Jag mår bra och jag jobbar på. Annars känns det ju som allt nu handlar om coronaviruset. Själv fortsätter jag att bara ta det lugnt. Jag känner mig frisk och då jobbar jag på. Skulle jag känna mig sjuk då stannar jag hemma. 

 

 Jag gör mina 10 000 steg om dagen. Denna veckan har jag väldigt mycket jobb, men efter varje avslutat arbetspass så tar jag en liten omväg när jag ska gå hem. Detta går att jag får min dagliga motion och det känns bra kroppen och det är också skönt att veta att man inte behöver gå så mycket till helgen när jag nu har som mål att gå 70 000 steg, varje vecka

 

Annars som sagt så tycker jag allt handlar om coronaviruset nu. Det känns lite kusligt när man tänker på vad som nu händer i världen pga av detta. Jag tänker ändå aldrig oroa mig i onödan. Jag tänker hålla mig till vad jag vet och inte börja gissa och spekulera i vad som eventuellt kan hända. Det känns bara dumt och väldigt onödigt. 

 

Va rädda om er. 

 

COVID -19 ...finns det något annat att tänka på nu? Jag följer råden och händelseutvecklingen. Det kändes lite konstigt att jobba igår. Allt var väldigt lugnt.  Jag kan inte tänka mig att det hade med något annat att göra än  dom senaste dagarnas prat om viruset och dom tydliga råden om att man ska stanna hemma för minsta lilla känsla av att man är sjuk.

 

Själv känner jag mig helt frisk och jag har bestämt mig för att bara leva som vanligt. Jag tänker inte förbereda mig för något som typ inte har hänt än. Jag följer dom råd som tydligt finns om detta. Det är väl det bästa man själv kan göra. 

 

Jag tror att dom viktigaste sakerna för min egen del är att jag ska hålla mig hemma om jag känner mig sjuk och inte oroa mig i onödan. Jag tänker inte göra en stor grej av det och ändra om mitt liv pga COVID-19. Jag tar det lugnt och följer vad som händer. Jag gör vad jag själv tror är bäst att göra. Dessutom är jag ju själv inte i någon riskgrupp och det känns ju bra. 

 

 

Vad ska man egentligen tänka om allt som händer just nu. Detta med coronaviruset. Hade jag några resplaner utomlands så har jag släppt dessa funderingar nu. UD beslutade ju igår att avråda från icke nödvändiga resor till alla länder, med anledning av den osäkra situationen som spridningen av coronaviruset medför. Själv har jag inte brytt mig så mycket om allt som sägs om detta virus. Jag vet inte vad jag ska tänka. Vad är rätt och vad är fel. Jag gissar att mycket sk Fake news flödar om detta.

 

Jag har i alla fall bestämt mig för att inte oroa mig i onödan för det sk nya viruset. Naturligtvis kommer jag att följa dom enkla råd som man nu hör att olika myndigheter går ut med. Typ: Stanna hemma om om du känner dig sjuk (det gör jag alltid ändå) Undvika att besöka äldreboenden om det inte är absolut nödvändigt. Tvätta händerna med tvål och varmt vatten ofta. Inte resa utomlands.  Detta är väl ganska enkla råd som alla egentligen kan följa och jag kommer inte att strunta i dom. 

 

Förövrigt vet jag nog inte vad jag ska tänka. Jag tycker det är svårt att veta och få en uppfattning om hur allt egentligen ligger till. Jag tror ändå att det bästa jag själv kan göra är att leva ungefär som vanligt. Det är nog det bästa jag kan göra. Jag kommer att jobba på om inte min arbetsgivare säger något annat. Jag kommer inte att sluta gå mina promenader, för jag tror att det nog är bättre för min hälsa att jag är ute och rör på mig än att jag sitter still inne och är rädd för att smittas av COVID-19. Jag tror inte man ska oroa sig i onödan. Visst ska man ta detta på allvar, men jag tänker inte leva mitt liv utifrån vad som kan hända. Jag tänker leva efter vad jag vet och göra vad jag kan för att inte bli smittad utifrån det. 

 

 

Jag trodde först det var söndag idag. Kanske har denna lördag känts lite tom och så brukar ju söndagar normalt kännas. Det har i alla fall varit en fin soligt dag och promenaden på ca 5 km som ajg avverkade idag kändes extra nice att vara ute på. 

 

Idag är det ju inte söndag utan lördag. Vilket gör att jag just nu i skrivandets stund har mycket kvar av skön ledighet. Jag börjar ju inte jobba förrän på måndag, men då börjar två ganska tuffa arbetsveckor. Sen blir det väldigt "soft" och lugnt igen och jag längtar lite redan nu till just den perioden. 

 

Under denna veckan har jag skruvat upp tempot lite i allt jag har grejat med. Jag har lätt gjort 10 000 steg varje dag.  Detta har gett mig ganska mycket energi för jag känner mig nöjd över att jag bevisar för mig själv att jag kan jobba mycket, men ändå nå mina resultatmål med mina promenader.

 

Jag tänker annars mycket på mitt nyårslöfte som handlar om att jag ska i alla fall göra nånting som för mig är utöver det vanliga, minst en gång i månaden. Jag känner även här att jag lätt kommer att fixa det under hela 2020. Det känns nu så bra så jag tror jag vill ha detta som ett av mina nyårslöften inför varje nytt år som jag får vara med om i framtiden. Det är ju också roligt att bara sitta och planera saker som jag tänker att jag ska göra längre fram. Saker som liksom är något annat än sånt som för mig är ständigt återkommande. 

 

Jag är också noga med att det ska funka på ett bra sätt. Får jag en tanke om vad jag vill göra så försöker jag ta den tanken vidare och sen vill jag prova om mina tankar håller fullt ut. Jag tittar på roliga saker hur mycket som helst nu, men jag är noga med att känna efter så att allt sånt som jag tänker att jag vill göra faktiskt känns bra för mig. Jag tänker liksom hela tiden på att jag ska göra vad som känns mest rätt att göra. Det är kanske inte vad jag helst vill, men ibland måste man ju bara inse att vissa saker inte funkar just nu. Då är jag noga med att inte bara blåsa på och försöka fixa det ändå. Jag vill att allt ska kännas rätt. Jag tror att det är klokt av mig att hela tiden ha detta i bakhuvudet. 

 

Jag har vid många tillfällen i mitt liv haft en vilja att allt som jag vill mycket av sånt jag drömmer om bara ska hända. Jag har inte alltid varit en person som har förstått att man allt som oftast måste jobba ganska hårt för att kunna förverkliga dom drömmar man har. Ska man lyckas riktigt bra så är det inget annat än hårt jobbande mot målet som gäller. Klarar man det så är i alla fall min erfarenhet att det brukar gå bra.

 

Många gånger har jag känt att tålamod är något som man kommer långt på. Känner man att man har mycket tålamod så tycker jag att det går lättare försöka på nytt när man har misslyckats. Det är ju bara att sätta sig ner och tänka på vad man gjorde för fel och försöka komma på vad man kan göra bättre. Jag funderar mycket kring varför jag inte nådde målet och vad tror jag att jag behöver göra för att jag ska få som jag vill. Sen får man bara ge det mer tid. Man måste ju vara färdig för att lyckas med att förverkliga sin dröm. Tålamodet gör ju att jag orkar vänta den tiden som krävs. Man måste ju bli färdig med allt som man måste göra för att man tex ska kunna förverkliga sin dröm. Lyckas man inte så är man inte redo. Man har inte blivit färdig och den tiden måste man ju ge sig själv. Allting tar ju sin tid. 

 

Just nu har jag många saker som jag vill lyckas med som jag samtidigt vet kommer att ta lång tid för mig  att fixa. Men jag känner att jag lätt kan ta det. Tålamod känns som jag har hur mycket som helst av och just nu är det allt jag behöver. Jag har dessutom gått tillbaka till att tänka på dom drömmar jag hade när jag var riktigt liten (typ 5 år). Jag jobbar på dom och det känns väldigt roligt då. Känns det roligt så är det ju lättare att jobba på mot målet och ha tålamod på vägen mot det. Jag tänker aldrig ge upp mina drömmar. Jag tänker ha tålamod, vänta in tiden och tro starkt på att jag kommer att klara av saker och ting. 

 

 

Inte mycket bloggande dom senaste dagarna. Det är inget jag gillar. Jag jobbar som fasen med mig själv för att komma på saker att skriva om. Jag vill känna att jag fortfarande jobbar på med Dannebloggen. Jag vill känna att jag har ett lagom bra "flow" och hålla detta levande. Jag vill ofta få den där känslan av att mycket omkring mig bara försvinner och sen i något som liknar en besatthet eller bara ett rus så skapar jag ett blogginlägg. Jag går från tanke till skrift med en gång.  Jag tror att det är så jag vill att det ska kännas, men jag hittar inte riktigt det där just nu. 

 

Jag försöker hitta inspiration genom att titta på andra bloggar.  Samtidigt vet jag inte om det är rätt väg att gå. När jag tidigare har tyckt att mitt bloggande har känts bra då har jag kört på, utan att titta så mycket på vad andra gör. Det känns alltså som att när jag tittar på vad  andra gör så blir mitt eget bloggande sämre, fast från början var det ju så att jag hade ju en gång i tiden aldrig börjat blogga om jag inte hade tittat och inspirerats av andra. Hmm...

 

Kanske krånglar jag till det för mycket. Jag vill göra detta bättre än vad jag just nu klarar av. För att jag ska göra detta på ett sätt som jag själv blir nöjd med så måste jag ju blogga och jobba på med Dannebloggen. Jag kan ju aldrig få tilll detta som jag vil ha det om jag bara tänker och inte sätter mig ner skapar inlägg. Jag kanske bara ska bli mer kreativ på alla mina sociala medier. Jobbar man på så kommer man framåt och jobbar man hårt så kommer det på något sätt att gå bra. Jag tycker ju att detta med internet och sociala medier är väldigt roligt, även om dom säkert ger mig mycket prestationsångest. 

 

 

Jag har ju under en period nu inte mått så bra. Jag har känt mig låg och jag tycker mycket går emot mig. Jag under denna period funderat en del på varför jag inte har mått så bra. Jag får för mig att om jag bara hittar svaret på vad som får mig att må dåligt så kommer jag också att veta vad jag ska göra och hur jag ska tänka för att i alla fall successivt må bättre, och i slutändan må så bra som möjligt. 

 

Jag tror att det är så att jag den senaste tiden har tänkt för mycket på sånt jag inte har. Tankar på saker som jag vill ha, men som just nu känns långt borta. Jag borde väl bara försöka tänka på sånt som ger mig mer positiv energi. Jag kanske bara mår bättre av att fundera på allt som redan nu faktiskt är bra. Tänker man efter så har jag mycket att vara tacksam över. Men det är väl så att jag vill så mycket hela tiden. Jag blir aldrig riktigt nöjd, utan jag vill alltid något mer. Det positiva är väl att jag allt som oftast känner att jag vet vad jag vill. 

 

 

Jag tror att jag strävar efter att hitta den där känslan av allt bara är roligt och greja med. Det känns ju alltid bra när man har klarat en målsättning, men för att jag ska må riktigt bra så ska det ju också kännas bra när man kämpar med något. Det är väl det svåra. Att göra vad som krävs för att uppnå det man vill klara av är ju ofta svårt att finna någon glädje i och positiv energi kring. Man vill ju inte ens alltid göra vad som krävs. Om man ser att något tex tar många år att fixa. Då ställer i alla fall jag mig ofta frågan om det är värt allt slit för klara av något. 

 

Jag vill egentligen bara må bra, men jag har den senaste tiden varit osäker på vad jag idag kan göra för att faktiskt må så bra som möjligt. Jag har ju också känt att jag inte har mått bra. Jag har känt att mycket går emot mig. Vad jag än väljer att göra så känns det i efterhand fel. Just nu  kommer jag liksom inte ur det där. Jag tror att jag borde försöka tänka mer på sånt som redan är bra i mitt liv. Jag tror att det kommer att göra att jag gradvis kommer att må bättre. Egentligen vet jag ju vad jag ska göra och hur jag ska tänka för att må bra, men det är ju inte alltid som man orkar göra precis det som man någonstans vet att man borde göra. 

 

Hej!

 

Detta blir väl inte så mycket av blogginlägg. Jag är lite för trött och jag har ont i huvudet. Jag satt och funderade på ett blogginlägg som handlar om hur jag ser på förhållande och hela den biten som jag idag inte har för att jag är ju så mycket singel som jag bara kan bli. 

 

Hur som helst. Tankarna jag har känner jag att jag inte riktigt att jag kan få ner till en begripligt  text. Det kommer att bli för rörigt och mycket fram och tillbaka med allt. Jag känner inte att en video funkar heller. Jag är för låg på energi och det kanske beror på att jag har jobba väldigt mycket denna veckan.

 

Jag vill leverera blogginlägg ganska regelbundet, men idag funkar det inte. Jag får ta nya tag imorgon eller nåt. Jag kanske ska fundera ett varv till på om mitt ändrade av sätt att blogga är det bästa att göra med min blogg. Kanske ska jag ägna mig åt att uppdatera mer om min vardag och släppa kraven på att jag måste köra mer djupgående inlägg, om jag ska blogga överhuvudtaget. Jag vill ändå inte släppa detta med bloggandet helt och hållet. Min blogg har ändå fått mig att må väldigt bra och den har säkert också hjälpt mig när det kommer till att få ut max av mitt liv. Många gånger under mitt bloggande liv så har jag vänt och vritt på tanken om det är dags att sluta blogg, men även om jag funderar i veckor så kommer jag alltid fram till att jag vill fortsätta uppdatera. Jag bloggar ju bara för min egen skull. Jag tycker det är roligt. Jag mår bra av det ....då kör jag liksom. 

Bloggen?

Jag har i ca en månad nu bloggat på ett sätt där jag liksom skriver mer djupgående om saker och ting. Jag bestämde mig bara för att sluta med alla vardagsinlägg som typ handlar om jobb, fritid och promenader. Jag kände att den typen av bloggande inte gav mig nåt längre och därför vill jag ändra och försöka blogga på ett lite annat sätt. Detta har gått ganska bra. Jag håller ju i alla fall bloggen levande eftersom jag bloggar minst ett inlägg varannan dag. Jag gillar när jag hamnar i ett litet "bloggrus" och där allt runt omkring mig bara försvinner och jag bara fokuserar på vad jag vill få skrivet på bloggen eller sagt i en video. Jag har ibland känt att jag hade velat göra vissa blogginlägg bättre, men jag är ändå nöjd att jag har fortsatt med bloggen och inte lagt av helt och hållet. Hade jag inte ändrat mitt sätt att blogga, då hade jag nog inte fortsatt med Dannebloggen. Bloggen är fortfarande en stor del av mitt liv och det känns bra.

 

Hur går det med nyårslöftet?

Jag hade ju ett nyårslöfte inför 2020. Det handlade ju om att jag skulle göra nånting minst en gång som i mitt liv inte är ständigt återkommande. Jag kände ju framförallt förra året att jag kunde gå runt och verka i flera månader och egentligen inte göra något annat än alla dessa vardaliga saker som är ständigt återkommande. Det där vill jag ändra på och jag har hittills gjort. I januari var jag ju i Södertälje. Det hör ju inte till det vanliga att jag besöker den staden. Denna månaden så unnade jag mig en utekväll och jag fick hänga med flera personer som jag gillar att umgås med. Det hör faktiskt inte till det vanliga nu längre att jag typ går ut en kväll och slappar på krogen. Så jag räknar det som en grej som har med nyårslöftet att göra. 

 

Jag kan känna precis som med bloggandet att det kan bli svårt att hålla uppe detta med nyårslöftet. Fast egentligen är det ju ganska enkelt. Det handlar ju bara om en grej som för mig inte är något som jag gör varje var och varannan dag eller varje vecka. Man får ha lite fantasi när man ska komma på saker att göra. Jag låser mig lätt vid tanken på att jag ska göra saker som kostar en hel del pengar. Typiskt "Dannetänk". Det känns lite omoget och dessutom behöver det inte var så.  Massor med saker kan man ju göra sånt som typ inte kostar nånting. För mig kan det ju räcka med att jag går en promenad på ett helt annan plats än där jag brukar gå. Jag kan också tänka mig att besöka något cafê eller en restaurang som man har hört eller vet att det ska vara något speciellt med. Sådana saker handlar ju inte om några stora kostnader.

 

 Men det gäller att man tar tag i detta och faktiskt gör nånting annat. Det är lätt att tänka att jag hellre struntar i det där. Eller så tänker jag att om jag inte vill lägga mycket pengar på nåt, då kan jag lika gärna strunta i det. Så dom sakerna gäller att jag kan tänka förbi. Mitt nyårslöfte handlar ju liksom bara om att få ett mer levande liv. Inte bara samma samma, varje månad liksom. Det borde inte vara så svårt, men tänket jag har gör nog att det blir svårare för mig  än vad det egentligen är. Fast jag har ju hittills hållt mitt nyårslöfte. Det har inte varit svårt. Jag borde bara kunna fortsätta fixa det.

 

Igår skrev jag ett blogginlägg som jag först tänkte att jag skulle publicera, men jag var tveksam till om det var rätt att publicera. Principen för mig är oftast att om jag känner mig det minsta tveksam till att publicera ett inlägg så väljer jag att inte göra det. Det där är nog en bra princip att hålla på. Om jag börjar publicera inlägg som jag känner mig tveksam till då kan jag nog ganska snabbt få en blogg där jag skriver saker som jag inte kan stå för över tid. Jag tycker ju att man ska vara försiktig med vad man skriver och tänka till en extra gång. Det känns moget av mig att ha det tänket. 

 

Jag vet att jag för några år sedan funderade på vem jag egentligen är och vill vara. När ska jag komma till punkten där jag hittar mig själv? Når jag den när jag förverkligar mina drömmar? Eller vad krävs för att jag ska känna mig trygg med mig själv? Jag tror inte att jag vet vad som krävs än idag. Jag lyckades ju heller inte förverkliga alla mina drömmar som jag hade för några år sedan. Nu tänker jag inte så mycket på dom. Jag har en bara plan för ekonomin, men mycket annat skiter jag rent ut sagt i. Jag tror mig veta idag vad jag tycker är roligt att göra och då ska det väl vara detta som gäller. Gör jag något som jag tycker är roligt, då borde jag ju logiskt sett också må bra av det. Det viktigaste är väl alltid att man mår bra?

 

Jag brukar ju säga att: Det enda vi egentligen alla vill är väl att må bra. Inget annat spelar ju någon roll. Jag tror på detta väldigt mycket. Två andra bra insikter som jag tror stenhårt på är: Jaga inte människor och gör din grej. Gör man sin grej, så kommer man att få "rätt" människor vid sin sida. Kan jag leva efter att bara göra min grej och egentligen inte mer än så, då tror jag att jag kommer att ta dom bästa besluten som blir bäst för mig på sikt. Det stör mig lite att det har tagit lång tid för mig att komma till alla dessa bra insikter, men när jag nu har gjort så tror jag i alla fall på dom till 100%.

 

Hej!

 

Jag har en skön ledig helg och naturligtvis känns det bra. Annars har jag ju dom senaste dagara pendlat fram och tillbaka mellan saker som känns både bra och dåligt. Jag har inte riktigt vetat vad jag ska tänka eller tro. När grubblerierna har varit som värst så har jag bara försökt att gå tillbaka till tankar som att: Allt är ju ändå bra just nu och jag har ju egentligen ingenting att må dåligt över. Att jag nu ändå under en period har mått lite dåligt beror nog mest på att jag oroar mig för mycket över allt möjligt. Jag vet ju  inte ens  om jag egentligen behöver oroa mig för nånting egentligen. På ett vis hatar jag dessa känslor. Samtidigt får dom mig att bli mer lugn och avspänd. Detta får mig också att stanna upp och verkligen fundera på hur man vill ha det framöver. Jag tänker också mycket på hur jag ska komma ur alla alla tankar som gör så att jag stundtals mår ganska dåligt. 

 

Promenadrundorna har känts väldigt bra den senaste tiden. Jag har hittat en jämn och bra balans i hur jag delar upp mina rundor för varje vecka. Det jag menar med det är att jag är ute promenerar ganska regelbundet och på så sätt behöver jag inte vara ute och gå så långt när jag väl blir ledig från jobbet. Jag vill ju nå 70 000 steg varje vecka. Jag jobbar ju på som vanligt, men när jag väl får min fritid så prioriterar jag ofta att gå ut på en promenad. Vissa veckor så har jag tänkt att jag kan vänta med alla promenader tills jag blir ledig på helgen och då kan jag gå mycket och på så sätt kompensera allt som jag inte har fått gjort tidigare under veckan. Men det är inte roligt att tex på en lördag veta att man typ har 30 000-40 000 steg kvar innan man når dom där 70 000 stegen som alltid är målet för mig, och som jag vill nå senast på en söndag. När jag igår tittat på hur många steg jag hade kvar att göra tills på söndag så var det mindre än 20 000 steg kvar. Det innebär ju då att jag har haft ett snitt under denna veckan på 10 000 steg per dag, och det är precis där jag alltid vill vara.

 

Jag skulle nog säga att jag mår bra. Samtidigt känner jag att saker kan komma över mig som jag mår dåligt av. En hel dag går och jag känner olika känslor hela tiden.  Ibland är det lite jobbigt att hantera för jag vet aldrig när jag kommer att må bra. När jag väl mår bra så vet jag att det kan vända när som helst till att jag mår dåligt igen. Oftast mår jag dåligt över något som oroar mig för. Alltså något som inte har hänt än, men kan hända, fast förmodligen händer det inte och om det nog förmodan skulle hända så blir det nog ändå inte som jag nu tänker saker skule kunna bli.

 

Detta känns ändå jobbigt, oavsett om jag mår bra eller dåligt. Jag får liksom inte lugn och ro innombords. När som helst kommer det upp starka känslor som jag måste hantera och det slutar med att jag lätt känner mig förbannad och ledsen. När jag blir förbannad så är det oftast på någon annan människa. När jag blir ledsen så beror det på att jag bara tycker att mycket är så orättvist. 

 

Jag försöker ändå vara i nuet. Just nu är det ändå bra och egentligen behöver jag inte må dåligt över nåt. Ingenting har jag ju hänt. Ändå finns det mycket som jag mår dåligt över. Jag kan inte förtränga tankar som jag mår dåligt över. Jag kan oroa mig för att jag inte kommer att hantera vissa situationer som jag inte ens nu vet om jag kommer att hamna i. Jag vet inte alltid vad jag ska tänka, men jag gör så gott jag kan för att jag ska må så bra som möjligt just nu. 

 

Jag ser fram emot när känner att allt jag oroar mig för nu inte är något som jag kommer att behöva oroa mig för mer. Jag vill ju BARA må bra.