Jag har känts mig ganska trött den senaste tiden. Jag har ju haft mycket att göra. Jobbet är man ju i full gång med igen. Böcker har jag läst många timmar, dels under semstern (i augusti), men även mycket nu under september.  Pingis har jag ju också spelat mycket den senaste tiden. Jag tänker också mycket på hur jag hålla min planerad budget, samt om jag verkligen kommer att sätta slutmålet. Det kanske inte är så konstigt om man blir trött och väldigt snurrig i huvudet. Pingisträningen under denna veckan har hittills också känts ganska dålig. Jag har rört mig dåligt vid bordet och haft svårt att tänka pingis under spelets gång. Jag tappar lätt min linje och glömmer att vara noga med placeringarna i tex serve och returspelet. 

 

När det gäller ekonomin den senaste tiden så kastas tankarna lite mellan hopp och en känsla av misslyckande. Jag vet inte nu om jag kommer att klara årets mål. Gör jag inte det kommer det att kännas förjävligt. Samtidigt tror jag att jag kommer att klara av det. Jag har ju hittills i år hittat lösningar för varje månad, som jag sen tänker ger mig tid att få alla pengar på plats. Det är ju egentligen bara att fortsätta så, men det är inte lätt och jag insett sen en tid tillbaka att jag kan aldrig vara helt säker på att jag kommer att klara det slutgiltiga målet, förrän jag faktiskt har gjort det. Det sker alltså tidigast i mitten på december. Man får kämpa på ett tag till. Tröttheten får väl finnas med. Stundtals känner mig ändå behgaligt trött.  Jag blir ju ofta trött av mycket pingisträning och bokläsning. Det typen av trötthet känns ändå rätt skön i kroppen. Det känns tuffare att hantera tröttehten som kommer av för mycket jobbande eller tänkade på allt som kan oroa mig. Men det är ju bara att bita i det sura äpplet och kämpa på. Vad mer kan jag göra? Inte så mycket mer än så gott jag kan. Sen får man alltid försöka att må så bra som möjligt. 

 

Men det är mycket med allting nu och jag måste ligga på och greja som fan för att få till allt som jag vill ha det i slutändan. Med pengarna känns det också svårare att sätta allt på plats,  ju närmare målet jag kommer. Det får tydligen ite gå för lätt för mig. Jag måste väl leva med det där kämpandet hela tiden.