Löfte eller mål?
Ska jag bry mig om nyårslöften inför 2026. Det känns ju som att om jag lovar mig själv någonting, då ställer ajg också stora krav på mig själv att jag måste klara av det. Ett löfte tycker jag man ska hålla annars är det ju inte värt nånting. Det kanske är bättre att sätta upp några mål som man kan försöka klara under 2026. Det gör jag ju ändå, men tidigare har jag också haft nyårslöften och jag tycker alltid jag misslyckas med att hålla dom. Ärligt talat så vet jag inet när jag höll ett nyårslöfte senast. När ajg däremot har satt upp mål som jag vill uppnå, då har jag ju klarat av några stycken i alla fall. Det kanske är lättare att sätta upp mål med saker och ting för det enda jag då lovar mig själv är ju att jag sa göra mitt bästa för att nå min målsättning. Man blir målmedveten, men man känner sig kanske inte lika besviken vid ett eventuellt misslyckande.
Ett löfte ska jag inte ha och det blir första gången på många år som jag väljer att inte ha ett nyårslöfte. Däremot har jag ett flertal mål. Jag kanske inet klarar alla, men jag kommer att försöka. Målen handlar om olika resor och jag har ju återigen ett sparmål. När det gäller pengar och sparande så behöver jag nog ändra på ganska mycket. Detta året var jag ju inte ens nära det ekonomimål jag hade. Ska jag klara av vad jag vill med 2026 så måste jag ju göra allt bättre och mycket måste jag säkert göra annorlunda också. Nästa år känner jag att jag måste sätta mitt ekonomimål. Fixar jag inte det under 2026, då kommer jag nog inte orka bry mig så mycket mer.
Jag en vision med ekonmin och jag tror som fan på den fortfarande, men under de senaste 10 åren så har jag aldrig lyckats komma över några spärrar eller riktigt nå hela vägen med några ekonomimål överhuvudtaget. Jag tror att jag lär mig av mina misstag, men vilket år ska jag bara göra det rätt liksom? Det börjar bli frustrerande.
Kanske är jag för ensam i detta? Samtidigt har jag ju provat att blanda in andra personer för att nå vissa ekonmiska mål, men det har jag alltid slutat med att jag inte har varit nöjd. Jag blir bara irriterad, förabannad och ledsen när vissa bara pratar och lovar saker, men i slutändan inte är nära att göra nånting. Jag mår inet bra av det där och jag kommer alltid till det där beslutet att det är bättre att jag grejar själv. När jag når den punkten att jag inte vill jobba vidare med en viss person, då känner jag mig ofta redan väldigt ensam i det jag gör. Då har det också känts mer rätt att bara stryka ett sträck över allt som varit och gå vidare. Börja om på egen hand liksom. Ingen mår ju bra av att hålla kvar vid något som inte funkar. Dessutom har jag svårt att vara mig själv när jag har med andra personer att göra som jag helst inet vill se. Jag blir lätt någon som jag inte vill vara.
Idag är jag glad för att jag bara umgås med personer som jag innerst inne vill ha nära mig. Men när det kommer till ekonmin och vad jag vill göra med den, så är jag just nu helt själv. Det är väl kanske därför det är så svårt att komma över vissa "spärrar". Samtidigt tror jag inte att jag kommer vidare med vad jag vill göra om har personer omkring mig som innerst inne inte vill ha nånting med att göra. Det funkar absolut inte. Jag mår inte bra över att kritisera hålla på att tjata på någon som inet har intresset att komma vidare eller vill lyssna på mig.
Jag gillar ju annars med att ha visioner. Med allt jag sätter upp som mål så är grejen med det att jag i slutändan vill nå nånting som är större än själva målet. Det går inte alltid att ta på. Jag vill mer bara komma till en punkt i livet där jag känner att jag kan dra nytta av allt jag har gjort sen tidigare. Jag vet vad jag vill få gjort för att jag ska bli nöjd med allt. Jag vill leva livet. Jag vill inte bara känna att jag överlever livet. Jag är nöjd med mycket i mitt liv, men med vissa saker vill jag så jäkla mycket mer och det är nog min vilja att komma framåt och nå dom mål jag har i livet. Vissa saker betyder allt för mig och då vill jag lyckas fullt ut. Gör jag det så blir ju det ett kvitto på att allt jag har kämpat för har varit värt det. Det är klart att jag vil lyckas med allt jag drömmer om. Det vore ju ren jävla lögn att säga nånting annat. Sen tror jag ändå jag ska vara försiktig med att lova mig själv saker. Att ha mål är nog mer sunt för mig. Ett löfte känns som ett måste. En målsättning känns mer som att ett misslyckande är ok, men jag vet ändå med mig att jag har gjort allt jag kan. Jag var bara inte redo än. Jag får lära mig av misstagen som jag eventuellt gjorde och kanske göra det bättre nästa gång.
Trackback
