I december förra året budade jag hem en av alla Musikhjälpens auktioner. Jag vann en helkväll hemma hos härliga, kloka och fantastiska Sandra Beijer. Sandra Beijer är författare, bloggare och krönikör som har en väldigt bra och välbesökt blogg. Hon bor på Södermalm i Stockholm med sin jättesnälla pojkvän Magnus. Jag blev bjuden på hemmagjord pizza med tomatsås och ost. Sen toppades pizzan med bla oxfiê, färska tomater och béarnaisesås. Under hela kvällen pratade vi om allt möjligt. Bloggar, musik, mat, resor och jag berättade dessutom lite om mitt skrivande på min självbiografi. Jag fick två signerade böcker som Sandra har skrivit. 

 

 

 Det är ju klart att jag fixar min ekonomidröm nu! Jag har nu den privatekonomi som jag länge har drömt om. Jag har bara lite småsaker kvar att göra och därför blir jag inte helt klar förrän i slutet av detta året. Men alla pengar har jag redan dragit in och jag behöver inte göra mer för att få in ännu mer pengar i denna grejen.

 

Det känns skönt att man ännu en gång har förverkligat en dröm. Sist jag gjorde det var 2011 när jag lyckades åka på 4 utlandsresor det året. Jag hade det bra, fick se allt som jag ville se, brände mycket cash och fick massor av upplevelser som nu är rätt sköna minnen.

 

Jag har varit nära några gånger att misslyckas med denna drömmen som jag nu har kämpat med att få fixad. Det berodde på att jag hade lite svårt ett tag att spara pengar. Det är ju roligare att bränna pengar än att spara liksom. Men jag tog mig i kragen och tänkte efter. Hinner man sova på saken också då brukar man fatta bra beslut sen. Nu är jag glad över att jag inte struntade i att kämpa på med min dröm. Jag är glad över att jag struntade i den där resan som jag var så nära att boka. Jag är också glad över att jag inte har festat upp onödigt mycket pengar, fast jag säkert under detta året har tänkt tanken många gånger. Jag får  så mycket tillbaka nu för att jag konsekvent bara har kört på och gjort de jag har sagt från början att jag ska göra med min privatekonomi. Det kändes som det var för mycket att göra när jag började, men tar man det bara lugnt och är grymt fokuserad på nuet så kan man lyckas med sånt som till en början kanske känns tufft att fixa. Det gäller bara att ha en bra strategi, och sen tar man ett beslut och kör på. Det enda som förändrar något är att man tar ett beslut och gör det som krävs för att lyckas. Tålamod har varit bra att jag har haft mycket av också.

 

Jag har nu gjort så mycket som jag tycker är värt att göra när det gäller mina pengar. Naturligtvis kan jag göra ännu mer, men livet går ju inte ut på att man ska spara pengar och ha så mycket pengar som möjligt.  Det är ju vad man byter pengar mot  som verkligen är det som kan vara värt något. Man ska må bra och det ska vara roligt att leva livet. Pengar måste man ha, men det får ju aldrig bli det enda som betyder något.

 

 Som alltid när man förverkligar någon dröm eller något liknade så vill man ju fira. Helst med skumpa och jag kör gärna på fontänmodellen.

 

 

 

 

 

 

2011 är ju såklart ett år som jag kommer att minnas som ett resår. De vore väl konstigt annars. Men de finns såklart mer  detta år som jag naturligtvis inte kommer att glömma. Jag var ju med i radio. P4 morgon i P4 Radio Väst. Detta var något som var jätteroligt att få vara med om. De pirrar fortfarande i magen på mig när jag tänker tillbaka på hur de kändes. Jag blev lite förvånad när jag såg att Elin Fredriksson hade skrivit ett mail till mig och frågat om jag ville vara med i radio. Men jag tyckte naturligtvis att de skulle vara roligt at få vara med.

När jag kom till "radiohuset" och ringde på dörren så presenterade sig en man vid namn  Peter Olsson.  Han frågade direkt om de var jag som var Dannebloggaren.

Jag fick hänga av mig och sen sitta ner och vänta lite innan jag skulle få träffa Elin som var en av programledarna denna morgon. Peter frågade mig om allt möjligt medans jag väntade. Han sa dessutom att jag behöver inte vara nervös för dom som ska intervjuva dig är inte farliga. Inte farligare än vad jag är, sa han.  Sen när jag hade suttit en stund så kom Elin ut och sa: Tjena ! Res på dig så går vi in. Jag kom in i studion och där fick jag träffa Jimmie. Dom frågade precis som Peter hade gjort  om de kändes nervöst såhär innan. Jag vet inte om jag egentligen var så nervös? Jag sa iallafall att de kändes bra och de gjorde de, men de är klart lite pirr i magen hade jag ju.

Man kan  ju lugnt säga att jag blev väldigt väl omhändertagen under hela min vistelse i "radiohuset" Jimmie och Elin började ställa lite frågor om bussförar jobbet. Jag var väl inte riktigt beredd på de, men jag svarade så gott jag kunde. Jag minns den sista frågan som jag fick om mitt jobb. Elin frågade: Ni som är busschaufförer får ni åka gratis buss? Jag svarde ganska snabbt : De får jag inte säga...

Sen fick jag såklart frågor om min blogg också. De var ju därför jag hade kommit dit. När jag har hört på detta i efterhand så tycker jag att jag hade bra svar på de mesta. Enda gången som jag egentligen kände mig riktigt osäker på vad jag skulle svara de var när jag fick frågan om vad jag tycker om att KISSIE verkar har så stor inverkan på ungdomar. Jag kände lite att jag är nog inte rätt person att uttala mig om de så jag sa lite försiktigt: De är ju roligt för henne, men jag vet inte..

Elin, Jimmie och även Peter var otroligt snälla mot mig under hela min vistelse i "radiohuset". Helt underbara människor som jag kommer att minnas sålänge jag lever ! Jag saknar dom faktiskt ! Så mycket gillade jag dom! Helt fantasiska människor och de menar jag verkligen av hela mitt hjärta.