Genom åren av bloggande och grejande med andra sociala medier så har vissa typer av människor blivit väldigt arga för saker som jag innan kanske inte alltid innan hade väntat mig att folk skulle bli arga över. Jag minns tex när jag började blogga och visade mat som jag käkade på restaurang så fick jag extremt mycket hat och kritik för detta. Det förvånade mig att folk kunde bli så arga över vad jag äter. Sen struntade jag ju i det och jag fortsätter ju så än idag. Nu är det ingen som gnäller längre. Det är ju bara att skita i vad folk tycker och göra precis det man tycker är bäst att göra ändå. 

 

Ett tag fick jag också mycket kritik för att jag publicerade bilder på mig själv i duschen. Det fick jag väldigt mycket skit för, men jag skrattade mest åt alla tråkiga människor som slösade sin energi på att berätta för mig hur fel det var av mig att ta bilder på mig själv i duschen. Jag fortsatte bara göra det ändå och jag tror att ju mer hat och skit jag fick för tex bilderna i duschen, ju mer bilder ville jag bara lägga ut. Under en ganska lång period så publicerade jag nog minst en duchbild om dagen. Jag tycker om min kropp och jag är inte rädd för vad folk ska tycka om den. Jag vill använda den på alla sätt jag kan. Jag tycker kroppen är mitt livs bästa redskap. 

 

Planking och lite bubbeldrickande har ju folk också haft negativa åsikter om och vissa skriver till mig och kräver att jag ska sluta visa sånt. Det skiter jag naturligvis i och sen fortsätter jag bar att ha kul med tex plankingen och jag vill ju inte sluta njuta av gott bubbel. Däremot ska man ju tänka på att ta det lugnt med alkholdrickandet. Det är jag noga med att tänka på. 

 

 En del har också genom åren skrivit att jag visar för mycket som är bra i mitt liv och jag måste inse att jag är percis lika vanlig som alla andra är. Många har skrivit att jag är för mycket och måste tagga ner. Vissa har också sagt att dom kommer att sluta följa mig om jag inte slutar göra mtcket av sånt som jag tycker är roligt att göra. 

 

Jag fortsätter naturligvis att göra vad jag vill ändå. Jag skiter i om folk slutar föja mig, oavsett vad det beror på. Jag vill vara för mycket. Jag vill vara större än livet i sig. Om någon säger till mig att jag är för mycket så ser jag det på ett sätt som en komplimang. När man gör saker som man själv tycker är roligt och lever på ett sätt som kanske vissa människor inte förstår, då kommer det alltid att finnas människor som har negativa åsikter om det och också är missunsamma. För mig känns det helt ok. Jag vill ju bara göra sånt som jag tycker är kul och jag tänker inte sluta med det bara för att andra stör sig på sånt som jag gör. Varför skulle jag bry mig. Jag tänker ju aldrig bry mig om att ha tråkigt, bara för att jag är rädd för vad andra tycker och tänler om det. Jag tror heller inet att man kan vara omtyckt av alla och samtidigt full ut, vara sig själv och göra mycket av sånt som man tycker är roligt och mår bra av. Så jag kommer bara att fortsätta göra vad jag känner är bäst för mig, oavsett vad andra tycker. Man behöver inte följa mig eller bry sig om vad jag gör. Det är inget tvång och jag skiter i om folk avföljer mig för att dom tycker att jag mår för bra och visar upp för mcyket av sånt som jag gillar att göra. Och jag är hellre för mycket som person för fel människor, än för lite mig själv för dom människorna som jag tycker om och bryr mig om. Jag gör det ändå, oavsett vad andra tycker. Har man inget postivt att säga till mig så tycker jag att dessa människor kan hålla käften och inte bry sig om mig.