Sommar i P1 - Linda "Miss Li" Karlsson




Jag kunde ju inte veta

Jag sitter här och funderar på mitt nyårslöfte. I skrivandets stund är det väldigt sent och jag tänker på om jag tycker att jag hittills har lyckats med vad jag lovade mig själv den där natten mellan den 31:december 2019 och 1 januari 2020.  Klarar jag mitt nyårslöfte? Jag tycker inte att jag har gjort det. 
 
Mitt nyårslöfte gick ju ut på att jag skulle skulle göra nånting minst en gång i månaden som för mig är utöver det vanliga. Sånt jag liksom inte brukar göra. Jag kände att jag under 2019 i mångt och mycket bara ägnade mig åt att  jobba och andra vardagliga saker. Sånt som är regelbundet återkommande i ens liv liksom. Jag tänkte att år 2020 då kör vi med lite resor och roliga utekvällar och andra "kuliga" grejer. Det började ganska bra för i januari var jag ju i Södertälje och träffade coola Alexandra Nilsson. I februari hade jag ett fett grym utekväll där jag säkert spenderade minst 8000 kronor bara sådär. I mars slog pandemin till och man fick veta att det fanns något som heter coronavirus. Jag hade ju fram till mitten på mars planer på att åka på någon utlandsresa under den närmaste framtiden. Jag hade inte funderat så mycket på vart, men planen var i alla fall att åka någonstans i typ mars, april eller april, maj. Två stycken resor i alla fall. Sen hade jag ju också tänkt dra på en tredje utlandsresa nu i juli (på min semester) Dessa planer gick åt helvete för jag tycker inte att man ska resa nu när läget fortfarande är osäkert och faran för COVID-19 inte verkar vara över på långa vägar. 
 
Nu blev det som det blev och är som det är. Jag är inte så ledsen över att jag misslyckades med mitt nyårslöfte. Jag gjorde i och för sig saker i både mars, april och maj som jag räknade till mitt nyårslöfte. I mars köpte jag ju en ny bra kamera. En dag i april promenerade jag ute på Vänersnäs och i maj gjorde jag ett porträtt av mig själv. Allt detta fick mig ändå att känna att jag höll mitt nyårslöfte så långt. 
 
Men under juni månad kan jag nog inte säga att jag har gjort något som var utöver det vanliga för mig. Jag kom liksom inte på något och jag tappade väl lite lusten efter allt som har varit med coronaviruset. Sen om man bara hade haft lite fantasi och mer positiv inställning så finns det väl saker att hitta på. Kanske har jag också gjort nånting i juni som jag skulle kunna räkna till något utöver det vanliga (för mig) om jag tänker efter, men just nu kommer jag inte på vad det skulle kunna vara. Man kan ju säga att jag har fixat juli för jag har ju semester, och det tillhör ju inte vanligheterna. Men jag ser det ändå som att jag inte klarade av mitt nyårslöfte för jag tycker inte att jag gjorde nåt annat än de gamla vanliga förra månaden.  Sen ska jag inte vara för hård mot mig själv. Jag kunde ju inte veta att coronaviruset skulle få hela världen att stängas ner när jag satt i slutet av december förra året och fundera på hur jag ville att mitt 2020 skulle bli. 
 
 Det känns lugnt även om jag tycker att jag har misslyckats lite. Nu tog jag mest upp detta för att jag vill uppdatera min Danneblogg. Den vill jag fortsätta att köra på med. Det kanske jag ska ha till nästa nyårslöfte. Typ: Köra på med Dannebloggen i minst 10 år till! 😀😉
 
(null)
 
(null)



Dalbobergens fågeltorn 🦅 🏞

(null)
(null)
(null) 
(null)
Söndag (2020 07 12)
 




🥰🥰🥰

(null)

(null)

(null)
(null)
(null)




Nittaku Pongcast - Juni 2020




Vecka 29 😊🎧🥰

Semestern går vidare och nu har jag väl lite drygt hälften kvar. Jag mår bara bra av att vara helt ledig. Ju äldre man blir ju mer kanske man värderar ledigheten. Jag gör det nu i alla fall. 
 
Jag har fortsatt stor respekt för att vi befinner oss i en pandemi och jag gör vad jag kan för att ta mitt s.k. samhällsansvar. Det är ju lite tråkigt att man känner sig begränsad, men jag ville inte göra något annat än att faktiskt ta coronaviruset på allvar. 
 
Vad jag annars ska hitta på just denna veckan, det har jag inte tänkt så mycket på. Men jag ska tagga ner lite med antal uppdateringar på tex TIK TOK och Instagram. Jag har "bombat" på där under min semester. Anledningen är nog att jag har haft så mycket tankar om vad jag vill lägga ut under en längre tid, men när man jobbar på med busskörning 🚌 och inte har semester så orkar man kanske inte greja lika mycket som man tänker att man vill göra. Massor med idéer däremot, det får man ju hela tiden. Med goda eller dåliga idéer blir ju just inget annat än tankar om man inte försöker förverkliga, och se om ens idéer håller fullt ut. 
 
Sen tycker jag ju att allt detta är väldigt roligt att "pilla" med. Oavsett om det är blogg, "Instagram eller nåt annat så ska man väl inte sluta " bomba" och "kötta" på om man nu har väldigt roligt under tiden. Bara jag mår bra så känns det ganska lugnt ju. Tagga ner gör jag nog, men känner jag för att bara blåsa på med mängder av inlägg, så gör jag det om allt bara känns rätt och fritt från tveksamheter. 
       (null) 
(null)
 
 
 
 
  (null)
 
(null)
 
 
 
 
 




Min söndag i bilder.❤️


(null)
Började dagen med att bara komma ut och få frisk luft. 


(null)
(null)
(null)
Mitt på dagen blev det ett besök på min "favvorestaurang". 

(null)
Avverkade en promenad och fotade även lite bilder till framtida publiceringar. Jag fick liksom en idé...  Sen tänkte jag bara: Jag gör det nu!!
(null)

 Ikväll?

Nu blir det väl en ganska avspänt och lugnt. Under dagen har jag känt mig ganska tom och även lite snurrig i huvudet. Därför blir det skönt nu att bara kolla film och "päsa" resten av denna söndag...som jag ändå får säga att jag är ganska nöjd med. Sen får jag väl bara sluta tänka så mycket, så kanske det snurrar mindre i min skalle.🤪🤩
(null)














Vill göra mer - Vill göra rätt


I veckan har jag ofta känt ett behov av att liksom göra mer, men så har vi ju detta med pandemin. Jag har ju semester och stundtals sitter jag instängd i min lägenhet. Framförallt på kvällarna har jag dom senaste dagarna känt ett behov av att komma ut, kanske hänga i någon bar och träffa folk som jag trivs med. Det känns ju fortfarande som pandemin pågår i allra högsta grad och att jag vill ta det på allvar.  Jag tycker att det känns fel att tex gå ut en kväll, även om jag vill och känner ett behov av att göra det. Vissa kvällar denna veckan har känts riktigt jobbiga. Jag vill ju gå ut, men jag vill samtidigt göra det som känns mest rätt. Det känns fel, men samtidigt vet jag ju inte vad som är rätt och fel.

 Det jag vet är att det är inte värt att tex gå ut en kväll om det sen visar sig att man blir allvarligt sjuk av det. Sen tror jag ändå inte risken för min del är så stor. Även om jag skulle bli sjuk så kanske det inte beror på just en utekväll. Dessutom kan man ju hålla avstånd och på andra sätt vara försiktig även om man går ut och festar. Det känns som jag inte kan veta nånting. Men hur jag än tänker så vill jag göra det som känns mest rätt för mig att göra. Vad som sen är rätt det kanske jag vet i efterhand. Under tiden får jag lita på mitt egna omdöme. 

Det blir väl lätt så för mig att jag känner ett starkt behov av att komma ut.  Det är ju ärligt talat inte jätteroligt att sitta inne i en liten lägenhet när liksom lusten att gå ut och ha en trevlig utekväll faller på. Många gånger kanske det ändå är så att jag bara vill sitta hemma och tex kolla en bra film, men jag vill så mycket hela tiden och då blir det lite extra jobbigt när jag känner att mig begränsad. Det skulle också kännas fel om jag inte brydde mig om att det finns något som heter coronavirus. 

Men att jag bor som jag gör och inte har så överdrivet mycke att göra, plus att pengar rullar bra gör mig ju rastlös i dessa tider. Det kan kännas jobbigt att få kämpa emot sånt som man känner för att göra. Det som känns mest rätt att göra är ju inte alltid det roligaste. 

 Jag brottas lite med mig själv här. Jag vill alltid göra det som känns mest rätt för mig, enligt min moral och mina värderingar. Jag vill fatta kloka och mogna beslut. Sen har jag ju mina behov av att känna känslan av att jag mår bra och ett sätt är ju att göra mycket av sånt som jag gillar att göra. Att tex sitta hemma, kväll efter kväll när man innerst inne vill något annat, det har känts tufft vid ett flertal tillfällen under denna semester. 

Däremot går jag naturligtvis ut.  Jag går mina promenader och jag gör mina ärenden på stan. Jag ser till att hålla avstånd och så när jag är ute.  Jag tänker inte stänga in mig på dagarna också. Då skulle jag ju bli tokig. Det känns ju någonstans fel om man går runt och är rädd för att leva sitt liv och inte gör saker man mår bra av. 

Jag tänker också att det kanske inte är så farligt att gå ut någon kväll och hänga heller. Många gör ju det och jag har ju gjort det många gånger innan denna pandemi. Vad jag vet har jag aldrig blivit smittad tidigare av någon sjukdom p.g.a tex en utekväll. 

Men det är ändå något med detta virus som säger att man i alla fall ska tänka till och vara noga med att minska risken för att smitta andra, eller bli smittad själv. Ibland vet man inte vad som är rätt eller fel, men allt går vidare ändå. Jag är glad och nöjd över att jag inte har blivit sjuk, eller ens känt av några symtom. 
(null)

(null)















Meningen och viktigast.

 Vad är meningen med livet? Vad är viktigast i livet? (som jag tycker ) 
 
 Egentligen är det ganska enkelt. Jag har sen länge fattat  att mår man inte bra, då spelar inget annat någon jävla roll. Vad är meningen med livet? Själva livet är väl  ganska meningslöst. Men om man funderar lite längre så tycker i alla fall jag det vore ett sämre alternativ om jag inte hade funnits. Jag finns i denna värld och jag vill må bra. Det gäller väl att jag då gör något meningsfullt av det meningslösa livet. Kort sagt så tycker jag att meningen med livet handlar om att fullfölja drömmar. Gör jag det då mår jag bra ...och att jag mår bra är ju det viktigaste av allt i mitt liv. Ska jag vända på den tanken en gång till så kan jag säga att: Om jag skulle må dåligt av att göra vad som krävs för att förverkliga en dröm, eller bara göra något som är min dröm, då vill jag inte uppleva den drömmen. Då fortsätter jag hellre att bara må bra och drömma vidare. Det är ju ändå det som jag tycker är viktigast. Jag tror nog att  det enda vi alla vill är väl att må bra. 
 
Jag är glad för att jag mår bra idag och det ska mycket till för att jag ska må dåligt. Jag vet att jag alltid göra så gott jag kan och det räcker för mig. Mitt liv är inte perfekt och jag själv kommer heller aldrig att bli perfekt så det strävar jag inte efter. Jag är för det mesta nöjd och glad och med tanke på att jag under perioder i mitt liv har mått ganska dåligt så är jag bara nöjd över att jag idag känner att jag har kommit bort ifrån sådana känslor som rent utsagt bara är skit att känna.  Jag kan också tänka: Att varför skulle jag inte må bra när jag har det så bra? Jag bestämmer ju själv vad jag vill göra med mitt liv och jag kan fortfarande se att det finns möjligheter att förverkliga alla drömmar som jag har. Under tiden som jag strävar efter detta kommer jag att se till att göra allt jag kan för att må bra. Under åren  har jag fått mycket skit för att jag har gjort saker som jag mår bra av, men varför ska jag sträva efter nånting om jag inte ska få må bra? Allt blir ju då bara meningslöst i det meningslösa livet som jag tycker att man ska göra något meningsfullt med. 
 Att jag mår bra är som sagt det viktigaste i mitt liv. Hur mycket skit jag än upplever att har fått dom senaste åren så är det sällan jag bryr mig. Jag tänker ju att om jag skulle välja att ta åt  mig av allt som jag bara tycker är skitprat,  Vidriga påhopp eller bara allt skvallerkärringbabbel... så skulle ju stor del av min vakna tid gå åt till att fundera över allt detta. Därför har jag sen några år tillbaka bara valt att skita i de mesta av vad andra "kastar" på mig. Jag får också en känsla av att dom människorna som håller på mest med att prata skit och kanske även försöka förstöra för andra inte själva mår så bra. 
 
För min egen del så vill jag bara må bra och fullfölja drömmar. Jag har mycket fortfarande som jag vill uppleva och få gjort. Jag har fortfarande många av mina barndomsdrömmar kvar och jag tror i stenhårt på att jag i alla fall kommer att lyckas med nånting av allt jag drömde om som väldig liten. Oavsett om jag lyckas eller inte så tänker jag alltid göra vad jag kan för att må bra. Jag kommer alltid att ta bort människor i mitt liv som ger mig dålig energi. Jag kommer heller aldrig att bry mig om när folk säger till mig att vissa av mina drömmar är omöjliga att förverkliga. 
 
Dessutom har jag sen länge tröttnat på folk som hela tiden ska ha negativa åsikter om vad jag spenderar MINA pengar på. Jag tror jag har fått skit för de mesta av allt som väljer att visa att jag köper. Fast jag bestämmer ju själv vad jag vill spendera mina pengar på och dessutom har jag ju ingen annan än mig själv att ta ansvar för. Hade jag tex haft: Hus, fru och barn då hade det kanske varit oansvarigt av mig att bränna på som jag ibland har gjort. Men nu har jag bara mig själv att tänka på och då väljer ju ofta att ha roligt för mina pengar, eller bara "investera" i mig själv så att jag i slutändan mår bra. Jag kommer aldrig att tycka att det är något fel med att göra sånt som jag vet att jag vill göra och dessutom mår bra av. Jag tänker bara fortsätta att försöka förverkliga mina drömmar, oavsett vad folk tycker och tänker om det. Strävar jag efter nånting i livet så är det väl att bara fortsätta fullfölja mina drömmar och tro på att det alltid är möjligt. Samtidigt får jag inte glömma att jag ska må bra, oavsett allt runtomkring som bara snurrar på vare sig man vill eller inte. 
(null)
Always do your best....And the best will come 💯
 
(null)





Zara Larsson - Love Me Land 💙





Welcome....

(null)
(null)




Stockholmslöftet...




Det svåraste med semestern.

Jag vill ju så mycket under denna semester, men sen har vi ju detta med COVID-19 som gör att man blir lite begränsad. Jag tycker ändå det känns mest rätt att ta detta med pandemin på fullaste allvar och hur gärna jag än vill resa eller träffa folk ute osv ...så väljer jag att inte göra sådana saker. Det känns bara fel att strunta i det och leva som att det inte finns. Jag tycker att det vore oklokt och oansvarigt av mig. 
 
Jag bryr mig inte så mycket om vad andra göra. Jag fokuserar bara på mig själv och jag gör vad jag tror är rätt. Jag säger inte att jag har rätt. Det kanske visar sig längre fram när denna pandemi är över att jag tog alla risker på för stort allvar. Fast jag känner ändå att det är bättre att vara mer försiktigt än att inte bry sig och sen kanske bli smittad och värsta fall bli allvarligt sjuk. Det är liksom inte värt att tex gå ut och ta den där ölen på något uteställe och trängas med massor av folk när råden man får och hör hela tiden säger att man ska undvika folksamlingar. Skulle man sen bli sjuk så kommer man ju i alla fall jag att fundera hundra gånger på om det kan bero på att jag tex var ute den där kvällen och hängde med massor av folk på någon bar. Det tycker inte jag är värt risken. Om det nu är en risk? Jag vet egentligen inte vad som är rätt eller fel. Kanske vet jag det efteråt, under tiden får jag väl bara lite på mitt egna omdöme. 
 
Jag kan erkänna att jag tycker det är svårt. Jag tänker ofta på om jag inte ska släppa på att vara försiktig. En grej kan jag väl göra, fast i nästa sekund tänker jag: Nej, det är inte värt det. Fast jag har ju inte känt mig sjuk hittills. Risken kanske inte är så stor och även om jag får det så kanske jag inte känner av det så mycket, fast det handlar ju inte bara om mig. Jag måste ju skydda andra också. Tankarna är många, men jag tycker att jag i slutändan fattar det beslutet som känns mest moget och rätt. Jag väljer att stanna hemma. Jag känner av "suget" på att göra det som jag vet att jag egentligen inte ska. Tex gå ut och träffa massor med folk, men hjärnan sig nej. Mitt hjärta säger väl mer ja osv... Detta är nog det jobbigaste med denna semester. Att jag känner mig så begränsad, fast någonstans är det ändå jag som har valt att sätta gränsen. I slutändan är det ju upp till mig själv. Det är ju inte olagligt att gå ut och häng med folk och många gör det ju och håller sig friska. Det sägs ju också att många kanske är immuna för att dom just är ute bland andra. Jag vet som sagt inte vad som är rätt. Vet någon det? Egentligen inte, men man kan ju konstatera att folk fortfarande dör av COVID-19 och det gör att jag inte slutar ta detta på allvar. Det vore bara oklokt, oansvarigt och omoget. Men det är vad jag tycker. Vad andra väljer att tycka, känna och göra ...det bryr jag mig inte så mycket om. Oavsett vad jag tycker så gör ju alla som dom vill ändå. Och jag har ärligt talat inga problem med det. Jag har mest problem med att veta vad jag själv ska göra och jag vet inte om jag har så mycket tålamod kvar. Snart kanske lusten på att göra mer blir för stor och så skiter jag i hela coronaviruset. Jag hoppas inte att det blir så, men tanken har slagit mig att det kan hända. Jag är ju inte mer än en människa och jag kan ju göra fel, precis som alla andra. När det gäller coronaviruset så är jag ju inte ens säker på vad som är rätt och fel. Det gör ju att det bli ännu svårare att alltid försöka göra det som känns mest rätt.  Dessutom kan jag tänka att smittorisken för att få andra sjukdomar än coronavirus har ju alltid funnits så länge jag har levt. Jag tror att jag har klarat mig bra från sjukdomar tidigare, innan man ens visste att det fanns coronavirus. Är detta egentligen farligare än allt annat. Jag har inte stängt in mig förut, men jag tror som sagt att det är bättre att vara för försiktig än att leva som vanligt som om faran för COVID-19 är över. Jag vet inte vad som är rätt eller fel, men jag går på min egen magkänsla och då tror jag att jag gör det som känns mest rätt att göra. 
(null)
 



Johnossi - Dead End




✖️DANNEBLOGGEN✖️

(null)

(null)

(null)




7 JULI - 2016💛💛

Ibland kan det vara roligt att titta tillbaka på vad man gjort tidigare. En fördel med att ha en blogg som man uppdaterar regelbundet är ju att man kan minnas tillbaka, fast man kanske inte minns nånting konkret. Vad gjorde jag tex den 7:e juli för exakt 4 år sedan. Jag roade mig lite med att bläddra tillbaka och kolla. 

Jag hade semester då också. Jag tänkte ungefär på samma sätt kring semester som jag gör nu (fast 2016 fanns det inget coronavirus) Men jag skrev i ett inlägg för exakt 4 år sedan att man lätt slöar till och sitter uppe länge på kvällarna. Sen sover man bort förmiddagarna. Ungefär så tänkte jag då.. och det är ju samma för min del nu. Fotbolls- EM pågick tydligen för full sommaren 2016. Just den här dagen för 4 år sen "bubblade" jag tydligen i massagestolen och kollade matcher. Hämtade mat ute gjorde jag få som nu. Det ser ut som jag mådde bra då och det gör jag nu också. 

BILDER FRÅN DENNA DAGEN, FAST FÖR 4 ÅR SEDAN. 
(null)

(null)

(null)
(null)







Vecka 28

 Jag har tjuvkikat lite på hur jag ska jobba när jag väl börjar igen.  Det ser ganska soft ut, fast jag fattar inte hur jag ska  orka ta mig upp på morgonen när jag väl kommer tillbaka från semestern. Som det är nu så sover jag ju bort större delen av förmiddagarna. Att sen börja ta sig upp igen, typ klockan 04:00 på morgonen igen...det kan jag väl inte säga att jag längtar till att göra. 
 
Nu ska jag inte sitta här och tänka på jobbet. Det är ju bara skönt att ha semester. Man behöver ju inte fundera kring vad man hinner med före och efter jobb. Nu vet jag att jag hinner med det jag vill få gjort för jag har ju hela dagar på mig och jag behöver inte bry mig om klockan. Annars är det ju den där klockan som jag hela tiden måste ha kolla på. Ska jag göra si eller så, innan eller efter jobb. Jag vill inte göra för mycket, men inte för lite heller. Detta slipper man ju just nu och det känns väldigt skönt. Därför ska jag väl inte heller bry mig om hur det kanske kommer att kännas när jag väl börjar jobba igen. Semester ska vara semester i alla lägen.  
 
Jag har inte så mycket planerat denna veckan. Jag går mina promenader och jag ser till att äta gott. Jag slappar mycket, bloggar lite grann och sen funderar jag mycket på vad jag har för mål i livet och hur jag ska göra för att nå dom, samtidigt som jag ska må bra. Det är väl så jag ska göra på min semester. Njuta av den på ett sätt som känns bra för mig. 
 
 



Söndag (2020 07 05)❤️🖤

 Som vanligt så känns en söndag lite tom. Jag tänker att jag ångrar att jag tog en utekväll igår, fast samtidigt tänker jag att det nog var ett klokt och moget beslut att bara stanna hemma med tanke på att vi fortfarande befinner oss i en pandemi. Dessutom kanske jag hade ångrat mig om jag hade gått ut igår. Typ komma hem tidigt på morgonen denna söndag var jag glad för att jag inte gjorde när jag vaknade i morse och kände att jag hade sovit väldigt gott. Eller jag vaknade i alla fall för att sen somna om. Jag kanske grejade lite med telefonen när jag vaknade, men annars gjorde jag nog inte mycke annat än att ligga i sängen under förmiddagen. 
 
Sen blev det lunch på "Kopparn". Jag lyssnade sen på Robin Söderlings sommarprat. Mycket bra så har ni inte hört det så tycker jag ni ska lyssna. Efter detta så kände jag att jag var tvungen att ta mig ut på en långpromenad. Målet med alla steg vill jag ju klara av och det var nog bara därför som jag tog mig ut idag. Det blev en runda på ca 12 km och nu i skrivandets stund så känns det bara bra. Jag klarade ju av min målsättning även denna veckan och sen är det ju bara så att det alltid känns bra i kroppen efter att man har varit ute på en lång runda. Efteråt är ju bästa känslan liksom. Det är en bra taktik att jaga stegen varje vecka. Det gör ju att jag får tillräckligt med promenader i kroppen. Inte för mycket, men heller inte för lite. Det känns som lagom med steg, och jäkligt skönt i kroppen varje dag. 
 
Nu blir det väl en lång sittning i massagestolen och kolla någon film. Kanske öppnar man en öl också. Vi får se. Jag har ju fortfarande semester. Jag har ju över 20 dagar av ledighet kvar. Man får försöka njuta maximalt. Fast vill ju att det ska fortsätta kännas bra i kroppen och då kanske man ska välja bort ölen?  Jag har hittills under denna semester verkligen fattat att jag uppskattar ledigheten mer nu än vad jag någonsin har gjort tidigare. Rätt skön insikt att komma till. Samtidigt är det lite läskigt att man förmodligen har en känsla av att man jobbar lite väl mycket och tufft. Det är väl därför man uppskattar ledigeheten och hela tiden längtar efter den när man inte har den. 
 
Hmm...
 
 DAGENS BILDER.
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 



5 JULI

(null)
 
(null)
(null)
(null)
(null)
  (null)
(null)



Robin Söderling



« Tidigare inlägg Nyare inlägg »


Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE