Jag börjar hitta ett mer behagligt lugn. Tidigare i veckan har det ju brunnit lite i kroppen på mig. Jag vill ju så förbannat mycket, men jag inser samtidigt att jag måste tagga ner om jag nu ska nå mitt ekonomimål som jag har för detta året. Jag börjar acceptera nu att jag liksom inte kan köpa så mycket av sånt jag skulle vilja ha just nu. Det sabbar för mycket när det kommer till det målet jag har. Det är fortfarande lite jobbigt att behöva avstå från att handla när pengar finns och jag kan se att något är en bra investering för framtiden. Att släppa sånt känns lite surt, men jag vill ju helst nå mitt ekonomimål och då kan jag inte se mycket annat än att det är spara pengar som gäller. Jag får inget annat att funka just nu. Jag behöver mer tid om jag ska köpa något som jag sen vill tjäna pengar på. Så är det och det har jag nog börjat att acceptera. Det känns mer lugnt nu i alla fall, även om jag tittar mycket på saker hela tiden. 

 

Jag tror också att jag ändå kommer att ångra mig om jag nu bara skulle strunta i dom mål jag har för i år och börja köpa för mycket grejer av sånt som jag känner nu att jag skulle vilja ha. Jag vill så mycket, men jag vill ju framförallt komma över alla ekonomiska "spärrar" som jag sen länge har haft i mitt liv. Första spärren är jag nog över i slutet av augusti och sen är det ju dån det slutgiltiga målet för i år. Efter det vet inte hur jag ska gå vidare, men jag behöver inte veta nånting nu. Jag behöver veta vad jag ska göra nu och vara säker på att ag gör det som känns rätt för mig. Jag vill inte göra saker nu som jag sen kanske ångrar redan nästa vecka. Det är något som jag tänker mycket på. Det känns bra att jag har tänkt efter och inte har sabbat för mig när det kommer till mitt ekonomiska  mål. Jag kommer nog att klara detta om jag bara har lite tålamod. Det är inte så överdrivet mycket kvar och har jag gjort så mycket som jag redan har gjort så vet jag ju att jag kan om jag bara vill. Har man lyckats att göra ena hälften så kan man väl göra andra med. Det krävs ju liksom inte mer arbete eller något annat för att sätta denna andra halvan, lika bra som jag har klarat av den första. 

 

Det får kännas lite jobbigt ibland. Jag har börjat acceptera att det jag måste göra för att nå målet, inte alltid är det som jag för stunden helst vill. Samtidigt vet jag att lyckan över det man för stunden får sällen vara speciellt länge. Man vill bara ha mer och i dagsläget kommer jag bara att ångra mig. Jag är ganska säker på det. Jag får fortsätta vara ganska konsekvent när det gäller sparandet. Jag vill ju saker i framtiden som är mycket större än vad jag har åstadkommit sen tidigare. Då får man bara acceptera att man behöver avstå från mycket saker som man för stunden kanske vill ha.