På väg till Lund❤️💚
❤️💚
Lite tankar om Musikhjälpen 2018, efter ett dygn.
Jag har haft en ganska stressig dag. De har varit så mycket som jag bara har velat hinna med och sen vill man ju följa Musikhjälpen så mycket som det bara går.
Imorgon ska jag åka ner till Lund och sen Musikhjälpen på plats. Jag vet inte om jag kommer att trivas, men jag tror det. Jag älskar ju allt annat med Musikhjälpen så jag skulle bli förvånad om jag inte gillar att stå utanför buren och följa det.
Jag har hittills bara skänkt 100 kr till Musikhjälpen. Jag sålde en bok på det som kallas: Hela Sveriges auktioner. Jag har även lagt upp en bok till under dessa auktioner. Den auktionen har ett bud på 50 kr. Hittills är detta det enda jag har bidragit
med, plus att jag har budat på några auktioner själv. Inget har jag budat hem än. Igår missade jag ju att ta hem en auktion med typ 2 sekunder och 15 kr.
Ikväll såg jag att Little Jinder, Rebecca och Fiona besökte buren och körde lite live musik. Samtidigt befann sig ju Peg i buren också. Jag har ju träffat alla 4 förra året. Detta var ju våren 2017 och det handlade ju även då om Musikhjälpen. De var många
tankar som gick i huvudet på mig när jag såg alla 4 i buren, samtidigt. Jag vet inte exakt vad jag tänkte, men det blev bara en så konstig känsla inom mig när jag såg alla 4 var på samma ställe och i just Musikhjälpen. Sen tycker jag att
det är lite coolt att jag faktsikt under Musikhjälpen 2016 klarade av att skänka så mycket pengar som jag faktiskt gjorde då. Ska jag vara ärlig så hade jag kunnat skänka ännu mer, och det var ju nära ett par gånger att jag gjorde det också. I år
kommer jag nog inte att pumpa in så mycket pengar som jag gjorde år 2016. Jag tror inte heller att jag vill det denna gången.
Jag kollar nu lite olika auktioner. Jag har väl just nu inte hittat något som jag kan tänka mig att försöka ta. Detta har väl annars dom senaste åren blivit lite min grej att jag budar på auktioner där pengarna som detta kostar mig går
rakt in i Musikhjälpen. Jag tänker att jag försöker ta 1-3 auktioner. Det är ungefär detta jag väljer att göra för Musikhjälpen. Jag kommer nog egentligen aldrig att göra så mycket mer. Man skulle ju kunna engagera sig hur mycket som helst, och många
människor gör ju detta också. Detta är ju helt fantastiskt. Men det viktiga för mig är ju att jag verkligen känner att jag VILL göra allt de jag gör. Börjar jag bara blåsa på och försöka göra hur mycket som helst utan att stanna upp och
tänka på vad JAG faktiskt VILL, då kommer jag typ bara att ångra mig sen. Jag kommer definitift inte att må bra av det. Jag kan ju ändå inte göra allt, men jag kan alltid gör något. Vi får se vad det där "något" blir för nånting.
Jag gillar i alla fall att följa Musikhjälpen. Jag tycker programet såhär långt levererar bra kvalitet och det känns ett strå vassare nu än tidigare år. Jag kan inte riktigt förklara vad jag tycker är bättre med det just i år. Det är liksom bara
den känslan jag har fått av att följa detta under kvällen igår och massor av timmar idag.
Den vintertid nu kommer - Miss Li
Snurrar runt denna tisdag.
Jag grejar och följer Musikhjälpen samtidigt. Man orkar ju ite riktigt hänga med på allt, men jag tröttnar liksom aldrig på programet.
Jag har varit och klippt mig idag.
Lite färg blev det också.
Jag har annars snurrat runt lite idag. Gjort lite ärenden både på stan och hemma. Jag känner stressen komma så fort jag tänker på något som jag vill få gjort, men inte har tagit tag i eller blivit färdig med. Lite jobbigt att känna så. Jag är ju för fan ledig och borde bara kunna njuta av den långa ledigheten jag har nu.
.
#MH2018
Då var man vaken igen. Jag kollade Musikhjälpen till midnatt innan jag bara blev för trött och då är det ju bara att gå och lägga sig. Är jag trött får jag sova.
Nu är jag uppe och skuttar igen och jag trycker naturligtvis på TV:n för att kolla mera Musikhjälpen.
(Ett litet sidospår: En Musikhjälpen-mössa som har varit i min ägo i ett år nu. Den hade Hanna Persson på sig under förra årets Musikhjälpen. Mössan har ju också hennes signatur. Jag får inte glömma och packa ner mössan när jag ska ta mig till Lund. Den måste man ju ha på sig när Musikhjälpe-veckan äntligen är igång)
Detta kommer att kännas roligt och bra.
Jag ska snart gå och lägga mig. Jag har suttit och kollat på fantastiska Musikhjälpen. Det känns bra redan nu. Detta blir en rolig och bra vecka.
Det var kul att få se Peg ikväll. Hon gör ett sjukt bra jobb i MH. Känns coolt att jag har träffat henne en gång. Det var ju faktsikt en Musikhjälpen-grej den gången.
Undra om jag kommer att få träffa henne när jag senare i denna veckan ska ta mig ner till Lund och stå utanför buren? När jag ser bilder från Lund och vad det är för stämning utanför buren, då längtar man tills att man själv kommer att stå där. Jag tror det kommer att bli jättekul. Jag kan ju inte veta, men det känns bra nu att jag ska göra ett besök. Jag har aldrig sett detta live, och jag vill göra det för att se om jag gillar detta då också.
Jag har redan ikväll gjort ett försök att buda hem en auktion. Det var några skjortor som gärna hade velat ha. Jag klarade inte av att buda hem dom för när det var 5 sekunder kvar av auktionen så var det någon som budade över det bud som jag hade lagt bara 20 sekunder innan. Jag hann sen inte att trycka in ett högre bud när jag såg att jag blev överbudad. Jag hade ju typ bara 2 sekunder på mig. Så denna gången gick det åt helvete. Jag får ta nya tag med andra auktioner som jag kan tänka mig att försöka ta. Sen är det ju ingen fara om man misslyckas med att buda hem några skjortor. Sånt kan man ju bara gå ut och köpa när man vill. Dessutom sparar man ju dessa pengar när man bara är med och budar på en auktion. Budar man inte hem en auktion så kostar den ju inget för mig. Så man behöver ju inte bry sig så mycket om någon annan tex smäller in ett högre bud när det bara är 5 sekunder kvar av en auktion.
Oavsett vad jag lyckas eller misslyckas med under denna veckan, så älskar jag Musikhjälpen.
Bör kanske tagga ner lite.
Nu har Musikhjälpen 2018 äntligen dragit igång! Jag känner redan nu att jag är lite övertaggad och full av förväntan. Jag har ju tänkt så länge nu på just denna veckan. Det blir lätt då bara tänker på allt man ska göra som just har med Musikhjälpen
att göra. Spontant könns det som jag nog gör bäst i att tagga ner lite. Jag ska ju orka följa detta hela veckan liksom. Jag bör liksom lugna mig och mer bara njuta av MH 2018.
Nu kör vi i alla fall! Hoppas att MH minst får in över 80 miljoner i år.
Jobbig runda idag.
Måndag har det blivit och det känns skönt att inte behöva säga att jag har massor av jobb denna veckan. Istället kan jag säga att jag är helt ledig, HELA DENNA VECKAN. Naturligtvis blir det mycket Musikhjälpen. Det startar ju ikväll och håller på hela denna veckan. Det är ju också lite därför som jag har tagit ledig.
Idag var jag ute på en långpromenad igen. Det blev en jobbig runda. Jag hade ont i benen och lite i ryggen. Jag kände mg också ganska trött. Ibland kändes det lite som jag gick i sömnen. Jag fick mest kämpa mig runt idag. Hade jag vetat innan att det skulle kännas som det gjorde så hade jag inte gått ut på "varvet" idag, men hur fan ska jag kunna veta innan hur en promenadrunda kommer att kännas. Jag måste ju gå den först för att kunna veta efteråt hur det kändes. Det är ju ändå bra att jag tar mig runt och inte avbryter och tar en av alla bussar som man stöter på ute på "varvet".
Panbiff med paprikasås..
Efter promenaden blev blivit lite mat och nu ska jag väl mest bara slappa och ta det lugnt. idag blir det väl mycket småplockande med dom vanliga vardagliga sakerna. Imorgon ska jag klippa mig. För min del handlar vä annars denna veckan mest om att jag ska följa Musikhjälpen på alla möjliga, och omöjliga sätt. Kul att det idag är dags igen. Jag har ju längtat sen Musikhjälpen avslutades för ett år sedan.
Pengarna går till #mh2018💚
Jag vet inte just nu hur allt blir.
Det känns att det snart är dags för Musikhjälpen. Jag har typ längtat sen man avslutade Musikhjälpen förra året i Umeå. Ungefär vid denna tiden imorgon så är det äntligen dags för ett nytt Musikhjälpen (#MH2018)
Jag har den senaste tiden fått många frågor om vad jag tänker gör för att bidra till #MH2018. Man frågar: Hur myckert pengar jag tänker skänka, vilka auktioner jag kommer att buda på, Vilka personer jag helst skulle vilja träffa, hur mycket pengar jag tänker bidra med, hur mycket pengar jag kan bidra med, vad mer än att buda på auktioner tänker jag göra för #MH2018.
Jag kan egentligen bara svara att jag inte har några svar just nu. Jag vet inte hur allt blir. Jag vet bara att jag ska njuta av programet Musikhjälpen. Jag gillar det där med att man varje år ställer en glasbur på ett torg och på ett underhållade sätt samlar in pengar till en bra sak. När sen veckan är över så har det kommit in hur många miljoner som helst. Förra året blev det ju över 70 miljoner. Av dessa pengar bidrog jag då med ca 17 000 kr.
Det är detta jag gillar med Musikhjälpen. Vad jag sen gör och vad jag bidrar med, det vet jag inte förrän Musikhjälpenveckan är igång. Vad jag exakt sen har gjort, det vet jag inte förrän Musikhjälpen är avslutad den 16:e december. Svaren jag nu kan ge på alla frågor dom är:
1. Jag vet inte hur mycket pengar jag kommer att skänka till MH2018. Det kan bli allt från några hundralappar till många tusenlappar.
2. Vilka auktioner jag kommer att buda på vet jag inte nu. Jag måste ju först kolla vad som finns, när dom ligger uppe och sen får man ju fundera på vad man vill och om vad jag tycker att det värt att spendera på en specifik auktion. Ja kanske inte vill ha nånting i år. Även om jag vill ha nånting så kanske jag inte fixar att buda hem de jag kanske tänker att jag vill ha. Innan jag budar har jag ju också mängder av frågor till mig själv: Vill jag verkligen detta och blir det värt pengarna och varför är detta något jag vill buda hem? Allt dessa frågor vill jag finna ett svar på.
3. Många personer skulle man säkert vilja träffa och den typen av auktioner finns det ju på Musikhjälpen, men även om jag skulle vilja träffa en viss person, så beror det ju på vad jag ska få göra med den eller dessa personer. Sen får jag ju också känna att det är värt dom pengar som det då kommer att kosta mig.
4. Vad exakt jag tänker göra för #MH2018, det vet jag alltså inte just nu. Jag vet bara vad jag har gjort efter att Musikhjälpenveckan är avslutad. Jag ska i första hand bara se till att njuta av själva programmet. Jag ska ju också under några dagar i nästa vecka befinna mig på plats i Lund. Det är i samma syfte då. Jag ska njuta av programmet, men på plats på Stortorget i Lund. Känna på atmosfären kring detta och fundera på om jag vill uppleva Musikhjälpen live igen. Jag kanske inte gillar just det där med att stå utanför buren och klappa i händerna, eller så gör jag det. Oavsett vad jag gör så vet jag bara just nu att jag gillar denna decembertradition som Musikhjälpen är för mig.
🏓🏓
Söndag - Förmiddag - Middag
Jäklar vilken effektiv förmiddag jag har haft! Jag har liksom bara tagit tag i allt som jag har sett för stunden att jag behöver få gjort. Det känns bättre när man får mycket gjort direkt, och inte hela tiden bara tänker att man ska skjuta allt på framtiden.
Tvätt, städ och disk har jag fixat idag med en rasande fart. Jag har handlat vad jag behöver i mataffären och jag pantade samtidigt massor med burkar och flaskor. Jag har börjat lite lätt att packa resväskan för nästa vecka. Jag shoppade även några nya "fillingar" till mig själv. Det är ju alltid trevligt om man har lite tat byta med.
En middag på "Kopparn" har jag också hunnit med idag.
Nu behöver jag egentligen inte göra ett skit mer idag. Idag kommer jag ändå att vara nöjd med att jag har varit så jäkla effektiv under denna förmiddag. Nu är det ordning och reda inför nästa vecka. Det är ju skönt när man känner att man har kontroll på grejerna liksom.
Nu funderar jag på om jag ska gå ut på den där långpromenaden som jag sa till mig själv igår att jag skulle avverka idag. Jag tvekar lite. Jag har lisom ingen lust, men sen är det ju det där med att det känns så jäkla bra efteråt. Att jag den senaste tiden har varit ute på några långa promender gör ju att jag orkar vara så effektiv som jag tex tycker att jag har varit idag. Får se hur om jag orkar bry mig om att gå ut mer idag.
Nu kör jag...inte.
Skönt att man är ledig och får vara det länge. Som ni säkert har märkt har jag säckat ihop lite på bloggen dom senaste dagarna. Jag kände bara att jag inte orkade bry mig. Jag har ju bara haft dagar där jag har kört på med busskörningen. Nu kör jag inte på med detta. Nu är jag bara ledig och jag kommer ju att vara det i över en vecka nu. Det ska bli skönt och jag ska verkligen njuta av ledigheten fullt ut. Det bästa man kan göra då är ju att bara vara i nuet. Nuet funkar alltid.
Jag ska också¨fokusera mycket på Musikhjälpen nästa vecka. Naturligvis kommer jag inte att kunna följa det i 144 timmar, men det kommer i alla fall att bli många timmar varje dag, samtidigt som jag njuter av ledighet och befinner mig i nuet. Mycket bättre kan inte allt vara nu.
Idag gick jag en långpromenad. Jag gick ut ganska tidigt på morgonen. Det kändes lite tufft i början, men efter ca 7 km av dom ca 12 kilometrarna som jag avverkade så kände sdet riktigt bra.
Jag ska försöka gå denna runda på 12 km imorgon och på måndag också. Tiden finns ju i alla fall nu när man är helt ledig från jobb. Det är ju bara att köra på, fast inte med bussen då. Det slipper jag ett tag nu.
Mina rutiner "suger" just nu.
Jag är så trött hela tiden. Jag tänker att jag ska gå lägga mig i tid på kvällen, men även om jag gör det så somnar jag ändå inte förrän vid midnatt. När klockan sen ringer 04:45 så är det inte roligt att veta att man bara måste ta sig upp. Jag försöker hitta bra rutiner i vardagen, men jag gör tvärtemot vad jag tänker att jag ska göra för att det ska kännas bra. Om jag tar tag i något så får jag kämpa med mig själv som fan för att det jag vill göra ska bli gjort.
Denna veckan är ju också en sån vecka där jag bara inte orkar bry mig om någinting. Jag vill ju bara få den där långa ledigheten som jag har längtat efter i ett halvår. Nu är det bara två dagar kvar tills allt bara vänder. Mina rutiner "suger" verkligen just nu. När jag blir ledig lär jag väl inte ha några rutiner alls. Men då behöver jag ju heller inga ha. Jag är ju bara ledig och gör vad jag vill då. När man sen verkligen får den där sköna ledigheten som har längtat efter, då får man ju också bra energi i kroppen.
Dessutom börjar ju Musikhjälpen snart, och jag längtar varje vaken minut. Musikhjälpen är ju aldrig en vecka som går på rutin. Jag kan därför inte tänka mig en bättre vecka än att just då bara ta dagarna som dom kommer. Jag gillar ju att vara nära mina känslor. Nästa vecka kommer jag att vara så nära mina känslor det bara går, samtidigt som jag bara ska befinna mig i nuet. Jag kommer bara att njuta av vecka 50 fult ut. Detta ger ju också mig otroligt bra energi. Tänk att jag kan känna så mycket för Musikhjälpen.
Jag vill bara avsluta detta inlägget också med att säga tack till alla som typ gratulerade mig igår till 10 år av bloggande. Framförallt på Instagram fick jag ett flertal peppande kommentarer, fler likes än vad mina inlägg i snitt brukar ha och mycket stöd i form av meddelanden som folk skickade till mig. Tack så jättemycket!!!
Linnea Henriksson - I Need Your Love
1️⃣0️⃣ År med DANNEBLOGGEN 💖💖
Tisdag (2018 12 04)
Skönt med en ledig dag igen. Det blev en runda på nästan 12 km i morse.
Jag gick ganska lugnt runt på det gamla vanliga varvet. Jag tänkte väl inte på något speciellt. Jag bara njöt av ledigheten samtidigt som jag fcik en bra motion. Det får man väl säga att man får när man går nästan 12 km.
När jag var ute på dagens runda så matade jag mig igenom 3 stycken program av P3-Dokumentär. Jag valde ut några av dom programmen som jag tycker är några av dom allra bästa av dom som har gjorts.
Annars har jag mest slappat idag. Jag gjorde ju så mycket igår så idag har det liksom inte funnits så mycket som jag känner att jag har behövt göra idag. Jag går ju just nu mest runt och väntar på att det ska bli helg. När den väl är här då blir man ju ledig igen. Ganska länge dessutom. Just nu har jag ju en lite tråkig mellanperiod. Jag kan inte göra så mycket med nånting just nu. Jag får mest vänta på allt de roliga som snart ändå händer. Skönt och kul ska det bli.
Dannebloggen fyller 10 år.
Idag fyller min blogg 10 år. Den 4:e december för 10 år sen började jag skriva och lägga bilder på denna bloggen. Jag hade fram til dess, under åren 2006-2008 startat en blogg och lagt ner. Startat igen och sen gett upp. Sådär höll jag
på ett tag, men den 4:e december 2008 så startade jag en blogg som jag nu alltså inte har avslutat på 10 år. Tanken har slagit mig några gånger, men jag fortsatt. Jag har kvar min blogg för att jag tycker att detta är roligt att hålla på med. Det är känslan av att detta är roligt att greja med som gör att jag fortsätter.
När jag började i januari 2008 på en blogg (som jag sen avslutade i typ september eller oktober samma år) så hade jag inte gjort så mycket av roliga grejer under det året. Jag mådde mest dåligt över en massa saker och det var sån skit jag
skrev om. Jag hade tex haft en på tok för tidig semester där jag typ bara under en helg hade besökt Stockholm. Jag åkte bl.a. dit för att jag ville se hårdrockbandet KISS som skulle uppträda på Stockholm stadion. Det gjorde jag också, och det var
ju coolt, även om bandet inte bestod av samtliga de bandmedlemmar som en gång startade denna musikgrupp som kanske sen fick rockvärldens mest berömda ansikten.
Upplevelsen där och då i Stockholm är nästan det enda roliga minnet jag har från året 2008. De mesta var annars bara skit. Jag tjänade i och för sig ganska bra med pengar, men mår man inte bra så spelar ju inte mängden av pengar någon roll överhuvudtaget.
När jag började blogga i december 2008 så var tanken att jag kanske inte skulle hålla på att älta och klaga över att jag inte mår så bra hela tiden. Bättre att försöka hitta sätt att må bättre på liksom. Jag tror att jag någonstans började
blogga om saker man kunde göra för att man skulle må bra. Jag säger inte att jag hade rätt i de jag skrev då, men för mig funkade det nog. Jag började må bättre och jag fick energi av det. I början hjälpte mig nog bloggen på
något sätt att bli kvitt tankar där jag hela tiden tyckte att jag var så dålig på allting, eller att ingen tycker om mig.
Jag började också märka av eter några månaders bloggande att bloggstatistiken, antalet besöker blev fler och fler. I början kunde jag ju bli förvånad om det hade varit mer än 5 personer inne på min blogg under en och samma dag. Men jag
brydde mig egentligen inte så mycket om statistiken. Jag kände att jag gillade och blogga och gjorde också roliga saker för att jag skulle ha något att blogga om. Jag läste andra bloggar och inspirerades mycket av många som jag tyckte
var väldigt bra.
För att få en cool design så konkaktade jag till en början är väldigt känd bloggare. Hon var känd då och hon är ännu kändare idag för sitt bloggande och sin "lifestyle" som influencer. Denna tjej hade på sin blogg lagt ut ett erbjudade
i form av ett blogginlägg där det stod att hon med hjälp av en bloggdesigner hjäper till om det är så att någon vill ha en unik design till sin blogg. Jag "nappade" på det där. Jag skrev till henne och sa att jag var intresserad och
hon svarade samma dag att det var grymt bra att jag ville ha hjälp med min blogg. Hon skrev att jag skulle skicka ett brev till hennes hemadress. I brevet skulle jag lägga i 300 kr. Sen skulle jag bara vänta på kontakt av hennes bloggdesigner.
Typ så var det. Jag tänkte väl en tanke att det skulle nu kunna bli så att jag skickar pengar och sen får jag inte vad jag har betalat för, men pengarna blir jag av med i alla fall. Men samtidigt så tänkte jag att med tanke på
vilken sjukt stor bloggare denna tjej är så kan det väl inte vara något skumt med detta??. Dessutom var det ju bara 300 kronor och då tänkte jag väl skitsamma. 300 kr är ju inga stora pengar. Sen vill man ju ändå inte känna sig lurad
i efterhand.
Det gick en tid. Någon design blev det inte på det sättet som denna bloggare hade lovat mig, men jag fick ett mail från henne. Där stod det att de var så många som hade velat köpa bloggdesign via henne så dom kommer inte att kunna ta alla
på en och samma gång. Hon skrev också att hon inte ville hålla på mina pengar utan hon lovade att hon skulle skicka tillbaka pengarna till mig. Hon fick mina bankuppgifter och sen hände ingenting. Det gick ytterliggare en tid och sen
skrev jag till henne och frågade om jag kunde få tillbaka mina pengar. Jag fick då till svar att jag absolut kunde få tillbaka mina pengar, men att hon hade glömt av det, men hon skulle alltså fixa det. Pengarna hade tydligen
redan någon bloggdesigner fått. Det gick en tid igen och inget hände och när jag ännu en gång försökte skriva till denna bloggare så fick jag inga svar. Jag blev lurad på 300 kr. Det var ju inte mycket pengar, men om det nu var så
som hon sa att hon hade gett pengarna till sin bloggdesigner så har ju hen fått 300 kronor utan att göra ett förbannad dugg. Jag kan bevisa precis allt jag säger. Jag har alla mail sparade sen den tiden, men jag bråkar liksom inte
för att jag blir blåst på 300 kronor. Man bryr sig inte i slutändan. Jag fick ju min bloggdesign sen ändå, men inte via denna bloggare. Den fick jag av en designer som jag själv hittade via en annons på internet. Jag betalade
då några hundralappar och sen kan man ju tänka att det kostade 300 kronor till. Sånt är livet liksom. Jag vill poängtera att detta med dom 300 kronorna har jag egentligen aldrig brytt mig om att jag blev blåst på, varken förr eller senare. Skulle jag någon gång träffa denna personen som blåste mig på 300 kr så skulle jag inget säga om det. Hon skulle säkert få en jättestor kram av mig. Det är ändå en person som jag tycker väldigt mycket om att följa och hon är idag en otroligt bra sk influencer.
Under en tid (2008- 2012) när bloggandet var lite större och mer inne än vad det är idag så kommenterade jag ofta inlägg på andras bloggar. Jag var alltid snäll med mina kommentarer. När jag kommenterade så såg ju andra det,
man hitta min blogg. I lilla stan Vänersborg pratas det mycket. Efter att jag hade fixat min design, börjat kommentera andras bloggar och skriva fler och fler inlägg varje dag på min blogg, så började läsarantalet samtidigt att öka. Helt plöstligt såg jag att jag hade haft fler besöker under en förmiddag än vad jag tidigare hade haft under ett helt dygn.
Jag såg att någon journalist i någon liten tidning tipsade om lite olika bloggar som han brukade läsa och då nämnde han bl.a. min blogg. Då ökade det igen. Jag började ju blogga under en period där många läste bloggar. Det var då mycket
prat i media om bloggar, och dom stora bloggarna var mycket i media. Kanske var det därför jag började också.
Jag hade inte då, och har aldrig haft en så stor blogg, men det var inte brist på folk som hörde av sig till mig på olika sätt. När jag hade gjort ett youtubeklipp om planking, avverkat några resor och varit med i radio (P4 Väst)
så fick jag efter allt detta också massor av förfrågningar om allt möjligt.
Jag fick mail från massor av kvinnor som vill göra både det ena och det andra med mig, Jag blev erbjuden pengar om jag ställde upp på att bli fotograferad naken. Jag fick frågan om jag ville spela in porrfilm. Jag blev erbjuden
att komma till krogar där jag skulle få gratis sprit, samt hotellövernattningar. Jag fick förfrågningar från folk som höll på med poddcast. Andra människor hörde av sig och frågade om jag inte kunde vara med på svensexor
eller möhiippor. Journalister hörde också av sig om allt möjligt. Folk som jobbade med olika TV-program har också hört av sig och frågat om jag skulle vara intresserad att vara med i TV.
Nu låter det som att jag hade en skitstor blogg och att mängder av folk kontaktade mig på olika sätt. Så var det naturligvis inte. Så har det aldrig varit och det är inte så idag heller. Men med tanke på hur liten blogg jag har och hade, så är de förhållandevis många människor som genom åren har hört av sig till mig med olika typer av förfrågningar.
Jag har nästan aldrig svarat på nånting av alla förfrågningar som jag har fått under dessa 10 år. Man märkte också att många av dom som skrev och erbjöd mig saker bara bluffa. När jag inte svarade så kunde jag få arga mail eller kommentarer
där man tyckte att det var dåligt att jag inte svarade. Fast om jag svarade och sa att jag inte var intresserad, då fanns det många av dom som hade hört av sig som blev arga ändå. Jag tänker bara att man borde väl fatta att jag
inte är intresserad om jag inte svarar? Dessutom borde väl folk bara acceptera att jag säger nej. Jag frågar ju också människor om saker ibland. Jag får ofta nej till svar. Oftast får jag inget svar alls. Då släpper jag det och
går vidare. Varför ska jag bli sur och ägna onödig tid åt att skälla på någon för att hen inte vill göra sånt som jag frågar om. Det är ju bättre att lägga ner kraft och energi på vad jag själv faktsikt kan göra och påverka.
Jag får ibland förfrågningar om saker idag också. En del är seriösa talar sanning medans andra bluffar. Jag svarar sällan på sånt som folk frågar mig om jag vill ställa upp på. Svarar jag så säger jag oftast nej. Jag känner också att
jag vill säga nej till många av dom erbjudanden jag får för det viktigaste är ju att jag mår bra. Jag vet att om jag tex skulle gå med på att vara med i något teveprogram, så kanske jag skulle få fler erbjudanden om andra saker
pga att jag är med i TV en gång. Men jag tycker ändå att man ska vara lite försiktig med vad man säger ja till och går med på. Väljer jag tex att vara med i ett teveprogram, då får jag förmodligen skriva på något avtal. Vissa regler
gäller och man har vissa skyldigheter. Dessutom kan jag som är med i ett teveprogram inte styra så mycket vad som ska visas i TV. Allt som filmas kommer ju inte att sändas. Dagar av filmade kanske klipps ihop till det timmes långa
program som man är med i. De jag vill ska komma med kanske inte kommer med. De jag inte vill ska komma med kanske kommer med. Mycket kommer att göras utom min kontroll och i slutändan skulle jag nog inte gilla det. Det viktigaste
för mig är alltid att jag mår bra ju.
Jag tror inte jag är något sk "kontrollfreak", men jag vill heller aldrig släppa allt och inte ha någon kontroll. Har du väl valt att tex skriva på något avtal som handlar om någon form av samarbete som du i slutändan ska få lite pengar
för, då kan det vara svårt att bara dra sig ur om du mitt i allt ångrar dig. Du kanske bara måste fullfölja för att det står i något kontrakt och sen gör du helt plötsigt saker som du egentligen inte vill. När jag gör saker som
jag egentligen inte vill så mår jag sämre. Jag mår alltså inte bra. Risken att jag sen ska må väldigt dåligt är stor. Det är viktigt för mig att jag känner att jag verkligen vill något innerst inne för att jag ska säga ja till
något som någon frågar mig om. Dessutom vill jag ju kunna se mig själv i spegeln och över tid kunna stå för vad det är jag faktiskt har sagt ja till, och sen valt att gå med på att göra.
När jag har min blogg så betsämmer jag ju själv vad jag vill blogga om. Om jag inte känner för att blogga en dag, så gör jag inte det. Jag väljer själv vad jag vill visa upp av mig själv och jag... och ingen annan
bestämmer vad jag ska lägga upp på min Danneblogg.
Jag vet som sagt att jag kan missa någon möjlighet till något bra när jag säger säger nej, eller inte ens bryr mig om att svara någon som erbjuder mig något. Men att en "dörr" stängs för mig för att jag inte vill säga ja, betyder ju bara att en annan dörr öppnar sig. Sen
bestämmer jag själv om jag vill ta chansen jag får eller inte. Oavsett vad jag väljer att göra med mitt liv, så är det viktigaste att jag känner att jag mår bra. Att säga nej, eller inte bry sig är något som jag vet ofta får mig
att må bra. Möjligheterna att kunna och få göra roliga saker finns ju hela tiden. Man missar liksom inga chanser på att säga nej.
De finns mycket jag skulle kunna säga om mitt bloggande liv. Jag ångrar inte att jag började blogga. Jag ångrar inte att jag har fortsatt att blogga. Jag har fått uppleva mycket pga att jag har min blogg. Ibland tänker
man ju: Jag gör detta för det blir ett bra blogginlägg. Många promenadrundor har jag säkert varit ute på för att jag vill ha något att blogga om. Jag har också med hjälp av bloggen funderat mycket på hur jag vill
leva mitt liv. Vad drömmer jag om och hur vill jag vara som person. När jag har skrivit blogginlägg så har jag med detta funderat mycket på frågor som jag inte tror att jag hade funderat på om jag inte hade bloggat. Jag lever i
stort sätt samma liv idag som jag levde för 10 år sedan. Bloggen har inte förändrat mitt liv i det stora hela, men stundtals har den säkert gjort livet mycket roligare.
Dannebloggen har i perioder varit en snackis, men jag har inte hört så mycket om vad folk har snackat om. Jag har bara sett till att ha roligt när det handlar om bloggen. Sen vad folk tycker och snackar om, det bryr jag mig inte så
mycket om. Jag bloggar för att jag tycker det är kul. Jag bloggar för min egen skull. Jag bloggar inte för att andra vill att jag ska göra det. Jag bloggar för att jag själv vill det. När jag gör sånt som jag själv vill, då mår jag bra. I
slutändan är det viktigast att jag mår bra, oavsett vad jag väljer att göra.
