Igår spelade Jan-Ove Waldner sin sista match i elitserien i bordtennis. Jan-Ove Waldner spelade sin första match i den högsta serien i Sverige när han var 12 år gammal. Det var för över 38 år sen. Bara det är ju rätt fantastiskt. 

 

Själv vet jag inte hur många timmar, dagar eller veckor jag har lagt ner av mitt liv på att bara ägna mig åt att sitta och titta på J-O Waldners pingismatcher och en annan träning. Jag kollade mycket på den tiden då han var som bäst och jag har fortsatt att titta mycket även under senare år. Han har alltid haft en härliga aura omkring sig som gör att jag i alla fall aldrig kunnat sluta vara intresserad av J-O Waldner och hans pingislirande. 

 

 

 

 

 

 

Man kommer ju säkert att kunna kolla på J-O Waldner framöver också. Han kommer att spela uppvisningsmatcher och kanske blir det något mer Legends Tour osv.. Jag har svårt att fatta att det på ett sätt är slut, men ändå inte. Man förstår ju såklart att en 50 åring lägger av med att spela pingis på elitnivå. Det är ju inget konstigt alls med det.

 

Jag har lärt mig så otroligt mycket genom att följa J-O Waldner genom åren. Jag har säkert kollat alldeles för mycket på honom och hans pingismatcher. Jag har tänkt och försökt förstå mig på honom som pingisspelare, men jag tror aldrig jag har blivit riktigt klok på den mannen. Han överraskar alltid med något och sen många år tillbaka har ingenting förvånat mig längre. Genom åren har han haft en otrolig förmåga att hålla sig kvar på toppen, och lyckas när det verkligen gäller som mest. På ett sätt var det ju så igår också. Hans härliga aura som han alltid har haft omkring sig finns definitift fortfarande kvar. Tack för allt, J-O Waldner.