycket känns ändå bra nu.

(null)
Jag känner mig fortfarande lite tom och jag vill helst bara få semester, vara helt ledig och typ inte göra ett skit. Samtidigt finns de många saker som jag bara vill få fixade. Det är inte så lätt när jag tänker så. Sanningen är väl den att jag vill mer än vad jag orkar. Huvudet vill mer än vad kroppen tål.
 
Jag tror ändå att denna tomheten som jag nu känner släpper snart igen. Det är ju ändå så att mycket känns ganska bra nu. Jag fått som jag vill med min ekonomi igen. Det känns så bra att jag bara kan rätta till alla dom fel som jag tycker att jag gjorde förra året. I slutet på denna veckan, eller i början på nästa vecka kommer det in ganska mycket pengar. Ungefär en månadslön, om man ser till vad jag har för att jag kör buss. Man kan ju inte klaga på att man får en summa av två månadslöner in, i en och samma månad.
 
Jag grejar ju också på med självbiografin. Och jag är nog rätt säker på att jag får klart allting innan min semester. Det är ju målet i alla fall. Med klart menar jag att jag ska få alla mina berättelser klara, så att jag bara kan trycka på knappen för publicering. När jag sen väljer att publicera, det har jag inte bestämt mig för än. Jag känner att det bör bli ganska snart efter att jag har fått alla inlägg i ett publiceringsläge. Väntar man för länge då finns det ju risk att man känner att man måste ändra eller skriva mer osv..igen. Jag måste ju bli klar någon gång och bara bebstämamig at nu är denna självbiografi klar.  Man kanske kan strunta i "semster-bloggandet"?  Istället köra självbiografi-blogg under hela den perioden som ajg har semester. Vi får se hur det blir, men det känns i alla fall bra  att jag nu kan se att jag snart kommer att bli färdig med min självbiografi.
 
Annars får vi se vad jag hittar på inom den närmaste framtiden. Jag har ju under detta året varit väldigt noga med att inte göra om dom fel som jag tycker att jag gjorde förra året. Ett fel var ju att jag klantade mig med pengar. Detta har jag inte gjort i år och jag har ju därför lyckats vända på allt så nu har jag ju snart den balans i min ekonomi som jag vill ha, och hade innan jag klantade mig.
 
Ett annat fel som jag tycker att jag gjorde förra året var ju att jag grejade för mycket och var ute på för många  saker. Detta gjorde sen att jag gick in i den sk väggen. Jag tog helt slut och när den känslan kom så orkade jag ingenting. Det var inte roligt, men jag har tänkt på detta under det här året. Jag har tänkt på vad jag ska göra, eller inte göra för att det där med att gå in i väggen inte ska hända igen. Jag struntar i mer nu... och säger mest nej till saker, även om jag känner att jag skulle vilja göra mer.  Jag måste känna efter så att jag är säker på att jag orkar också. Egentligen kanske jag inte gjorde så mycket mer förra året än vad jag har gjort andra år. Jag har väl varit mer i "farten" andra år än vad jag var förra året. Andra år har jag inte känt att jag har gått in i väggen. Men förra året var ju också året då min mamma dog. Jag var inte förberdd på det, även om jag visste att det förmodligen skulle bli så. 
 
Men jag ville inte förbereda mig på mammas död, så länge som hon faktsikt var i livet. Det var ju ingenting jag ville tänka på överhuvudtaget. När det sen hände i augusti 2017, och jag månaderna innan hade grejat med mycket och varit ute på många olika saker så blev mammas bortgång något som bara gjorde att allt blev för mycket för mig. Jag var inte förberedd, och jag ville inte vara det heller. Därför känner jag nu att jag ska inte vara för hård mot mig själv och säga att det var dåligt av mig att inte fatta att jag inte skulle orka med att greja så mycket som jag gjorde förra året. Det var ju inte så konstigt att det bara tog tvärstopp för mig när min egen mamma dör. Men i år har jag ändå tänkt på att inte greja för mycket och ha för mycket grejer på gång. Dessutom åker jag ut på mindre saker nu. Jag vet ju  att saker och ting kan hända som gör att man inte pallar mer, fast man tror innan att man klarar av allt ändå. Man måste lyssna på kroppens signaler liksom. Jag har egentligen altid varit bra på det, men jag gör ändå det misstaget ibland att jag inte lyssnar på min kropp. Man kör på bara och sen blir det som det blir och känns som det känns. Öhhh...
 
Men sen är det ju ändå så att jag har saker på gång och jag tror nog att den tomheten som jag känner nu snart släpper. När den väl gör det då blir det full fart igen. Jag är ändå en person som vill få gjort mycket, och ha saker på gång. Men samtidigt vill jag ju ha kontroll på "grejerna", och känna att jag orkar med. 
(null)
(null)
 



🏓🔝🔟💛💙




Nu är det nog klart.

Nu ska det vara klart. Under de närmaste dagarna kommer jag att nå det  "ekonomimålet" som jag har kämpat med att nå sedan i början av detta året. Idag fick jag nämligen dom besked jag ville ha. Jag kommer att få in så mycket pengar nu så att jag bara kan fixa allt på det sätt som jag ville få det fixat från början. Allt tror jag kommer att vara klart redan denna veckan, och det är ju mycket bättre än vad jag trodde från början. 
 
Jag känner mig nu lite tom igen. Jag har gått runt i typ ett halvår  och haft detta  med att jag ska nå mitt ekonomimål och tusen tankar har snurrat i huvudet om hur jag ska göra för att fixa det. Jag har tänkt varenda månad, inför varje nytt delmål som jag har haft att jag inte kommer att fixa det delmålet jag har  satt upp för den enskilda månaden, men jag har alltid fixat det. När man har fixat ett av delmålen så måste man på något sätt börja om. In i en ny månad med mer kämpande, framförallt med mycket tålamodet. Det känns många gånger tufft. Det största påfrestningen blir mentalt när man hela tiden måste kämpa på, och sen bara börja om för att sen fortsätta kämpa och ha tålamod.
 
Jag har känt mig tvungen att greja med min ekonomi för att jag gjorde så många fel förra året. Många dumma och felaktiga ekonomiska beslut gjorde att jag kände att jag måste vända den ganska dåliga trend som jag var inne i när det gällde pengar In, ut och vad jag sen fIck behålla. På alla fel jag gjorde förra året så har jag nu tagit konsekvenserna av dom. Jag tog tag i allt för att jag ville vända det dåliga till nånting bra. Jag löste problemen och nu känns det som jag har vänt allt till min fördel. 
 
Nu vill jag ändå säga att: Allt är inte klart än. Jag har mer att göra med denna "ekonomigrej". Men det är ändå så klart så att jag nu bara behöver vänta en, eller några dagar på pengar som jag idag har blivit garanterad att jag ska få in.
 
På ett sätt känns det bra att jag kunde rätta till alla fel som jag anser mig ha gjort under förra året. Samtidigt känns det så dumt att jag inte tänkte på detta, redan för ett år sedan. Det var under andra halvan av 2017 som jag dummade mig.Hade jag tänkt smartare och varit mer rationell för ett år sedan,  då hade jag behövt tänka på att kämpa på med denna skiten under detta halvåret (2018). Men nu är det klart. Så gott som klart i alla fall. Jag kan känna mig rätt säker på det nu.
 
 
 
 



Måndag - V 22

(null)
Då var det måndag och ny vecka igen. Förra veckan kändes ganska tuff. Jag röjde mig igenom dagarna på et sätt som gjorde  mig helt slut om kvällarna. Det var liksom inga problem att somna när man när man väl kröp i säng.
 
Denna veckan blir det mer kämpande med allting. Det jobbiga är väl abstinensen jag känner på att göra mer saker än vad jag just nu kan. Jag får jobba på med: Självbiografin, fixandet av pengar och busskörning, samtidigt som man längtar till semestern. Jag vill ju också bli färdig med allt jag fixar med nu.
 
Jag hoppas att jag orkar röja på som jag har gjort under dom senaste dagarna. Då kommer jag att känna mig nöjd med denna veckan också.
(null)
 


« Tidigare inlägg Nyare inlägg »


Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE