Jag börjar dagarna nu med att röra på mig. Det blev en powerwalk (pw) nu under morgonen. Jag tänker att jag ska köra på med PW, Varje dag under några dagar framöver. Nästa vecka lär jag få nytta av att jag rör på mig varje dag. Nästa vecka är jag rätt säker på att det blir mycket gå och trava runt, och då är det nog bar om jag vänjer kroppen vid detta redan nu.

 

När jag var ute på min runda så lyssnade jag samtidigt på Verkligehten i P3. Jag har inte lyssnat på något avsnitt på länge och jag vill gärna höra allt. 

 

Känns lite konstigt att det inte är någon fotboll idag. Man har ju blivit van vid att det visas några matcher varje dag, men idag är det inget alltså. 

 

Jag fortsätter annars med att bara vara i nuet och tänka framåt. Jag kan komma på något varje dag som jag lyckas med, just för att jag är så noga med att vara fokuserad på nuet. Dom målsättningarna som jag har haft för i år och också redan nu har lyckats med att nå, hade jag förmodligen inte klarat av om jag inte hade varit fokusread på att vara i nuet. Jag har nåra mål kvar att nå och jag tror att jag fixar nästan allt som jag tänkte i början av detta året att jag skulle fixa. Fixar jag inte allt så kommer det ju nya år. Jag tänker bara nu och framåt, det känns väldigt bra och gör också att man känner sig nöjd och glad med allt som man just nu har. 

 

På min sk "INSTASTORY" idag så ställde jag några frågor som handlade om mig. Jag ville undersöka hur väl mina följare känner mig. Här kommer frågorna, svaren och vad jag tycker är rätt svar. Procenten kan ju sen ändra sig till imorgon för min ligger ju uppe i ganska många timmar till. Men såhär ser det ut  nu i alla fall.

 

 

Mitt svar: 175 cm

 

Mitt svar: Singel.

 

Mitt svar: Pingis

 

Mitt svar: Det är stad som gäller för mig  när jag åker på semester. 

 

Mitt svar: CHAMPAGNE!!

 

Skönt att jag bara lyckades sova ut. När jag valde att gå upp i morse så hade jag fan sovit i nästan 13 timmar. När gjorde jag det senast? Efter det så kände jag att jag ville ut och röra på mig. Det blev ca 5 km powerwalk (PW) runt om i Vänersborg. Nu känns det som vanligt bra i kroppen efter att man har avverkat en PW.

Ha en trevlig dag!

 

Sköna semsterdagar. Nu har det fina vädret kommit tillbaka också. Det känns bra att jag har några veckor kvar av min semester. Man behöver inte bry sig om klockan. Man behöver inte tänka på att förbereda sig inför en dag av arbete. Man behöver inte tänka på jobb överhuvudtaget. Det känns som lyx att jag tex kan unna moig ett glas bubbel, precis när jag vill.

 

 

Nu känns det i alla fall bra. V 28 kommer jag att vara så glad över att jag har fixat mål nummer 3. Nu när ca halva året av 2018 har passerat så har jag fixat hälften av alla mina mål som jag har 2018. Eftersom jag nu har den andra halvan av året på mig tat försöka nå mina 3 återstående mål, så borde jag ju loogiskt sätt kunna fixa. Mycket är också redan nu så klart det kan bli. Jag behöver bara leva i nuet och tro på att jag kan klara vad jag än vill fixa.

Nu sov jag bra i natt, men innan jag kröp i säng igår så hade jag ju varit vaken i två dygn. Jag har grejat med något, mest hela tiden under dessa två dygn. På något sätt gjorde jag ett avslut på det "gamla" livet. Jag har tänkt nu att jag bara ska ta allt från nu och framåt. Det låter nästan mer än vad det egentligen är när man säger att man vill få ett avslut på sitt gamla liv. Det låter precis som allt  har varit dåligt, men så är det ju inte. Även om det finns saker som jag gärna hade velat ha ogjorda så har ju allt de som jag har av erfarenhet av mitt liv format mig till den jag är idag. Den personen jag är idag är jag glad över att jag är.

 

När jag nu också anser mig vara klar med min självbiografi så känner jag för första gången i mitt liv att jag verkligen kan lägga allt som har varit bakom mig och inte låta något av allt som har varit påverka mig på något negativt sätt. Jag har med hjälp av skrivandet på självbiografin kommit till insikter som jag annars inte tror att  hade fått om jag inte hade skrivit. Jag förstår mer varför mycket blev som det blev och varför jag gjorde som jag gjorde när jag tänker tillbaka på tex en specifik händelse eller en person. Jag tänker också på att försöka förstå saker och ting utifrån andras perspektiv. Det har varit en viktig insikt som jag tror kommer att hjälpa mig att vara en mer ödmjuk person när det kommer till att ha åsikter om vad jag tycker om sånt som andra människor gör. Det känns som att det är bra om jag strävar efter att försöka vara en sådan person.

 

Jag tror att jag också mer nu förstår hur viktigt det faktsikt är att ta hand om sig själv och må bra. Vad än  väljer att göra i livet så blir allt bara så mycket lättare om man är rädd om sig, tar hand om sig själv och ser till att göra saker som man må bra av. Detta är ju också viktigt att tänka på om man vill klara av att ta hand om andra på ett bra sätt. "Don't forget to love yourself", liksom. Jag jag tror mig också veta efter att jag nu har skrivit klart självbiografin  hur jag ska undvika att gå i vissa fällor som jag så många gånger tidigare har trampat i. Hur jag ska unvika att gå i fällorna är för mig nu mer uppenbart än någonsin. Jag har också hittat allt de  som jag vet tar för mycket av min kraft och energi. Mycket av detta är sånt som jag inte vill lägga ner någon kraft och energi på, och jag tror mig veta idag hur jag ska tänka och agera för att inte behöva slösa kraft och energi på skit. Jag vill ju lägga min kraft och energi på sånt jag gillar att hålla på med, eller bara sånt som jag tycker att jag behöver göra. 

 

Även om alla mina insikter och allt jag nu tycker att jag har börjat förstå, inte kommer att förändra mitt liv på något nämnvärt, så kommer jag säkert ändå att utvecklas mer som person nu när jag känner att den tunga delen av mitt sk gamla liv är avslutat. När man börjar förstå eller bara kommer till en insikt, då känns det som det borde bli lättare att förändra saker och ting till det bättre. Allt som är bra kan ju också alltid bli bättre. Det ska man också tänka på. Just nu är jag i ett läge där ingenting av sånt som har varit med om i livet påverkar mig på något negativt sätt. Jag har fått ett ordentligt avslut och jag har inga problem med att välja att fokusera på sånt som är bra.  Just nu ser jag bara nuet och framtiden. Kanske tänker jag på något som har varit, men då är ju detta saker som har varit bra i mitt liv. Nu, framåt och allt de positiva bakåt... detta kommer jag börja leva för nu, mer än vad jag tidigare har gjort.

 

 

Massor med saker i mitt liv har känts tufft Mycket har gjort mig förbannad, arg och ledsen, men den tunga "ryggsäcken" som jag tidigare har gått och burit på har jag verkligen tagit av mig nu. Jag har fått bort sånt som gör mig överdrivet trött. Jag kanske tänker negativt ibland, men ingenting av sådana tankar får mig att må dåligt nu. Jag vet vad jag vill och vad jag ska göra i framtiden för att jag ska kunna må så bra som möjligt. Allt handlar i slutändan om att jag ska må bra. När jag bloggar så bloggar jag ju i och för sig om saker som har varit och allt kanske inte alltid är så positivt.  Tidigare har jag tagit upp väldigt mycket saker som kanske har funnits i min tunga ryggsäck som jag har burit på alldeles för länge. Ältandet är något som jag tror att jag inte kommer att hålla på med så mycket framtiden. Det är nuet och framtiden som gäller. 

 

Mitt liv är inte perfekt. Jag vill fortfarande mycket och nöjd med allt kommer jag aldrig att bli. Om man skulle  känna sig sig nöjd med allt då skulle i alla fall jag tappa den där nyfikenheten som jag aldrig vill ska stillas inom mig helt och hållet. Nyfikenheten är ju den som gör att jag ändå vågar prova på nya saker. Saker som jag sen kan bestämma mig för om jag vill fortsätta hålla på med, eller inte. De finns ju många saker som man inte kan veta något om förrän man verkligen testar dom. Jag kommer säkert till fler insikter om jag är nyfiken på livet. Insikter som jag sen kan dra nytta av, och göra något bra av. I detta utvecklas jag säkert något enormt som människa av. 

 

Alla dessa tankar om att allt kommer att kännas väldigt mycket bättre, nu och i framtiden är naturligtvis lätta att sitta här och skriva ner. Sen kanske man bara glömmer allt detta babbel om förändring till det bättre när man väl har tryckt på publicerarknappen tlll detta inlägget.  Men jag känner ändå att just nu kommer jag verkligen att kunna slänga den tunga  skitryggsäcken och faktiskt leva nu och framåt. Jag kommer att göra saker som jag innerst inne mår bra av och där jag sen ärligt kan säga att jag faktiskt mår bra. Jag tror på det och jag har ju redan idag känt mig väldigt glad över att jag tex är ganska säker på att jag kommer att klara av dom mål jag har satt upp för detta året. Jag har ju också under hela detta året tänkt på att inte göra om alla dom fel och misstag som jag tyckte att jag gjorde förra året. Ibland vill jag göra saker som jag vet i efterhand att jag kommer att ångra att jag gjorde. Nu vet jag mer vad jag vill och vad jag kommer att ångra, och då är jag mer eftertänksam än tidiagare. Jag blåser liksom inte på utan att tänka efter först. Att jag sen känner att jag klarade av att stå emot frestelsen av sånt som jag idag vet att jag sen kommer att få ångra, det gör att jag känner mig väldigt stark som människa. Jag låter ingen, eller inget bestämma över vad jag vill göra. Vet jag att jag inte vill, eller att jag bara vet att jag kommer att ångra mig efteråt, då gör jag det inte. Det viktigaste är alltid att jag mår bra när  jag väljer att göra saker som jag vet att JAG vill göra och inte kommer att ångra. Detta tycker jag är ett bra tankesätt att ha. Detta är bättre än att bära med sig den där tunga ryggsäcken som faktsikt  innehåller en hel del skit.

 

Nu vill jag leva mitt liv på dom grundvärderingar som jag har. Typ: Detta vill jag göra, så här vill jag leva, detta tycker jag är rätt. Sen får folk tycka vad dom vill. Det viktiga är ju att jag mår bra.

 

 

 

 

 

Jag har nu bestämt mig för att inte publicera min självbiografi. Jag har besteämt mig om jag tänker inte vända vrida mer på detta. Det är så det blir nu, och det känns som ett bra beslut. Hur gärna jag än vill publicera, så har jag ändå en inre känsla av att det är bättre att inte publicera. Jag tänker inte gå emot den känslan. 

 

Det blev ett löppass i morse. Det blev ju inget igår av rörelse och träning och då får jag alltid den där tanken att jag måste köra ett löppass eller bara ta en powerwalk. 

 

Det är ju bara det att det inte går så bra. Det känns bara jobbigt och tungt när jag kör. Jag känner mig dålig. Jag känner att jag borde prestera bättre. Idag kunde jag ändå känna att allt gick lite bättre, men det är ju fortfarande inte bra. 

 

Bra att jag kör på i alla fall. Jag kör och sen bara jag släpper tankarna på hur det känns. Är jag inte bättre så är jag inte. Jag tänker inte analysera det så mycket. Jag rör mig ju i alla fall minst varannan dag. Även om det inte går bra så är jag ju igång och rör mig i alla fall. Det är ju den träningen som blir av som räknas, även om det jag gör känns dåligt. Om jag inte rör mig alls, så hade ju det varit ett sämre alternativ. Det är ju alltid bättre att välja att röra på sig.

 

BILDER AV DENNA FÖRMIDDAG.

Jag visste inte om jag skulle åka till Uddevalla idag. Jag har ju varit vaken hela natten och då känner man ju dom där "myrorna" i huvudet. Jag har ju heller inte sovit så mycket under gårdagen så jag hade säkert varit vaken i 24 timmar när jag kröp i säng i morse. 

 

Det jag ville få gjort i Uddevalla var att få lagt lite blommor och sånt på min mammas grav. När jag hade varit uppe förra veckan så tyckte jag att det fattades lite för att jag skulle se fint ut. Jag städade ju och gjorde fin förra gången, men då hade inget med mig att lägga på mammas grav. Alla andra gravar som ligger runtomkring mammas ser ju fina ut. Klart jag vill att det ska se fint ut på mammas grav också. 

 

Jag var lite tveksam idag, men det blev så att jag åkte. Jag tänkte: Jag får den promenad som blir bra tränimg för min kropp. Nu när jag känner lite myrer i huvudet så är det alltid bra att komma ut och röra på sig. En löprunda orkar jag inte ta. Det får räcka med några kilometers promenad. Det är ju också roligare att vara ute och röra på sig, om träningen sker på ett annat "place  än Vänersborg. Bara jag besöker mammas grav, så får jag motionen på köpet. Idag är ju detta extra bra för mig eftersom jag har haft en vaken natt.  

 

Jag drack däremot ingenting i natt när jag var ute. Jo, Coca Cola, Red Bull och vatten, men ingen alkohol. Det var liksom inget supande ...och det känns bra. 

 

Att ta en promenad är ju också bra när man vill rensa tankarna. När man vill slippa råka göra sånt som man sen ganska snabbt ångrar efter att man har gjort. Att jag dessutom faktiskt vill få gjort det där med blommorna också, gör ju att det blir gjort och jag får samtidgt en bra genomkörare för kroppen. Dessutom känner jag inte att jag snart igen måste ta mig til mammas grav. Efter denna dag vet jag att det kommer att det förmodligen kommer att se fint ut, hela sommaren. Det går också ju andra än jag där och planterar och gör fint, så det hålls ju eftergansak bra, oavsett om jag är där eller inte. 

 

 

Att jag tillbringade eftermiddagen i Uddevalla och inte morgonen berodde ju på att jag hade sovit några timmar under förmiddagen. Sen skulle jag ju hinna gå till blomteraffären. Dom öppnade ju 09:00 så jag kunde ju inte åka innan dess. Blomsteraffären här centrum stängde ju också kl13:00 så jag kunde inte ta det senare. Jag vill ta tåget till Uddevalla, men jag såg för sent att tåget gick klockan 10:22. Det fick bli det som gick 12:22 istället. 

 

Skönt med promenad. Skönt att jag fick fixat graven lite. Nu får det väl bli lugnt under denna kvällen.Midsommarfirandet skiter jag i. Det är ju mycket fotboll att titta på idag. Jag har massor med mat i kyl och frys. Jag kan ha lite myspys ikväll med fotboll och god mat Så blir mitt firande av midsommar. 

 

Glad Midsommar på er!  KÖR ALDRIG RATTFULL.

 

Den senaste tidens grejande med självbiografin har gjort att jag har kommit efter lite med alla dom där ständigt återkommande sakerna som man behöver greja med med jämna mellanrum. Jag tänker på alla vardagliga saker som jag brukar kalla för vardagligt "trökgöra".

 

Under året detta året har jag haft några få målsättningar. I början av året satte jag upp en målsättning. Jag ville få loss en viss summa pengar. Jag har den senaste tiden sagt att snart ska fan självbiografin bli klar. Jag har som mål att fixa en eller två resor inom en snar framtid. Jag vill till Bokmässan i höst. Musikhjälpen kommer ju  i december och då har jag ju alla fall som målsättning att ha en hel del pengar att bolla med under  Musikhjälpenveckan. 

 

Ekonomimålet: Detta lyckades jag med och jag är väldigt nöjd och glad över det nu. Jag har vänt den lite dåliga trend som jag ett tag var inne i när det gäller min ekonomi.

 

Pengar är inte något som man blir lycklig av. Tror man det så går man på världens lögn. Men jag känner att jag blir lyckligare av att inte ha några större bekymmer med ekonomin. Skulle jag ha ekonomiska bekymmer och få kämpa som fan för att kunna betala alla räkningar och sen inte ha så mycket att leva för efter det. Då skulle jag brytas ner och må dåligt eftersom man i mindre utsträcking inte kan unna sig lika mycket som man kanske har varit van vid. Jag var ett tag inne i en trend där jag hade väldigt mycket utgifter och sen fick jag inte behålla så mycket av dom pengarna som jag fick inn av egen kraft. Jag visste sen länge vad jag skulle hamna i för ekonomiskt läge så ngenting kom som en överraskning för mig. Jag har aldrig haft några problem med att betala allt, men jag kände att jag riskerade att komma till en punkt där problem med att få ihop allt på ett bra sätt skulle kunna uppstå. Det kändes inte bra med ekonomin och jag satte snabbt upp ett mål  för att jag skulle vända på allt och liksom få det som jag hade det innan jag satte mig i den situtionen jag var i. Nu har det vänt och jag är där jag vill vara och har varit tidigare. Nu jag också se att allt bara blir stabilare och stabilare för varje vecka som går. Jag har ju ett bra system för min ekonomi i grund och botten. Att jag lyckades vända på allt berodde till viss del på att jag satte upp mål som jag fokuserade på att klara. Jag var grymt målmedveten och jag valde bort sånt som jag visste skulle göra att jag misslyckades med min målsättning 

 

Självbiografin: Den snart uppe på bloggen och det har varit mitt mål sen jag började skriva dom första raderna för några år sedan. När det gäller detta arbete så har jag haft många delmål på vägen. Allt har kanske inte blivit som jag har tänkt mig, men jag har inte kunnat förutse allt. Jag har ju heller aldrig gjort något liknade arbete förut. Jag har liksom aldrig skrivit en bok eller nåt sånt. Sen jag började skriva på min självbiografi så har jag hela tiden vetat vilken målsättning jag vill nå med detta. Jag vill publicera massor med inlägg på min blogg, under en kort period.  Detta har varit målet och det är det jag vill få ut som resultat av mitt arbete med självbiografin. Så kommer det nu att bli så jag kommer att lyckas med min målsättning. Jag har lyckats med det för att jag har vetat vad jag vill. Jag vet vart jag vill nå, men sen har jag också varit grymt fokuserad på nuet, under själva arbete med min självbiografi. Skulle jag tänka på för mycket saker som ligger längre fram än nuet, under själva skrivandet av självbiografin, då skulle jag förmodligen ge upp mitt arbete eftersom jag skulle ha för många saker att fokusera kring. Det var ändå väldigt mycket jag fick göra med detta för att nå¨det resultat jag vill nå. Nu hade jag typ bara två saker att hålla fokuset på. Det ena var ju att jobba på med detta i nuet. Och den andra målsättning var  klara av att göra färdigt massor av inlägg så att jag har många inlägg som jag bara kan publicera under en ganska kort period. 

 

Att ha mål är väldigt bra. Det ger extra energi och man hittar den där motivationen som man ibland behöver när man verkligen ska fixa något som man kämpar för. Men man måste också veta att det alltid finns människor runt omkring som inte har mål. Dom är kanske redan nöjda med vad dom har, och detta med att inte ha mål är inget fel. Det jag försöker tänka på är att jag inte ska tagga upp för mycket med min målmedvetenhet. Den framgång jag når när jag har fixat något som jag har kämpat för, det är i slutändan förmodligen bara något som jag själv bryr mig om. Inte många andra kommer ju att bry sig om vad jag uppnår för mål som känns stort för mig. Jag tycker inte det är något fel att ha målsättningar och verkligen brinna för att fixa dom. Men man ska alltid komma ihåg att inte prata så mycket med andra om vad man har för målsättningar som man just då håller på att kämpa med. Taggar man inte ner det där gentemot sin omgivning som kanske inte lever efter att ha målsättningar, då kommer man förmodligen att få höra något i stil med att man är: Kaxig, dum i huvudet eller att man bara ska komma ner på jorden och landa.

 

Låt oss säga att jag skulle få jobb på en restaurang som kanske ligger nära en djurpark. Mitt mål är egentligen att jag vill arbete med att tämja lejon, men restaurangen är för närvarande det närmaste jag kommer djurparken där lejonen finns. På restaurangen är mitt jobb att plocka in disk, diska, städa, ta sopsäckar till soprummen och kanske fixa någon dessert till en gäst. Det är inget fel att helt vilja bryta upp från det man jobbar med för att man tex vill tämja lejon. Men om jag taggar upp för mycket med vad jag har som mål mot andra som för tillfället jobbar med samma saker som jag, då finns det risk för att dom kommer att tycka att jag tex är en jobbig idiot som bara borde sluta skryta. Risken är ju också att folk tex säger: Hur fan ska du kunna tämja lejon? Du kan ju inte ens lugna ner en gäst i restaurangen som är upprörd över att det kostar för mycket. Fortsätt du med att bära sopsäckar. Och när jag kanske ber en person om hjälp med att bära ut säckar, så kanske jag får till svar: Du som är så jäkla duktig och ska tämja lejon, du kan väl bära ut dom där sopsäckarna själv. 

 

Man ska nog tagga ner sin målmedvetenhet och sina mål gentemot andra för det kan slå tillbaka. Att vilja något med sitt liv är inget fel, men man ska alltid vara medveten om att sånt som är viktigt för dig själv, är  inte det för någon annan. Det är stort för mig när jag lyckas, men många andra bryr sig inte, och i ärlighetens namn så strävar jag ju heller inte efter att någon ska bry sig om vad jag har för mål och veta att jag är målmedveten. Utanför bloggen så har jag lärt mig att tagga ner mina mål och min målmedvetenhet. Det tror jag är bra. Jag kan blogga mycket om vad jag har för mål, men "thats i't" liksom

 

Jag kommer nog alltid att vara en person som sätter upp mål som jag sen försöker kämpa in. Men samtidigt kommer jag alltid att vara väldigt medveten om att dom målsättningar jag lyckas att nå är viktiga för mig och ingen annan. När jag når ett mål så kanske jag flyger högt i mina tankar, men jag får aldrig glömma att landa igen. Det viktigt att ha fötterna på jorden, oavsett hur det går för mig i livet. Det är ju också därför jag har en fågel tatuerad på ryggen. Fågeln fäller ju ut sina vingar och är på väg att landa, efter att den har varit upp och flugit. Gör den det, så måste jag också göra det. Fågeln på ryggen är ju en del av mig och den finns på min rygg för att den betyder något som jag ska tänka på när jag lever mitt liv.