Jag tror att man behöver ha sina upp och nedgångar i livet för att fatta verkligheten och bibehålla fötterna på jorden. Man får liksom en realitycherck och en kick i röven på en och samma gång. Hur livet är och att man inte får något om man inte anstränger sig har blivit väldigt uppenbart för mig dom senaste dagarna. 

 

Jag känner ändå att jag lyckas med de mesta av sånt jag väljer att göra, men jag skulle vilja hinna med mer saker och dessutom komma på något så att jag får gjort saker effektivare och snabbare. I måndags kändes det som jag grejade lite för mycket och jag kom till en punkt där jag ändå kände att jag hade mer kvar, men orkade inte mer.  

 

Igår fortsatte jag greja med min konst och som många gånger förr så fick jag återigen en känsla av att några personer hjälper mig med detta för att jag ska komma snabbare framåt och tjäna mer pengar, snabbare. Jag har egentligen ingen aning om vilka dessa personer eventuellt skulle kunna vara och kanske är det bara slumpen och rena tillfälligheter som gör att mitt konstprojekt går så ofattbart bra. Fast samtidigt har jag svårt att tro på slumpen och tillfälligheter i livet som man ibland är med om brukar ha sina begräsningar. Oavsett hur allt ligger till så kan jag i alla fall konstatera att under detta året så har konstprojektet gått minst lika bra som andra år, men jag jobbar betydligt mindre med det. Därför får jag för mig att det är någon som hjälper mig med min konst. Har man någon till hjälp som man inte känner till så ska jag nog inte forska mer i det. Då kanske hjälpen upphör. Hmm..

 

Förövrigt igår så var jag hos optikern och kollade min syn. Ingenting hade egentligen förändrats med min syn under dom senaste två åren och jag bestämde mig också för att inte byta glasögon. Innan var jag lite inställd på att jag ändå skulle köpa ett par nya. Det har känts som synen har förändrats mer än vad den nu faktiskt hade gjort och då behöver man ju byta. Sen kände jag också att det hade varit roligt att byta och förnya sig lite. Nu blev det inte så. Jag behövde ju inte byta och då valde jag att behålla dom jag nu har, och jag gör så tills nästa synundersökning. Den gör jag säkert redan om ett år igen. Det är tanken nu i alla fall. 

 

Under gårdagen var jag också ute på Överby köpcentrum och där köpte jag mig ett par nya vinterbyxor som jag verkligen kände att jag behövde. Jag tar ju mina promenadrundor fortfarande och ett tag till så kommer det säkert att vara för kallt att gå ut i något annat än vinterkläder. Även om jag inte går lika mycket promenadrundor längre så vill jag ändå kunna gå ut utan att frysa. Det finns ju inget dåligt väder...bara dåliga kläder. 

 

På kvällen sen spelade jag pingis. Det kändes ganska bra, men jag spelade bättre i torsdags. Jag känner också att jag behöver tvinga mig till pingishallen inför varje träning. Det är kanske lite synd att jag känner så, men det beror väl på att jag har spelat och hållit på så mycket med pingis under hela mitt liv. Någonstans har man väl blivit lite mätt på detta. Fast samtidigt tycker jag ändå att det oftast är roligt med pingis när jag väl står vid bordet och spelar. Det är liksom timmarna innan träning som jag ofta funderar på om jag ska orka bry mig och vad som gör att det ändå är värt att bry sig. 

 

Jag var ledig igår från busskörningen och det är jag idag och imorgon också. Sen har jag massor med jobb resten av veckan. Jag har många tankar nu som snurrar i mitt huvud. Mycket går bra och då känns livet positivt och problemfritt, men mitt i allt så händer det saker som får mig att må dåligt eller bara känna mig helt tom. Man har sina ups and downs och det kanske man behöver ha för att man ska uppskatta dom goda sakerna livet samtidigt som man kämpar på med allt som man känner att man behöver fixa för att kunna må bra och leva det liv som man själv vill göra.