Det är märkligt att jag nästan alltid kommer fram till att det bästa jag kan göra är att bara leva och verka i nuet. Jag har svårt att tänka här och nu, men när jag tänker framåt eller bakåt så blir allt bara för mycket och jag fastnar bara i tankar som är helt omöjliga att vinna över. När jag inser det då går jag bara tillbaka till nuet och fokuserar på hur allt är just i stunden och vad jag kan göra från där jag är just nu. 

 

När jag funderar kring ekonmin och alla mål jag har där så är det ofta jag fastnar i tankar som ligger långt fram i tiden. Sen när jag går tillbaka till nuet eller bara kommer till den "punkten" som jag några veckor tidigare hade funderat så mycket på så inser jag att dom lösningar jag hade tidigare, dom funkar inte i nuet. Jag känner alltid att jag behöver göra på ett annat sätt och det som jag oftast gör är inget som jag direkt har funderat på tidigare. Det blir liksom som det blir i den stunden jag befinner mig i. Det blir sällan exakt som jag har tänkt mig, även om jag hittills har lyckats få loss precis alla pengar som sen i början av året har planerat att ha på mitt sparkonto. 

 

Jag skulle ändå önska att allt bara kunde gå lite bättre. Som det hittills har varit i år så ligger jag precis på gränsen för mina mål hela tiden. Jag har liksom ingen marginal. Om jag lyckas tjäna lite mer på något som jag inte riktigt hade räknat med så äts den förtjänsten ändå upp av att jag får en ovänatat utgift. Jag önskar att det bara kunde gå lite bättre, så att jag inte behöver bry mig så mycket. Nu tror jag ändå att jag kommer att bli nöjd med hur mycket pengar jag får loss under detta året. Men det är verkligen leva i nuet och vara grymt fokuserad på det som gäller. Annars tror jag inte att jag orkar jobba in mitt ekonmimål. Om det nu inet händer något som göur att jag får in oväntat mycket pengar på en och samma gång. Det hade varit häftigt, och inget hade blivit gladare än jag.