Det har varit skönt att få börja sin ledig helg redan idag (fredag). Jag har avverkat över 20 000 steg idag och nu känns det bara skitbra i kroppen. Jag har ju höjt målsättningen med antal steg i veckan så jag behöver ju ta mig ut och gå någon mer promenadrunda per vecka än vad jag har gjort tidigare. Jag vill nu alltid nå 80 000 steg per vecka. Jag kör så ett tag och sen får vi se när jag ökar det där. Det känner jag i alla fall att jag vill göra, och också behöver göra. 

 

Jag känner av ganska mycket rastlöshet, men det är ju promenader ett bra sätt att stila den. Ett annat sätt kan vara att bara gå och lägga sig. Igår kände jag att jag vill göra något på kvällen. Helt sjukt att jag kan känna så när jag har haft en över 10 timmar lång arbetsdag (två dagar i rad) som kändes som fan i kroppen igår. Men jag har ibland lite svårt för att bara sätta mig till och inte göra nånting. Jag har ändå dom senaste åren blivit bättre på att återhämta mig och bara vila, men den där rastlösheten smyger sig på ibland och det kan kännas jobbigt för om jag tex har jobbat mycket en dag så kommer ju kroppen att säga ifrån ganska snabbt om jag inte taggar ner lite när jag kommer hem. Nu var det ändå så att jag klarade av att hålla tillbaka rastlösheten, men den är ändå lite jobbig att behöva kämpa med. Jag vill inte att den ska ta över kroppen på mig. Samtidigt vill jag ändå känna av den för att jag inte ska bli slö och få för lite gjort. Det kanske är lite löjligt att jag bryr mig om vad jag känner kring rastlösheten, men jag vill bara inte att den ska ta över kroppen så att jag i efterhand mår dåligt av det. Jag känner att jag har väldigt lätt för att hamna där. 

 

Här är ju bloggen bra för mig. Genom att bara sitta här och skriva lite om att jag känner mig rastlös så stillar jag ju min rastlöshet på ett för mig väldigt naturligt sätt. Jag tänker, skriver ner och funderar vidare och jag känner nu ett behagligt lugn i kroppen. En blogg är allt bra att ha. 

Livet känns bra nu. Jag tänker mycket på min högsta dröm och känslan jag har är att många av mina delmål som jag har under dom näsrmaste månaderna kommer jag att sätta hur lätt som helst. Jag ska aldrig ta ut något i förskott, men mycket känns så bra redan nu och jag gjort så under en längre. Jag kan inte se ett misslyckande. På ett sätt har jag redan lyckats eftersom allt jag gör som tar mig närmare det slutgiltiga målet, blir till det bättre för mig ekonomiskt. Ju bättre det blir, ju lättare tror jag att jag kan klara framtida delmål. Om allt bara känns lättare och lättare ju mer jag gör och ju längre tiden går, då borde jag ju logoiskt sätt lyckas med att nå min vision. Det där känns bra och jag har svårt att släppa den tanken på att jag vill lyckas med det. Eftersom det också blir bättre och mer stabilt för mig ekonomiskt för varje delmål som jag sättre, så kan man ju säga att jag för varje delmål som jag klarar av. De enda som jag tänker på som kan bli till ett misslyckande det är att jag förmodligen kommer att komma till en punkt där jag måste våga ta lite risker och kansek också släppa nånting som jag har som är väldigt bra. Detta behöver jag förmodligen göra för att det ska finnas en möjlighet för mig att nå den dröm som jag har tänkt på ända sen jag var liten. 

 

Annars då? 

 

Jag känner att jag har ganska många saker jag vill få gjort nu. De mesta är ju bara vardagliga saker som alla har att greja med varje dag. Jag försöker dela upp allt vecka för vecka. Saker jag tidigare kansek gjorde på en och två dagar gör jag nu istället på en vecka. Jag vill inte ha tex lediga dagar där jag grejar med hur mycket som helst bara för att jag kanske inte hinner med eller orkar efter vissa arbetsdagar. Jag är glad över att jag tänker på att återhämta mig och vila ordentligt på dagarna. Mycket av allt jag vill få gjort kan ju ofta vänta till en annan dag. 

 

Jobbet?

 

Jag kan känna att jag har lite för många perioder där jag jobbar väldigt mycket och det ska jag nog tänka på att försöka ändra. Jag kan tänka mig att det snart är dags att söka nya scheman och jag ska verkligen försöka få ett schema där jag har lite färre av dom pass som är på över 10 timmar arbetstid. Dom har börjat kännas ganska tuffa, även om jag nu har ett schema som på många sätt är bra. Nu vet jag ju inte hur allt kommer att se ut. Jag väger ju in alla för och nackdelar med alla möjliga olika scheman och sen söker jag det som jag tror att jag vill ha. Sen får man ju se vad man får. "Ordningen" är ju så att den som har jobbat längst som bussförare får välja schema först ocsen fyller man liksom på i tur och ordning. Jag brukar få vad jag söker, men jag är ju långt ifrån att vara högt upp på någon lista. 

 

Promenader?

 

Jag går mina promenadrundor och jag planerar vecka för vecka hur mycket jag ska gå varje dag för att jag i slutändan ska nå dom där 70 000 stegen som jag alltid vill ha fixat innan det blir en ny vecka. Jag tycker jag får till det bra för jag jobbar ju en hel del och då blir det ju inte så många steg. Jag har ju ett ganska stillasittande jobb. Jag känner också att upplägget känns bra för jag behöver inte gå så överdriivet mycket vissa dagar. Det räcker ju med 5 km lite då och då. Sen räknas ju alla steg som jag gör varje dag. Jag går ju fram och tillbaka till jobbet också. Bara det blir ca 4000 steg, dessutom går jag hem på mina raster och tillbaka igen. Tar man en ett varv på 5 km så blir det ju lätt  10 000 steg till. 10 000 + 4000 på en dag = EN BRA DAG I ANTAL STEG. 

Jag har nu höjt målsättningen till 80 000 steg per vecka. Det kändes helt naturligt för 70 000 är inga problem längre och dessutom gjorde jag över 80 000 steg förrra veckan och det kändes väldigt bra i kroppen. Man ska ju också komma ihåg at jag jobbade ju 6 dagar av 7. Därför känner jag att jag vågar höja det där nu. Så 80 000 steg är det som gäller framöver ...och det känns också bra. 

 

 Hösten?

 

Hösten är en årstid som jag tror jag gillar bäst av alla. Jag har nog i tidigare blogginlägg sagt att jag gillar sommaren bäst, men jag har nog ändrat mig. Eller så har jag kanske bara lugnat mig och hösten är ju en årstid då jag tycker det är ganska mysigt att läsa, kolla film eller gå promenader. Dessa saker gillar jag att göra året om, men det känns som jag ägnar mig mer åt alt detta när det är höst.  Jag gillar att ha en och annan rolig utekväll också. Under hösten också, men det blir liksom mer "soft" stämning när man är ute i höstmörkret. Jag gillar kanske att det är lite mörkare när jag går ut och även när tar mig hem efter ett besök på någon sk nattklubb. 

Jag har en bra arbetsvecka. Jag är ledig mer än vad jag jobbar. När jag jobbar så har jag bara dom pass som jag gillar att köra. 

Annars får det väl bli en och annan promenadrunda. Förra veckan gick nästan för bra. Jag gjorde över 80 000 steg och så mycket har jag inte gått på länge. 

Jag kan egentligen inte skriva så mycket mer. Jag gör inte så mycket annat än mina vardagliga saker.  Det som känns bra är att jag gör vad jag själv vill och jag känner ingen press eller stress eller nåting. De mesta känns bra och jag mår ju bra vilket är det viktigaste av allt. 

För ovanlighetens skull så har jag inte tänkt så mycket under helgen. Jag mest bara jobbat på eller så har jag suttit i min massagestol och kollat på filmer. Det har varit ganska skönt att inte tänka så det knakar i huvudet. Jag har ju säkert fram till idag skrivit hundratals inlägg där jag typ skriver: Idag har det snurrat i huvudet. 

Det kan ju vara så att jag är mer säker på vad jag vill än tidigare. Jag vet ju också vad jag behöver göra och de mesta handlar ju om att jag vill jobba mot att nå min högsta dröm i livet. Detta har jag ju tänkt på sen jag var väldigt liten och då har jag väl nånstans tänkt färdigt nu. Jag kan allt utantill liksom. Dessutom känns det så jäkla bra med detta så jag vågar nog redan nu säga att: Det är inte frågan om jag kommer att nå min vision. Frågan jag kanske ställer mig är när, och jag är ganska säker på att jag gör allt helt rätt. Det kan aldrig vara fel att försöka förverkliga sin högsta dröm i livet, så länge man inte skadar någon med det man vill göra. 

Hittills har jag haft en vecka där jag har fått väldigt mycket gjort. Mer än vad jag brukar i alla fall. Jag har tagit tag i saker och ting och inte väntat eller sagt till mig själv att jag inte orkar. Jag sett vad hag behöver göra och så har jag gjort det. Så har det varit hur mycket som helst denna veckan och det känns bra. 

 

 

 

 

Jag har så svårt för att bry mig om nånting just nu. Jag pendlar fram och tillbaka i olika tankar som handlar om jag ska göra det som känns mest rätt att göra, eller så tänker jag att jag ska våga göra fel och bara hoppas på att allt blir bra med detta i slutändan. 

 

Samtidigt orkar jag inte göra mer fel nu än vad jag tidiagre har gjort. Jag är ändå ganska säker på att jag gör sånt som är mest rätt för mig  att göra just nu. När det kommer till pengar så känns det bra. När jag jobbar så tror jag i alla fall att jag gör så gott jag kan och jag funderar inte så mycket i efterhand på, om jag under en viss arbetsdag har gjort så mycket fel eller om jag borde ha gjort annorlunda. Jag har ju ändå gjort så gott jag har kunnat. Då kan jag ju inte göra så mycket mer. 

 

När det kommer till min högsta dröm och vision i livet så har jag i alla fall bestämt mig för att sätta dom olika delmål som jag har satt upp för den närmaste framtiden. Innan detta året är slut ska jag ha en viss summa pengar och innan nästa år är slut ska jag ha lyckts spara ihop det tredubbla mot vad jag har gjort i år. 

 

Jag bryr mig inte så mycket om vad andra säger. Jag utgår från min egen magkänsla och bara det gör att jag inte behöver fundera så mycket på om jag nu gör sånt som känns mest rätt för mig att göra. 

 

Ibland kan tankar komma som att jag redan nu bara ska försöka nå min vision och leva i den typ redan nästa år. Livet är ju kort och man kan aldrig vara säker på hur framtiden ska bli. Med detta i bakhuvud så får jag en tanke om att jag kanske bara ska bryta vad jag har planerat och ta en genväg för att nå det slutgiltiga målet. Min magkänsla säger ju nånting annat, men det kan ändå vara lockande maxa allt och ta och ta dom risker som ag tror jag måste våga ta för att jag ska ha en chans att nå det slutgiltiga målet. 

 

Jag tror ändå att det är bättre för mig att göra som jag har planerat. När jag vill få en förändring i livet så vill jag att det ska ske på ett naturligt sätt. Om saker och ting i mitt liv händer för snabbt så blir jag bara stressad och oroliga. Jag får inte med alla detaljer som kan vara viktiga och i slutändan kommer jag ju bara att ångra mig att jag hade för bråttom. Om jag ska göra vad jag kan för att förverkliga min högsta dröm i livet, så måste ju det enda rätta vara att göra allt riktigt från början till slut. 

 

Den här veckan kommer nog att kännas i kroppen, men jag börjar i alla fall med två ganska bra arbetsdagar. Men jag har helgjobb och det brukar kännas på alla möjliga sätt. Jag tycker ändå att jag är inne i en ganska bra arbetsperiod och mycket som är bra fortsätter även nästa vecka. 

 

Annars får vi väl se hur veckan blir. Jag kämpar med mina steg. Målet är som det har varit länge, över 70 000 steg varje vecka. Jag har ju ganska mycket jobb, men jag har ju många dagar där jag kommer hem ganska tidigt så jag ska väl kunna orka med några promenadrundor. Dessutom räknas ju alla steg och har jag en normal arbetsdag så gör jag ju oftast 5000 steg när jag är på jobbet. Tar jag då en av mina vanliga promenadrundor efter en normal dag av arbete så blir det ju minst 15 000 steg den dagen. Gör jag så ett par dagar i veckan då är det oftast inga problem att målsättningen. 

 

Livet rullar på. Jag jobbar och på min fritid så gör jag mycjet av sånt som jag gillar att göra. Jag bryr mig inte så mycket om vad andra gör, eller vad andra tycker att jag ska göra. Jag gör som jag vill och det känns bra. Jag mår som bäst när jag får göra som jag själv vill och inte känner mig pressad av någon annan. Fuck You om du är en sådan person som något sätt  försöker få mig att må dåligt. Ni andra får ha en trevlig vecka. Nu kör vi med bra energi!

 

 

 

 

Det är alltid skönt med en ledig helg och jag slappar mest. Det har blivit en promenad på ca 6 km. Jag har ätit gott och kollat en hel del film. Ett glas bubbel ibland kan ju också vara gott. 

 

 Jag har ju lite att fira också. Jag fått ihop allt som jag ville ha det med ekonomin för denna månaden. Det kändes riktigt bra eftersom jag tjänade betydligt mer på allt jag gjorde än vad jag hade räknat med att jag skaulle göra. Allt gick också väldigt fort. Jag brände typ 25 000 kr och sen tog det bara några timmar så fick jag tillbaka nästan 40 000 kr. Jag brukar annars få vänta ganska länge på pengar som jag tjänar på olika sätt, men denna gången var det inte så. Rätt skön känsla när allt bara faller på plats på exakt det sättet man vill och har tänkt på ganska länge. 

 

Jag är ganska taggad på detta med pengarna nu. Jag ser min chans att under en tid kunna få in ganska mycket pengar på kort tid. Alltså mycket för mig. Jag känner också att jag är väldigt väl förberedd och då brukar det ju gå bra, samtidigt som man känner att man har kontroll även om man tycker att mycket händer väldigt snabbt. 

Jag vill ju alltid vara nära mina känslor. Jag har fått för mig att jag på sikt mår som bäst då. Nu när jag tänker mycket och grejar med att nå min vision så är det ju också så nära den känslan som jag vill ha mest av allt i livet. Om jag bara sitter still och tänker på vad jag verkligen vill i livet så är det ju att uppnå nå min vision. Jag är så säker på det och eftersom jag är det så blir jag också säker på att jag tar rätt beslut varje gång jag gör någonting som tar mig närmare målet. Jag följer ju min magkänsla, mitt hjärta eller vägen mot min högsta dröm i livet. Jag ska inte bli för djup i detta för då blir det bara löjligt och för många tankar som egentligen inte har med min vision att göra.. Det är ju viktigare att jag bara gör saker hela tiden för att komma närmare mitt slutgiltiga mål. Jag har nog aldrig någonsin känt så starkt för något som jag tidigare har velat uppnå. Styrkan jag känner i detta motiverar mig till att bara hålla på, även om dom resultaten jag vill uppnå med detta känns ganska långt borta just nu. 

 

Det är nånting med detta som känns bättre än vad det har gjort tidigare när jag har kämpat med att få loss pengar och tjäna mer på det, för att i slutändan kunna köpa det jag vill ha eller bara få råd med en upplevelse. Når jag min vision då känner jag ju att jag mer kommer att leva i min dröm, istället för att hela tiden sträva efter drömmar som jag har. Det kanske är därför detta känns lite bättre än vad tidigare saker har gjort. Jag tror att vilka motgångar jag än får med i detta så har jag det ändå bra. 

 

Jag har en ganska tuff arbetsvecka, men jag har sovmorgon 4 dagar av 5 och jag är ju ledig till helgen.  

 

Annars har jag inte så mycket inplanerat denna veckan. Jag väntar mest på nästa vecka för då kommer jag att kunna göra mer saker som kommer att resultera i att jag närmar mig min vision.  Denna veckan är bara något som jag vill ska blåsa förbi. Jag vill bara att det ska bli vecka 40 så jag kan greja med något som jag känner mig motiverad till att hålla på med. Tex jobba på att förverkliga min högsta dröm i livet, eller i alla fall ge den en ärlig chans.

 

 Då har det blivit den sista kvällen för denna veckan också. Jag har många tankar om allt möjligt. Jag har bara lite svårt att tänka på en sak i taget. Allt möjligt har sedan en tid tillbaka bara snurrat runt i huvudet på mig. Jag är glad för alla snälla och fina ord som många har sagt eller skrivit till mig den senaste tiden. Jag har fått mer sånt än vad jag brukar få. 

 

Jag har också tänkt ett tag på att jag är glad för att jag inte har några större bekymmer. Visst har jag saker som jag oroar mig för och mycket just nu känns lite segt och jobbigt att behöva göra. Mycket av sånt jag känner att jag vill få gjort känns tråkigt att ta tag i. Jag vill helst bara skita i allt och mest tänka att mycket nog löser sig ändå, men det gör det ju inte om jag inte. Det vet jag ju också. 

 

Men jag är ändå glad för att jag inte har några större bekymmer. Jag hör ju vad andra människor säger. Folk pratar ju om hur jobbigt det är att ha barn, hus eller så är det fel på bilen och då vet man inte hur man ska ta sig till jobbet eller ens klara av sin fritid. Inget av alla dessa bekymmer får ju jag för jag lever ju ett ganska enkelt liv. Inga barn, inget hus och inte någon bil heller. Jag hört flera stycken den senaste tiden som berättar om alla möjliga bekymmer som dom har med den dom lever tillsammans med. Man bråkar om alla möjliga problem och mycket av allt "tjabbel" som folk berättar att dom har med sin partner verkar ju handla om vardagliga saker som jag kan tycka borde vara ganska lätt att undvika att bråka om. Men vad vet jag om det? Jag är ju singel och har levt ensam hur länge som helst. Jag har inte ens tänkt på sådana saker som folk som lever ihop tjatar mycket på varandra om. 

 

 

Jag satt igår och skrev på ett inlägg igår där jag försökte rannsaka mig själv lite. Jag försökte fundera och skriva ner några av mina dåliga egenskaper. Jag skrev ungefär två stycken och sen kände jag bara att jag mådde dåligt över vad jag hade skrivit. Jag var på tok för hård mot mig själv och jag kände också att detta behöver jag inte sitta och skriva och sen publicera så att alla som vill kan läsa om sånt som för mig kan vara väldigt jobbigt.

 

Även om jag vill blogga mycket om mina innersta tankar så är det väl inte meningen att jag ska må dåligt av något jag skriver. Jag kan ju skriva om jag redan mår dåligt över något. Om jag tömmer tankarna kring vad jag redan mår dåligt över då mår jag ju ofta bättre sen, bara för att jag har fått skriva. Men nu blev det ju så att jag började må dåligt av det jag skrev, och sen kände jag bara att detta är inte något som jag ska publicera. Det är inte mening att jag ska må dåligt över mitt bloggande. 

 Jag kan ju fundera över mina fel och brister utan att ta hjälp av bloggen. Man kan ju jobba med sig själv på många olika sätt. Känner man att man är eller gör på ett visst sätt som man skulle vilja förändra, så får man väl bara försöka göra saker och ting på ett annat sätt och öva för att bli bättre.  Jag behöver kanske inte alltid skriva ner allting som jag tänker på. Det gör jag väl inte heller, men ibland skriver jag blogginlägg där jag kanske tar upp för mycket till ytan.  Om jag inte mår bra över något som jag sitter och skriver, då finns det ju ingen anledning att skapa ett sådant blogginlägg. Jag ska ju må bra av detta och det ska vara kul att hålla på.  

 

Många olika tankar snurrar i mitt huvud just nu. Egentligen vet jag inte vad jag ska hålla fokus på. Jag tänker också hela tiden på saker jag har att göra och jag vill få gjort. När jag väl gör något och blir färdig så tänker jag direkt på nästa grej. Antingen förbereder jag mig för något som komma skall. Eller så ger jag mig in i nästa grej, fortare än fan själv.  Det känns som jag hela tiden är på väg nånstans. Vet jag vart jag ska?

 

Jag har ju sagt att jag ska göra ett tappert försök att nå min högsta dröm i livet. Det är något jag har tänkt på i hela mitt liv. Det känns bra med allt jag hittills har gjort, men jag vill hela tiden göra mer för att komma fortare framåt. Nu är jag där igen. Hela tiden på väg framåt. Jag håller på rätt mycket pengar. Jag vill bara investera dom vidare direkt, tjäna mer och komma närmare visionen så snabbare än vad jag känner är möjligt. Det är en jobbig tanke att bära på. Men jag vill ju göra det som känns mest rätt och jag vill också göra rätt från början till slut. 

 

Som sagt: Vad jag än gör så känns det som jag bara är på väg mot framtiden. Jag jobbar två dagar till denna veckan, men jag fokuserar mest på att ta mig igenom arbetsdagarna så jag kan få den där lediga helgen som jag sätter stort värde på. 

 

När det gäller promenader och målen med antal steg per vecka så blir det ofta så att jag kör ganska hårt i början av veckan och sen trappar jag ner mot slutet, även om söndagen ofta blir en sån där "måstedag". Jag menar att jag ofta måste gå ut på en runda just på söndag för att jag ska nå mina veckomål. Just nu ligger jag ca 10 000 steg före. Jag kan typ strunta i mina vanliga promenadrundor imorgon och på fredag...och sen har jag räknat ut att jag ändå kommer att nå denna veckans mål. Bara jag går ut och gör någon mil i helgen så är det lugnt. 

 

Jag vill göra mer saker på kortare tid, men jag känner inte att jag varken vågar eller kan. Jag måste vänta och det gör ju säkert också att jag känner mig rastlös. Jag är av naturen en ganska rastlös person, men den kommer över mig mer när jag känner att det är mycket jag vill göra. Jag vill ju tex resa mer och i slutet av 2019 så sa jag ju till mig själv att jag skulle resa mer och uppleva mer under 2020 och framåt. Det nya årtiondet skulle mer av allt än vad jag hade gjort tidigare. Sen kom coronaviruset och satte stopp för alla dessa tankar om att stilla rastlösheten och göra mer av roliga resor och häftiga upplevelser. Jag har ju lyckats spara mer pengar för att jag inte har kunnat resa, men det känns ändå lite tråkigt att jag inte kunde få till detta året som jag ville och hade tänkt mig på nyårsafton 2019. Jag hade ju lätt tänkt att bränna ca 100 000 kronor på bara resor och häftiga upplevelser. Hade jag ångrat mig sen om jag hade gjort det? Jag tror inte det. Under det förra årtiondet så hade jag ett år där jag brände över 100 000 kronor på bara resor. Då handlade det om att jag ville förverkliga en dröm som jag hade haft ett tag. Jag ångrar ingenting med det där. Nu skulle det ha handlat mer om att jag bara ville göra mer av roliga saker. Jag ville mer sluta kämpa och bara leva mitt bästa liv på det sätt som jag just nu kan. Sen skulle jag undan för undan flytta fram det som är bäst för stunden och kanske en dag nå den där visionen som är att nå vad jag tycker är det optimala livet för mig. 

 

Under detta året har jag ju känt att jag vill ta allt som har med coronaviruset på allvar. Att tex resa hade ju i funkat. Det hade bara varit dumt och oansvarigt av mig. Som det känns nu så har jag ju tänkt att jag vill åka nånstans, men tänker jag lite mer på det så känner jag fortfarande att är bättre att inte bry sig. Jag vill bara att allt med coronaviruset förvinner först. Som jag förstår det så har ju vissa länder fortfarande rätt tuffa regler när det gäller hur man får röra sig ute. Det skulle ju inte vara roligt om man kommer till ett land och det första man måste göra är att sätta sig i karantän på hotellet. 

 

Jag får se vad jag hittar på framöver. Det känns som att det kan bli jobbigt för mig i längden om jag hela tiden ska vara på väg någonstans. Det är nog tur att jag har min blogg. När jag just nu sitter här och skriver så blir det ju så att jag stannar upp och mer reflekterar över saker och ting. Jag behöver ju göra det och jag vet att det är något jag typ aldrig gjorde innan jag började blogga.

 

Riktigt bra intervju av Alexander Pärleros. Gott snack med legenden Annika Sörenstam. 

 

Ny vecka igen och jag känner att jag har fått mer ordning på saker och ting. Förra veckan kände jag mig mest förvirrad och nästa allt kändes rörigt.  Om man bara tänker på vad man vill få gjort så förändrar det ju ingenting. Man måste ju: Bestämma sig, fatta beslut och göra det man har bestämt sig för att man vill fixa. Jag känner mer att jag har hamnat på den punkten nu att jag gör mer vad jag har bestämt mig för, tänker mindre och gör mer istället. 

 

Denna veckan är det ju jobb som gäller igen. Jag har lite mera jobb än förra veckan, men inte så mycket ändå. 3 dagar av jobb hade jag förra veckan och nu har jag 4. Det känns ganska lugnt och jag är nöjd över att jag sen en tid tillbaka är inne i en lite lättare arbetsperiod. 

Hej! 

 

Det har varit skönt med en ledig helg. Jag skulle ha jobbet, men jag satt för ett tag sen och kollade på bla denna veckans arbete och då kändes det mer rätt att ta bort helgjobbet. Allt för att jag ska må bra och känna att jag inte jobbar för mycket. 

 

Idag har jag tänkt mycket på min vision i livet. Jag har mest varit glad över att det känns så bra med detta. Jag har för länge sen kommit över det där med att fundera kring hur jag ska skapa förutsättningar för att nå min vision. Förutsättning för att jag ska lyckas med den finns där redan och bara det känns som ett förverkligande av en dröm. Jag kan idag göra saker och jobba systematiskt med att nå min vision. Jag tar några små steg i taget varje månad och undan för undan så får jag det bara bättre och bättre. Tricket är att jag inte försöker göra så stora förändringar på för kort tid. Jag tänker mer att jag ska ta små steg, men ändå ta mig framåt. Detta gör ju att jag inte behöver anstränga mig och kämpa så jäkla mycket med det. Jag har några dagar per månad där jag gör saker som tar mig framåt på "vägen". Någon dag når jag vägens slut och då lever jag i min vision och högsta dröm. Skulle jag försöka förändra allt nu och göra väldigt mycket på kort tid, alltså ta för stora steg på vägen mot målet, då skulle det nog bara sluta med att jag tröttnar och i bästa fall så börjar jag om och gör ett nytt försök. Eller så tröttnar man helt och försöker aldrig mer igen. Det vore ju inte så bra. Sen är ju inte ge upp något alternativ för mig. I alla fall inte när det kommer till vad jag drömmer om.  

 

Allt av de jag gör som tar mig framåt i detta med min vision gör att det blir bättre för min ekonomi. Det gör att jag lättare kan tjäna ännu mer pengar. Tex till nästa år så behöver jag inte spara lika mycket pengar som jag känner att jag  måste göra nu under detta året. Nästa år kan jag sänka sparandet, bränna mer pengar än vad som nu är möjligt och ändå kommer jag att kunna tjäna mer pengar än vad jag har gjort tidigare. Det är så jag ser det just nu och jag tror inte jag har fel.  Det känns coolt och jäkligt bra att kunna se detta. Jag har gjort det där lilla extra tidiagre för att jag ska ha det bra idag. Jag behöver inte längre kämpa med att skapa förutsättningar för att jag ska kunna få undan pengar till sånt jag drömmer om. Förutsättningarna finns där nu och frågan är inte längre om jag kommer att lyckas. Det är mer frågan om när kommer att leva i min dröm och nå min vision. Det är så jag tänker och så måste jag tänka om jag vill klara av vad jag vill åstakomma i livet. Om jag inte tror på mig själv, då kan jag lika gärna sluta drömma.  

 

Någonstans i allt detta så känner jag att jag på ett sätt redan har lyckats för jag känner äntligen att jag har slutat kämpa och mer börjat leva. Jag kan unna mig och samtidigt jobba med att förverkliga drömmar. Jag hittar lätt till känslan att jag mår bra. Jag är glad att jag alltid tycker att det viktigaste i livet är att man mår bra och att inget annat spelar någon roll om man samtidigt inte mår bra. För så är det väl? Det enda vi alla egentligen vill är väl att må bra? Även någon kanske tycker att jag gör fel så är det ju vad jag tycker i slutändan som räknas. Det är ju mitt liv och jag lever och jobbar utifrån min förutsättningar. Jag jämför mig inte med andra och ser vilka "vägar" dom tar i livet. Jag går mig egen väg och det är då det oftast blir bra i slutändan. 

 

Jag efter att jag hade skrivit mitt förra blogginlägg så kände jag att jag mådde väldigt bra av att blogga. Innan var jag lite stressad och kände att tankarna snurrade i huvudet. När jag sen hade suttit och skrivit så kände jag ett behagligt lugn inom mig. Det var som att allt som kändes förvirrande bara försvann och de mesta kändes bara bra. Det var också då jag ännu en gång fattade att jag mår bara bra av att blogga och jag vill absolut inte sluta med blogga. 

 

För ca en månad sen funderade jag ju ganska mycket på om det var dags att avsluta Dannebloggen. Jag har ju nu i flera år sett hur andra personer avslutar sina bloggar. De flesta av alla bloggar som jag genom åren har följt, har idag avslutats. Två stycken bloggar, Sandra Beijer och Isabella Löwengrip läser jag ofta och detta är väl dom enda två som jag regelbundet har läst i flera år och som idag finns kvar av alla som jag började kolla för 10 år sedan. Allt annat som jag en gång i tiden gillade att följa, har undan för undan avslutats. Ibland har ser man att vissa bara har avslutat utan att egentligen skriva något avslutande inlägg. Man ser bara att bloggen inte uppdateras längre. Men man har ju också läst bloggar som verkligen skriver ner ett avslutade inlägg och där man tex säger att man inte får ut något längre av att uppdatera den. 

 

 Själv tänker jag att jag bara vill fortsätta att uppdatera. Jag mår bra av att blogga och det känns bra med bloggen just nu. Jag bloggar alltid för min egen skull. När jag har fått skriva av mig så känner jag ett behagligt lugn inom mig. Jag bloggar idag på ett sätt som känns bra för mig. Jag har aldrig ångrat att jag startade min blogg. Jag känner ingen ångest och jag mår inte dåligt över nånting som jag har gjort på min blogg. Det är skön känsla. Jag har genom åren hört hur många som helst som säger att dom ångrar massor av saker som dom har lagt ut i sina sociala medier. Jag ångrar faktiskt ingenting och jag har funderat kring det ganska mycket och jag kan ärligt säga det. Naturligtvis har jag gjort saker i mitt liv som jag idag ångrar och kan ha ångest över, men ingenting har i alla fall med bloggen att göra. 

 

Egentligen är det ganska enkelt för mig att komma fram till att jag vill fortsätta med min blogg. Jag mår bra av det och jag känner att jag på ett naturligt sätt har stannat upp lite tänkt efter. Var det något jag typ aldrig gjorde innan jag startade bloggen så var det att stanna upp. Jag bara blåste på med saker. Mycket som fan och jag förstår ju idag att bara för att jag gjorde det så gick ju många saker åt helvete. Det hade varit bra för mig om jag hade stannat upp mer och bara reflekterat över saker och ting, fast på den tiden hade jag ändå aldrig kunnat förstå det med tanke på hur jag var som person då. Jag vet inte vad som hade kunnat få mig att stanna upp och tänka efter idag om jag inte hade haft bloggen. Kanske hade jag varit lika dålig på det idag som jag var innan jag började blogga. 

 

Nu tänker jag bara: Varför ska jag sluta med nånting som bara får mig att må bra? Det känns ju inte rätt.  Jag känner ju att jag fortfarande mår bra av att blogga och bara för den saken skull så känns det viktigt att fortsätta uppdatera. Idag bloggar jag ju också på det sätt som jag alltid har velat blogga på. Jag mår bra och allt känns bra med bloggen. Det känns skönt att bara ha kommit till den insikten