Har skruvat upp tempot.

Jag trodde först det var söndag idag. Kanske har denna lördag känts lite tom och så brukar ju söndagar normalt kännas. Det har i alla fall varit en fin soligt dag och promenaden på ca 5 km som ajg avverkade idag kändes extra nice att vara ute på. 
 
Idag är det ju inte söndag utan lördag. Vilket gör att jag just nu i skrivandets stund har mycket kvar av skön ledighet. Jag börjar ju inte jobba förrän på måndag, men då börjar två ganska tuffa arbetsveckor. Sen blir det väldigt "soft" och lugnt igen och jag längtar lite redan nu till just den perioden. 
 
Under denna veckan har jag skruvat upp tempot lite i allt jag har grejat med. Jag har lätt gjort 10 000 steg varje dag.  Detta har gett mig ganska mycket energi för jag känner mig nöjd över att jag bevisar för mig själv att jag kan jobba mycket, men ändå nå mina resultatmål med mina promenader.
 
Jag tänker annars mycket på mitt nyårslöfte som handlar om att jag ska i alla fall göra nånting som för mig är utöver det vanliga, minst en gång i månaden. Jag känner även här att jag lätt kommer att fixa det under hela 2020. Det känns nu så bra så jag tror jag vill ha detta som ett av mina nyårslöften inför varje nytt år som jag får vara med om i framtiden. Det är ju också roligt att bara sitta och planera saker som jag tänker att jag ska göra längre fram. Saker som liksom är något annat än sånt som för mig är ständigt återkommande. 
 
Jag är också noga med att det ska funka på ett bra sätt. Får jag en tanke om vad jag vill göra så försöker jag ta den tanken vidare och sen vill jag prova om mina tankar håller fullt ut. Jag tittar på roliga saker hur mycket som helst nu, men jag är noga med att känna efter så att allt sånt som jag tänker att jag vill göra faktiskt känns bra för mig. Jag tänker liksom hela tiden på att jag ska göra vad som känns mest rätt att göra. Det är kanske inte vad jag helst vill, men ibland måste man ju bara inse att vissa saker inte funkar just nu. Då är jag noga med att inte bara blåsa på och försöka fixa det ändå. Jag vill att allt ska kännas rätt. Jag tror att det är klokt av mig att hela tiden ha detta i bakhuvudet. 
 
 



Mår bara bra av bloggen.

 
 
 
 



Tålamod är nog en förutsättning.

Jag har vid många tillfällen i mitt liv haft en vilja att allt som jag vill mycket av sånt jag drömmer om bara ska hända. Jag har inte alltid varit en person som har förstått att man allt som oftast måste jobba ganska hårt för att kunna förverkliga dom drömmar man har. Ska man lyckas riktigt bra så är det inget annat än hårt jobbande mot målet som gäller. Klarar man det så är i alla fall min erfarenhet att det brukar gå bra.
 
Många gånger har jag känt att tålamod är något som man kommer långt på. Känner man att man har mycket tålamod så tycker jag att det går lättare försöka på nytt när man har misslyckats. Det är ju bara att sätta sig ner och tänka på vad man gjorde för fel och försöka komma på vad man kan göra bättre. Jag funderar mycket kring varför jag inte nådde målet och vad tror jag att jag behöver göra för att jag ska få som jag vill. Sen får man bara ge det mer tid. Man måste ju vara färdig för att lyckas med att förverkliga sin dröm. Tålamodet gör ju att jag orkar vänta den tiden som krävs. Man måste ju bli färdig med allt som man måste göra för att man tex ska kunna förverkliga sin dröm. Lyckas man inte så är man inte redo. Man har inte blivit färdig och den tiden måste man ju ge sig själv. Allting tar ju sin tid. 
 
Just nu har jag många saker som jag vill lyckas med som jag samtidigt vet kommer att ta lång tid för mig  att fixa. Men jag känner att jag lätt kan ta det. Tålamod känns som jag har hur mycket som helst av och just nu är det allt jag behöver. Jag har dessutom gått tillbaka till att tänka på dom drömmar jag hade när jag var riktigt liten (typ 5 år). Jag jobbar på dom och det känns väldigt roligt då. Känns det roligt så är det ju lättare att jobba på mot målet och ha tålamod på vägen mot det. Jag tänker aldrig ge upp mina drömmar. Jag tänker ha tålamod, vänta in tiden och tro starkt på att jag kommer att klara av saker och ting. 
 
 
 
 



Ekonomin är bra och blir bättre.

 
 
 



Försöker hitta inspiration.

Inte mycket bloggande dom senaste dagarna. Det är inget jag gillar. Jag jobbar som fasen med mig själv för att komma på saker att skriva om. Jag vill känna att jag fortfarande jobbar på med Dannebloggen. Jag vill känna att jag har ett lagom bra "flow" och hålla detta levande. Jag vill ofta få den där känslan av att mycket omkring mig bara försvinner och sen i något som liknar en besatthet eller bara ett rus så skapar jag ett blogginlägg. Jag går från tanke till skrift med en gång.  Jag tror att det är så jag vill att det ska kännas, men jag hittar inte riktigt det där just nu. 
 
Jag försöker hitta inspiration genom att titta på andra bloggar.  Samtidigt vet jag inte om det är rätt väg att gå. När jag tidigare har tyckt att mitt bloggande har känts bra då har jag kört på, utan att titta så mycket på vad andra gör. Det känns alltså som att när jag tittar på vad  andra gör så blir mitt eget bloggande sämre, fast från början var det ju så att jag hade ju en gång i tiden aldrig börjat blogga om jag inte hade tittat och inspirerats av andra. Hmm...
 
Kanske krånglar jag till det för mycket. Jag vill göra detta bättre än vad jag just nu klarar av. För att jag ska göra detta på ett sätt som jag själv blir nöjd med så måste jag ju blogga och jobba på med Dannebloggen. Jag kan ju aldrig få tilll detta som jag vil ha det om jag bara tänker och inte sätter mig ner skapar inlägg. Jag kanske bara ska bli mer kreativ på alla mina sociala medier. Jobbar man på så kommer man framåt och jobbar man hårt så kommer det på något sätt att gå bra. Jag tycker ju att detta med internet och sociala medier är väldigt roligt, även om dom säkert ger mig mycket prestationsångest. 
 



Söndag (2020 03 08)

(null)
 
(null)
 



Ilskan över mina matrutiner.

(null)
 
(null)



Stockholm Green Tech Line.




Vad fick mig att må dåligt?

Jag har ju under en period nu inte mått så bra. Jag har känt mig låg och jag tycker mycket går emot mig. Jag under denna period funderat en del på varför jag inte har mått så bra. Jag får för mig att om jag bara hittar svaret på vad som får mig att må dåligt så kommer jag också att veta vad jag ska göra och hur jag ska tänka för att i alla fall successivt må bättre, och i slutändan må så bra som möjligt. 
 
Jag tror att det är så att jag den senaste tiden har tänkt för mycket på sånt jag inte har. Tankar på saker som jag vill ha, men som just nu känns långt borta. Jag borde väl bara försöka tänka på sånt som ger mig mer positiv energi. Jag kanske bara mår bättre av att fundera på allt som redan nu faktiskt är bra. Tänker man efter så har jag mycket att vara tacksam över. Men det är väl så att jag vill så mycket hela tiden. Jag blir aldrig riktigt nöjd, utan jag vill alltid något mer. Det positiva är väl att jag allt som oftast känner att jag vet vad jag vill. 
 
 
Jag tror att jag strävar efter att hitta den där känslan av allt bara är roligt och greja med. Det känns ju alltid bra när man har klarat en målsättning, men för att jag ska må riktigt bra så ska det ju också kännas bra när man kämpar med något. Det är väl det svåra. Att göra vad som krävs för att uppnå det man vill klara av är ju ofta svårt att finna någon glädje i och positiv energi kring. Man vill ju inte ens alltid göra vad som krävs. Om man ser att något tex tar många år att fixa. Då ställer i alla fall jag mig ofta frågan om det är värt allt slit för klara av något. 
 
Jag vill egentligen bara må bra, men jag har den senaste tiden varit osäker på vad jag idag kan göra för att faktiskt må så bra som möjligt. Jag har ju också känt att jag inte har mått bra. Jag har känt att mycket går emot mig. Vad jag än väljer att göra så känns det i efterhand fel. Just nu  kommer jag liksom inte ur det där. Jag tror att jag borde försöka tänka mer på sånt som redan är bra i mitt liv. Jag tror att det kommer att göra att jag gradvis kommer att må bättre. Egentligen vet jag ju vad jag ska göra och hur jag ska tänka för att må bra, men det är ju inte alltid som man orkar göra precis det som man någonstans vet att man borde göra. 
 
 



World Table Tennis

 



Vill jag träffa någon?

 
 
 



Lite för trött för att blogga.

Hej!
 
Detta blir väl inte så mycket av blogginlägg. Jag är lite för trött och jag har ont i huvudet. Jag satt och funderade på ett blogginlägg som handlar om hur jag ser på förhållande och hela den biten som jag idag inte har för att jag är ju så mycket singel som jag bara kan bli. 
 
Hur som helst. Tankarna jag har känner jag att jag inte riktigt att jag kan få ner till en begripligt  text. Det kommer att bli för rörigt och mycket fram och tillbaka med allt. Jag känner inte att en video funkar heller. Jag är för låg på energi och det kanske beror på att jag har jobba väldigt mycket denna veckan.
 
Jag vill leverera blogginlägg ganska regelbundet, men idag funkar det inte. Jag får ta nya tag imorgon eller nåt. Jag kanske ska fundera ett varv till på om mitt ändrade av sätt att blogga är det bästa att göra med min blogg. Kanske ska jag ägna mig åt att uppdatera mer om min vardag och släppa kraven på att jag måste köra mer djupgående inlägg, om jag ska blogga överhuvudtaget. Jag vill ändå inte släppa detta med bloggandet helt och hållet. Min blogg har ändå fått mig att må väldigt bra och den har säkert också hjälpt mig när det kommer till att få ut max av mitt liv. Många gånger under mitt bloggande liv så har jag vänt och vritt på tanken om det är dags att sluta blogg, men även om jag funderar i veckor så kommer jag alltid fram till att jag vill fortsätta uppdatera. Jag bloggar ju bara för min egen skull. Jag tycker det är roligt. Jag mår bra av det ....då kör jag liksom. 
 



Dannebloggen - Nyårslöftet

Bloggen?
Jag har i ca en månad nu bloggat på ett sätt där jag liksom skriver mer djupgående om saker och ting. Jag bestämde mig bara för att sluta med alla vardagsinlägg som typ handlar om jobb, fritid och promenader. Jag kände att den typen av bloggande inte gav mig nåt längre och därför vill jag ändra och försöka blogga på ett lite annat sätt. Detta har gått ganska bra. Jag håller ju i alla fall bloggen levande eftersom jag bloggar minst ett inlägg varannan dag. Jag gillar när jag hamnar i ett litet "bloggrus" och där allt runt omkring mig bara försvinner och jag bara fokuserar på vad jag vill få skrivet på bloggen eller sagt i en video. Jag har ibland känt att jag hade velat göra vissa blogginlägg bättre, men jag är ändå nöjd att jag har fortsatt med bloggen och inte lagt av helt och hållet. Hade jag inte ändrat mitt sätt att blogga, då hade jag nog inte fortsatt med Dannebloggen. Bloggen är fortfarande en stor del av mitt liv och det känns bra.
(null)

 
Hur går det med nyårslöftet?
Jag hade ju ett nyårslöfte inför 2020. Det handlade ju om att jag skulle göra nånting minst en gång som i mitt liv inte är ständigt återkommande. Jag kände ju framförallt förra året att jag kunde gå runt och verka i flera månader och egentligen inte göra något annat än alla dessa vardaliga saker som är ständigt återkommande. Det där vill jag ändra på och jag har hittills gjort. I januari var jag ju i Södertälje. Det hör ju inte till det vanliga att jag besöker den staden. Denna månaden så unnade jag mig en utekväll och jag fick hänga med flera personer som jag gillar att umgås med. Det hör faktiskt inte till det vanliga nu längre att jag typ går ut en kväll och slappar på krogen. Så jag räknar det som en grej som har med nyårslöftet att göra. 
 
Jag kan känna precis som med bloggandet att det kan bli svårt att hålla uppe detta med nyårslöftet. Fast egentligen är det ju ganska enkelt. Det handlar ju bara om en grej som för mig inte är något som jag gör varje var och varannan dag eller varje vecka. Man får ha lite fantasi när man ska komma på saker att göra. Jag låser mig lätt vid tanken på att jag ska göra saker som kostar en hel del pengar. Typiskt "Dannetänk". Det känns lite omoget och dessutom behöver det inte var så.  Massor med saker kan man ju göra sånt som typ inte kostar nånting. För mig kan det ju räcka med att jag går en promenad på ett helt annan plats än där jag brukar gå. Jag kan också tänka mig att besöka något cafê eller en restaurang som man har hört eller vet att det ska vara något speciellt med. Sådana saker handlar ju inte om några stora kostnader.
 
 Men det gäller att man tar tag i detta och faktiskt gör nånting annat. Det är lätt att tänka att jag hellre struntar i det där. Eller så tänker jag att om jag inte vill lägga mycket pengar på nåt, då kan jag lika gärna strunta i det. Så dom sakerna gäller att jag kan tänka förbi. Mitt nyårslöfte handlar ju liksom bara om att få ett mer levande liv. Inte bara samma samma, varje månad liksom. Det borde inte vara så svårt, men tänket jag har gör nog att det blir svårare för mig  än vad det egentligen är. Fast jag har ju hittills hållt mitt nyårslöfte. Det har inte varit svårt. Jag borde bara kunna fortsätta fixa det.
 
 




Jag har fått många bra insikter.

Igår skrev jag ett blogginlägg som jag först tänkte att jag skulle publicera, men jag var tveksam till om det var rätt att publicera. Principen för mig är oftast att om jag känner mig det minsta tveksam till att publicera ett inlägg så väljer jag att inte göra det. Det där är nog en bra princip att hålla på. Om jag börjar publicera inlägg som jag känner mig tveksam till då kan jag nog ganska snabbt få en blogg där jag skriver saker som jag inte kan stå för över tid. Jag tycker ju att man ska vara försiktig med vad man skriver och tänka till en extra gång. Det känns moget av mig att ha det tänket. 
 
Många har ganska länge sagt till mig nu att jag har mognat, men när jag är för mig själv och har tid att tänka så känner jag mig inte speciellt mogen. Jag förtsår ändå vad man menar. Jag har ju fått så många insikter dom senaste åren som sen inte har varit svåra att leva efter. Så på något sätt har jag kanske blivit mer mogen, även om jag själv känner mig tveksam till om det verkligen är så. Kanske är det så som många säger. Det är kanske bara är min lite låga självkänsla som gör att jag tänker att det inte är så. 
 
Jag vet att jag för några år sedan funderade på vem jag egentligen är och vill vara. När ska jag komma till punkten där jag hittar mig själv? Når jag den när jag förverkligar mina drömmar? Eller vad krävs för att jag ska känna mig trygg med mig själv? Jag tror inte att jag vet vad som krävs än idag. Jag lyckades ju heller inte förverkliga alla mina drömmar som jag hade för några år sedan. Nu tänker jag inte så mycket på dom. Jag har en bara plan för ekonomin, men mycket annat skiter jag rent ut sagt i. Jag tror mig veta idag vad jag tycker är roligt att göra och då ska det väl vara detta som gäller. Gör jag något som jag tycker är roligt, då borde jag ju logiskt sett också må bra av det. Det viktigaste är väl alltid att man mår bra?
 
Jag brukar ju säga att: Det enda vi egentligen alla vill är väl att må bra. Inget annat spelar ju någon roll. Jag tror på detta väldigt mycket. Två andra bra insikter som jag tror stenhårt på är: Jaga inte människor och gör din grej. Gör man sin grej, så kommer man att få "rätt" människor vid sin sida. Kan jag leva efter att bara göra min grej och egentligen inte mer än så, då tror jag att jag kommer att ta dom bästa besluten som blir bäst för mig på sikt. Det stör mig lite att det har tagit lång tid för mig att komma till alla dessa bra insikter, men när jag nu har gjort så tror jag i alla fall på dom till 100%.
(null)

 




Just nu är det bra - Mår ändå dåligt.

(null)
 
(null)



Dåligt och bra.

Hej!
 
Jag har en skön ledig helg och naturligtvis känns det bra. Annars har jag ju dom senaste dagara pendlat fram och tillbaka mellan saker som känns både bra och dåligt. Jag har inte riktigt vetat vad jag ska tänka eller tro. När grubblerierna har varit som värst så har jag bara försökt att gå tillbaka till tankar som att: Allt är ju ändå bra just nu och jag har ju egentligen ingenting att må dåligt över. Att jag nu ändå under en period har mått lite dåligt beror nog mest på att jag oroar mig för mycket över allt möjligt. Jag vet ju  inte ens  om jag egentligen behöver oroa mig för nånting egentligen. På ett vis hatar jag dessa känslor. Samtidigt får dom mig att bli mer lugn och avspänd. Detta får mig också att stanna upp och verkligen fundera på hur man vill ha det framöver. Jag tänker också mycket på hur jag ska komma ur alla alla tankar som gör så att jag stundtals mår ganska dåligt. 
 
Promenadrundorna har känts väldigt bra den senaste tiden. Jag har hittat en jämn och bra balans i hur jag delar upp mina rundor för varje vecka. Det jag menar med det är att jag är ute promenerar ganska regelbundet och på så sätt behöver jag inte vara ute och gå så långt när jag väl blir ledig från jobbet. Jag vill ju nå 70 000 steg varje vecka. Jag jobbar ju på som vanligt, men när jag väl får min fritid så prioriterar jag ofta att gå ut på en promenad. Vissa veckor så har jag tänkt att jag kan vänta med alla promenader tills jag blir ledig på helgen och då kan jag gå mycket och på så sätt kompensera allt som jag inte har fått gjort tidigare under veckan. Men det är inte roligt att tex på en lördag veta att man typ har 30 000-40 000 steg kvar innan man når dom där 70 000 stegen som alltid är målet för mig, och som jag vill nå senast på en söndag. När jag igår tittat på hur många steg jag hade kvar att göra tills på söndag så var det mindre än 20 000 steg kvar. Det innebär ju då att jag har haft ett snitt under denna veckan på 10 000 steg per dag, och det är precis där jag alltid vill vara.
 
 När det gäller mitt tänkade och grubblande om allting så känns det lättare och bättre att fundera när jag är ute och promenera. Jag får för mig att jag mer löser mina problem när jag typ är i harmoni med naturen och bara är ute och har mycket tid att tänka. Den tiden kan ju många gånger annars vara svårt att hitta, men den finns alltid när man tar en promenad. Då känner man ju att man får  den tiden som man annars kanske tycker att man har. 
 
Även om jag nu mår lite bättre än vad jag har gjort tidigare i veckan så känns det inte riktigt bra att jag inte kan sluta att fastna i grubblerier. Det känns lite tufft, men jag försöker samtidigt att vara i nuet. Det är ju det bästa jag kan göra när man råkar fastnar i tankar som på sikt är helt omöjliga att vinna över.
 
Kanske borde jag också ta mig en funderar innan jag tänker att jag ska göra något som jag på förhand tror att jag kan få mycket skit för. Är det värt att ta det? Är det värt att kämpa för nånting som man vill ha, om man samtidigt ska behöva ta väldigt hård kritik och stå ut med kränkningar och påhopp från folk som försöker skylla ifrån sig problem som jag anser att dom själva har skapat? Om resultatet blir att jag mår dåligt och på nåt sätt tappar lite av min livskvalitet, då är jag inte längre säker på att allt som jag vill ha och vill åstakomma är värt att kämpa för. Jag bör nog mer än tidigare fundera på hur jag kan göra saker för att jag ska undvika att hamna i konflikter ofta tar väldigt mycket energi. Jag har ändå någon slags grundinställning till livet att det viktigaste är att jag mår bra, oavsett vad jag gör. Det är viktigt för mig att jag verkligen känner att jag mår bra. Jag lever ju alltid så nära mina känslor. Mår jag då inte bra, då blir ju andra känslor jobbiga för mig eftersom jag aldrig vill förtränga eller kämpa emot det jag faktsikt känner. 
(null)

'
 




Blandat med bra och dåligt.

Jag skulle nog säga att jag mår bra. Samtidigt känner jag att saker kan komma över mig som jag mår dåligt av. En hel dag går och jag känner olika känslor hela tiden.  Ibland är det lite jobbigt att hantera för jag vet aldrig när jag kommer att må bra. När jag väl mår bra så vet jag att det kan vända när som helst till att jag mår dåligt igen. Oftast mår jag dåligt över något som oroar mig för. Alltså något som inte har hänt än, men kan hända, fast förmodligen händer det inte och om det nog förmodan skulle hända så blir det nog ändå inte som jag nu tänker saker skule kunna bli.
 
Detta känns ändå jobbigt, oavsett om jag mår bra eller dåligt. Jag får liksom inte lugn och ro innombords. När som helst kommer det upp starka känslor som jag måste hantera och det slutar med att jag lätt känner mig förbannad och ledsen. När jag blir förbannad så är det oftast på någon annan människa. När jag blir ledsen så beror det på att jag bara tycker att mycket är så orättvist. 
 
Jag försöker ändå vara i nuet. Just nu är det ändå bra och egentligen behöver jag inte må dåligt över nåt. Ingenting har jag ju hänt. Ändå finns det mycket som jag mår dåligt över. Jag kan inte förtränga tankar som jag mår dåligt över. Jag kan oroa mig för att jag inte kommer att hantera vissa situationer som jag inte ens nu vet om jag kommer att hamna i. Jag vet inte alltid vad jag ska tänka, men jag gör så gott jag kan för att jag ska må så bra som möjligt just nu. 
 
Jag ser fram emot när känner att allt jag oroar mig för nu inte är något som jag kommer att behöva oroa mig för mer. Jag vill ju BARA må bra. 
 
 
 



Lite tankar om livet i verkligheten.

Oj! Jag känner mycket just nu och jag tänker att det bästa jag kan göra är att bara vara i nuet, ta en sak i taget och inte gå någon händelse i förväg. Jag vet och känner att jag kommer att få greja med mycket saker framöver som jag egentligen inte vill hålla på med. Jag är just nu bra på att vara i nuet och bara ta en sak i taget. Direkt när jag känner att jag försöker skynda på nånting eller bara tänker för långt fram, då känner jag att jag aldrig kommer att orka med nånting. Den känslan känns tuff, men den finns inte om jag bara är i nuet. Därför känns det ändå ganska bra för mig just nu. Det enda som kan kännas jobbigt det är tanken på att jag kanske inte klarar av att alltid vara i nuet. Jag är ändå väldigt säker på att om jag inte är väldigt noga med att vara i nuet under en ganska lång tid framöver, då kommer mycket att ganska snabbt bli väldigt jobbigt för mig fixa. Mycke jobbigare än vad jag nu kan tänka mig. Men samtidigt försöker jag ju att inte slösa någon energi på att oroa mig för saker som inte har hänt än. Jag vet ju inte ens om det jag kanske kan oroa mig för ens händer. Jag tror stenhårt på att är jag bara i nuet, så löser jag allt på det bästa sättet som jag tycker att det är. Jag vet ändå att jag alltid försöker göra det som blir bäst för många människor och då känner man inte att man gör andra människor illa. Vilket naturligtvis känns bra. Om jag skulle greja på ett sätt som förhindrar att bra saker genomförs, då skulle jag bli bekymrad och jag skulle absolut inte må bra. 
 
Jag vet att jag ofta bloggar på ett sätt där jag liksom inte berättar allt. Många som följer mig säger att dom har så många frågor till mig innan dom börjar läsa ett blogginlägg. När man sen har läst ett blogginlägg så är det tydligen inte ovanligt att människor som följer mig undrar än mer än vad dom gjorde tidigare. Det är väl så att jag känner att mycket kan jag inte berätta. Det finns faktiskt en grej i mitt liv som det finns ett skrivet avtal på att jag inte får yttra nånting i framtiden om det. Detta kan jag lätt acceptera i just det falllet som detta handlar om. 
 
Men om jag funderar vidare på typ allt som jag väljer att tex inte skriver om på min blogg så känns det ibland inte bra. Ibland skulle jag verkligen vilja berätta mycket mer, men av någon orsak så kommer jag fram till att jag inte kan, eller klarar av det. Det kan på ett sätt kännas svårt för jag tror många gånger att jag skulle vilja berätta hela sanningen och sen må bra av det. När man inte känner att man kan säga allt, så kanske jag ibland känner att jag kompromissar lite med mitt samvete. Jag vill ju berätta om sånt som jag har varit med om och vad jag i allt detta tycker känns rätt och fel, men jag kan inte göra det fullt ut. Jag känner ofta att detta är onaturligt för mig att inte berätta allt, men jag vill ju också alltid hålla mig till principen att om jag är osäker på om det är rätt att publicera något, då väljer jag att inte göra det. Detta känns viktigare för mig, än att just berätta allt. Jag tror att det är bättre att jag är försiktig med vad jag skriver, även om jag alltid skulle hålla mig till hela sanningen. Jag har alltid velat tro på att talar man sanning och samtidigt försöker göra det som är mest rättvist för alla så går det bra för mig i livet. Man har ju sen fått bekräftat många gånger att folk ljuger mer än vad man kanske kan föreställa sig och det känns långt ifrån rättvist, även om jag många gånger i detta tcyker att jag har gjort rätt  har försökt att vara så snäll som det bara går. Jag önskar att jag hade vetat och lärt mig mer om livet och hur vissa människor i denna värld funkar innan jag fick mer erfarenhet hur allt faktsikt kan vara. Samtidigt blir det väl betydligt svårare veta något om saker som inet är självupplevda. Så det går väl egentligen inte att säga att man skulle ha tänkt annorlunda innan man drabbades av något som helst hade velat slippa. Men jag kan ändå bli frustrerad över att jag inte fattade tidigare och visste innan. Dessa tankar är svåra att komma ifrån.
 
Jag vill ändå alltid hoppas på att om jag är snäll, gör rätt för mig och gör sånt som är är bäst för många människor, så är det bästa för mig på sikt. Jag vill inte tro att om jag utsätter andra för tex mycket av den skit som vissa har utsatt mig för, då är det något som jag kommer att gynnas av och tjäna på. Det får inte vara så att livet är så grymt orättvist att det bästa att göra inte är att göra rätt för sig. Jag skulle inte ens kunna ursäkta mig med att säga att jag gör skit för att så många andra gör det också. Enligt mig och vad jag tycker så kan man inte beklaga sig över att man tex har gjort ett inbrott i någon annas bostad som man sen rättfärdigar med och säger att det görs så många inbrott ändå, så det gör väl liksom inget om jag själv gör det också. Man ska inte ta från andra, man ska göra rätt för sig. Jag hoppas verkligen att dom flesta människor i denna världen tycker precis som jag där och försöker leva efter det. Jag vill ju att man ska kunna leva i en värld där man känner att rättvisa verkligen finns. Kanske är jag naiv om jag tror att världen är eller kan bli så bra, men jag vill verkligen inte tro nånting annat. Jag vill inte tro att om någon verkligen gör skit mot andra så kan dom belönas och tjäna på det. Det är inte en verklighet som jag vill känna att jag lever i. 
 
 




Det kommer att bli tufft ett tag.

Jag har haft en lugn helg och många tankar har har jag tänkt. Mycket ältar jag säkert fram och tillbaka, men för en gång skull så känns det bra att vända och vrida på allt. Det är ju också så jag vill ha en blogg där jag skriver mer om tankar som ajg vänder och vrider lite på. Ska jag klara av att hålla min blogg levande med regelbudna publiceringar så är det nog bra att jag tänker väldigt mycket. Jag vet att jag ibland har tankar som jag försöker vinna över, men det är på nåt sätt omöjligt. Det blir bara man tänker dom om och om igen, men om man har slutat tänka på något efter 10 minuter så är man ju ändå tillbaka på samma problem. Man löser ju ingenting med att fastna i grubblerier. Jag vet att det är fel för jag kommer ju som sagt vidare, men vissa tankar är svårt att inte tänka. De finns så mycket som jag kan må dåligt över och ibland kommer dettaöver mig. Jag passar mig ändå för att låta alla tankar själa för mycket energi. Ältande handlar väl oftast för min del om oro eller rädsla för saker. Min rädsla och oro kan nog mest handla om att jag kommer att behöva utså saker som jag i slutändan inte mår bra av. Detta är jag så trött på för jag har vid så många tillfällen haft eprioder i mitt liv där jag har mått så himla dåligt.
 
Jag har annars mått väldigt bra ganska länge nu. Kort sagt kan man säga att det ha gått bra för mig. Jag har jobbat på, tjänat pengar och kunnat och fått göra saker som jag känner att jag vill ägna mig åt. Många människor har den senaste tiden talat om för mig hur bra man tycker att jag är. Jag har den senaste tiden fått höra att jag typ är helt fantastisk, sen kan jag ändå tänka tanken att jag har svårt att tro att dom som säger det verkligen tycker så. Där kommer nog min låga självkänsla in i bilden.
 
Jag känner också nu att mycket börjar gå sämre igen och att jag inte alls är så bra på att greja som många den senaste tiden har sagt åt mig att jag har varit. Jag kommer att ha en tuff period framför mig för jag inser att mycket av sånt jag har kört på med tidigare inte riktigt håller i längden. Jag känner mig orolig eftersom jag är rädd för att inte orka med att behöva hålla på med saker som jag egentligen inte vill ägna någon tid åt, trots att det kommer att bli nödvändigt om jag ska kunna fortsätta göra saker som jag gillar att hålla på med. Var ska jag hitta motivationen? Jag kommer att känna att livskvaliten sjunker och hur ska jag hantera det? Det kan till och med vara så jäkligt att vissa människor kommer att vara dom personerna som typ plockar bort livskvaliten för mig. Det känns jobbigt för det är ju abslut inte så jag vill ha det, men det kommer att bli svårt att bara slå bort det. 
 
Jag oroar mig kanske i onödan. Jag är ju många gånger väldigt rädd för obehagskänslor och ångest. Jag vill få bort dessa tankar som kan orsaka sånt så fort som möjligt och det är lätt att tro att lösningen är att älta och vända vrida på saker, fast i slutändan så hjälper det väldigt sällan. Det går ju inte att bromsa sig ur en uppförsbacke.
 
Många gånger kanske det är bättre att bara vara i nuet och sen bara se situationen för vad den faktsikt är just nu. Att tänka på saker som kan hända utan att dom ens har hänt än gör ju bara att man slösar energi och sen inser man väl också att mycket av sånt som man gick och oroa sig för ändå aldrig hände. Jag kanske också bara får acceptera att tankarna finns men inte låta dom ta över och styra för mycket på mina känslor och vad jag väljer att göra. Även om jag nu är helt säker på att mycket kommer att bli tufft för mig under en period framöver så kan jag ju ändå fortsätta göra mycket av sånt som jag tycker är roligt och finner glädje i. Jag kan ju också försöka tänka att sånt som jag kommer att få kämpa lite extra med, ändå är saker som är roliga att försöka klara av. Känslan av att ha klarat av något som man har fått kämpa för är ju ändå i slutändan en rätt skön känsla att få uppleva. 
 



Tankar om goda idêer.

 När jag var liten.
När jag växte upp så hade jag till stor del mitt boende på ett ställe i Dalsland som heter Näverdraget. Mina minnen av huset där är att det var ganska stort, men inte överdrivet stort. Lite lagom. Ett starkt minne som jag har är att vi ofta hade gäster i huset på Näverdraget. Man kunde i princip bjuda in hur många som helst. Var det dessutom sommar och sol då fanns det ju också hur mycket plats som helst ute i trädgården. Själv drog jag mig ofta undan när huset var fullt med gäster. Jag satt mest på mitt rum och kollade på pingis. 
 
Runt huset fanns det också en hel del skog. Jag var nog ganska ofta ute i skogen. Jag minns inte exakt vad jag gjorde där, men det var väl den där ensamheten som jag sökte. Precis som jag sökte när jag satt på mitt rum. Jag ville vara ifred med mina egna tankar och dom drömmar jag hade.  Att bara få vara för mig själv och hitta stimulans i att få fundera över saker som i ensamheten gör att ofta stora drömmar föds, det var något jag kände att jag hade ett stort behov av.  Så har jag sen bara fortsatt under hela mitt liv. Jag kan ju än idag känna att jag ofta vill ha egentiden. Det är ju bara så skönt och jag kan inte tänka mig att ha ett liv om jag inte regelbundet får tid helt för mig själv. Promenader, egentid och att då fundera över saker. Goda idêer som jag har fått har säkert för min del uppstått när jag tex har promenerat i skogen och där fått den tiden som man annars inte har. Dom första tankarna om bra saker som jag tycker att jag har fått gjort under mitt liv, dom har nog allt som oftast uppstått när jag har haft min egentid. Sen har man fortsatt att fundera kring dom och då växer ens tankar och blir större och större. Med denna insikten så kan jag inte tänka mig att ha ett liv utan att jag med jämna mellanrum får stunder för mig själv. Jag vill ju komma på bra idêer och sen se hur långt jag kan komma i att göra verklighet av någon som jag kan tycka är en bra idê.
 
 
En av mina "favvofilmer" som liten var Ronja Rövardotter. Jag vet faktiskt inte hur många gånger jag har sett den filmen. Vi pratar säkert om minst 100 gånger. Lägg därtill att min mormor läste boken för mig flera gånger om. Jag vet inte hur många gånger vi pratar om där heller.
 
Jag kan inte påstå att jag  hade så mycket gemensamt med karaktären Ronja Rövardotter, men det jag kunde se som var likt i mitt liv om jag jämförde med sagan, det var ju att jag ofta var ute skogen, precis som Ronja Rövardotter var. Eftersom jag gillade filmen så mycket och säkert helt omedvetet såg upp till Ronja Rövardotter när jag var liten så kände jag mig ju säkert lika cool och häftig som jag tyckte att hon var. 
 
 Det känns bra att jag startade denna blogg.
Jag är så nöjd och glad över att jag startade den här bloggen. Jag kan idag se att jag har skapat någonting på egen hand och jag har fått mycket uppskattning från många som genom åren har följt mig. Jag kan erkänna att det har känts bra. Jag har egentligen aldrig sökt andras bekräftelse. Jag har gjort massor med saker i mitt liv som jag kan vara väldigt stolt över. Saker som idag är vad dom är för att jag har gjort nånting, men ingen vet att jag har varit en del av detta. Jag vet det bara själv och det räcker för mig. Jag har aldrig känt att jag måste hävda mig och tala om vad jag tycker att jag har gjort eller gör för bra saker. Är det tillräckligt bra så kommer saker och ting fram ändå.
 
Samtidigt tycker jag inte det är fel att blogga om saker som man själv är stolt över att man har gjort. Men det är just det. Jag kan blogga och berätta om saker som jag gör och har gjort. Är någon intresserad så kan man läsa min blogg, ställa frågor kring det och jag kan blogga mer om det. Med bloggen kan jag få ur mig mycket av sånt som jag också kan få bekräftelse av och synas för, men bekräftelsen från andra är egentligen ingenting som är jätteviktigt för mig. Jag tycker ju bara det är kul att blogga liksom. Om jag sen får bekräftelse och det gör att jag får synas lite så kan jag ju bara se det som bonus, mer än så behöver jag inte bry mig om just det där. 
 
Jag gillar ju naturligtvis att få beröm och när folk talar om för mig att dom gillar min blogg så blir jag glad. Men om det ändå är så att jag tidigare i livet har haft ett bekräftelsebehov och har velat synas och få uppskattning för saker jag gör, så är dessa behov nu helt tillfredsställda tack vare min blogg.
 
Jag tror att vi alla vill göra något som andra människor uppskattar. Det kanske är en del som man behöver ha i livet för att må bra. Människor som kanske har svårt att få uppmärksamhet och andras bekräftelse för saker som dom gör, kanske istället börjar kladda ner väggar och förstöra. Det kanske är deras sätt att få synas för något som dom har gjort.
 
 

 Egna och andras idêer. 
 
Jag är av uppfattningen att goda idêer får vi nog alla ibland. Dom uppstår kanske av rena tillfälligheter. Det kan jämföras med att man går och sparkar stenar på en strand och sen under en viss sten som man av en rena slump har lyckats sparka undan så ligger något värdefullt. För min egen del upplever jag ju att dom idêer som jag själv får och som jag i slutändan kan tycka är bra, dom uppstår när jag är ute och promenerar, eller bara sitter i min ensamhet och funderar över något. Jag kan tex tänka på Svenska uppfinningar och innovationer så som: Kullagret, dynamiten eller AGA-fyren. Detta är nog expempel på saker som från början var en Idê i en människas huvud, men som har utvecklats till vad det blev med hjälp av många människor. Sen blev det till vad det blev. Det som jag tycker är intressant är att nog är så att även dessa stora innovationer i mänsklighetens historia har ju varit en idê som egentligen vem som helst hade kunnat komma på.
 
 För att bra idêer ska förverkligas och bli något bra av så krävs det väl att man kan övertyga andra om att det man funderar på faktsikt är en god idê. Personer eller det företag som väljer att tro på någons nya idê behöver ju på något sätt bli övertygad om att en satsing på den goda idêen ska generera avskastning. Intresset av att tjäna pengar på allt finns ju hos dom flesta. Money talks, liksom. Det kostar ju också pengar att utveckla nya idêer och männsikor som då har satsat dessa pengar vill ju naturligtvis tjäna pengar på sånt som man har valt att tro på. Många människor går nog runt och har många väldigt bra idêer som handlar om saker som skulle vara till stor nytta för alla människor, men det är nog många gånger svårt att gå från tankar och idêer till ett förverkligande av saker som man har kommit på. Jag är säker på att dom allra flesta skulle kunna komma ganska långt i att förverkliga sina idêer och tankar som man går och bär på. Men jag är inte lika säker på att alla skulle bestämma sig för att faktiskt satsa på sina idê och försöka förverkliga tankarna. Mycket förblir nog bara just tankar och idêer. Man tar gärna inte steget fullt ut. Man går lätt tillbaka till det vanliga och trygga. 
 
Jag har ibland berättat för andra om mina idêer som jag har haft för jag just har känt att jag nog inte kan göra något för att förverkliga just mina tankar på saker som jag ändå tycker kan vara en bra idê. Jag kan säga att jag nog aldrig har märkt att någon annan än jag själv har förverkligat några idêer som jag har haft, och som jag också har pratat med andra personer om. Själv kan jag inte heller säga att jag så ofta ens har försökt att förverkliga andras idêer som människor har pratat med mig om. Kanske är det så att det är mer motiverande att förverkliga sina egna idêer än vad det är att göra något med sånt som från början är någon annas idê. 
 
När jag var liten så hade jag någon tro på att om man som typ Oppfinnar-Jocke uppfinner något som löser ett problem för många människor så trodde jag att man automatiskt blir rik. Jag tänkte väl på nåt sätt att det måste vara nyttan som styr i världen. Om man som uppfinnare av en bra idê kan uppvisa ett bra resultat som kanske också förbättrar den tekniken som redan finns, så borde det räcka för att man som uppfinnare ska kunna tjäna pengar på det man har kommit på. Historien och mängder av undersökningar har genom åren bevsiat raka motsatsen. 
 
Jag känner att skulle jag komma på en genial idê så skulle jag ju bara försöka förevrkliga mina tankar och sen använda mig av min uppfinning själv. Ska jag ha någon chans att tjäna pengar på en sk bra idê, så tror jag att detta är den enda chansen jag har att faktsikt tjäna nånting alls. Med tanka på alla erfarheter jag har av egoistiska människor och att det finns personer som typ inte drar sig för att göra andra så illa som möjligt så skulle jag aldrig lita på att någon vill mig väl om jag någon gång skulle komma på ett helt sjuk bra idê. Verkligheten är skoningslöst hård, det något jag genom åren har fått lärt mig att förstå, även om  inte riktigt vill accepetera det. 
 
Jag känner mig ändå hoppfull. Utveckligen inom många viktiga områden för oss människor går i en rasanade fart. Jag har känslan av att mycke under dom näsrmaste 20 åren kommer att utvecklas till det bättre i mycket snabbare takt- än hur mycke har utvecklats under dom senaste 100 år. Ny teknik, läkarvetenskap och miljö är några områden där jag tror att utvecklingen kommer att gå i en rasande fart och ganska snart bli till saker som kommer att vara till stor nytta för oss människor när det kommer till att leva ett gott och bra liv. Detta är en motiverande och häftiga tankar att gå runt och tänka på. Det är coolt att få leva i en värld där man kan se och tro på att möjligheterna är enorma och större för oss människor än vad dom någonsin har varit i människans historia. 
 
 
 


« Tidigare inlägg Nyare inlägg »


Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE