Jag mår ju inte jättebra bra just nu och det känns i hela mig på något sätt. Jag försöker hitta saker att göra som får mig att må bra och jag har någon inre känsla av att allt blir bra i slutändan, även om "uppförsbacken" mot alla möjliga mål som jag hade, nu blev mycket längre och högre. Jag tror väl fortfarande att det finns en chans att jag kan klara mitt ekonomiska mål som jag från början hade för 2026. Men när jag nu mår så dåligt så tar det så mycket av in kraft och energi och jag är inte säker på att jag orkar kämpa in det mål jag har. 

 

Ibland hatar jag verkligen vissa människor. Det känns som att så fort något handlar om mycket pengar och jag har kämpat ett tag för att få ihop det jag vill ha så stöter jag alltid på äckel som vill bråka med mig. Jag brukar säga att man bråkar aldrig om det värdelösa. Folk bråkar bara om det som är värdefullt. Jag tycker jag att jag genom åren har fått detta bekräftat hur mpnga gånger som helst nu. Ibland känns det också som den enda logiska förklaringen till att vissa inte bara kan  hålla käften och låta mig vara ifred, är att dom inte vill göra rätt för sig. Det tydligen bara lättare att äckla sig mot mig och sen försöka få mig att tro jag behöver rätta mig efter vad vissa andra påstår att jag måste göra. Vissa tror också att jag bara litar blint på vad dom säger, bara dom lägger fram det på ett för mig obehagligt sätt. Man ljuger och hotar och sen tror dom tydligen att jag ska bli så skitnödig så att jag sen gör precis som dom säger. Jag mår ju dåligt och tar åt mig, men jag hoppas för min egen skull att jag i allt detta vidriga som jag är med om just nu inte gör saker som jag inte är skyldig att göra om jag inte själv vill det innerst inne. Det känns viktigt att tänka på nu. 

 

Jag går ju runt i min "bubbla" och tänker mycket på det jobbiga som hände för lite över en vecka sedan. Det känns som att det är svårt att ibland hitta någon postiv energi i saker jag gör. Allting jag gör känns lite tuffare att greja med och i bakhuvud finns alltid detta jobbiga med mig. Hur ska jag göra? Vad ska jag göra om? Hur kommer det att bli om jag måste göra si eller så? Hur ska jag lösa allt på ett sådant sätt så att jag sen mår bra igen? Tänk om jag inte kan lösa så mycket utan tvingas gå med på att liskom förudmjukas av andra. Alla dessa tankar gör ont i mitt hjärta och väcker känslor av skam, ilska  och maktlöshet. Det är lätt att man börjar tveka på sig själv, fast jag innerst inne vet att det är dom som förudmjukar och kränker mig som det är fel i huvudet på. Det är inte mitt fel om någon annan utsätter mig för tex en psykisk våldtäkt. Det tycker jag fortfarande att detta handlar om. 

 

Jag tänker också mycket på hur jag ska hantera saker framöver. Det äcklet som har utsatt mig och dom andra  som kommer att försöka kommer ju att försöka påverka mig att göra som dom säger och säga saker till mig som gör ont i mitt hjärtat. Det är jag helt säker på. Jag har tänkt överdrivet mycket hur jag ska göra och vad jag ska säga då när detta händer. 

 

1 Jag ska ta ett djupt andetag. Gör man det så brukar man kunna hålla sig lugn och stabil även om det känns jobbigt att behöva prata med någon som man kanske helst vill slippa att ha med att göra. 

 

2. Jag kommer att vara ganska kort i mina svar och inte säga för mycket. Jag kan ju tex att säga: Jag har inget att säga och om jag har något att säga så tänker jag ändå inte prata med dig. Sen kommer det inet att spela någon roll vad vissa personer säger efter detta för jag kommer ändå inet att svara. 

 

3. Jag kanske inte svarar alls.  Jag hamnar sällan i situationer där jag känner att jag är skyldig att svara någon överhuvudtaget. Jag kan ju oftast välja att inte svara alls och får jag sen inte vara ifred i alla fall så kan man ju bara ta upp sin telefon och filma den personen. Då brukar dessa äckel ganska snabbt hålla sin käft och själva lämna den situation som dom har skapat. 

 

Nu ska jag ändå på något sätt försöka må bra och njuta av en ledig helg. Jag mår dåligt nu och alla känslor som jag har känt den senaste tiden har tagit väldigt hårt på mig. Jag kan liksom inte sluta tänka på detta som jag tycker att jag har blivit utsatt för. Hur mycket jag än försöker så går det inte. Jag får för mig att jag mår lite bättre av att skriva om detta, men det är marginelt. 

 

Men nu ska jag som sagt försöka njuta av en ledig helg. Snart är det november och det är ju då vinter börjar för mig. Sen hoppas jag ändå att hösten och det typiska vädret för den fortsätter ett tag till. Jag vill inte ha snö och minusgrader. Hösten är min "favvoårstid" och den får gärna fortsätta minst året ut.