Jag har en ganska bra vecka om jag ser till jobb och ledighet, men jag känner att jag skulle behöva mer ledigt för återhämtning. Jag har börjat bli jäkligt seg och längtar man till att bli ledig mer så känns det ju som det ju som tiden går långsammare än vad den faktiskt gör.  Vecka 52 börjar jag en period med ganska mycket mer ledighet och mindre jobbande. Sen är det så i ca 3 veckor framåt. Det ska bli skönt. Denna veckan är ju ganska bra också. Jag har ju varit ledig måndag och igår.  Dessutom är jag ju ledig till helgen, men jag har 3 megalånga dagar av arbete också. Över 10 timmar arbetstid, onsdag - fredag.  

 

Annars går dagarna och jag mår väl ganska bra. Jag känner även denna veckan att jag kommer att klara av mitt mål med 80 000 steg på en och samma vecka. Jag kommer inte att gå några promenadrundor förrän till helgen och jag vet att det räcker för att klara målet. 

 

Igår fick jag reda på att en klubbkamrat från tiden då jag spelade pingis i Trollhättan hade dött. Det gjorde att tankarna började snurra i huvudet. Jag vet aldrig vad jag ska tänka när jag får sådana besked. Jag känner mig mest tom och sen fattar man att man bara får acceptera det som har hänt. Man kanske också får tankar om att livet är kort och att det gäller att leva nu och passa på att göra saker nu, och inte vänta till sen. Sen kanske inte finns, även om man inte kan veta något om det. Nuet är ju det enda man vet någonting om. Det är något som stundtals blir väldigt tydligt. Speciellt när man får reda på att någon har dött som man en gång kände eller känner. 

 

Mycket annat känns tråkigt. Pandemin och COVID-19. Jag är så trött på att höra och läsa om det varje dag. Jag försöker undvika, men på något sätt blir man ju påmind om det, vare sig man vill eller inte. När vaccinet finns att få så kommer jag i alla fall att vaccinera mig, om nu inte läkaren skulle säga något annat till mig. Är det egentligen någon som vet vad man ska göra för att lösa denna kris. Kan man säga att någon har rätt eller fel när det handlar om coronaviruset. En sak är säker för mig i alla fall. Det är jäkligt frustrerande att behöva begränsa sitt liv och inte få göra verklighet av dom planer jag hade för detta året. 

 

Jag har medvetet släppt tankar och grejandet av den vision jag har. Jag har ju klart för mig vad jag ska göra under nästa år och jag anser att allt jag kan och som är värt att göra i år, har jag fått gjort. Egentligen känns det inte som jag har kommit ett enda steg närmare min högsta dröm och vision.  Får jag någon tanke nu så handlar den mest om att jag ska försöka ta en genväg  och på så sätt komma ett stort steg närmare min vision. Samtidigt vet jag ju att det inte finns några genvägar. Hur jag än vänder och vrider på det så är det hårt arbete och mycket tålamod som gäller den närmaste framtiden. 

 

Snapchat: dannebloggen 👻💛

 

Kollade in årets gran i centrum av Vänersborg. 🌲 

 

 

 

 

 

 Under kvällen har jag grejat mycket med min blogg. Bästa tiden att blogga på tycker jag är just på kvällstid. Bloggandet blir ett naturligt sätt att stanna upp och fundera ordentligt på hur saker och ting är, och hur man vill att det ska bli i framtiden. 

 

Skönt att börja denna veckan med två lediga dagar.  Jag jobbar bara tre dagar denna veckan och det samma pass varje dag och jag gillar att köra just detta passet. Detta är förövrigt den sista veckan av körning på mitt nuvarande schema. Nästa vecka börjar det nya. Skönt att man får avsluta det gamla schemat på ett ganska "gött" sätt. 

Annars har jag tänkt att försöka starta ganska bra denna veckan med två långa promenadrundor. Jag är ju ledig idag och imorgon. Sen jobbar jag ju mycket mellan onsdag och fredag,  så under arbetsdagarna går jag inga rundor, men när jag är ledig till helgen så fixar jag ju säkert dom där 80 000 stegen ändå. Målet är ju fortfarande 80 000 steg på en och samma vecka.  Det ska inte vara några problem när man totalt har 4 helt lediga dagar denna veckan. Det skulle ju bara va dåligt av mig om jag inte fixar det nu när jag dessutom är så jävla bra igång med jagandet av alla steg. Förra veckan gjorde jag ju 100 000 steg och var mindre ledig. Logiskt sett borde det ju då vara lätt att gå 20 000 steg mindre denna veckan när jag är mer ledig. 

Bilder: VÄNERSNÄS 

 Denna veckan är över och inget annat än glad för det. Större delen av veckan har jag ändå haft ganska bra arbetspass, men helgjobb är ju aldrig roliga. Dom känns alltid sega och långa även om jag har haft ganska normala arbetsdagar under helgen. 

 

I början av veckan hade jag bra arbetsdagar för jag slutade ganska tidigt och detta gjorde att jag bestämde mig för att köra ganska hårt med promenadrundorna. Under de 3 första dagarna så gick jag det där varvet som är på ca 12 km. Detta varvet vet jag inte hur många gånger jag genom åren har gått, men det måste ju vara över 1000 gånger i alla fall. Egentligen har jag ingen aning. Kanske är det under 1000 eller så är det mycket mer, men oavsett så handlar det om många gånger. Så mycket att jag har tappat räkningen. 

 

 

Idag är det 12 år sedan jag startade denna bloggen och jag trodde inte den 4:e december 2008 att jag skulle hålla denna bloggen levande till minst 2020. Jag började egentligen mycket tidigare att blogga. Jag hade då startat en blogg sen lagt ner den efter ett fåtal inlägg och så höll jag på ett tag innan jag lyckades hålla fast vid just denna bloggen. 

 

Jag  bestämde mig på nyårsafton 2007 att jag skulle ge bloggandet en chans. Jag tänkte då att jag i alla fall skulle blogga under hela 2008 och sen får jag se om jag fortsätter eller inte. Bloggar man i ett helt år, oavsett om man gillar det eller inte så har man ju i alla fall gett det en chans. Det var så jag tänkte då. Jag lyckades sen inte att blogga ett helt år. Jag tror att jag höll i det till oktober 2008 sen avslutade jag även den bloggen. Det som gjorde att jag då slutade tror jag berodde på att jag under större delen av 2008 hade mått riktigt jäkla dåligt och jag hade dessutom gjort saker som jag kände var mitt fel. Jag insåg att jag får skylla mig själv och detta mådde jag väl extra dåligt av. Jag skrev ganska mycket om hur jag mådde och dessutom gjorde väl säkert mitt dåliga mående att jag publicerade rätt många inlägg där jag på något sätt gjorde mig själv till ett offer. Jag hatade liksom de mesta och det var inte ovanligt att jag publicerade inlägg i stundens hetta. Jag skrev när jag var som mest arg. Som jag kan tänka idag så hade det naturligtvis varit bättre att fundera mer på vad som får mig att må bra och sen blogga om allt de istället. Men jag var nog ganska vilsen då och visste inte alls vad som var det bästa sättet att blogga på. Det har jag ju fått lära mig och det känns idag som om det nästan har tagit 12 år för mig att hitta det sätt som jag alltid har velat blogga på.

 

Allt detta med dåligt mående, kombinerat med flera publiceringar med inlägg om vad jag verkligen hatade...gjorde nog att jag bara mådde sämre av att blogga. Jag kände detta och slutade  efter ca 10 månader av regelbundet bloggande under 2008. Tanken var ju att försöka hålla ut i 12 månader, men det gick inte. En positiv sak  från "2008-bloggen" det var att jag tjänade bra med pengar det året och det minns jag att jag skrev många gånger om just det för att trösta mig själv. Jag skrev typ: Jag mår skitdåligt, det skakar i hela kroppen och jag får skylla mig själv när jag har varit så klantig, men det är ju skönt att det går så sjukt jäkla bra med pengar i alla fall. 

 

Det var så att jag mådde lite bättre av att ekonomin kändes stabil och nästan för bra för att jag riktigt skulle tro att det var sant. Det hjälpte mig nog hitta  lusten till att börja blogga igen. I december 2008 (2 månader efter att jag hade slutat blogga) så tänkte jag att jag börjar igen. Jag lär mig av alla misstag som jag gjort med mitt tidigare bloggande. Jag börjar om och bloggar istället på ett sätt med mer inlägg av de positiva i mitt liv. Dessutom blev jag mer noga med att faktiskt skriva och publicera inlägg som jag känner att jag kan stå för på lång sikt. Jag kanske idag inte har samma åsikter som jag hade i början av mitt bloggande. Jag kanske idag heller inte skulle publicera vissa typer av inlägg som ändå kändes helt rätt att publicera förr. Men jag kan idag lätt stå för att vad jag tyckte och tänkte sen tidigare. Detta är något som känns väldigt bra med bloggen. Jag ångrar liksom inte så mycket. Jag mår inte dåligt över vad jag genom åren har publicerat.  Jag har gjort mycket annat i livet som jag säkert ångrar om jag skulle tänka efter, men inget som har med bloggen att göra. Det är väldigt skönt att jag känner så. Jag har mått bra av att blogga, och det är nog därför detta lever vidare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag kan inte tänka mig att jag är den enda personen som ibland, eller ofta  kan känna att man tycker att det känns tufft att greja med allt man har att göra på dagarna. Bara att få ihop sitt "livspussel" med jobb och fritid och hitta livskvalitet i det kan ju vara svårt nog. Det viktiga är ju att man mår bra och det känner jag att jag allt som oftast gör. Mitt liv är inte perfekt, men jag kämpar ju med att nå en vision. Når jag den och känner att jag befinner mig i det tillståndet som jag i större delen av mitt liv har drömt om, då kommer jag nog så nära det perfekta livet som jag kan uppnå, utifrån mina förutsättningar.  Det är så jag tänker och tror. Jag vet inte om jag har rätt, men det visar sig väl. 

 

 

Livskvalitet för mig är nog att jag känner att jag mår bra, samtidigt som jag gör mycket av sånt som jag tycker är roligt att göra. Svårare än så är det inte, men i vissa perioder kan jag känna att jag typ: Bara grejar med mina vardagliga saker och jobbar mycket. Känslan att man bara skulle vilja göra något annat kommer väldigt lätt när jag är inne i dessa perioder där man nästan inte hinner med något annat än att göra sånt som man kanske känner att man måste göra för att man ska kunna försörja sig på ett bra sätt. Är det så man vill ha det i livet?

 

Jag går ju mina promenader och det gör jag ju ofta. För mig känns det ändå som ett bra sätt att hitta livskvalitet. Dessutom skapar jag tid för att tänka på hur jag vill ha det för att få mer av livskvalitet. 

 

Hur vill jag har det i livet? Ofta hör man vad andra människor säger och hur dom har det i sina liv. Vissa berättar om sina relationer. Många gånger kan jag själv tänka att: Så skulle jag inte vilja ha det som vissa andra berättar att dom har det i sina liv. Jag kan tänka mig att många lever i en relation som på många sätt kan vara destruktiv. Samtidigt känner man kanske att man inte vill lämna relationen för då ser man kanske framför sig att man tex måste flytta till ett betydligt mindre boende och det kanske blir jobbigt att hantera en separation för att man kanske har barn  osv.. Det kanske för många människor är lättare att bara vara kvar i en relation, även om man kanske känner att man helst skulle vilja lämna den. Sen är min uppfattning ändå att många lämnar varandra och jag tror att det är något man får vänja sig vid i framtiden att fler och fler gör. Jag vet egentligen inte varför jag tycker mig se detta, det är bara en känsla jag har. 

 

Jag har nog i många år tänkt att jag kommer aldrig att låta mitt liv stå och falla med en annan människa. Ska jag leva ihop med någon överhuvudtaget i framtiden så ska väl vi båda sträva efter att leva ett liv som vi vill ha det, utan att ha tankar på hur andra har det. Jag tycker ju också att man ska fundera på hur man själv vill ha det och jag är nog beredd att göra tvärtemot vad många andra gör, om  jag tror att resultatet av det ger mig ett liv som jag vill ha. Jag vill ju ha ett liv där jag känner att ingen i min närhet plockar bort livskvalitet. 

 

Jag kämpar nu med att nå min vision och jag är själv i detta. Kanske klarar jag av det. Kanske känner jag någon gång i framtiden att jag har nått det där tillståndet som jag typ alltid har drömt om. Jag är ganska säker på att sättet jag grejar på nu när det gäller detta, är tvärtemot vad många andra skulle göra. Men skulle jag göra som många andra gör, då skulle jag förmodligen leva ett liv som jag inte vill ha. Att jag mår bra, lever som jag vill och känner att mitt liv innehåller ett stort mått av livskvalitet....det så jag vill ha det i livet. Mycket känns väldigt tufft ibland, men jag kan ofta tänka att jag har det ganska bra. Bara att jag kan se en lösning på hur jag ska kunna nå min vision bekräftar bara att jag inte ska vara missnöjd med hur jag har det i livet just nu. Jag tror aldrig att jag hade klarat av att ens drömma om min vision om jag tex hade haft ett liv med: Villa, fru, barn och bil. Pengar hade bara kommit in och gått ut lika fort igen ...och det är verkligen inget liv som jag någonsin har drömt om att ha. Det finns något annat vid vägens slut som jag vill komma åt. 

 

Ny vecka och denna månadens sista dag. Jobb har jag en hel del av denna veckan. Helgen också. Man får fortsätta att jobba. Nästa vecka blir betydligt "softare". Det ska bli skönt eftersom varje vecka i november har varit jäkligt seg att ta sig igenom. Det har nästan alltid varit något som har känts jobbigt varje arbetsdag. Kanske är det jag som har tänkt för negativt kring arbetet och därför har det känts tuffare än vad det borde ha blivit. Eller så har det bara blivit så, utan att man egentligen hade kunnat förhindra det. 

 

Annars kämpar jag på med mina promenader. Jag klarar hela tiden av målet på 80 000 steg. Det kanske snart är dags att öka målsättningen. Förra veckan hade jag ju två vilodagar från promenadrundor och ändå fixade jag 80 000 steg ganska lätt.

  

Imorgon är det 1:a december och årets sista månad. Jag har valt att inte packa upp några julsaker i år. Orkar inte bry mig. Jag roar mid med att titta på alla andra julpynt. Det kan vara skönt att bara vara hemma och stundtals inte bli på mind om julen. Det blir tillräckligt ändå. Tar jag upp mitt julpynt nu så kommer jag ju ändå att plocka ner det innan detta året är slut. Där är vi ju snart, så varför ska jag bry mig? Jag känner bara inte för det i år och då går jag på min magkänsla. Jul får man tillräckligt av ändå. 

 

 

Jag har fått väldigt mycket gjort denna veckan. Det känns som det var ett tag sedan  som jag var så jäkla effektiv som jag tycker att jag har varit denna veckan. Jag har jobbat ganska tufft, tjänat extra pengar, gått bra promenadrundor och tagit tag i massor av vardagliga saker. Man glömmer lätt att ta den där välbehövliga vilan. 

 

Jag har känt stundtals att det har slagit tillbaka lite på mig själv. Kroppen säger liksom ifrån när jag kör skiten ur mig. Kanske inte just den dagen jag gör det, men jag har flera gånger denna veckan känt att när jag har kört hårt ena dagen så känner jag av det nästkommande dag. Då känner jag mig lite psykiskt illamående och jag tänker att jag ska tagga ner lite. Sen har jag ändå svårt att göra det, trots att kroppen "varnar" mig lite för att det börjar bli för mycket av grejande och för lite vila. I helgen har jag ändå vilat ganska mycket och mår bra nu. Men jag kommer till en punkt ibland som känns ganska obehaglig för mig, då jag ibland har en tendens att vilja få gjort för många saker på kort tid. Många grejer kan ju vänta till sen och jag måste väl lära mig att tycka att det är ok att dela upp saker och ting på kanske tex flera dagar istället för en. Mycket kan faktiskt vänta. Så jävla viktigt är det inte. Jag har väldigt få saker i livet som får mig att hamna i en sämre situation om jag inte tar tag i det direkt, när kan eller kommer på att jag vill få något gjort. Jag har bara svårt att koppla av när jag vet att något jag vill få gjort, kan fixas om jag bara ger fan i vilan. Men hälsan och att jag mår bra är ju viktigare och känner jag att jag mår psykisk dåligt och det kanske beror på att jag tar tag i för många saker på kort tid....då måste jag fan tagga ner. Annars är jag ju bara dum som plågar min kropp på det sättet. 

 

 

 

Nu är denna arbetsveckan över och det är jag glad för. Det känns som jag alltid säger så när jag blir ledig så jag får väl jobba på en mer positiv inställning till jobbet. Fast det är nog så att jag mest längtar till att få börja på det nya schemat. Jag har fått för mig att det är bättre än detta jag kör på nu. Egentligen längtar jag till vecka 50 för då börjar min bästa arbetsvecka på över en månad. Sen börjar väl det nya schemat efter det. Jag tror det var så i alla fall. 

 

Det snurrar lite i mitt huvud nu. Jag har svårt att bestämma mig och veta vad jag ska göra när det gäller massor med saker framöver. Jag har saker på jobbet som jag skulle vilja bli bättre på. Det saker jag nog för öva på. Det kommer liksom inte av sig själv bara för att jag vill det. 

 

Jag funderar också mycket på hur jag ska göra när det gäller sk investeringar i min framtid och vision. Jag har gjort massor i år och nu är jag in ett läge där jag kanske borde stanna upp och fundera lite på hur jag sak fortsätta. Jag vet hur mycket pengar jag spara ihop under nästa år. Jag kommer att göra vad jag kan för att jag i december nästa år ska nå den summan pengar som jag då vill få ihop. Det kommer att vara viktigt för mig, men det är just nu som jag inte alls vet vad jag vill göra. 

 

Jag tänker att jag ska ta en paus från att kämpandet med att komma närmare min vision. Dom pengar jag har nu och som jag inte vet om jag ska investera vidare, dom kanske jag skänker till Musikhjälpen istället. Musikhjälpen börjar vecka 51, men ska jag fortsätta med att tjäna pengar istället för att tex skänka dom till välgörenhet så behöver jag bestämma mig innan vecka 50. Alternativet kan ju vara att man bara sparar dom också. Jag ju välja att varken bry mig om årets Musikhjälpen eller att försöka tjäna mer pengar på dom pengarna jag redan har. Jag kan ju också skänka en del, men inte allt. Jag kan spara eller investera det jag har kvar...och så håller jag på och tänker, men jag kan inte bestämma mig för vad jag vill. 

 

Problemet är väl också att nu tänker jag att jag kanske ska strunta i att skänka pengar till Musikhjälpen. Sen när Musikhjälpen är igång så kanske man tänker annorlunda. Jag gillar ju programmet så jag kommer ju att följa det. Däremot märkte jag redan förra året att Musikhjälpen mer hade gått ifrån det där med att man kan buda på auktioner. Man hade mer övergått till att ha utlottningar och tävlingar om saker som man tidigare i större utsträckning hade varit auktioner som man kunde buda på. Jag har ingen lust att vara med om man mer ska lotta ut saker. Det kan vara typ att man lägger 50 spänn i en digital bössa och sen är man då med i en utlottning där kanske har chansen att få träffa någon kändis eller få göra nåt som man kanske har drömt om att få göra. Övergår det mer till att vara ett lotteri då har jag ingen lust att bidra. Jag tänker inte spela med mina pengar. Jag vill ju hellre buda och sen är det ju den som är beredd att skänka mest som får göra det som budas på. Det en grej som jag har gillat med Musikhjälpen och det finns säkert kvar en hel del av sånt i år och framöver också. Men inte lika mycket av så coola grejer som fanns när jag för 3-4 år sen började skänka pengar till Musikhjälpen. 

 

Sen har vi ju detta med pandemin och coronaviruset. Det är ju ganska klart just nu att man inte ska träffa så mycket personer, och framförallt inte nya människor. Dessutom ska man ju passa sig för att resa någonstans och eftersom dom flesta "Musikhjälpen-grejer" som jag har gjort genom åren har utgått ifrån Stockholm så är kanske den tyoen av upplevelser inget som man ska göra inom den närmaste  framtiden i alla fall. Jag vill ändå vara noga med att ta det försiktigt i dessa pandemitider. Det är inte värt att bara strunta i att vi är mitt uppe i en pandemi och tänka att  jag tex ska träffa en person som man kanske ser upp till, plus  genomföra en resa till något ställe som Stockholm eller likande. Det skulle aldrig kännas bra för mig att göra så när läget är som det är med detta coronavirus. Det lär ju fortsätta nästa år också. Det verkar ju inte bättre. 

 

Samtidigt kan jag tänka att finns det något jag verkligen vill ha och man känner att det känns moraliskt ok att buda hem något under årets MH- vecka, då vill jag ju inte vara utan pengar. Väljer jag att investera på det sättet som jag tänker att jag kan göra i början av december, då kommer jag inte att tjäna på det förrän i slutet av januari 2021. Eftersom MH-20 går av stapeln veckan innan jul så kommer ju en sk investering av dom pengar jag nu har att inte finnas vecka 51, men jag har dom ju om jag bara sparar dom tills dess. 

 

Det bästa är kanske att bara göra såhär. Jag sparar pengarna nu. Följer Musikhjälpen under vecka 51 och ser vad jag gör då. Kanske väljer jag att inte skänka pengar eller så gör jag det, men det får jag se under MH-veckan. Gör jag inte det så har jag ju sparat dom pengarna och det är ju inget fel med det. Men jag har svårt att bestämma mig. För jag kan se en möjlighet nu att fixa nästa år ekonomiska mål på mindre än 4 månader, om jag väljer att bara köra "max" ed att närma mig min vision och inte bry mig om att göra något annat för pengar som jag nu har. Så jag har lite att fundera över dom närmaste dagarna. Det är inte lätt när det är svårt. Men jag mår i alla fall bra. 

 

 Vet ni vad ni ska göra kring jul och nyår. Jag har börjat fundera på några saker redan nu. Det är väl snart dags och packa upp julsaker och göra julfint i sitt hem. Många har ju redan gjort det. Jag brukar vara ganska tidig med att få upp julen för jag plockar ofta ner den 2-3 dagar efter julafton. Jul och nyår känns aldrig likvärdiga för mig så jag vill inte bli påmind om julen när när det mer närmare sig nyår och allt som har med den helgen att göra. 

 

Om jag först ska börja tänka på julen så vet jag inte ens om jag vill göra julfint i mitt hem. Jag känner inte riktigt för att ta upp den där lådan i källaren och julpynta i år.  Samtidigt är det ju rätt fint och det känns fel att bara strunta i det. Det känns ju lite deprimerande att inte göra lite julfint kring jul i sitt eget hem. 

Jag kämpar med mina steg. Denna arbetsveckan gör det lite lite tufft för mig att klara av dom där 80 000 stegen på en och samma vecka. 

 

Igår och idag har jag i alla fall satt 23 000 steg. Jag har gått ut och promenerat 4 km innan jobbet för jag har i två dagar nu inte börjat jobbet förrän kl 10:30. Sen går jag till jobbet,  hem på rasten och tillbaka till jobbet igen. Sen går man ju hem och allt de blir 11 500 steg på en dag. Kör jag dom stegen varje dag så når jag ju målet till på söndag. 

 

Imorgon och på torsdag så börjar jag jobba lite tidigare än vad jag har gjort idag och igår. Det gör nog att jag inte orkar gå ut innan jobbet, men för att nå stegen så kanske jag behöver gå ut några km efter jobbet. Fast det kan också vara så att det räcker med att jag går fram och tillbaka till jobbet och fram och tillbaka på rasten. Imorgon och på torsdag har jag nämligen 2 raster. Det gör ju att det i alla fall blir lite mer steg och då kanske det räcker för att jag i slutändan lätt ska kunna nå mitt mål. Det kan ju funka att gå ut lite på morgonen innan jobbet även imorgon och på torsdag. Jag börjar ju inte jobba förrän kl 09:30. Jag har inga bekymmer med att ta mig tex ta mig ut kl 07:00 på morgonen.  På fredag har jag samma pass som jag hade igår och idag, men då tänker jag att jag kan orka gå ut före jobbet , eftersom jag börjar kl 10:30. Alternativet är ju annars att jag går ut efter jobbet. Även om det då kommer att bli ganska sent på kvällen. Men jag är ju ledig i helgen och även om jag inte hade varit det så hade det väl funkat med en kvällspromenad på fredagen i alla fall. 

 

Jag tänker ju sen att jag i alla fall slipper att gå så långt på helgen om jag ser till att i alla fall nå ca 11 500 steg varje dag nu under arbetsdagarna. Det inte roligt att kanske behöva ta igen promenadrundor på helgen för att jag inte har gjort tillräckligt med steg tidigare under veckan. Hur jag än vänder och vrider på detta upplägget så känns det ändå ganska bra att jag kör på och liksom inte struntar i att försöka nå dom där 80 000 stegen på en vecka för att jag jobbar på lite "dumma" tider. Jag är ganska taggad inför varje runda som jag ger mig ut på. Det är liksom inte jobbigt även om jag får kämpa lite för att klara av det målet jag vill nå. 

 

Jag vet ju också att jag kommer att må så jäkla dåligt om jag inte rör mig alls. Jobbet får aldrig hindra mig från att röra på mig så mycket som jag vill klara av. Jag får ju pressa mig lite för jag tycker inte att det är ok att tex gå 70 000 steg ena veckan, för att sen köra 90 000 steg nästa vecka. Som det är nu ska jag nå 80 000 steg på en samma vecka. Punkt slut, liksom.  I min värld finns det inte att jag struntar i detta och tar igen det sen. Det nuet som gäller. Det är ju det jag gör nu som räknas och inte det jag skjuter på framtiden och tänker att jag ska ta sen. 

 

Arbetsveckan som jag har framför mig känns ganska tuff att ta tag i. Men jag har ändå bara fem ganska normala dagar och dessutom  kan jag för ovanlighetens skull ta sovmorgon alla dagar denna veckan. Det tuffa är väl att jag har ganska tråkig körning och på tider som man helst vill slippa ha denna körningen. Men ibland får det vara så också. Sen vet man ju aldrig hur en arbetsdag blir. Man kan tro att det ska kännas tufft, men det kan lika gärna bli tvärtom. Det fick jag verkligen känna på förra veckan. Man kan väl hoppas på att denna arbetsvecka inte blir som jag har tänkt mig. "Softare" än vad jag tror liksom. 

 

Mycket annat än jobb innan det blir helg hinner jag nog inte med, men jag tänker att jag i alla fall ska sätta 11 500 steg per dag. Jag vill ju inte misslyckas med målet på 80 000 steg på en vecka bara för att jobbet är som det är. 

 

Nu börjar det bli dags att ta tag i denna dagen, fast jag ljuger nog lite när jag säger så. Jag ligger förmodligen och sover när detta inlägget publiceras. Det går ju att tidsinställa inlägg och det gör jag mest hela tiden på min blogg nuförtiden. Det känns bättre att jobba med bloggen på det sättet. Det är inte ofta längre som jag sätter mig ner och skriver ett inlägg som jag sen publicerar direkt efter att det är klart. 

 

Det har naturligtvis varit skönt med en ledig helg. Även om jag känner att tiden alltid går så fort när man är helt ledig. Jag längtar redan nu till nästa vecka och den lediga helgen som jag då får. inte jättepositivt tänkande kanske, men denna månaden känns ganska tuff när det kommer till allt jobbande och det kommer ju att fortsätta ett tag till. 

 

Jag har tagit det lugnt i helgen. Jag har inte orkat mycket annat och med tanke på att pandemin så bör man ju heller inte göra så mycket annat. Undra när detta med coronaviruset försvinner helt? När blir allt som det var innan vi ens visste att det fanns något som heter coronavirus? Jag vill bara att denna skit ska förvinna, även om viruset inte har drabbat mig personligen på något negativt sätt. 

 

Jag har som sagt mest tagit det lugnt i helgen. Jag har varit ute på mina promenadrundor för att jag ska nå mina 80 000 steg på en och samma vecka. Jag har slappat, ätit gott och grejat en del med mina sk sociala medier. Ikväll ska jag sitta och blogga en hel del. Det blir inlägg som jag publicerar längre fram i år. Jag kan sitta uppe och skriva ganska länge ikväll eftersom jag inte börjar jobba förrän vid lunchtid imorgon.  

 

November är en tuff månad om man ser till hur varje arbetsvecka ser ut. Men nu är jag har jag i alla fall en ledig helg och det var också skönt att sluta ganska tidigt idag. Man får ta vara på ledigheten så gott man kan. Snart får man ju jobba tufft igen. Nu har jag också fått se hur jag jobbar kring jul och nyår. Jag är i princip helt ledig dom helgerna, men jag jobbar både julafton och nyårsafton, men jag slutar i ganska bra tid båda dom dagarna. Förövrigt dessa helger så är jag helt ledig, som det ser ut nu. 

 

Det blir väl lugnt ikväll. Jag är gansak trött efter allt jobbande den senaste tiden. November är och kommer att fortsätta vara en tuff arbetsmånad. Det är lite segt, men jag kämpar på i alla fall. Det får vara som det är. Ibland måste man ju bara ta att man får jobba tufft.  Sånt är livet liksom.

 

Jag har struntat i promenadrundan idag också. Jag kommer ändå lätt att sätta 80 000 steg och tänker inte köra hårdare än så just nu. Jag väntar med att öka målsättningen. Nu mår jag bara bra över att jag kör på så bra varje vecka, så att jag till och med kan "softa" lite mot slutet. 

 

Hoppas ni får en bra helg. Va rädda om er. 

 

Idag var det hur lugnt som helst att jobba på. Igår var det ju helt sjukt tufft, men idag hade jag nog det lugnaste passet hittills under november. Lite knstigt för jag hade ju exakt samma körpass idag som jag hade igår och då tänkte jag innan dagnes körning att det kan bli lite jobbigt idag också. 

 

Men det var ingenting som ens var i näreheten av att vara tufft idag . Det var lugnt att jobba på och jag kände mig helt avspänd under hela passet. Det är ju så man alltid vill ha det. Skönt att denna arbetsdagen kändes rätt "soft" när det nu var så jäkla mycket att göra igår. 

 

Jag har tagit en paus från promenadrundan ikväll. Jag har redan nu gjort ca 50 000 steg och jag är helt säker på att jag sätter 80 000 steg till på söndag. Jag behöver inte gå mer än normalt för att nå veckomålet som jag har. 

 

Jag har haft en riktigt tuff arbetsdag idag. Det kändes som allting av kaos och turbulens som man kan tänka sig hände idag och det som känns helt galet just nu ätr att jag har samma pass imorgon. Nu behöver ju inte det betyda att man får jobba tuffare eller att det inte kan bli en "soft" dag. Men tänker jag på hur jag fick jobba idag och hur olika saker, oberoende av varandra bara hände under hela dagens pass. Ibland känns det att man jobbar tufft. Det kan man lugnt säga. 

 

Det som jag aldrig kan lära mig med bussförarjobbet det är att bedömma innan om en arbetsdag kommer att bli tuff eller mer "soft". Ibland tror jag att det kommer att bli tufft, men det kan vara hur lugnt som helst. Ibalnd tänker jag att passet kommer att vara ganska lugnt, men det kan ändå bli precis tvärtom. Idag tänkte jag väl ingenting, mebn det tog inte många minuter in i passet innan jag fick jobba tuffare än normalt. Sen kändes det som det bara fortsatte med jämna mellanrum under hela dagen. Det kunde vara lugnt i en halvtimme och sen blev det tufft igen. Sen kom lugnet tillbaka innan nästa "storm" tog tag i mig. 

 

Efter jobbet så tog jag en välbehövlig kvällspromenad. Det blev en runda på ca 5 km i ett rasande högt tempo. Det kändes väldigt bra. För en gångs skull kändes det skitbra, redan innan jag tog mig ut. Jag hade nog omedvetet idag suttit på jobbet och längtat efter just den där kvällsrundan som jag avverkade så bra idag. 

Skönt med en ledig dag efter allt jobbande i helgen och andra dagar. Det känns som alla jobbdagar i november är tuffa och även om jag överdriver så finns det i alla ingen vecka i just denna månaden som är "soft". Jobbar jag inte helgen så har jag långa dagar måndag till fredag, eller så har jag massor av jobb på helgen och då sitter man i bussen och undrar vart livet tar vägen och vad man egentligen håller på med. 

 

Idag har jag som sagt varit ledig. Det har regnat hela dagen och det fortsätter nu under kvällen. Jag har ändå varit ute på en promenadrunda. Jag vill köra på och nå dom där 80 000 stegen varje vecka. Jag känner egentligen att jag inte orkar bry mig, men jag tror samtidigt att bara föra tt jag tvingar mig ut och går så orkar jag ta tag i mycket annat och dessutom känner man sig bätttre igång på jobbet. Jag tror jag skulle orka betydligt mindre om jag inte satte mina 80 000 steg per vecka. Även om det blir lite tufft att ta sig ut nästan varje dag för att bara göra steg så får jag så mycket tillbaka på det när det kommer till att orka med allt man har att göra. Det känns ju också bra i kroppen och jag tycker någonstans att det är värt det, även om det känns som jag bara kämpar och kämpar utan att det spelar någon roll. I slutändan är det ändå så att jag mår bra av alla promenadrundor och jag skulle inte må lika bra som jag nu göra om jag struntade i dom. 

Annars har jag "spottat" ut rätt mycket sk TIKTOK-filmer idag. Ni vet appen där man: dansar, mimar och försöker vara någon annan som man antingen skulle vilja vara, eller så är man bara glad över att man inte är sådan i verkligheten. Vill ni följa mig på TIKTOK så heter jag dannebloggen där också.  

 

Jag har också grejat ganska mycket med min blogg idag. Jag har funderat lite på hur detta året har varit och dessa inlägg kommer ju inet upp förrän i slutet på december, men just den typen av inlägg vill jag alltid jobba ganska nmycket med. Jag vill tömma alla tankar jag har om 2020 om då känns det rätt att börja skriva redan nu. Jag har också funderat lite på hur jag ska göra med Musikhjälpen (MH) i år. Ska jag bry mig mer eller mindre? Genom åren har jag ju pumpat in gansak mycket pengar till MH. I år känner jag mig osäker på om jag vill , men det är ju några veckor kvar til det drar igång pch när man väl sitter hätr och kollar programmet så kanske man ändå känner att man vill vara med och bidra på något sätt. Samtidigt kan jag känna att jag om nån behöver ju inet skämmas om jag väljer att inte skänka en enda krona, eller ens följa programmet. Sen 2015 så har ju minst skänk 6000 kronor varje år. Om jag väljer att avstå så känner jag ändå att jag tidigare år har gjort vad jag kan för att göra världen till en lite bättre plats för ganska många människor. 

 Arbetsveckorna fortsätter att vara ganska tuffa. Denna veckan har jag jobb i 4 dagar och dom är ganska långa. Men jag har ju sagt att jag ska försöka tänka mer positivt kring mitt arbete och denna veckan så slutar jag ju i ganska bra tid och får ju på så sätt minst hela kvällar ledigt. 

 

Jag hade en bra "promenadperiod" under förra veckan. 90 000 steg lyckades jag avverka och målet på 80 000 steg var så gott som klart redan under torsdagen. Denna veckan kan nog bli mints lika bra, emn jag fokuserar på att nå 80 000 steg och jag har till söndag på mig. Det borde jag fixa ganska lätt denna veckan. 

 

 Jag tycker det känns bra att det fortfarande är mer höstväder än vinter. Det borde ju vara vinter när vi är i mitten på november, men för mig får det gärna vara höst minst fram till våren. Vintern kan kvitta så om det finns någon där uppe som styr över vädrets makter så får hen gärna strunta i att släppa snö denna sk vinter.