Jag har ju den senaste tiden varit inne i en ganska behaglig arbetsperiod. Jag har varit ganska mycket ledig och när jag har jobbat så har jag haft ganska bra pass, eller så har jag gjort dom bra genom att ta ledigt några eftermiddagar. 

 

När jag nu har varit mycket ledigt så har jag försökt att tänka på att inte skynda mig och ha för bråttom med allt jag gör. Jag minns för några månader sen att jag stressade ganska mycket i allt jag gjorde och jag tror att jag ville få många saker gjorda på kort tid. Jag tyckte på något sätt att jag kände mig effektiv och jag trodde att jag skulle må bra av det. Jag var väl opckså nöjd över att jag fick mycket gjort, men när ajg väl hade fått mycket gjorrt och skyndat mig med massor med saker, så fick jag ju bara mer tid över och då hittade jag ju på mer saker att göra. Till slut blev det för mycket och då fick jag inte ihop allt i min hjärna och då gick flera saker som jag grejade med åt helvete. Bara för att jag fick många saker gjorda på kort tid, så blev det sen så att jag bara kom på mer saker som jag behövde göra och då glömde jag ju att hitta lugnet och göra saker mer i nuet. 

 

Det är ju i nuet som jag mår som bäst och jag har den senaste tiden kommit på att jag kan göra saker mer i "snigelfart" och i slutändan får jag lika mycket gjort ändå. Det är väldigt lite i mitt liv som jag känner att jag måste få gjort inom en viss tid. Jag behöver sällan sätta någon tidpress på mig själv. Man kan försöka få någon slags överblick. Typ: Allt detta ska jag försöka få gjort på en samma vecka, men jag behöver ju inte känna mig sämre för något tar lite längre tid. Jag mår ju bara bra av att ta det lugnt och vara i nuet, samtidigt som jag känner att jag inte har för mycket att göra. Om jag tänker på att inte ha bråttom, så mår jag bättre av det i längden. Dessutom är jag övertygad om att jag inte får mer gjort om jag ökar tempot. Därför blir ju tempoökningen helt menigslös att göra.