Tuta och kör, det är mitt jobb. Om man kort ska beskriva vad jag jobbar med så kan man väl säga så.

 

Jag har jobbat på under året. Jag har inte varit mycket sjukskriven. Schemat jag har haft har känts bra. Jag har fått köra mycket ute på Vänersnäs och det gillar jag. Vänersnäs är bästa linjen. Jag har egentligen inget minne av att något med detta året har varit jobbigt när det gäller just arbetet med busskörningen.

 

Under 2018 hoppas jag att jag kan jobba på igen. Jag trivs bra med mitt jobb och jag har sen länge insett att jag har det bra på många sätt när det gäller min arbetsitutaion. Bara det att jag bor så nära jobbet och kan gå hem på min rast känns ju som en förmån. Att jag bor på gångavstånd från jobbet gör ju också att jag inte behöver äga någon bil. Bilar har man ofta många problem med. Kstar som fan kan dom göra också. Jag är av åsikten att kan man klara sig bra utan bil så behöver man ingen ha. Man kan ju åka buss (:

 

Just nu tänker jag bara att jag ska fortsätta jobba på med "tuta och kör" som är mitt yrke. Jag har inga andra planer, utan jag jobbar förmodligen på med busskörningen under 2018 också. Sen vet man ju aldrig hur framtiden och livet blir. Jag tänker ibland att jag kanske ska sluta med busskörningen och försöka hitta något annat jobb Det är ju inte fel att drömma i alla fall. Men samtidigt som jag drömmer om något annat så tänker jag också på att jag har det väldigt bra som jag har det just nu. Det är inte lätt för mig att få det bättre...det har jag insett sedan länge. Därför jobbar jag på med busskörningen. Detta är ett bra jobb på många sätt. Får jag bara vara frisk så är det nog inte mycket som kan hindra mig från att bara jobba på med busskörningen.

 I dag är det nyårsafton. Bara denna dagen kvar av år 2017 och på min blogg under dagen kommer ni att kunna läsa lite om vad jag har gjort under år 2017. Dessutom blir det välnågon inlägg som handlar om hur jag upplever att detta året har varit för mig. Vad har jag lärt mig av 2017? Vad har varit bra och vad har varit dåligt? Jag kommer också att fundera över nästa år i kommande inlägg under denna nyårsafton. Vad vill jag göra 2018?

I dag fick jag en liten julklapp i från Radiohjälpen. En mössa som det står MUSIKHJÄLPEN på. Det är nog den dyraste mössa som jag har köpt i hela mitt liv så man kanske inte kan säga att man har fått en present från Radiohjälpen. Man har ju betalat vanvettiga mängder för denna mössa. Sen är det ju ändå så att pengarna som jag köpte mössan för går ju till Musikhjälpen (mh17) och en bra sak, och då är denna mössa på nåt sätt ändå värd pengarna.

Mössan är också signerad av Hanna Persson  Hon var Musikhjälpens ambassadör under under mh17.

 

 

 

 

Man känner av att man är ledig. Jag blir alltid slöare och vad jag än väljer att göra så tar sker och ting ganska lång tid. Även om jag nu under ledigheten har tagit tag i mycket saker som jag tidigare har skjutit på framtiden så kommer det ju upp nya saker som jag nu väljer att skjuta framför mig. Sen är det ju ändå så att det är skönt att vara helt ledig och inte känna att man behöver göra så mycket.

 

Julafton  i går var lugnt. Jag kollade mycket på TV. Denna juldag har nog varit en lika lugn dag, Jag var ute på en promenad. Det var länge sen sist. Man kan väl inte säga att det är något julväder ute. Regnar gör det mest hela tiden och det har det gjort mest hela dan.

I dag är det julafton. För mig blir det en vanlig dag som vilken som helst. Jag kanske bara tittar mer på TV än vad jag brukar göra. Annars blir detta som en vanlig dag, vilken som helst. Jag har inte varit så noga med att fira någon jul i år. Jag har inte brytt mig om att ta upp några julasaker Jag har inte köpt några julklappar. Några julbord har jag inte varit på.  Jag har bara struntat i allt som har med jul och att göra i år. Jag mår inte dåligt av det alls. Det känns bara bra.

 

Jag tänker mycket på mormor när det blir jul. Mormor avled just på julafton. Detta tänker jag på varenda jul. Jag kan också fundera över hur jag har haft mina jular som barn. Jag fick ju åka mycket mellan mina föräldrar. Vartannat år skulle jag vara hos pappa och vartannat år skulle jag vara hos mamma, fast när jag var hos mamma så blev det ju att jag var hos mormor. Hade jag varit hos pappa på julafton så var det ju sagt så att jag skulle vara hos mamma på nyårsafton, och sen var det tvärtom nästkommande år.

 

Denna julafton var jag bjuden hem till brorsan, men jag väljer att vara hemma hos mig och inte åka nånstans. Jag känner inte för att ge mig ut i jultrafiken. Jag orkar liksom inte bry mig om julafton överhuvudtaget i år. Jag vill bara ha lugn och ro. Jag ska ta hand om mig och göra saker som jag mår bra av. Jag mår aldrig dåligt av att sitta ensam på julafton. Jag vill inget hellre. Alla andra alternativ tycker jag bara är så tråkiga.

 

Hoppas ni alla får en riktigt God Jul.

 

 

Nu är jag ledig från busskörningen i typ en vecka. Fan va nice det känns då! Man kan ju säga att jag blir EJ I TRAFIK. 

 

Nu ska jag ta tag i allt som jag bara har skjutit på framtiden under arbetsdagarna. Jag käner ingen julstress eller nåt sånt. Det är bara skönt att vara ledig och ledigheten ska jag fan njuta av.

 

Klockan är 04:30 på morgonen. Det känns helt sjukt att man är uppe och skuttar nu. Men ska man jobba och börjar tidigt så måste man ju gå upp. Efter att nu ha jobbat i någon vecka på mitt schema så kan jag känna att jag är nöjd. Jahar bra körning och jag gillar tiderna. Jag börjar aldrig för tidigt och jag slutar aldrig för sent. Jag har också en lång rast vilket gör att jag kan ta det väldigt lugnt mellan körningarna. När jag väl jobbar så känns det som tiden går väldigt fort. Jag tycker det känns bäst när jag kör under förmiddagen. Efter middagen kan kännas lite seg, som jag sa så går ju tiden väldigt fort under arbetstimmarna.

 

Nu ska jag fixa mig och sen blir det jobb igen.

 

 

Ibland går folk över den där gränsen där jag bara tycker att nu är det inte ok längre. Jag får ta en del skit och jag kan känna att mycket skit kan man ta och mycket skit får man acceptera, men inte vad som helst.

 

Under eftermiddagens arbete så var det en man som sa till mig att han skulle döda mig. Det var egentligen inte mer änn så, men det räcker för att jag ska agera med full kraft. Nu under kvällen ringde jag polisen på 114 14 och gjorde en polisanmälan om hot mot tjänsteman. Med tanke på hur mannen såg ut och hur han betedde sig före, under och efter hotet av mig  är jag övertygad om att han är känd av polisen sen tidigare. Dessutom finns det ju bevakningskamera i bussen så jag är ganska säker på att polisen i alla fall ganska tidigt in i utredningen kommer att veta vem mannen är. Brottet faller ju under allmänt åtal så min anmälan kommer inte bara att läggas ner direkt. Polis och åklagare måste utreda brottet. Nånting kommer att göras och gissar jag så kommer man först och främst att begära ut filmen från bevakningskameran i bussen.

 

 Det är inte första gången jag gör en polisanmälan mot någon som har hotat mig. Det lär inte bli sista gången heller. Nu ska jag sova och i morgon tar man nya tag på jobbet. Om ni undrar hur jag mår så kan jag säga att jag  mår jag bra.

 

Grejade mycket i går. Lite för mycket tror jag. Det blev liksom från tidig morgon till mitt i natten och jag hade något som jag fixade med hela tiden. När jag sen somnade så sov jag ju gott, men det var inte roligt att vakna i morse och veta att man har mera arbete.

 

Fast när jag väl hade kommit upp så kom jag på att jag jobbar bara fram till torsdag denna veckan. Sen blir jag helt ledig från jobb i en vecka. Efter den ledigheten jobbar jag några dagar, men sen blir jag ledig igen. Jag jobbar lite till, fast inte så mycket. Snart börjar en period på några veckor där jag är ledig ganska mycket och jobbar lite mindre än normalt. Det ska bli skönt att slippa bry sig om jobbet i en vecka.

 

 

Efter att Musikhjälpen avslutades i går så har jag många tankar om förra veckan. När jag nu tänker på Musikhjälpen så är jag nöjd med vad jag har bidragit med.

 

Jag är glad över att jag vet att jag kommer att få ett paket skickat till mig i veckan från Musikhjälpen. Det var ett klädesplagg som jag budade hem på en av alla auktionerna. Det var en mössa. Det var nog den dyraste mössan jag någonsin har köpt. Den kostade mig ca 4000 kr, men pengarna går ju till en bra sak och då känns det ändå som ett bra köp.  Det är en svart mössa som det står Musikhjälpen på. Dessutom är den signerad av Hanna Persson som var Musikhjälpens sk ambassadör hela förra veckan. Jag tänker nu att när jag får mössan så ska jag bara lägga undan den och sen plockar jag fram den och tar denpå mig  när det är en Musikhjälpenvecka.

 

Jag budade hem två auktioner som säkert kommer att bli både roliga och spännade upplevelser för mig. Jag känner mig nöjd med vad jag lyckades buda hem dom jag har budat hem och samtidigt känns det bra att jag inte budade hem vissa saker eller upplevelser som jag först tänkte att jag vile haft.

 

En  auktion är jag ledsen för att jag inte lyckades ta. Anja Pärson skänkte ju en ÄKTA GULDMEDALJ till Musikhjälpen som hon hade vunnit på en någon tävling en gång i tiden. Jag får för mig att jag var nära ta den auktionen. Jag kan inte till hundra procent veta hur nära jag va, men om jag ser till vad jag vet så var det väldigt nära att denna guldmedalj hade blivit min.  Jag klantade mig  under den budgivning och tiden tickade väldigt snabbt och sen blev det bara för sent. Mitt sista bud på medaljen blev 25 800 kronor. Det budades snabbt över och när det då var typ 15 sekunder kvar auktionen på guldmedaljen så hade jag tänkt att bara chockhöja från mina 25 800 kr till 40 000 kr. Men telefonen slant i handen på mig när jag skulle trycka in beloppet, och sen var det som sagt för sent göra nånting. Medaljen blev såld för 26 100 kr. Det känns lite jobbigt att jag inte klarade att fixa den. Tänk om mitt tänkta sista bud hade gjort att jag hade blivit en guldmedalj rikare. Man vet ju aldrig vad vinnaren av auktionen hade lagt för ett maxbud på medaljen. Vinnaren kanske redan hade lagt ett bud på 50 000 kr och då hade jag ju i tagit medaljen ändå. Men en sak är nog rätt säker: Hade jag inte klantat mig med telefonen utan fått igenom mitt sista bud så hade ingen hunnit att buda över mig om mitt bud (som jag inte lyckades med) hade råkat vara det högsta. Jag vet inte om medaljen heller hade varit en bra investering. Men det hade i alla fall varit coolt att ha den i sin ägo. Nu får jag bara acceptera att jag förlorade. När man förlorar då fårman ingen guldmedalj.

 

Jag känner nu att jag bör släppa väldigt många tankar som har med Musikhjälpen att göra.  Jag är nöjd med hur jag har varit med och bidragit i veckan. Jag behöver inte tänka att jag ville få gjort mer.  Jag är nöjd med de auktioner som jag har klarat av att buda hem.Allt kommer att bli fett nice att få uppleva. Jag får ocså bara acceptera att jag missade en fet guldmedalj. Jag fick ju så mycket annat som jag är nöjd med ändå. Då ska man inte vara ledsen över sånt som man inte fick.

 

Nästa år??

 

* I vilken stad kommer buren att stå nästa år?

* Vilka blir programledare nästa år?

* Vad blir det för tema nästa år?

* Hur mycket pengar samlar man in till en bättre värld under nästa års Musikhjälpen?

 

 

Då var det måndag igen. En ny vecka och när jag vaknade i morse så kändes det tomt. Det kändes så eftersom Musikhjälpen nu är över för denna gången.

 

I dag vill jag få gjort massor. Jag har skickat i väg lite paket som människor  har köpt av mig de senaste dagarna.

Jobbat har jag gjort. Nu har jag rast några timmar innan jag ska jobba igen. Ikväll vet jag att jag har tvättstugan och den får jag inte missa. Med det nya "jobbschemat" så får jag boka tvättstugan på kvällen istället. 

 

Jag har också lite texter att skriva som jag också vill bli klar med innan 2018. Det känns som jag får rappa på lite med dom. För jag vill verkligen hinna med dessa texter med berättelser. Nu har veckan startat och nu vill jag bara få massor med saker gjort.

 Musikhjälpen är slut för i år. Jag har funderat i ett år på vad jag vill med en enda vecka. Jag längtar redan nu till nästa Musikhjälpen. Jag brinner ju för Musikhjälpen. Jag får så mycket energi av detta program. Jag tror verkligen att på att pengarna som kommer in till Musikhjälpen under en vecka gör skillnad för väldigt många människor. Det är något med Musikhjälpen som gör att jag släpper några "spärrar" och gör vad jag kan för att människor som har det svårt ska få leva i en bättre värld.

 

 

Jag tycker att jag har gjort vad jag kan. Jag har bidragit med ganska mycket pengar. Jag känner mig nöjd och jag kommer alltid att vilja göra massor för Musikhjäpen. Varje år har jag Musikhjälpenvecka i bakhuvudet. Jag kan stundtals gå runt i en bubbla och bara tänka på vad jag vill göra för Musikhjälpen under den veckan som det pågår. När jag sen har gjort vad jag kan och Musikhjälpen är avslutad så känner jag att jag har varit del av något som är så sjukt mäktigt och stort. Man har varit med och bidragit med pengar som kommer att  hjälpa andra människor till att få ett bättre liv. Radiohjälpen kommer att kunna fördela pengar till organisationer som sen kommer att ju jobba med att rädda liv på människor. Över 70 miljoner blev deti år. Den summan är ju så mäktig. Där ser man vad vi människor kan åstakomma om vi bara går samman och kämpar för en bättre värld tillsammans.