Här om dagen så kollade jag denna viktiga dokumentären som youtubern Anjo släppte på sin Youtube-kanal för ca 2 år sedan. Jag delar tre av mina "favvoavsnitt" i detta blogginlägget. Jag har lärt väldigt mycket om vad psykisk ohälsa faktiskt är och hur människor som lever med denna sjukdom mår. Jag glad för alla dessa insikter som jag har fått tack vare denna dokumentärserien. 

 

 

 

Jag är ganska säker nu på att det med Stockholm och alla pengar som jag skrev  om i mitt förra inlägg får en lösning som jag kan acceptera och känna mig nöjd med. Först tänkte jag att jag inte skulle bråka om detta, men jag tänkte ett varv till och bestämde mig för att bara fixa tillbaka dom pengar som jag i december 2023 skänkte till Musikhjälpen. Jag behöver fan inte acceptera att jag inte kommer att få vad jag faktiskt har förväntat mig, för dom pengar jag skänkte då.  Jag tycker själv att jag sen 2015 har haft en bra kontakt med Radiohjälpen och jag har ju genom åren skänkt över 100 000 kr totalt. Jag känner att jag med gott samvete kan begära pengar tillbaka om jag typ känner mig orättvist behandlad eller likande. 

 

Jag kontaktade Radiohjälpen och det var ju som jag trodde att jag måste bevisa på alla möjliga sätt att jag har budat hem en av deras auktioner och dessutom att jag hade betalat den. Det är ju inte så konstigt för vem som helst kan ju ringa annars och säga att man vill ha pengar tillbaka som man typ aldrig har skänkt annars. Nu har jag ju sparat allting av mail och konversationer så jag kunde bevisa allt som Radiohjälpen ville se bevis på och jag har redan fått tillbaka pengarna. Det var en summa på 11 500 kr. Det gör lite ont i hjärtat och ta tillbaka så mycket pengar, men samtidigt vill jag inte skänka pengar, utan att få vad jag har förväntat mig tillbaka.

 

Jag kommer att åka till Stockholm ändå. Jag har ju tågbiljett, men jag har bokat hotell på egen hand. Den resan har nu ingenting med Musikhjälpen att göra. Det känns ok och jag behöver ju inte vara sur och arg längre när jag nu har fått tillbaka mina pengar. Jag förlorar ju egentligen ingenting på detta. Jag behöver inte känna mig lurad. Jag bryr mig inte längre och den ilska och besvikelse som jag kände och som jag också skrev av mig om i mitt förra inlägg, finns inte längre inom mig. Det blev bra för att jag själv såg till att det skulle bli så. Det ska bli kul att komma till Stockholm, även om nästan ingenting blir som jag hade tänkt mig från början. Sånt är livet och det får man acceptera. 

 

 

 

 

 

 

 Ibland inser man att saker och ting inte alltid blir som man har tänkt sig. Ibland känns det frustrerande och i efterhand så är det lätt att tänka tusen tankar om vad man borde ha gjort istället. Efteråt vet man alltid vad som hade varit rätt att göra. Det alltid lätt att vara efterklok. Nu har jag fått tänka om fullständigt och jag har fått kämpa med mig själv för att inte agera på ett sätt som jag lätt kan ångra efteråt. På något sätt accepterar jag detta, även om det känner mig lurad och sviken. 

 

Jag ska ju upp till Stockholm nästa vecka och det blir så, men igår kväll fick jag ett meddelande om att det som jag i huvudsak skulle åka upp för att få uppleva blev inställt. Det känns frustrerande för jag har ju själv bokat upp flera saker i samband med denna grejen och det är inte så lätt för mig att bara ändra, utan att jag förlorar ganska mycket pengar på det. Jag känner att jag måste fullfölja, men mycket faller ju p.g.a. att andra inte håller vad dom lovar och egentligen är skyldiga att göra. Jag får typ bara en ursäkt och detta fallet blir det sen bara nånting  som inte ens är i närheten av vad jag faktiskt har betalat för.  Dessutom har jag ju: Tagit ledig från jobb, köpt tågbiljetter som inte är ombokningsbara och bokat upp mig på andra saker som jag annars inte hade gjort om allt hade blivit som det var sagt från början. Allt var också bestämt och klart redan i mars och nu får jag ett meddelande i min DM på Instagram, så kort som en vecka innan jag ska åka till Stockholm att  jag inte ska få en upplevelse som egentligen redan var bestämd i december 2023, och dessutom  helt bokat och klar den 20:e mars. Allt detta känns just nu förjävligt och det har jag svårt att släppa just nu. 

 

Jag orkar ändå inte hålla på att ändra, med allt vad det innebär av kostnader och arbete för mig. Det är bättre att jag åker till Stockholm nästa vecka och ta vad jag får och sen får.  Jag får ta smällen som kostar en hel del pengar. Jag tänker ju också att en stor del av pengarna som detta redan har kostat mig går ju till välgörande ändamål. Sen har jag ändå svårt att tycka nånting annat än att jag känner mig sviken och lurad . Min resa till Stockholm nästa vecka blir långt ifrån på det sättet som jag har förväntat mig, och också betalat för. Det är ju heller inte första gången detta händer mig när det kommer till likande saker som jag har betalat för att få göra. Återigen får jag nu bekräftat för mig själv varför jag har svårt att lita på folk. Jag är ju ofta med om att folk lovar mig saker som man sen inte håller fullt ut. Sen kanske jag får en ursäkt, men allt drabbar bara mig och dom som har lovat mig saker kommer billigt undan. Jag orkar heller inte alltid bråka om saker och ting och i detta fallet är det kanske bara lättare att åka till Stockholm och vara där den tiden som planerat. Sen fattar jag ju nu att jag naturligtvis skulle ha valt att gå på min magkänsla och den sa mig att jag inte skulle brytt mig från första början om denna grejen.   Jag har ju också svårt som det är att lita på folk och tilliten till andra människor kommer ju inte bli bättre nu. Det räcker liksom inte alltid för mig  att jag bara får en ursäkt.  Jag är så trött på när människor inte inser allvaret och inte verkar förstå vad deras agerande får för konsekvenser för mig personligen när dom bara ställer in saker för att det inte passar dom just då. Allt var ju bestämt sen länge och då förväntar ju jag mig att det också blir så.  Men jag får typ: Jag ber verkligen om ursäkt... och sen får jag sitta hemma i den stunden och känna mig lurad på pengar och försöka hantera situationen på något sätt som jag tror blir bäst för mitt välmående.

 

Jag kommer ju att åka till Stockholm ändå. Det blir för krångligt ändra allt och boka av. Det blir för jobbigt att ringa och få tag på rätt folk för att jag ska få tillbaka pengar.  Jag orkar inte bråka och jaga människor för att i slutändan få rätt och mina pengar tillbaka. Större delen av pengarna går ju som sagt till välgörande ändamål och det är ju ändå nånting bra. Jag har råd att "förlora" dessa pengar. Det sätter mig liksom inte i skiten på något sätt. Dessutom får jag ju i alla fall: Bo en natt, i en svit, på fint hotell och det är ju betalat och klart av någon annan. Jag kan ju också försöka släppa just denna tänkta upplevelse och ändå ha några bra dagar i Stockholm nästa vecka,  där jag unnar mig saker som för mig är utöver det vanliga. Allt blir ju lite vad man själv gör det till. Jag får väl göra det bästa av det istället för att gå runt och sura och vara negativ. Jag får väl bara försöka tänka att det blir roligt att komma till Stockholm, även om det känns lite "pissigt" just nu i skrivandets stund. 

 

Jag skulle ju säkert kunna driva detta och kontakta (i detta fallet) Radiohjälpen, men jag känner som sagt inte att jag orkar bry mig. Bara att börja förklara allt från början och säga att jag vill ha pengar tillbaka, samtidigt som jag säkert måste på något sätt bevisa att det jag säger är sant. Jag skulle ju kunna visa upp: Mail, DM och inspelade telefonsamtal som absolut bevisar allt som jag då skulle ha att berätta. Jag skulle också kunna lägga upp allt av bevis i mina sociala medier för att alla som följer mig skulle förstå lite bättre och se mer exakt vad jag känner mig lurad på, men jag orkar liksom inte bry mig. Allt blir bara jävligt energikrävande och i slutändan kommer det väl bara att få mig att må dåligt. 

 

I framtiden för jag försöka med att faktiskt lyssna på min magkänsla och agera utefter den. Jag skulle inte ha brytt mig om detta från första början. Det minns jag att jag kände redan i december 2023, men det är ju lätt att säga nu  när man inser att man inte kunde lita på vissa människor denna gången heller. Där försvann mitt goda humör som jag ändå nu har känt ett tag att jag har haft. Sen kommer jag nog ändå i slutändan att stå stadigt med både fötterna på marken. Jag har många saker på gång framöver. Så det är väl bara att fortsätta att köra på, men bara tänka på att lyssna på den där magkänslan som ofta har väldigt kloka saker att säga.  

 

 Ibland är det nog bättre att bara låta saker vara utan att bry sig eller lägga någon energi på dom. Jag tänker på när någon jävlas med mig på egentligen vilket sätt som helst. Det kan handla om vad som helst också. Den första tanken som jag ofta får när någon jäklas eller äcklar sig det är att jag ska ge igen så in i helvete och jag kan ofta få väldigt många idêer på vad jag ska göra och jag vill helst ta tag i det med en gång. På stående fot liksom. Jag får ofta den där impulsen som då är en plötslig idê, direkt  efter en händelse som irriterar mig och förmodligen gör mig riktigt förbannad inombords.

 

Jag var med om en grej för några dagar sedan och tankar och idêer började snurra igång i mitt huvud direkt. Det tog typ bara fem minuter så hade jag en tydlig plan på massor med saker som jag vill göra för att bara ge igen på ett äckel som inte kunde låta bli att jävlas med mig när han såg mig. 

 

Jag ska inte skriva om några detaljer från just denna händelsen. Jag vill mer bara skriva ner hur jag tänker och hur jag bör tänka och agera när man råkar ut för alla dessa människor som jävlas med mig och inte kan låta mig vara ifred. 

 

Om jag skulle gå på den impuls som jag ofta får när någon jävlas så skulle jag i princip ge igen direkt på något sätt. Men jag har ändå insett att det är ofta bättre att bara acceptera att saker och ting har hänt och sen låter man bara saker vara. Ibland vill ju dom som jävlas att man ska reagera och bli arg och kanske agera i affekt. Det är väl också så att om man väljer att ge igen på en person som man innerst inne vill slippa, då kanske man får med hen att göra igen. Om jag väljer att ge igen så är det ju inte helt orimligt att den personen som råkar ut för mig faktiskt  fortsätter att jävlas och äckla sig igen. Jag kanske bara startar nånting som sen eskalerar och blir det något som jag sen inte kan hantera på något moget och bra sätt. Det kan bli värre och ser jag den risken så är det nog bättre att bara släppa det som har hänt oh glömma något äckel som man helst aldrig skulle vilja ha träffat från första början. Det måste ju också vara bättre att tänka efter och inte agera direkt efter en händelsen som har gjort mig upprörd och förbannad. 

 

Dessutom kommer ju den där tanken tillbaka som jag ofta tycker är skön att tänka eftersom den känns så klockrent rätt. Jaga inte människor. Jag bara göra min grej och sen är jag övertygad om att jag får rätt människor omkring mig som jag kan lita och som inte är människor som jävlas med mig. Jag har ju redan idag flera sådana vänner. Det är väl bättre att jag bryr mig om dom. Det blir ju lite motsägelsefullt om jag säger till mig själv varje dag att jag inte ska jaga människor och sen agerar jag på en impuls och jagar en människa som har börjat att jaga mig. Det känns fel. 

 

Jag vet inte alltid exakt vad som är rätt att göra. Folk kommer att jävas med mig på olika sätt i framtiden också. Jag kan inte alltid hjälpa vad jag blir utsatt för, men jag kan alltid välja själv hur jag vill hantera sånt som jag blir drabbad av. 

 

 

 

 

 Ny vecka och jag har busskörning idag, men sen är jag ledig till på fredag. Så detta är en rätt skön vecka. Jag har heller inte så mycket annat planerat så jag kan njuta av ledigheten och bara se till att må bra. Precis som man alltid ska försöka göra. 

 

 

Jag grejar med min konst och jag hoppas att jag orkar spela pingis. Någon långpromenad blir det säkert också. Jag ska även shoppa lite kläder. Jag behöver ha lite nytt inför mitt Stockholmäventyr nästa vecka. Annars är det mesta planerat och klart inför den resan. Det jag har bokat nu får räcka och sen får jag se om jag hinner med något mer när man väl är på plats, men detta är ju alltså nästa vecka. Skönt att arbetsveckorna bara blir "softare" för varje vecka som kommer. Förra veckan jobbade jag 5 dagar. Nästa veckan har jag 4 arbetsdagar, och nästa vecka kämpar jag bara på med 2 dagar. Det känns ganska lugnt med jobb bakom ratten under våren. Sen är det ju sommar och nytt schema och då får man väl se hur arbetsveckorna ser ut.  Men i juli har jag  det bra för då har jag ju semester. 

 

Jag har som sagt inte så mycket planerat under denna veckan, men jag vet ju att jag har att greja med varje dag ändå. Vardagliga saker har man ju hela tiden och tar man inte tag i dom så kommer man efter och då får man greja som fan för att få ordning och reda igen. Så dom ständigt återkommande jobben är det inte brist på för min del. Jag har ju heller ingen sambo som hjälper mig, så vill jag få saker och ting gjorda så får jag ju oftast fixa det själv. Eller i alla fall se till att börja få saker gjorda. Det  som är bra med att bo ensam är ju att vill jag inte få saker och ting gjorda så är det ju ingen annan som bryr sig om jag skiter i allt. Inget tjat och bla, bla, bla liksom. 

 

Måndag 

 

Jag var väldigt trött när klockan ringde 04:15. Jag kände inte för att ta mig till jobbet. Jag hade ju varit ledig i nästan 4 dagar och känslan var bara att jag vill vara ledig några dagar till. 

 

Jag gick i alla fall upp och när jag väl kom till jobbet och satte mig i bussen så kändes det ändå helt ok att jobba på.

 

 

På lunchrasten käkade jag en god spaghetti bolognese.

 

När jag gick hem genom stan så var det väl typ 5-6 ungar som sa: Tja Danne när jag gick genom stan. 

 

 

När jag kom hem låg det ett fint klädesplagg i brevlådan.

 

Jag bytte om gick och handla och när jag kom hem igen så lagde jag till några köttbitar som jag hade i kylen. Jag fryste in för att bara kunna ta fram till middag vid ett senare tillfälle när man tex är för hungrig för att laga mat. Då vill man ju bara kunna värma i mikron och äta direkt. 

Under kvällen kollade jag lite film och pillade med min konst och mina sociala medier.

 

 Det var mycket med mina pengar också under måndagen och det kändes bra direkt när det började trilla in. Jag kände sen länge att denna veckan kommer jag att få ihop skitbra och den känslan förstärktes under måndagen. Stundtals kände jag mig så glad så att jag hade lite svårt att hålla glädjetårarna tillbaka. Älskar den känslan och det skulle komma att kännas ännu bättre, ju fler dagar som gick. :)

 

Jag grejer  med allt möjligt och med mycket just nu så är det så att jag bara kör på och jag funderar inte så mycket på om jag är rätt eller fel ute. Jag kan vara lite tveksam till vissa saker, men jag tror ändå att något bra kommer ut av att jag kör på.

 

 Jag vet inte om jag någon dag kommer att fixa konstprojektet på det sätt som ag har tänkt mig. Jag har också en vision som egentligen inte har nånting med min konst att göra, fast tjänar jag så mycket pengar som jag vill på min konst, så är det ju pengar som jag kommer att kunna använda till att nå min vision. Sen vet jag ändå inte exakt hur jag ska göra, men någonstans har jag ju i alla fall börjat. 

 

 

Det har varit mycket med pengarna denna veckan. Jag sätter allt på plats och jag kör på ut att tänka. Jag vet inte vad jag kommer att klara av att åstadkomma i framtiden, men jag vet vad jag vill. Det stora målet har jag ganska klart för mig. Men jag tror att jag  har många saker kvar som jag måste göra för att jag ska kunna känna att jag befinner mig på den punkten i livet där jag har möjligheten att förverkliga min högsta dröm i livet. Det är en vision så jag är medveten om att jag inte kan räkna med att jag ska klara av det. Jag vet inte ens om jag vågar. Men återigen: Jag har ju börjat nu. Jag gör saker här och nu och jag är väldigt fokuserad och målmedveten.

 

Bara för att jag gör som jag gör nu, så kommer jag att ha en bra ekonomi i maj och om en månad från och med idag så kommer den att vara ännu bättre än vad den någonsin har varit för mig. Det är ett mål som jag fan tycker är värt att sträva efter.

 

 Sen kan jag bygga vidare på det, fast jag vet inte alls vad jag ska göra, men finns det mer pengar än tidigare att ösa på med, då borde man ju se vad det finns för möjligheter att nå den där visionen som jag har. Man får ta det steg för steg, men även om jag inte känner att jag klarar att nå min vision så har jag ju ändå lyckats med att få en bättre ekonomi än vad jag någonsin har haft.  Jag kan då spara mer pengar om jag vill. Eller så kan jag unna mig mer saker och upplevelser än vad jag har kunnat tidigare. Jag ska ju inte se några problem med att jag får mer valmöjligheter i mitt liv. Det är ju bara positivt och så vill jag tänka. 

 

När det gäller konstprojektet så har jag sen länge känt att jag är lite fel ute, men jag tänker även här att det kommer ju något bra ut av detta ändå. Även om jag skulle misslyckas och inte få till allt som jag vill i slutändan så har jag ju hittills lyckats spara alla pengar som jag har tjänat på min konst. Just nu räcker det ju till ganska mycket. Det är ju bara det att jag har satt upp ett väldigt högt mål för detta och när jag får in alla pengar jag vill ha så ska jag ju skapa ett konstverk för dessa pengar och målet är sen att jag ska kunna köpa mig en grej som jag länge har drömt om att kunna köpa, men det är många saker som gör att jag någonstans känner att detta nog inte kommer att funka ändå. 

 

Om jag nu skulle få ihop alla pengar som jag vill tjäna på detta (vilket är svårt bara det) så kanske det jag vill köpa har stigit så mycket i värde så att när jag väl har tjänat in alla pengar på min konst, så har jag ändå inte pengar så det räcker. Det gör det nu, men inte när jag har fått ihop dom. Den risken känns uppenbar för mig. Jag skulle väl kunna få in pengarna på något annat sätt och gå runt konstprojektet och ta pengar från något annat och köpa det jag vill för dessa pengar, men då faller allt och det blir inget färdigt konstprojekt. Det är så många moment och allt tar så lång tid. Frågan jag ställer mig hela tiden är om det värt att fortsätta, men jag kan heller inte sluta. Jag får ju in pengar och jag sparar allt. Det är ju ändå ett bra buffertsparande just nu. Så det kommer ju något bra från det, oavsett hur detta kommer att gå. 

 

Jag skulle ju kunna ta dessa pengar och köpa något eller bara göra något kul för alla "konstcash" som jag hittills har dragit in. Sen kan jag ju bara fortsätta tjäna pengar på konst. Hålla på ett tag och spara mer pengar och sen bränner jag allt igen. Problemet med det är att då kan jag inte kalla det för något konstprojekt längre. Då blir det mer en extragrej utöver bussförarjobbet som jag tjänar pengar på. Och sådana projekt har jag haft massor av sen länge. Då blir detta bara en grej till och då misslyckas jag ju med det konstprojekt som jag drömmer om att klara av.

 

Så hur jag än vänder och vrider så känner jag mig tveksam till om jag gör rätt eller fel i detta. Jag kör på, oavsett. Det kommer ju ändå något bra ut av detta i slutändan. Sen kanske inget blir som jag först hade tänkt mig, eller ville från början. Jag tänker att jag inte ska bli för rädd för vad som kommer med detta. Jag måste väl våga göra fel, för att det någonstans ska bli rätt i slutändan. Det brukar ju heta att man lär sig av sina misstag och vad som var rätt och fel...vet man oftast efteråt. Just nu är jag bara tveksam, men jag kör på ändå för att jag varken kan eller vill sluta. 

 

LÄNK till dokumentären.

Allting går väldigt fort.  Allt jag gör nu och planerar blir klart på några få minuter. Jag känner att jag lätt skulle kunna röra till allt eller inte hinna med att göra en grej färdigt innan jag vill gå vidare till nästa. Det känns som jag hela tiden är "på väg " framåt. I full fart. Allt funkar ju och jag får mycket energi av den vilja jag har att klara alla mål jag sätter upp. Nu har jag nytta av allt jag har planerat sen tidigare. Hade jag inte haft mina listor att bocka av så hade detta inte varit möjligt att göra i denna rasande fart.  Dessutom har jag ju lärt mig mycket av mina tidigare misslyckanden med ekonomin. Hade jag varit i denna situationen för några år sedan så hade jag inte klarat av det så bra som jag gör nu. Det är jag helt säker på. 

 

Allt känns väldigt bra nu i alla fall.  Ekonomin är på väg i raketfart uppåt. Dessutom har jag lyckats planera och få klart mer saker som jag ska göra senare under detta året. När jag mer och mer får klart för mig hur jag kommer att ha det med ekonomin framöver, så kan jag ju planera saker och veta att jag kommer att ha tillräckligt med pengar till allt jag vill göra inom den närmaste framtiden. Så mycket som jag inte visste tidigare hur jag skulle lösa, känner jag att jag har hittat lösningar på under denna veckan. Det känns coolt. I maj har jag en resa till Stockholm som är ganska välplanerad redan nu, men jag vill göra klart mer saker som jag skulle vilja uppleva när jag befinner mig där. Jag kan se att möjligheterna finns nu och det såg jag fan inte förra veckan. 

 

Det är bara att köra på. Jag har massor att göra med massor av saker.  Dessutom ska jag ju hinna köra buss och  spela en hel del pingis också. Det gäller att få ihop allt i slutändan och fortfarande må bra. Mår jag inte bra så spelar ju inget annat någon roll. Inte ens pengar i handen. Sen kanske det ändå är så att bara för att det går bra med pengar just nu så mår jag bra för att jag vet att jag kan investera i mitt egna välbefinnande. Jag mår bra och jag tror att jag kommer att må ännu bättre i framtiden. Varför ska jag tro nånting annat. Man kan ju aldrig veta hur livet blir, men man kan ju alltid sträva efter att tänka positivt och kämpa med att förverkliga dom drömmar man har. Inget ska stoppa mig nu! Full fart framåt➡️➡️➡️💪

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Nu har jag mycket att göra med pengar denna veckan. Jag är ju så nära ett väldigt stort delmål. Jag tänker inte sabba detta. Jag ska göra precis allt jag har planerat. Jag SKA klara detta. Jag vet ju vad jag ska göra och allt har varit planerat sen länge. Ingen och inget kan stoppa mig nu. Jag kan inte ens stoppa mig själv. Inte ens om jag försöker. 

 

Annars är jag inne i en period av lite mindre jobbande nu. Så kommer det väl att vara så både denna och nästa vecka. Jag har ju också varit ledig sen i torsdags. Eller jag jobbade en halv dag under torsdag förmiddag och slutade klockan 09:00 på morgonen. Det blir ju nästan som att vara ledig hela torsdagen också. 

 

Det är bara att köra på. Det kommer att "forsa" in pengar denna veckan. Nu ska jag utnyttja detta och göra något riktigt bra av allt. Det ska bli kul, även om jag samtidigt inte vill ha för stora förväntningar och andra känslor kring detta. Jag vill vara: Fokuserad, koncentrerad och målmedveten. Jag får inte tro att det är klart nu. Pengarna ska in och jag måste jobba för dom under våren också. Allt känns ändå bra. Jag är inte orolig för att något ska gå fel. Jag tar allt steg för steg och bockar av saker på mina listor. Jag känner mig effektiv och duktig. Tänker man efter så är livet både "crazy" och "beautiful".