Tankar om bloggen.

Jag har funderat lite under kvällen på min blogg. Det gör jag ju varje dag när det kommer till vad jag vill skapa. Vad ska jag välja att ta med av mitt liv och vad vill jag inte ta med eller vad är jag tveksam kring om jag vill ta med. Jag har egentligen samma princip till saker som jag är tveksam över som jag har till sånt jag väljer att inte ta med. Jag tar inte med nåt som jag tvekar på och jag tror att jag har tänkt så kring dom flesta blogginlägg i alla år. Det en av alla principer som jag har haft med min blogg som jag är glad över att jag har hållit fast vid. 
 
En annan princip som jag har hållit ganska hårt på det är att när jag skriver om nånting så har jag försökt så långt jag kan att hålla mig till vad jag vet, men jag har också tänkt på att jag inte ska berätta allt för då kan det lätt gå till överdrift. Hellre att jag skriver och liksom lägger mig lite i underkant än att jag överdriver och drar på, mer än vad det faktiskt är. Jag har aldrig känt någon behov av att skriva och berätta allt bara för att jag vet så mycket mer om nånting. Jag känner inget behov av att yttra mig om allt och hela tiden berätta vad jag tycker och tänker bara för att jag har rätt att ha en åsikt. För mig har det aldrig känts rätt att ta precis allt i sociala medier. Om jag bedömer att konsekvensen av något som jag publicerar skulle bli negativ för mig. Om jag känner att jag någon gång skulle må dåligt över något som jag har valt att publicera, då är det ju aldrig värt att lägga ut det. Det viktigaste är ju ändå alltid att jag mår bra. Jag vill ju också känna att jag mår bra av att blogga och uppdatera. Det ska ju inte vara tvärtom liksom. 
 
 Jag kan lätt och helt ärligt säga att egentligen finns det inget som jag ångrar att jag har lagt ut på min blogg. Jag tycker jag hör alla möjliga människor som säger att dom ångrar saker senare i livet som dom då tidigare har delat på alla möjliga plattformar. För min egen del är det inte så. Mycket annat i livet som jag har gjort ångrar jag, även om jag inte tänker så mycket på allt de idag. Det är ju ganska meningslöst att ångra saker. Det bästa man kan göra är väl bara att stå för vad man har gjort och sen gå vidare. Man får lära sig av sina misstag och hoppas att det kan komma något positivt av den insikten som man förhoppningsvis har får.

 När det kommer till min blogg så är jag så glad och nöjd över att jag inte sitter här och har ångest och mår dåligt över saker som jag har publicerat sen tidigare. Jag har bara mått bra av detta och även om jag ibland har skrivit om saker som för mig är jobbiga och har gjort ont i mitt hjärta så har jag inte känt att jag har mått dåligt över sånt som jag ändå väljer att själv dela med mig av. Principen är ju ändå alltid att är jag tveksam, då publicerar jag inte. Med den tanken så har jag svårt att tro att jag kan må dåligt över saker som tidigare har lagt ut. 
 
Jag har ju vid några tillfällen kommit till insikt med att jag kanske måste börja blogga på ett annat sätt än vad jag tidigare har gjort. Men detta handlar ju mer om att man vill hitta det sättet att blogga på som känns bäst för mig personligen. Jag tycker ju att jag ska skapa inlägg på det sättet som jag gillar att göra det på. Hur jag känner att jag vill göra ändrar sig ju med jämna mellanrum. Mycket av sånt som kändes rätt och bra när jag började med Dannebloggen, kanske inte funkar på bloggen idag. Jag ska ju inte skapa av någon annan anledning än just det som känns optimalt för mig just nu. Jag om något år kanske jag vill göra på ett annat sätt och då kanske jag kör på det istället. Det viktigaste är ju också att jag mår bra. Jag tror att bloggen har hjälpt mig även på den punkten. Jag mår ju dåligt ibland, men jag har många gånger känt att jag i alla fall kan börja må bättre när jag bara har suttit och skrivit och skapat lite på min blogg. Jag gillar ju också och blogga och gör man något man tycker är roligt och trivs med, då mår man väl bättre av att bara få hålla på med det. 
 
Jag har också många gånger genom åren valt att inte motreagera genom att använda mina sociala medier till att kasta skit på folk som typ på något sätt har jävlats med mig. Jag vill inte uppmärksamma det eller dessa personer för jag tror inte att det kommer något positivt ur det i slutändan. Man ser ju många exempel dagligen på nätet  där människor väljer att använda sina sociala medier för att sprida saker om andra personer som kanske inte alltid är så positivt för alla inblandade. Vid några tillfällen har ju även lilla jag varit med om att bli uthängd och sen är ett s.k. drev igång mot mig. Det har hänt mig också, men jag väljer oftast att lägga locket på när det kommer till min blogg eller andra plattformar som jag har. Jag vill inte motreagera och använda tex min blogg som ett vapen mot någon annan. Jag väljer hellre att låtsas som ingenting för börjar man lägga ut den typen av saker då uppmärksammar man ju bara "skit" ännu mer. Fler kommer ju bara att hänga på och mer hat åt alla håll kommer bli resultatet av det. Mycket är bäst att bara lämna utanför, och återigen landar jag i det där att jag vill må bra. Skulle jag sitta här och försöka "hämnas" på folk som kanske har hängt ut mig så in i helvete då skulle jag nog med ganska stor säkerhet, förr eller senare må skit av det. Man kan  göra saker på andra sätt som nog är bättre för mig själv än att lägga ut påhopp, "skvallerbabbel" och  sån skit i sina sociala medier.  Jag vill ju skapa trevliga och mysiga inlägg i mina olika "plattformar" Content som jag gillar att köra på och som jag tror och vet att jag mår bra av. 
 




Vecka 32

Ny vecka och mera jobb är det som gäller. Det känns skönt att man får börja denna veckan med en helt ledig dag. Sen i torsdags har jag ju jobbat ganska tufft och jag ska väl vara ärlig och säga att det inte har varit roligt. Det kändes bara jobbigt och jag fick mest kämpa med allting. Sen kan jag ändå säga att allt kändes bättre än vad jag trodde att de skulle göra, men det kan ju kännas tufft ändå. 
 
Denna veckan har jag jobb i 4 dagar, men jag är som sagt ledig idag. Sen blir det skönt med ledig helg också.  Det kommer nog att kännas lite tufft att jobba på framöver, men jag måste ändå säga att jag tycker att sommarshemat som jag kör efter är ganska bra. 
 
Annars går jag mina promenader och försöker njuta av den ledighet jag får. Idag tex. Till helgen gör jag det också. Det är mitt vanliga tänk som gäller. Det viktigaste är att jag mår bra och lever jag i nuet så blir det ofta som bäst i slutändan.  
 
 
 
 
 
 






Jag vill och jag ska försöka.

 
 
 
 




Målsättningen är ju att nå visionen.

I onsdags publicerade jag ett inlägg som handlade lite om att jag under min livstid vill uppnå den vision jag har i livet. Jag kommer inte exakt att säga vad det är för min uppfattning är att i den stunden jag berättar mer så minskar mina chanser att faktiskt komma till den punkten där jag vill vara helst av allt skulle vilja vara i livet. Jag tror att det alltid är bättre att behålla lite större saker som drömmar och visioner för sig själv. 
 
Sen är det ju också svårt att beskriv något som är en vision.  En vision för mig är ju att jag vill uppnå ett visst framtida tillstånd. Det går liksom inte att ta på som det gör med ett organisatoriskt mål. För mig är skillnaderna mellan ett konkret målsättning och vision att en målsättning är när du vill uppnå ett visst resultat i nånting.  Medans en vision för mig är att man med hjälp av konkreta målsättningar kan uppnå  nånting som du sen lever i och med. En konkret målsättning för mig är ett mätbart resultat. En vision är mer ett livstillstånd som jag drömmer om att få vara i. 
 
När jag var ute på en av alla mina promenader tidigare denna veckan (mer exakt så var det i tisdags) så gick jag ju runt och funderade mycket kring vad jag drömmer om och vad jag konkret behöver uppnå för resultatmål för att i framtiden kunna leva i den vision som jag har. Jag kände i tisdags att jag praktiskt hade en lösning och där jag genom att befinna mig i någon inre mentalt tillstånd  där jag inne i mitt huvud kunde se hur jag steg för steg, med hjälp av konkreta och organisatoriska mål skulle kunna förverkliga min dröm om att nå min vision. Det var en väldigt skön känsla tyckte mig ha en konkret lösning på hur jag ska få det liv som är min absolut högsta dröm att få uppleva. Jag skulle kunna lägga alla andra rent konkreta drömmar åt sidan, om jag bara får förverkliga den vision jag har i livet. Jag vill mer leva det livet jag verkligen vill ha, än leva ett liv där jag bara förverkligar en konkret dröm ibland...och sen går tillbaka till vardagen och kämpar på. Jag vill sluta kämpa och bara leva, i nuet och den framtida vision som jag drömmer om mer än något annat. Jag tror att jag på ett eller annat sätt i framtiden kommer att lyckas med det jag helst av allt vill uppnå. Man måste ju tro på det, annars är det ju redan kört liksom. Jobba hårt och målmedvetet och tro på det som fan. Då går det. Jag tror på det i alla fall, och nu tror jag mig veta hur jag steg för steg ska göra för att en dag också nå min vision. 
 
(null)
 
(null)
 




Vill tagga ner mer.

Jag kom till någon slags insikt ikväll som handlar om att jag känner att det finns saker som gör på ett sätt där jag kanske är en aning övertaggad. Jag kanske bara skulle tänka på att tagga ner lite. När det gäller jobbet så kan jag känna att jag ibland är lite för noga. Jag borde bara släppa "kontrollen", mer gå på känsla. Sen är det ju ändå viktigt vad skärpt och kontroll för man kör ju ett fordon som är några meter åt alla håll, väger några ton och innehåller levande "last". Men tror ändå att om jag kör mer på känsla så är det lättare att ha kontroll, för jag känner mig ofta mer avspänd då. Spänner man sig för och är lite övertaggad så är det lätt hänt att olika situationer som man hamnar i under en arbetsdag liksom går baklås, eller så fattar man bara ett väldigt felaktigt beslut. Så jag vill liksom bara tagga ner och bli mer avspänd. 
 
En annan grej som jag också vill tagga ner är min oro. Jag känt en tid nu att jag har oroat mig på för mycket försöker som jag inte ens vet om jag kommer att drabbas av. Jag vet att det är fel, men jag hamnar lätt i den känslan ändå. Man ser liksom för många framtida problem, istället för mer möjligheter och sen blir så att jag kanske inte vågar ta i sker som jag innerst inne känner att jag vill fixa. 
 
Jag känner också i största allmänhet att jag vill tagga ner. Jag kan ibland vara för hård, både mot mig själv och andra. Det där kan gå för långt om man ibland inte reflekterar över det. I många situationer i livet så tror faktiskt att man mår bättre av att vara mer snäll och ödmjuk. Även om det skulle vara så att någon är otrevlig och dryg mot mig så kan jag ändå vara trevlig och hålla en bra ton. Det leder ju sällan nånting framåt om två eller flera personer samtidigt väljer vara otrevliga mot varandra. Jag kan ju oavsett tagga ner i mötet med en eventuell hetsig och arg person. Jag mår nog bättre av det och man minskar risken att ett samtal går i "baklås".  Dessutom kan jag ju inte alltid hjälpa vad andra människor väljer att säga till mig eller göra mot mig, men jag kan ju alltid påverka hur jag själv väljer att hantera och ta sånt som jag blir drabbad av. Jag känner ju att det viktiga är ju att jag mår bra.  Om faktiskt fokuserar på att jag bara ska må bra i det jag gör, då är det nog bra att tänka på att inte tagga upp för mycket. Det blir ändå tufft att hålla i en sådant tillstånd i längden.  
 
Jag har redan börjat tagga ner mer i allt jag gör och det känns riktigt bra. Man spara kraft och energi. Man känner sig mer avspänd och på något sätt känner jag mig också som en skönare och goare kille. 
(null)
 
(null)
 
  (null)



Mindre jobbigt än jag trodde.

Jag har nu börjat en ganska tuff arbetsperiod. Jag har ju annars varit ledig sen tisdag lunch, men idag och resten av denna veckan så är det fullt blås med jobbet. 
 
Hittills har det gått bra att jobba på, men jag har ju bara börjat på denna "perioden". Jag trodde att det skulle kännas för tufft att börja jobba ganska mycket direkt efter en semester,  men det känns ungefär som det brukar göra. Inte jobbiagare än normalt. Det är väl så att har man en gång väl lärt sig det jag jobbar med grundligt så sitter de mesta i ryggmärgen sen.  Jag är dessutom inte rädd för att jobba och göra det tufft. Jag gnäller liksom inte just för den saken skull. Sen kan det ju vara tufft och man vill ju hellre att det ska vara lugnt när man kör buss, men som jag brukar säga: Lite skit kan man ta och mycket skit får man acceptera, men naturligtvis inte vad som helst. Men mycket kan jag känna att inte har några problem med alls. Det är ofta bara att släppa och gå vidare utan att egentligen göra nånting åt sånt som kan vara lite jobbigt att behöva hantera och stå ut med. Ska det fungera, och ska jag fungera i mitt yrke så måste man ju försöka fokusera på de sakerna som känns viktigast, samtidigt som det alltid känns bäst att vara och verka i nuet.
 
Man hamnar i så många olika situationer under en arbetsdag och jag upplever att lägger man för mycket fokus på sånt som har varit, eller på sånt som kanske kommer längre fram, då blir man lätt sämre på jobbet man behöver gör i nuet. Det är ju i nuet som man kan göra något. Vad som sen var rätt eller fel i viss situation, det vet man ju oftast efteråt. Under tiden får man lita på sitt eget omdöme.
 
 
 







Jag maxar om jag orkar.

I söndags funderade jag lite i ett inlägg på mina mål och visioner som jag har livet. Jag har ingen lust att bara gå runt och leva mitt liv utan att i alla fall försöka nå dom drömmar och visioner som jag har, och som jag också tänker mycket kring. Jag har inte lyckats med allt sen tidigare och i framtiden kommer jag säkert också misslyckas med saker som jag försöker fixa, men jag har sällan ångrat att jag har försökt förverkliga drömmar som jag har, eller har haft. Dessutom lyckas man ju faktiskt  förverkliga en annan dröm ibland och den känslan när man väl har lyckats med nånting som man kanske har kämpat länge för är ju rätt "nice".
 
Jag hoppas att jag nu under en tid framöver orkar köra ganska hårt med att få loss pengar. Det rullar ganska bra nu och jag är nöjd, men sen är det ju lite typiskt mig att oavsett hur jag har det ekonomiska så sätter jag alltid upp mål som kräver lite kämpa tag och ett ganska mycket tålamod. Ibland kan jag önska att jag bara drog ner ambitionerna och inte brydde mig så mycket, men jag kan se att något är möjligt och jag vill väldigt mycket. 
 
Jag har ett ekonomiskt mål för detta året och jag är nästan där jag vill vara redan nu. Sen har jag också ett slutgiltigt mål och där jag tror att jag kommer att få hålla på större delen av nästa år. Sen har jag inte tittat längre fram, men nu vill jag liksom få lite fart på allt och då försöker jag väl maxa mitt sparande av pengar. Detta är väl inget som jag tycker är roligt, men jag vill så gärna lyckas med att förverkliga drömmar och kanske också komma ett steg närmar den där visionen som jag också har. Det kommer ju säkert att vara värt att försöka, även om jag kanske inte lyckas fullt eller får det som jag har tänkt mig. Jag tänker liksom att allt jag klarar på vägen mot min vision och dröm är ju bara positivt, även om jag inte skulle lyckas få allt precis som jag vill ha det. 
 
Det känns också som att jag många gånger under mina år av bloggande har skrivit om detta. Jag kan ha en strategi klar för mig och sen skriver jag att jag är taggad på att försöka fixa nånting som jag har tänkt på länge och som är en dröm för mig, men sen har jag i alla fall dom senast åren känt att jag inte riktigt får som jag vill i slutändan. Man kommer till en punkt där man tänker annorlunda, man ändrar sig och sina mål. Annat i livet blir helt plötsligt viktigt och dessutom vill jag ju alltid vara flexibel och köra på allt som jag tror är rätt. Jag vill inte bara bestämma mig för en sak och sen är det det som gäller för alltid. Kommer jag på något som känns bättre så är det väl mer rätt att ändra sig. Fast någonstans i detta så tappar jag ju det jag drömde om och sen börjar man om på nytt...kanske med något annat eller så ändrar man bara sin strategi och försöker fixa samma dröm ändå. 
 
Jag tänker i alla fall så här nu att om jag kör ganska hårt från och med dom ekonomiska målen så tror jag att jag vid ett senare tillfälle kan känna att jag få upp tempot lite. Dessutom blir det lättare att tjäna mer pengar, spara mer pengar och samtidigt ha det bra om man redan har en ansenliga summa pengar att utgå ifrån. Jag kommer säkert att göra fel och min strategi som jag har just nu kommer säkert också att ändras, men jag har ett bra s.k. grundkapital så blir ju också möjligheterna fler. 
 
En annan sak som  också tänker mycket på det är att jag tror stenhårt på att min vision och det jag drömmer om mest kommer att lyckas. Dessutom har jag en vilja  som inte är av denna världen. Däremot vet jag inte om jag kommer att orka i längden. Som det har varit tidigare så har jag ju misslyckats med massor av saker, en jag har också gjort saker som jag är helt nöjd med idag. Det är ju också så att om jag inte gör nånting, då kan jag ju heller inte göra något bra. Man måste väl kanske våga göra fel och ta lite risker. Jag tycker det känns väldigt otäckt, men en tanken som ändå har slagit mg är ju att ju större risk man vågar ta, desto större borde ju också möjligheterna bli. Eller har jag fel det. Minskar chanserna att man ska lyckas ju mer risk man tar. Jag kommer tillbaka till tankar då som handlar om ork och tålamod. Man måste orka köra hårt, ha bra strategi, viljan och tro på att det man gör är rätt och fullt möjligt.  Jag får väl heller inte glömma att vara och verka i nuet. Det är ju i nuet som man kan lösa dom eventuella problem som kan uppstå när man kämpar med att försöka förverkliga sin drömmar. Det är i nuet som man kan ta vara på dom möjligheterna man får. Nuet är ju egentligen den enda gången som man kan veta nånting om.  En sak är jag säker på: Jag vill alltid leva i nuet, men jag vill göra det i den vision som jag nu vill sträva efter att uppnå. 
 
(null)
 
 
(null)
 
 
 
 
 
 
 



Cluee News - Intervju med Joakim Lundell




Zara Larsson - Love Me Land

 



Vecka 31 💙

Semestern är över nu och idag börjar jag jobba igen. Jag kan väl erkänna att jag gärna hade haft mer semester. Typ hela sommaren och inte "bara" en månad. Men man måste ju jobba också och det ska jag börja göra nu. 

Det som känns ganska "nice" är att när jag gick på semester så fick jag ganska exakt på dagen min lön. Nu när jag börjar jobba igen så har jag fått min lön. Det känns ju lite lyxigt.  Få sin lön, ta ledig några veckor och sen får man sin lön igen.
 
Om man bara forskar lite på hur det är i andra länder så är det långt ifrån alla som har det så bra att man faktiskt får betalt när man är ledig. Det kanske är nåt att tänka på ibland, då man klagar på att man vill ha det bättre. Jag känner ju också personer som har egna företag som inte varken  har råd eller tid att ta någon semester. Det kanske är så att det många gånger är bättre att bara ha en anställning på ett företag. Jobba och göra sin dagar, för att sen bara kunna gå hem och skita i allt vad jobb heter. Det är faktiskt ett ganska skönt liv som man inte ska underskatta. 
 
 Tittar jag på hur jag jobbar denna veckan så blir det hårdkörning direkt. Jag jobbar 6 dagar av 7, men på dom flesta arbetsdagarna så slutar jag ganska tidigt. 
(null)

 Årets semester är över. Jag vet inte riktigt om den blev som jag hade tänkt mig eller hoppats på, men det har i alla fall varit skönt ledighet i massor. Man har ju inte behövt bry sig om nånting och det har bara känts bra. 
(null)     
(null)

(null)
(null)

(null)












Organisatoriska mål eller vision?

 Först börjar något som man bara kan kalla en dröm. Sen kan det bli så att man funderar på den och kanske kan man en dag säga att ens dröm blir verklighet. 
 
Jag har tidigare förverkligat några av alla drömmar som jag haft. Jag har nog kommit fram till att om det finns någon mening med livet så är det att fullfölja drömmar. Eller i alla sträva efter att kunna förverkliga dom. Bara man hela tiden tror på att det är möjligt så är det sällan meningslöst att hålla på. 

Just nu funderar jag mycket på hur jag vill ha det och hur jag vill leva mitt liv. Vad drömde jag om som barn. Av allt jag försöker fixa nu så känns det mer som att jag gör saker nu för att någon dag kunna leva i min dröm, istället för att hela tiden sträva efter att förverkliga det jag drömmer om. När man väl lyckas med nånting så har det ju alltid varit så att man gör det man har drömt om, man lever i sin dröm under en väldigt kort period och sen börjar man om på nytt med nya drömmar som man börjar sträva efter att förverkliga. Jag vill helst inte hålla på så mer, men om alternativet är att bara leva utan att sträva efter sånt jag drömmer om, ja då är ju strävan efter vad man vill ha eller uppleva bättre än att inte göra nånting för att uppnå något i livet. Så tänker jag idag. Detta kan ändra sig om några år, men jag får sträva och leva utefter hur jag tänker idag. Det är nog det bästa man kan göra. 
 
Vad är det egentligen som alltid krävs om jag vill uppnå en dröm? Pengar måste man ha. Jag har i alla fall svårt att se hur jag ska kunna förverkliga någonting av allt jag vill ha och uppleva om jag inte har pengar.  Vad man än tycker om det så är det pengarna som i slutändan avgör, oavsett om det jag strävar mot är ett organisatoriskt mål eller en vision. 

Som jag känner just nu så är det mer en vision som jag vill uppnå i min strävan efter vad jag drömmer om. Jag vill uppnå ett visst mål i livet som handlar om att jag ska ha förverkligat allt jag drömmer om idag. Det är väl det som kallas vision. Jag vill komma till en punkt i livet där jag känner att jag har förverkligat alla drömmar jag har idag. Som det ser ut nu så är jag ändå ganska nöjd med allt, men jag vill mer. Jag kommer inte att sluta sträva efter vad jag drömmer om och jag har valt sen ganska lång tid tillbaka att fokusera på pengarna. Jag kan ändå aldrig förverkliga en dröm genom att bara gå på vilja eller tro på att det är möjligt. Pengar måste jag också ha.  Det organisatoriska målen handlar om att jag har olika delmål för olika perioder. Till slutet av detta året har jag ett mål och sen har jag satt upp ett mål till inför nästa år att sträva efter och längre med det har jag inte tänkt, när det handlar om mål jag har som är ganska konkreta. Visionen kommer sen när det organisatoriska är på plats. 

Det känns annars bra med pengar just nu. Jag har sen en tid tillbaka bara fått det bättre och bättre. Jag behöver inte kämpa så överdrivet mycket och även om jag sätter upp olika sparmål månad för månad så är det inga pengar som är några problem att spara. Jag är ganska nöjd redan nu, men det känns ändå fel att inte vilja mer. Att förverkliga mina drömmar är viktigt för mig och just nu är tankarna på allt jag vill klara av så starka så att det bara brinner i kroppen. Jag kommer att ångra mig om jag bara skitet i det och jag vet ju att jag kommer att må bra den dagen jag uppnår min sk vision. Ska jag vara mer konkret så handlar det väl om att jag strävar efter att: Kämpa mindre och leva mer. Idag tror jag mig veta exakt vad jag behöver göra för att uppnå min vision. Det känns inte omöjligt på något sätt och bara den känslan gör mig motiverad att sträva efter den punkt som jag vill komma till i livet.  
   (null)

 
 
 







YouTube - Biggest legends




10 000 steg - Minst 70 000 steg

 Jag går mina promenadrundor och jag kör på med det jag har lovat mig själv för över ett år sedan. Eller jag började med att lova mig själv innan sommaren 2019 att jag skulle gå 10 000 steg om dagen och jag måste alltid sätta 70 000 steg på en och samma vecka.  Det där var något som kändes bra, funkade och som jag har hållit i sen dess. 
 
Nu har jag ju sen en ganska lång tid ( jag vet inte hur länge) haft som målsättning att jag varje vecka ska göra någonstans mellan 75 000 - 80 000 steg. Det har också funkat att uppnå detta resultat, men mer än så känner jag inte att jag orkar öka. Inte som det känns idag i alla fall. 
 
Jag skulle naturligtvis kunna öka målsättning mer och mer hela tiden. Men jag känner att det viktigaste är att jag bara kör på och ökar jag för mycket så kanske jag tröttnar. Jag vet ju också att när jag väl tröttnar på något så är det för att jag har hållit på för mycket med nånting. När man väl har tröttnat då är det lätt att jag skiter i det helt. När jag sen länge har hittat något som jag tycker funkar bra för mig och som jag klarar och ger resultat i form av att det känns bra i kroppen, då ska jag jag väl inte förstöra det. Det är ju någonstans bättre att jag rör på mig och orkar hålla i det på sikt, än att jag kör som fan under en kort period och sen lägger av. 
 
Om jag tex tänker tillbaka på förra veckan så var det nära att jag inte ens nådde 10 000 steg, men under söndagen så tog jag en kvällspromenad och då satte jag målet som jag har varje vecka, även förra veckan. Jag klarade av det för att jag jagar det där resultatet, men resultatet jag vill nå känns aldrig som för mycket på nåt sätt. 
 
Jag får väl bara fortsätta som förut och sen får vi väl se om jag orkar öka målsättning. För min del måste det nog i så fall ske på något naturligt sätt. Det måste kännas bra och fritt frän stress... och dom viktigaste delarna är ju att jag varken kör för mycket eller för lite. Lagom är bäst. Det är vad som är lagom för mig som räknas.  
 
 



#1YearToGo




Onsdag (2020 07 22)

(null)
Jag har haft en ganska "soft". Skönt att det har varit så fint väder hela idag. Jag sov bort hela förmiddagen och sen gick jag i princip bara upp ur sängen, tog på mig lite kläder och gick ut för att hämta mat på "Kopparn". Idag blev det fisk och det känns bra att jag faktiskt mer och mer nu än förut väljer fisk istället för kött. 
(null)
Sen har jag inte slutat med kött och det tror jag aldrig jag kommer att göra. Men det känns ändå bra att jag tänker på att jag ska äta lite mer fisk. Jag får för mig att jag mår bättre av det och dessutom blir jag sällan sådär äckligt proppmätt av fisk som jag ofta tycker att jag blir av kött. 
 
Efter maten städade jag upp lite i mitt hem. Jag typ inte städat alls under denna semester  så jag har bestämt mig för att resten av denna veckan ska jag gå och "plocka" lite med städning varje dag. Tar man lite i taget så behöver man ju inte slita så ont med det. 
 
Under eftermiddagen gick jag ut på en promenad och det blev ca 5 km. Jag träffade syrran och hennes dotter Lisa. Syrran är ju mammaledig nu och sen ska hon börja plugga till hösten (om jag fattade rätt) Skönt att både syrran och Lisa verkar må bra och ha det bra. 
 
(null)
 
(null)
 
 
Nu under kvällen så sitter jag väl här och tittar på lite filmer.  Jag har haft väldigt många kvällar under denna semester där jag har suttit uppe på tok för länge och bara kollat på film.
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 Jag hoppas att jag snart kan vända tillbaka dygnsrytmen lite. Som det har blivit så har jag varit vaken till typ 03:00 på natten och dagen som sen kommer hinner typ bli lunchtid innan jag väljer att kliva upp. Sen är man lite segare och tröttare på dagarna, men på kvällen är man pigg som fan igen och då blir det ju inga problem att bara sitta och "kötta" den ens filmen efter den andra. Eftersom jag nästa vecka ska börja jobba igen och typ behöver kliva upp klockan 04:00 på morgonen så är det väl bra om jag snart vänjer mig vid att gå och lägga mig tidigt på kvällen och inte sova bort alla förmiddagar.
 
Sen är det ju ändå rätt skönt att man bara kan ha semester och "softa" bort en förmiddag, samtidigt som man skiter i allt vad jobba är och sen får man ändå sin lön i slutet av månaden. 
 
(null)
 



Släppa allt och göra sin grej.

Mycket vill jag få gjort innan den dagen kommer då det typ är för sent även för mig. Jag har mina drömmar och jag känner mig säkrare än någonsin på vad jag vill. Det känns ju också skönt att jag är nöjd med ganska mycket redan nu. Det känns bra med många saker som jag har gjort sen tidigare. Idag är jag nöjd med mycket som det är och även om inte allt är som jag vill, så strävar jag ju hela tiden efter att fullfölja mina drömmar. 
 
När det kommer till vad jag fortfarande drömmer om så handlar det väl mest om att jag vill ha ett liv där jag mer lever i min dröm och inte kämpar så mycket med dom mål jag vill nå. Jag tror att jag vet vad jag behöver göra, men jag kanske inte är lika säker på att jag vågar ta steget när jag känner att tiden borde vara inne. Det gäller ju att våga och kanske måste man också riskera en del av sånt man har idag för att man ska lyckas med större saker i framtiden. Ska jag nå målet med att leva i min dröm, mer än att kämpa mot sånt jag drömmer om, så måste jag nog först inse att mycket av sånt som är bra idag, behöver jag kanske riskera att förlora. Fast , sen kan man ju också tänka att: "om en dörr stängs så öppnar sig ju en ny". 
 
Jag kanske en dag bara måste acceptera att jag inte riktigt lyckades med att förverkliga alla drömmar jag har, men då känns det ju skönt att jag i alla fall känner mig ganska nöjd med livet som det är idag. Idag är jag ju säker på vad jag vill och fortsätter jag bara att sträva efter sånt jag drömmer om, samtidigt som jag lever i nuet, så vet jag att jag gör det bästa som jag kan. Det är också det som känns mest rätt att göra. Men sen har vi ju det där med att våga och ta risker.
 
 Jag har genom åren hört flera framgångsrika personer  säga att för att lyckas fullt ut med något man verkligen vill ha, så behöver man först våga släppa allt som man gör idag och börja om på nytt.  Det där tycker jag känns lite obehagligt. Om det är så att man behöver våga släppa allt  för att fullt ut kunna lyckas med det som man faktiskt helt vill ha, så känner jag ju att jag även tar bort mycket av sånt som redan idag är bra i mitt liv. Ok, jag köper att man kanske får sin dröm förverkligad och att man måste våga för att lyckas, men hur hanterar jag ett misslyckande? Eller går det ens att misslyckas om man bara vågar släppa allt och verkligen bara försöker nå sina mål och drömmar fullt ut. Jag tror på att det ligger mycket i det där att man måste våga släppa väldigt mycket av allt man har idag för att kunna lyckas med någon större dröm som man har. Och sen är det väl också så att ett och annat misslyckande kan vara bra för att man sen ska kunna lyckas med det man verkligen vill. Erfarenheten av vad man har gjort för fel sen tidigare, är ju ofta något man har nytta av sen. Sen har jag också sen länge trott stenhårt på att hälften av allt man lyckas med är bara ren tur. Detsamma gäller för alla andra människor också. 
 
Men det där med att våga släppa allt...jag är inte säker på idag att jag skulle våga i att ta det steget fullt ut. Sen kan jag ändå tänka att det kanske kommer en dag då det för mig känns som den naturligaste saken i världen att bara göra vad jag tror krävs för att jag ska kunna förverkliga och fullfölja en eller flera drömmar som jag har. Om min inre magkänsla säger att nu är det dags att bara bryta det livet du idag lever och en gång för alla fixa det du verkligen drömmer om, så kanske jag bara gör det och då kommer det nog att funka. Jag tror ändå aldrig att jag kommer att göra något så stort misstag så att jag inte kommer att vara nöjd över att jag gör något för att jag ska kunna leva i min dröm. För mig kan det nog bara bli till det bättre. Jag känner ju ofta en känsla av att det brinner i kroppen för saker som jag vill göra. Det är ju då man måste våga ta steget att våga göra sin grej. Hur det än sen blir, så blir det nog bra i slutändan. 
 
(null)
 



Vecka 30 💚

Dagarna och veckorna går. Semester har jag fortfarande och jag känner mig lite kluven till allt möjligt. 

Jag känner ofta att jag vill tagga ner och typ inte göra ett skit. Samtidigt känner jag att när jag slappar och tar det lugnt så får jag ofta någon idé om vad jag vill göra och eftersom jag har semester nu så tänker jag också att jag gör det nu. Det blir liksom inte att jag vilar, för i avkopplingen så tänker jag ofta på vad jag vill få gjort. 

Denna veckan går jag egentligen in i på samma sätt som jag gjort alla andra semesterveckor. Jag har inga planer. Jag tar dagen som den kommer och jag tänker att jag vill: Slappa mycket, äta gott och bara vara. Sen blir det ändå att jag får en tanke på något jag vill göra och direkt tänker jag: JAG GÖR DET NU. Avkopplingen blir liksom inte långvarig. 

Jag känner ändå att jag har en mer lugnt och avspänd tillvaro nu när man inte är igång och jobbar med busskörningen, men jag kan ibland önska att jag mer hade varit en person som inte tänker så jäkla mycket på vad jag vill åstadkomma hela tiden. Jag gillar att jag har drömmar och att jag så långt som det känns möjligt försöker förverkliga dom. Men jag kanske ändå skulle försöka nöja mig lite mer med vad jag redan har och lägga mindre tid på tankar om som handlar om vad jag vill ha. 


(null)     
(null)     
(null)
(null)
(null)
(null)









Så vill jag blogga

I slutet av januari i år så satt jag och funderade i några olika inlägg på min blogg om hur jag skulle blogga vidare. (HÄR kan ni kolla en video om det) Jag hade för drygt ett halvår sen kommit till någon punkt där jag kände att jag inte ville hålla på som jag gjorde. Jag vill sluta med massor av typer av blogginlägg och frågan jag sen ställde mig: Vad finns det kvar att blogga om? På vilket sätt ska jag låta bloggen leva vidare? Jag tror att jag kom fram till att jag ville blogga mer sällan, men ändå uppdatera regelbundet. Minst varannan dag kändes bra och jag tycker nu när det har gått ett halvår att just den delen med att hålla bloggen vid liv har jag lyckats bra med. Jag i alla fall nöjd över att bloggen är en del av mitt liv fortfarande och att jag varje dag går runt och funderar på vad jag ska blogga om. Jag tycker fortfarande det är roligt att blogga och av alla mina sociala medier så är det detta forum jag gillar bäst att pyssla med. På Dannebloggen bloggen är jag mest mig själv och spelar inte något skådespel längre. Det har jag sen länge slutat med. I andra s.k. sociala medier är man väl mer av en karaktär än man är sig själv. Det känns rätt ok på typ: Tik Tok eller Instagram att försöka spela lite cool eller bara göra något kul för underhållningens skull, men på bloggen har jag nog mer förstått den senaste tiden att jag mår som bäst när jag skriver vad jag helt ärligt: Känner, tycker och tänker om saker och ting. I slutet av januari i år så sa jag ju också att jag ville blogga på ett sätt där jag tömmer ett ämne. Inte så mycket snabba korta inlägg som handlar om vad jag har ätit, eller om det var lugnt eller tufft på jobbet osv.. Jag vill mer skriva om ett ämne eller en händelse som jag har funderat en del kring. Där jag går mer på djupet liksom. Hur har det gått med det jag faktiskt sa i slutet av januari  att jag skulle börja skapa mer av på min blogg? 
 
Jag kan väl säga som så att: Stundtals är jag ganska nöjd med hur jag bloggar. Jag lägger inte för mycket tid, men inte heller för lite tid. När jag skriver på ett inlägg så känner jag ofta att jag är 100% fokuserad på mitt skapande av ett nytt inlägg. Jag har också under den senaste tiden känt att jag mer har lyckats tömma ur mig på mina tankar om ett specifikt ämne, få ner det i skrift och känslan efteråt känns bara bra. Jag mår i alla fall bra av den typen av bloggande. Jag gillar när allt annat omkring mig bara förvinner och sen skapar jag blogginlägg på ett sätt som känns väldigt bra. 
 
Samtidigt kan jag ibland känna att jag inte riktigt har fasat ut mina andra sätt att blogga på. Dom sätt som jag sa för ca ett halvår sen sa att jag skulle sluta ägna mig åt. Men det är väl så att det tar lite tid att fasa ut dom sätt som man har kört på i flera år. Jag känner ändå under denna semester att jag nog bloggar så som jag vill blogga. Jag tömmer mer mina tankar och får ner de mesta i skrift. Det känns väldigt bra och jag vet att jag mår bra av det. Jag försöker också ligga lite steget före. Detta inlägget som jag skriver på just nu det skapas natten mellan onsdag och torsdag, men jag har inte tänkt att publicera detta förrän på söndag. Kanske under fredag och lördag också, men jag kommer inte att publicera förrän på söndag (idag ) i alla fall. På så sätt blir detta med bloggandet också mer stressfritt. På så sätt får jag tid på mig att fundera kring allt vill skriva och jag bloggar ju i allra högsta grad på det sättet som jag just vill och tror att jag mår bästa av. Jag hinner gå mer på djupet för jag kan ju sitta med ett inlägg i flera dagar innan jag tänker att jag ska publicera. Jag kan pausa från bloggandet utan att det egentligen märks. Jag väljer ju ändå att publicera varannan dag, men under publiceringens gång så kan det ligga färdiga inlägg för en hel vecka. Det gör ju att jag hinner lägga mer tid när jag väl sitter och bloggar., men jag behöver inte bry mig varje dag. Eftersom jag vill ha mer av inlägg där jag tömmer mig på alla tankar så är det ju bra om jag inte känner att jag måste publicera tex samma dag som jag sitter och skriver.   
 
Jag känner nu att jag har börjat hitta rätt och jag tycker också att jag är helt rätt ut när det kommer till hur jag tänker kring mitt bloggande. Jag tänker på att jag ska må bra av det... och att det ska kännas roligt att hålla på.  
(null)
 
(null)
 
 
 




Daniel Danne och Dannebloggen

(null)
Bloggen, Instagram TikTok och Snapchat är jag mest aktiv på. Twitter kollar jag knappt och jag har inga planer på att bry mig om Twitter. 
Min Youtube-kanal finns, men jag uppdaterar inte så mycket där för tillfället.  Jag har däremot mycket tankar kring YouTube om vad jag skulle vilja göra.  Men jag får liksom inte tankarna att funka i praktiken. Jag kan kanske inte tillräckligt mycket och jag är heller inte säker på att jag i längden skulle orka med att fullfölja allt som man tänker att man skulle kunna göra på just YouTube.  Men tankar och idéer har jag många i alla fall! 
(null)

Instagram: dannebloggen
Snapchat: dannebloggen
TikTok: dannebloggen 
YouTube: DanneBloggen
Twitter: DanielDanne
BLogg: DANNEJOHANSSON.SE, men det vet ni ju redan för annars hade ni ju inte kunnat se detta inlägget😊
(null)










Jag fortsätter ändå.

I onsdags publicerade jag ju ett inlägg och beklagade mig lite över att jag hade misslyckats med mitt nyårslöfte. 
 
Jag känner ändå att jag inte bara vill strunta i det jag lovade mig själv för drygt ett halvår sedan. Jag vill liksom fortsätta, även detta året inte blev riktigt som jag ville när det kommer till att göra mer roliga saker. Under juni månad så kan jag inte säga att jag har gjort något som var något utöver det vanliga för mig., Och eftersom jag lovade att det var just det jag skulle göra minst en gång i månaden så har jag ju på ett sätt misslyckats med mitt nyårlöfte. Sen kan man ju vända till det och säga att: Om jag gör minst 12 stycken saker som är något som jag inte brukar göra, så kanske jag lite grann har lyckats ändå. Men nja... Jag känner nog att jag inte klarade det jag lovade mig själv i slutet av december 2019, även om jag nu kan kompensera upp det under det närmaste halvåret. 
 
Jag tänker ändå inte sluta. Jag kan ju fortsätta att försöka göra saker minst en gång i månaden, under resten av detta året. Om jag i december kan konstatera att jag har gjort 11 grejer som jag kan säga hör till nyårslöftet, så är ju det bra ändå. Kanske tycker jag attt jag har gjort mer och då är det ju ännu bättre.
 
 
(null)
Free your mind from I can't. 🧨💥
 
Jag behöver ju inte sluta bry mig om att unna mig och göra lite mer ovanliga saker för det inte blev som jag ville ha det från början. Oavsett vad man än misslyckas med så behöver ju det i sin tur inte göra att alternativet är att ge upp. Ge upp ska inte finnas med i ens tankar. Det är bara att: Börja om, göra om och göra rätt. Fortsätta sträva efter saker och vilja ha mer liksom
 
I söndags tex så var jag ju b.l.a ute och tog lite fina "bubbelbilder" Fin utsikt hade jag ju också. Detta var ju en grej som jag inte brukar göra. Märkvärdigare behöver inte sånt som för mig inte är det vanliga vara. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)      
 
 
 
 
 
 
 
 





« Tidigare inlägg Nyare inlägg »


Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE