Jag vet inte om det är jag som tänker fel här, men jag tycker att många säger för ofta att dom känner saker och ting. Det har jag säkert också gjort på tok för mycket. Det är inget fel med att folk känner och i många sammanhang är det nog också bra, men en känsla är ju ofta svår att komma vidare med. 

 

Om du säger till mig att du känner nånting om något, då kan ju jag egentligen inte säga att du har fel. Du känner ju det du känner och jag känner det jag känner. Ingen kan ju egentligen rå för vad dom känner och där blir man stående på något sätt. Ska saker och ting tex bli bättre i samhället så måste nog fler människor börja säga vad dom tycker och tänker. Jag tycker ändå mig se att när folk faktiskt inte känner så mycket, utan mer rakt på och utan känslor säger vad dom tycker och tänker, så får saker och ting många gånger en snabbare förändring. Alla tänker inte alltid rätt hela tiden, men man kan sällan veta om man tänker rätt om man inte får prova sina tankar mot andra människors tankar. Men känslor över att saker och ting tex behöver förbättras, tycker jag sällan leder till en förbättring. 

 

Sen är det också bra med känslor och många gånger i behövs det eftersom man nog på sikt mår bättre när man får ur sig vad man faktiskt känner.  Men jag tycker att många diskussioner och debatter ofta bara leder till att folk känner starkt försvaret och ting. Det händer inte mycket mer med själva sakfrågorna än att folk typ känner sig upprörda över att mycket är fel. Det pratas och sen ser man ofta ändå att dom faktiska resultaten av vad man diskuterar uteblir. 

 

Känslor är inte så konstruktivt. Ska man få till dom förändringar som man vill se så är jag säker på att man måste stänga av sina känslor mer och börja tänka mer med sitt huvud. Även om jag tycker att känslor kan vara något fint och positivt, så funkar det inte alltid om man faktiskt vill se en förändring av sånt som man idag tycker är fel, tex i olika delar av samhället. Skola, vård, polis, Försäkringskassan, äldreomsorg mm... Här hör man ju hela tiden att många människor känner att saker och ting borde göras mycket bättre. Men detta har man hört i alla år och själv har jag i princip slutat bry mig. Jag tycker att kärnan i många problem är att folk känner för mycket kring allting, istället för att tänka mer och sen säga vad man faktiskt tycker. Jag kanske inte har rätt, men det är vad jag tycker. Fler måste våga pröva sina tankar mot andras och många gånger görs det bäst genom att man kopplar bort sina känslor lite mer, och bara säger rakt ut vad man innerst inne tycker. 

 

Jag kanske är okänslig nu, men det är meningen med detta blogginlägget.  

 

 Jag kan ibland få höra att jag är okänslig när jag ifrågasätter någons sätt att uppfostra sina barn. Jag kan också få väldigt arga blickar från föräldrar när jag kanske tycker att någon bara gnäller över att dom tycker att det är så jobbigt att ha barn. Jag säger bara vad jag tycker och tänker. Jag kan då ofta få höra att jag inte ska yttra mig eftersom jag inte har egna barn. 

 

 Många blir också väldigt upprörda över vad jag tycker. Detta blir ju sen svårt för mig att komma vidare med. Upprördhet är ju en känsla och andras känslor är svåra att ifrågasätta. Även om jag tycker att jag visst kan förstå hur det kan vara att ha barn, så har jag svårt att övertyga någon om det, för människor känner för mycket kring dessa frågor. att jag inte förstår en känsla som dom har. Många har inga argument. Dom bara känner och sen kommer man liksom inte vidare.