Jag har kommit på mig själv den senaste tiden med att jag tänker för mycket kring vad jag sak säga om jag träffar vissa personer. Speciellt dom jag varken har sett eller pratat med på flera år. Egentligen är ju detta helt meningslöst för jag vet ju inte om jag kommer att träffa vissa personer. Jag vet inte när jag kanske kommer att stöta på vissa personer. Och jag är också övertygad om att även om jag skulle stöta på vissa personer som jag inte har sett på länge, så blir det sällan så att man pratar om sånt som jag kanske har funderat kring innan. Så egentligen är ju dessa tankar helt meningslösa. Och skulle det  ändå bli så att jag pratar med någon och jag tar upp sånt som jag har tänkt på mycket innan så tror jag ändå inte att samtalet resulterar i det som jag hade tänkt på innan. Det jag vill säga med allt detta är att det är  bättre att släppa sådana här tankar. Om jag träffar vissa personer så får jag ta det då som det kommer. Det är alltid det bästa man kan göra och innan det ska jag inte bry mig ett skit om det. 

 

Man kan ju jämföra detta med när man går runt och oroar sig för saker som inet har hänt än. Man vet inet ens om det kommer att hända och skulle det hända något som man tidigare har oroat sig för så blir det med förmodligen ändå inte så som man kanske oroade sig för från början. Därför ska man aldrig oroa sig för framtiden och tänka på vad man ska göra om något händer som kan vara jobbigt att behöva stå ut och leva med. 

 

En annan jämförelse kan ju vara när man går runt och tänker att den personen som man älskar och är tillsammans med ska lämna och träffa någon annan. Den risken finns ju alltid, men det spelar ju ingen roll hur mycket man tänker på det och kanske oroar sig för det. Risken att man blir lämnad finns ju alltid där, oavsett vad man gör. Är man dessutom en svartsjuk person så kan man ju bli lämnad bara för det. Därför är det ju bara bättre att älska den man älskar och kanske är ihop med. Leva i nuet och inte ta varandra för givet. Man vet aldrig hur livet blir. Nuet är ju det enda man vet något om och då tror jag det är bäst att vara närvarande i det så mycket man bara kan.