Långsint eller glömma och förlåta?
Jag är tror att jag är en ganska långsint person. Långsint är ju när man inte glömmer eller förlåter t.ex andra människors dåliga gärningar i första taget. Jag har alltid fått lärt mig av andra sk kloka människor att man inte ska vara långsint utan att det är bättre att förlåta och kanske också glömma. För att man själv ska må bra så är det bättre att inte vara långsint. De finns ganska många personer som har sagt detta till mig, men jag tycker inte att de är inte så enkelt att alltid bara glömma och förlåta.
Först blir man ju arg för något "dåligt" som man själv tycker att någon gör. Det som jag blir arg över kan jag kanske en gång glömma och förlåta och kanske några gånger till, men om man sen glömmer och förlåter någon för något som man tycker är dåligt och personen sviker igen och igen och igen osv... Är det då så enkelt att bara glömma och förlåta?. Det kommer ju till en gräns där man känner att man inte vill veta av den andra parten överhuvudtaget efterson han/hon bara sviker om och om igen. Hur många chanser ska en person egentligen få innan man själv tycker att gränsen är nådd?
Jag får sen ofta "skit" för att jag "klipper" med en person. Personen jag "klipper" med kommer ofta igång med ett skvaller om att jag blev arg och för en enda sak. Men det stämmer ju defentivt inte. I de allra flesta fall där jag har valt att bryta kontakten, slutar prata med någon eller i alla fall inte bry mig speciellt mycket om en person, så har det handlat om flera händelser där jag har t.ex känt mig sviken. Jag har naturligtvis själv en del i allt som händer, men då kanske det är bäst att bara bryta. Jag orkar ju liksom inte gå runt och hela tiden bli arg på en person. För mig känns det bättre om jag då bryter kontakten och kanske slutar prata med personen. Jag slutar helt enkelt att bry mig, personen blir som luft för mig.
Att jag kan vara långsint känns inte rätt, men det är fan inte lätt att alltid bara glömma och förlåta. Dessutom tycker jag att jag har varit med om lite för många gånger att jag blir sviken igen efter att jag glömmer och förlåter vissa personer. Att man måste glömma och förlåta och inte vara långsint är lätt att säga till en annan person, men jag tycker inte att det är så enkelt i praktiken. Allt är liksom inte bara svart eller vitt.
Jag säger inte att jag alltid gör rätt när jag t.ex bryter kontakten med någon. Jag säger inte heller att jag inte har någon skuld i att någon gör som den gör mot mig. Jag säger inte heller att jag tycker att de jag gör och som jag beskriver i detta inlägg är rätt. Jag vill bara påpeka att det inte är så enskelt att bara glömma och förlåta. Jag är kanske en ganska långsint person och är det något som är dåligt med det, då får det väl vara så. Det är i alla fall inte så enkelt att bara glömma och förlåta precis allt eftersom man har något som kallas stålthet också.
