Jag kände ju för ett tag sen att jag ville tagga ner. Jag tyckte jag grejade för mycket och de mesta av allt jag har hållit på med ger mig liksom inget tillbaka. Sen är det väl också så att jag ibland har svårt att låta bli att göra saker, fast jag någonstans vet de jag gör förmodligen kommer att vara helt meningslöst att ha brytt sig om i slutändan. Tex är har det under en period nu varit en del äckliga människor som har jävlats med mig och jag vill ju naturligvis inte ha något med dessa sk människor att göra, men det är lite svårt att veta hur man ska hantera vissa situationer. Det känns ibland svårt att inte bry sig, fast jag egentligen bara vill det. Man har ju liksom inte hur mycket tålamod som helst och man accepterar ju heller inte vilket skit som helst. Lite skit får man ta och mycket skit kan jag ta, men inte vad som helst. När man kommer till punkten: Inte vad som helst...då tycker jag det blir svårt att hur jag ska göra. Jag vill ju helst inte bry mig, men det känns lite som att det blir samma sak som att acceptera det man blir utsatt för. Där har jag svårt att tagga ner, men det bästa jag kan göra är väl att ta det lugnt ändå. Man kan ju ligga lågt och vänta på rätt läge. Tålamodet är väl viktigt. 

 

Man ska väl tänka på att göra saker som man mår bra av. Man kan ju inte alltid hjälpa att man blir darbbad av saker som man kanske inte gillar, men man kan ju alltid välja hur man vill hantera sånt som man blir drabbad av. 

 

Jag känner också att mycket är så tråkigt just nu. Jag har en ganska tuff arbetsperiod under hela denna månaden. Även om jag trivs bra med mitt jobb så finns så har jag ganska många pass nu som jag skulle vilja slippa. Sen är det ju bara att bita ihop och jobba på. Jag har ju precis som de flesta andra många vardagliga saker att pyssla med. Varje dag och det går i ett. Om och om igen. Detta är ju oftast inte roligt heller. Coronaviruset och alt som det medför är ju också bara tråkigt just nu. Inte mycket är ju, eller har varit bra med denna pandemi.

 

Om jag fick välja och hade kunnat så vill jag ju BARA greja med att komma närmare den vision jag har. Min högsta dröm är viktig för mig och det målet som jag har vill jag bara nå. Jag känner det så starkt. Inget annat är viktigare just nu. Det enda som kan vara viktigare än min vision är att jag mår bra. Jag kan absolut leva med att jag misslyckas med saker som jag strävar efter om jag ändå mår bra. Det är heller inte värt att förverkliga någon dröm om detta samtidigt skulle göra att jag mår dåligt. Det enda vi alla vill är väl att må bra? 

 

Jag ska försöka tagga ner mer framöver. Inte bry mig så mycket om saker som jag bara tycker är skit att hålla på med. Det bästa man kan göra är väl att  bara skita i sånt som jag helst inte vill bry mig om. Svårare än så är det ju egentligen inte.