Jag hatar att ge upp mina mål. Jag har ju ett ekonmimål i år och jag får kämpa med mig själv för att hålla i sparandet och inte börja plocka ut pengar. Ibland känner man ju för att göra spontan grejer som typ bara ger njutning för stunden. Men nu vill jag tänka lite längre och därför väljer jag att spara och verkligen ge mig själv chansen att förverkliga min högsta dröm i livet. Jag har gjort en budget inför juni som jag känner kommer att funka och i slutet av denna månaden så kommer jag också över den första "spärren" i ekonmin och som jag typ har kämpat för sen i början av förra året.   

 

Men jag har ju andra mål för i år som handlar om resor och upplevelser. Jag har tänkt under större delen av året att jag nog måste släppa det mesta och mest fokusera på att spara pengar och leva gott hemma. Det är egentligen inget som känns fel för jag vill prioritera ekonmin framför mycket annat nu.

 

Men jag hatar ju som sagt att bara ge upp dom mål jag sätter upp och jag känner nu att jag ändå vill försöka sätta dom andra målen som jag har för i år och som jag redan i slutet av förr året bestämde mig för att försöka fixa. Jag behöver ju inte krångla till det och det handlar om två utlandsresor och kanske två andra typer av upplevelseresor inom Sverige. Jag vill bara inte ge upp det och säga att det inte går att både spara en större summa pengar och göra några resor. Jag vill ändå försöka. Sen är det ändå så att jag kommer att prioritera sparandet och funkar det iet att fixa något av de andra målen så kommer jag att ge upp dom. 

 

Sen känner jag ändå inet att jag behöver klara allt. Fixar jag bara sparandet så kan jag nog lätt acceptera att jag bara fixade 1-2 andra mål, utöver ekonimin. Däremot kommer det att kännas tungt om jag misslyckas med ekonomimålet i år också. Och då kommer jag också att ge upp den grejen för jag känner inte att jag orkar börja om på nytt en gång till. Det har jag gjort så många gånger nu, så det känns som detta är in sista chans att komma vidare och kanske nå den dröm som jag länge har haft med min ekonomi. 

 

Det som ändå känns bra är att jag känner en stor inre frid kring resandet. Jag har sen länge varit nöjd med resor och vad jag genom åren har fått uppleva. Jag är redan nöjd och det gör att även om jag aldrig någonsin skulle resa mer så är jag ändå nöjd med vad jag har gjort och jag har ingen känsla av att jag måste göra mer. Däremot känner jag mer att jag måste försöka sätta ekonmin som jag vill ha den. 

 

Men som sagt: Jag hatar att intebförsöka nå alla mål jag sätter upp. Jag har ju nu ett halvår på mig att sätta allt som jag tidigare har sagt till mig själv att jag vill fixa under 2026. I slutet på denna månaden så kommer jag över spärren. Jag har ett halvår på mig att fixa alla dom mål jag har. Det känns inte omöjligt, även om jag kommer att vara noga med hur mycket, och vad jag lägger pengar på.

 

Men jag kommer inte att ge mig. Jag tycker livet går ut på att försöka förverkliga sina drömmar. Så det är bara att leva på så mycket jag kan. Det viktigaste är att jag mår bra. Jag mår som bäst när jag inte jagar människor. Jag tror starkt på att bara göra min grej, och sen kommer jag att få rätt människor omkring mig som jag kan lite på och må bra av att jag har där. Nu är sommaren här och j jag gå in med bra energi och massor med kämpaglöd.