Däremot har jag varit lite irriterad ett tag på en vän. Han bor i ett hus på landet och har en skrotgård typ. Jag tror att han även jobbar, helt eller delvis med skrothandel. Jag är inte helt säker, men mycket grejer har han på sin gård i alla fall. Det är gamla bilar och motorer. Jag har sett något båtvrak och massor av saker som bara är skrot. Han har någon grävmaskin på gården som han kör runt med. Problemet är att några grannar har klagat under en tid för att dom tycker att han jobbar till för sent på kvällarna. Jag ska inte ta alla detaljer i ett blogginlägg får då kanske jag råkar hänga ut min vän och det ska jag inte göra, men det kom till en punkt där jag tillslut erbjöd mig att hjälpa honom. 

 

Jag var uppe på hans gård och försökte komma med förslag på vad han kunde göra för att konflikten med grannarna skulle lösas. Men jag insåg efter en stunds snack att det kan bli svårt att få något gjort överhuvudtaget. Min vän (skrothandlaren) kom med så jävla mycket ursäkter hela tiden. Grejen är att om jag ska behöva lyssna på alla dessa bortförklaringar till varför man inte kan ta tag i saker och ting så kommer det ju aldrig att spela någon roll vad jag säger. I slutändan kan jag ju inte hjälpa honom. Det kommer ju inte hända nånting om man inte jobbar bort dom problem som hans brist på struktur har orsakat. Jag kände att han behövde någon som satte ner foten och pekade med hela handen. Jag erbjöd mig också att hjälpa honom att få kontakt med människor och företag som skulle kunna fixa en hel del av dom problem som fanns. Det är också så att min vän har en hel del pengar på banken så han kan lätt flera gånger om ta in mer hjälp än vad han just nu behöver. Däremot bestämmer ju inte jag vad han måste göra. I slutändan blir ju allt upp till honom själv. 

 

Jag sa åt honom att han skulle sluta ha 1000 ursäkter och sen gick jag med honom runt på gården och sa vad jag tyckte att han konkret skulle göra. Jag sa typ: Den där bilen kan du sälja eller den där motorn kan du skrota helt för den får du aldrig sålt. Jag hjälper dig med annonser på saker som kan vara möjliga att sälja och jag kan se till så att du får kontakt med någon som kan hjälpa dig med en container som du kan fylla med grejer och få den bortkörd. Jag kom också med förslaget att han borde börja jobba på gården lite tidigare på dagen än vad han brukar göra. Jag vet ju att han är en person som typ sover till klockan 12:00 och sen i bästa fall börja jobba vid 13:00. Då kör han runt med sin grävare, men i princip så flyttar han bara runt allt skrot och så tycker han att han jobbar. På så sätt löser han inte heller några av dom problem han har fått. Varför inte gå upp tidigare och börja jobba och på så sätt kanske grannarna blir nöjda eftersom han då inte behöver jobba till sent på kvällarna. Vad jag förstår så är det ju just det som många har klagat på så ända in i helvete. 

 

Jag känner inte att jag kan göra mer än vad jag redan har gjort. Jag orkar inte försöka övertyga honom längre om vad han behöver göra och jag kanske har fel. Samtidigt orkar jag ändå inte lyssna på en person som hela tiden ursäktar allt och letar bortförklaringar. Ibland får man själv bara inse att man inte kommer längre. Även om jag alltid vill försöka hjälpa någon som jag anser vara min vän. 

 

 

 Det är skönt att bara komma hemifrån ibland. Det är lätt att man bara blåser på i sin vardag med allt möjligt skit och är man ledig från jobb, men bara går hemma så grejar jag ju med massor med saker som kan vara minst lika tufft som att jobba med busskörningen. Reser man iväg har gott om cash så känns det bara naturligt att slappna av mer och inte bry sig om alla dessa ständigt återkommande saker som man alltid har att ta tag i hemma. Den känslan gillar jag att känna, men jag kan sällan hitta den om jag inte åker på en resa. 

Hemma är det ju alltid nånting som man känner att man måste göra. Alla dessa måsten kan jag koppla bort helt när jag åker hemifrån. Dom finns tex inte i Stockholm och även om jag skulle börja tänka på något vardagligt skit så får det ju ändå vänta tills jag kommer hem. Därför känns det så lätt att bara skita i det och istället "chilla", som jag nu har gjort några dagar i Stockholm.