Jag gör det ändå.
Genom åren av bloggande och grejande med andra sociala medier så har vissa typer av människor blivit väldigt arga för saker som jag innan kanske inte alltid innan hade väntat mig att folk skulle bli arga över. Jag minns tex när jag började blogga och visade mat som jag käkade på restaurang så fick jag extremt mycket hat och kritik för detta. Det förvånade mig att folk kunde bli så arga över vad jag äter. Sen struntade jag ju i det och jag fortsätter ju så än idag. Nu är det ingen som gnäller längre. Det är ju bara att skita i vad folk tycker och göra precis det man tycker är bäst att göra ändå.
Ett tag fick jag också mycket kritik för att jag publicerade bilder på mig själv i duschen. Det fick jag väldigt mycket skit för, men jag skrattade mest åt alla tråkiga människor som slösade sin energi på att berätta för mig hur fel det var av mig att ta bilder på mig själv i duschen. Jag fortsatte bara göra det ändå och jag tror att ju mer hat och skit jag fick för tex bilderna i duschen, ju mer bilder ville jag bara lägga ut. Under en ganska lång period så publicerade jag nog minst en duchbild om dagen. Jag tycker om min kropp och jag är inte rädd för vad folk ska tycka om den. Jag vill använda den på alla sätt jag kan. Jag tycker kroppen är mitt livs bästa redskap.
Planking och lite bubbeldrickande har ju folk också haft negativa åsikter om och vissa skriver till mig och kräver att jag ska sluta visa sånt. Det skiter jag naturligvis i och sen fortsätter jag bar att ha kul med tex plankingen och jag vill ju inte sluta njuta av gott bubbel. Däremot ska man ju tänka på att ta det lugnt med alkholdrickandet. Det är jag noga med att tänka på.
En del har också genom åren skrivit att jag visar för mycket som är bra i mitt liv och jag måste inse att jag är percis lika vanlig som alla andra är. Många har skrivit att jag är för mycket och måste tagga ner. Vissa har också sagt att dom kommer att sluta följa mig om jag inte slutar göra mtcket av sånt som jag tycker är roligt att göra.
Jag fortsätter naturligvis att göra vad jag vill ändå. Jag skiter i om folk slutar föja mig, oavsett vad det beror på. Jag vill vara för mycket. Jag vill vara större än livet i sig. Om någon säger till mig att jag är för mycket så ser jag det på ett sätt som en komplimang. När man gör saker som man själv tycker är roligt och lever på ett sätt som kanske vissa människor inte förstår, då kommer det alltid att finnas människor som har negativa åsikter om det och också är missunsamma. För mig känns det helt ok. Jag vill ju bara göra sånt som jag tycker är kul och jag tänker inte sluta med det bara för att andra stör sig på sånt som jag gör. Varför skulle jag bry mig. Jag tänker ju aldrig bry mig om att ha tråkigt, bara för att jag är rädd för vad andra tycker och tänler om det. Jag tror heller inet att man kan vara omtyckt av alla och samtidigt full ut, vara sig själv och göra mycket av sånt som man tycker är roligt och mår bra av. Så jag kommer bara att fortsätta göra vad jag känner är bäst för mig, oavsett vad andra tycker. Man behöver inte följa mig eller bry sig om vad jag gör. Det är inget tvång och jag skiter i om folk avföljer mig för att dom tycker att jag mår för bra och visar upp för mcyket av sånt som jag gillar att göra. Och jag är hellre för mycket som person för fel människor, än för lite mig själv för dom människorna som jag tycker om och bryr mig om. Jag gör det ändå, oavsett vad andra tycker. Har man inget postivt att säga till mig så tycker jag att dessa människor kan hålla käften och inte bry sig om mig.
Music blog
Jag vill ju välja mina tillfällen.
Jag tycker ofta jag stöter på människor som antingen vill prata: Jobb, pingis eller "Dannebloggen" med mig. Jag gillar att prata mycket om dessa tre saker. Jag gillar att prata om mycket annat också, men oavsett vad jag ska prata om, så vill jag ju lite välja tillfälle själv. Jag är sällan sugen att prata om mitt jobb när jag är ledig. Pingis vill jag mest bara prata med dom som kan eller när ajg är i pingishallen. Dannebloggen gillar jag att prata om med alla möjliga människor, men det händer ju att folk kommer fram och är uppkäftiga och äckliga och när dom öppnar käften om tex Dannebloggen, då bryr jag mig inte.
Jag pratar gärna buss och busskörning, men jag vill mest bara göra det när jag är på jobbet. Ett tag tyckte jag att det var ganska jobbigt när alla möjliga människor frågade mig eller bara skulle tycka saker m tidtabell och bussförare i största allmänhet. Ibland ser man också på folk att dom vill prata med mig och kanske klaga på nånting, för dom verkar tro att det är något som jag kommer att ta vidare sen när ajg kommer till jobbet. Jag har alltid och kommer alltid att skita i sånt. Vill man klaga får man ta det vidare själv och göra det till dom personerna som har det som jobb att ta emot klgomål och föra det vidare. Det är min personliga åsikt i alla fall. Det händer inte så ofta längre att folk pratar jobb med mig på min fritid längre. Jag kan också förstå att det händer för många förknippar väl mig med mitt arbete. Genom åren så har man ju ofta fått frågan: Vad jobbar du med? Så man får ju lite acceptera det där att folk pratar jobb vid tillfällen där jag inet alls har lust att bry mig om busskörningen. Jag gillar att parata jobb, men jag vill göra det när jag jobbar eller har rast i fikarunmmet. Jag gillar också mitt jobb, men på min ledig tid vill jag vara ledig så mycket som möjligt och inte tänka på den blåa bussen.
Pingis tycker jag naturligvis om att prata om också, men man vill ju välja sina tillfällen lite själv. Jag vill mest bara träna och prata pingis när jag är i en pingishall. När jag får frågor av folk som kanske inte kan så mycket pingis så svarar jag mest på dom frågor jag får, men jag utvecklar liksom inet mina svar. Jag svarar bara på frågan och sen blir jag mest tyst. Jag älskar naturligvis att prata pingis, men jag vill mest bry mig om pingisen när jag är i pingishall. Hade jag möjlighet så skulle jag nog kunna vara hela dagar i en pingshall. Jag tycker ju att det är kul med pingis. Jag har också som mål att försöka lära mig minst en ny grej om pingis varje dag. Det målet har jag haft en länge och tänker man på att ett år har 365 dagar så lär man sig ju 365 nya saker på ett och samma år. Förutsatt att jag lär mig något nytt varje dag. Jag tycker det känns häftigt att tänka på ibland.
Dannebloggen vill många prata med mig och det är något som vem som helst kan få prata med mig, i princip när som helst. Kommer man fram till mig på stan och bara vill säga att man följer mig eller ta en bild så är det helt ok. Jag har inget emot att prata Dannebloggen så länge folk är snälla och trevliga. Men jag kan också säga att jag är inte intresserad av att prata med någon som bara har massor med negativt att säga om Dannebloggen och allt jag lägger ut. Jag är inte intresserad av att lyssna på den kritiken för jag tycker bara att gillar man inte det jag publicerar så behöver man inet följa mig. Det är ju ett fritt val och jag lägger ingen tid på att ens fundera över vad folk tycker och säger till mig om Dannebloggen, om man inte har något postivt att säga. Jag är inte intresserad av att veta vad ni tycker om ni bara använder Dannebloggen mot mig och vill göra er roliga på min bekostnad. Börjar någon tjabbla och är ett jävla äckel när man pratar med mig om Dannebloggen så kommer jag bara att skita i er och förmodligen jävlas med er på ett eller annat sätt. Jävlas inet med mig om du inte vill att jag jävlas tillbaka.
Sen vill jag ändå säga att jag har inget emot när helt okända personer kommer fram och bara vill tala om för mig att man: Följer mig, gillar Dannbloggen och kanske vill ta en bild med mig. Allt sånt är helt ok och det finns nog inget tillfälle som inte passar om man bara vill vara snäll mot mig.
Höstinlägg 🍂🍁🌞
En rejäl photodump. 😎☀️🍔
Sofia Dalên (2022)
