Ibland vet jag inte vad jag ska tänka eller vad som är bäst att göra. De senaste åren har jag ändå ofta försökt tänka på att göra det som känns bäst för mig i nuet. 

 

Men för några dagar sedan så fick jag hem ett brev och det handlade om just denna grejen som jag nu håller på att sparar till, och har gjort sen i januari i år. Jag har ju mitt ekonmiska mål för i år och det kommer jag att fortsätta försöka kämpa in under de månader som är kvar av 2026.  Det kommer nog inte att ändra sig. Men till nästa år så kanske jag kan hoppa över det jag hade tänkt att spara till och lägga pengar på, för den grejen kanske löser sig ändå. Det är ju för tidigt än att säga om det blir som jag helst skulle vilja, men jag hoppas ju naturligvis att lösningen är den bästa tänkbara för mig och blir det så, då kan jag ju göra mer av dom sakerna som jag sen lång tid tillbaka har tänkt att jag typ kommer att få vänta med till tidigast 2029. Jag har väl inte planerat så långt fram, men jag har ju mina drömmar och en vision i livet. Sånt jag strävar efter nu kan jag kanske komma mycket närmare på kortare tid än vad jag har räknat med från början. Det ser jag ju inte som något annat än positivt. Kanske kan det där tålamodet som jag har haft löna sig nu. Sen är ju ingenting klart och jag ställer ändå in mig på att jag även nästa år kommer att behöva spara en hel del pengar för nå dom där slutgiltiga målen med allt. Men kan jag slippa 6 månader av sparande till en grej så blir ju det mycket pengar som man kan lägag på helt andra saker än sånt jag strävar efter just nu. Jag har ju mer drömmar och mål i livet än dom jag kämpar med just nu. 

'

Sen är det ändå så att just nu är jag iställd på att bara fortsätta som planerat. Jag förväntar mig inte för mycket, men jag har börjat lite smått att hoppas på nånting som jag har längtat efter länge och som kanske fixar utan att jag egentligen behöver bry mig så mycket. Och det är ju alltid en spännade känsla att bära på. Även om jag inte förväntar mig så mycket just nu. Det för tidigt att säga att något är klart och jag måste fortsätta precis som förut och inte tro att något löser sig utan ansträgning. Det känns viktigt att jag tänker på det också.