Jag tänker och reflekterar mycket nu. Jag funderar, ändrar mig för en sekund och sen kommer jag på att jag bara vill fortsätta som jag hade planerat från början. Jag känner mycket för ekonmin och jag vill ju bara lyckas med mitt mål som jag har med den.

 

Under dom närmaste månaderna behöver jag ta en del viktiga beslut och offra sånt som kanske för stunden känns roliga att göra, men jag väljer sånt jag vill uppnå i framtiden istället. Just nu känns framtiden viktigare än nuet. Det känns fel att säga så. Ibland tänker jag att jag kanske bar aska förverkliga alla drömmar jag har, som går att uppnå just nu. Pengar finns ju för att kunna göra en hel del. På något känns det fel att inte göra sånt jag kan göra nu. Men jag vill ju någonting större än det jag kan göra just nu. Jag vill ju nå min högsta dröm i livet. Jag vet inet exakt hur jag ska klara av det, men jag har börjat och jag vill inte ge upp förrän jag har försökt ge min vision en chans. 

 

Jag vet ju också att snart når jag punkten där jag inet behöver fortsätta att lägga undan så mycket pengar som jag har gjort under detta året. Jag kommer att behöva fortsätta spara, men jag kan dra ner till ungefär hälften. Är ajg bara konsekvent och håller i det sparandet, så når jag dom mål jag har med ekonmin nästa år också. Sen är jag ju färdig. Jag kommer ju också snart över den andra "spärren" och då kommer ju pengarna mer och mer att jobba för mig, och jag behöver inte kämpa och jobba lika mycket för dom. Det gör ju också att jag kan dra ner sparandet och förhoppningsvis mål lite bättre. Jag känner ju att detta med ekonmin börjar att knäcka mig, både psykiskt och fysiskt. Min hjärna kämpar på högvarv för att jag ska fatta bra beslut och sen lägga fokus på rätt saker. Många gånger tänker jag att jag ska ge upp, men i nästa sekund vet jag att jag kommer att ångra mig så jag fortsätter att ha tålamod. Det går ju ändå inet att skynda på det och jag tror heller inte att jag kommer att må bättre av att ge upp ekonomimålet och bara "huxflux" bränna massor med pengar på annat. I efterhand skulle det ju bara kännas som att jag tvivlar på mig själv och min förmåga. Jag vet ju att jag kan klara så mycket om jag bara ger mig fan på det. Det har ju funkat förut. 

 

Det som ändå känns bra är ju att även om jag inte skulle klara mitt ekonmimål så kommer jag ju att ha mycket pengar som jag kan göra vad jag vill med. Det är ju inget jag kan vara ledsen för egentligen. Jag har ju länge haft det bra ekonomiskt och bättre än någonsin har jag det nu. Det är ju också därför det finns en chans att göra väldigt bra saker med ekonmin framöver Jag vill statsa på sånt som för mig känns viktigt och som i framtiden består. Sen är det ju så att det som känns mest rätt att göra, kanske alltid är det som tar längst tid och kräver mest pengar. Det går nog inte att komma ifrån hur jag än vänder och vrider. Innerst inne mår jag ju för de mesta bra. Skit som jag ibland får och motgångar som jag eventuellt möter, biter sällan på mig. För oavsett hur ajg känner och vad jag får utså, så blir allt bra tillslut. Tar man det bara lugnt så ordnar så brukar det ordna sig. Även om inte allt, alltid blir som man har tänkt sig.