Lite tankar efter träffen med Peg!
Dagen igår var ju som jag har sagt tidigare väldigt rolig. Jag fick träffa många roliga och intressanta personer. Jag fick se lite hur man skapar musik och hur otroligt mycket jobb det faktsikt är att överhuvudtaget skapa någonting av någon låt, som man sen inte vet om man kommer att släppa. Peg berättade för mig att hon och dom andra med henne jobbar med massor av låtar hela tiden, men sen finns det mycket av de man har jobbat med som typ aldrig släpps. Men ur allt man jobbar med så skapas det typ alltid nånting som sen i slutändan blir till en låt. Så det är mycket pyssel med att gå att gå från ingen låt alls till en färdig låt och få den släppt. Sen ska den ju funka för en publik också. Lite tänkvärt. Folk som jobbar med musik är defenitft värda varenda krona dom eventuellt kan tjäna på sina låtar. Det fatatde jag mer än någonsin när jag igår litegrann fick studera man jobbar.
En grej som jag tar med mig från gårdagen det är just det där att det på något sätt är bättre att jobba med mycket saker. Allt man gör, oavsett vad man håller på med blir inte alltid perfekt. Men ur allt grejande så växer det fram saker som sen kan bli så perfekt som man bara vill att det ska bli. Många av dom personer jag träffade igår fick mig på något sätt att förstå att man behöver inte sterssa runt även om man har mycket att göra. Man kan lätt vara lugn avspänd och bara vara en riktigt skön person, trots att man har många "bollar i luften". Det är nog en gej som jag får jobba med lite mer när det gäller min personlighet. Jag kan hamna i ett sånt jäkla tunnelseende där jag tänker at det är bara det här som gäller och under den period som jag grejer med det så får typ inget annat störa. Detta är något som jag vet är en svaghet hos mig. Kanske lärde jag mig något igår på hur jag i framtiden ska kunna få bort tunnelseendet och likosm bara lappna av mer. Man kan greja mycket med allt möjligt ändå. Ur allt grejande så växer det ändå alltid fram nånting som sen visar sig bli helt perfekt. Allt annat som inte blir perfekt blir ändå bra, och BRA räcker gott nog.
