Dom flesta människor som jag känner jobbar hårt. Eller så har dom i alla fall gjort det. Om jag tänker tillbaka på mitt egna liv så har jag också haft perioder som jag har jobbat riktigt hårt och tufft. Jag trodde länge att hårt arbete var det enda säkra sättet att nå mål som jag länge har velat uppnå med min ekonomi. Idag är jag glad att jag har tänkt om. Jag tycker också jag hör andra som säger att dom jobar hårt, men ändå är dom inte nöjda med sin ekonomisk frihet. Många verkar sträva efter att höja inkomsten, men det hjälper liksom inte. Man står ändå still och stampar. Jag har själv i många år kämpat med att hitta det där som ger mig störrre ekomisk frihet. Även om jag länge har haft det och har det bra idag med, så känns det hela tiden som att det är något som fattades. Länge trodde jag att hårt arbete var den enda lösningen, men jag börjar komma till insikt med att det nog inte det som krävs i slutändan. Man kan ju lätta säga att man är lat eller saknar ambitioner, men så har det ju inte heller varit för min del. Jag har bara inte tänkt tanken att jag mer ska sträva efter att få pengar att jobba för mig och jag ska kanske inte alltid pressa mig till att jobba så hårt för pengar. Det verkar ju inte vara någon garnti för att man ska lyckas. Min magkänsla säger att det finns något annat som är rätt att göra. Det känns på ett sätt fel och som något som ijet känns logiskt, men hur jag än vänxer och vrider på det så kan jag ju inte komma ifrån att jag stundtals har jobbat tufft och lagt mycket tid ktraft på att dra in pengar. Ändå går det ekonomiskt bättre för mig nu, när jag samtidigt  inte tycker att jag jobbar så hårt, utan bara investerar och sen låter pengarna göra jobbet. Det känns fel, men i slutändan upplever jag ju bara att det är rätt att göra så. 

 

Jag har kommit till iniskt med att när man bara byter sin egen tid mot pengar så finns det ju aldrig tillräckligt med tid, oavsett hur hårt man jobbar. Dygnet har ju alltid bara 24 timmar. Mitt personliga ekonomiska "tak" når man ju snabbare än man tror. Det gäller ju att skapa inkomster som inte kräver min hårt arbetande tid. 

 

En grej som jag har kört på länge det är att jag väljer att spara först och inte tvärtom. Många som jag känner säger att dom brukar försöka spara om det blir något över på de pengar dom får in varje månad. Det blir sällan något över för om man väntar med att spara så är i alla fall min erfarenhet att man lätt bränner mer pengar än vad man egentligen behöver. Så jag har kommit till insikt med att jag sparar först och betalar sen. Det blir alltid mer pengar kvar då, och det är ju det som är meningen om man väljer att ha ett sparande. Annars kan man ju ite kalla det sparande. 

 

Sen är det ju också så att det blir ju inte lättare att spara nå ekonmiska mål om man hela tiden skjuter det framför sig. Man kan ju alltid komma på anledningar till att vänta med sparandet. En semester eller en renovering. Man kan ju alltid hitta saker som man tänker att man behöver göra för pengar innan man kan spara och då får man aldrig något sparat. Man måste prioritera sparandet. Det är en viktigt insikt som jag har fått bara under detta året. Man kan inet vänta på rätt tidpunkt, utan det gäller att ta tag i det man vill få gjort. Här och nu och inte sen! 

 

För min del känns det bra att jag inte fokuserar så mycket på att öka mina inkomster och jobba mer och hårdare. Sånt kan krävas ibland, men jag är övertygad om att det inte är bara det som krävs för att jag ska nå mina ekonomiska mål i framtiden. Jag vill omvandla pengar till tillgångar och något som är bestående. Det är ju det som tror kommer att avgöra om jag ska få det jag strävar efter om som är min vison.  Tid är ju bland det värdefullaste vi har och den ska man ju vara rädd om. Lika mycket som man ska vara rädd om sig själv och se till att man mår bra.