Jag har funderat en del den senaste tiden på hur jag ska fortsätta med framförallt  min blogg. Jag har länge känt att jag vill sluta blogga om så många saker som jag typ alltid har bloggat om under alla år som Dannebloggen har funnits. 

För ca 2 år skrev jag att jag ville blogga på ett annat sätt. Jag vill vara mer mig själv och på så sätt vara mer nära mina innersta känslor. Innan jag ändrade och kom till den insikten att det nog är bra att ändra på hur jag använder mina sk sociala medier så skapade jag nog fler inlägg där jag mer var som en skådespelare. (Jag tänker då i första hand på bloggen och Instagram) Danne blev mer en karaktär och jag tappade nog lite av det där att vara mig själv.  Jag vill liksom vara mer Daniel och inte Danne. Jag ändrat också mitt sätt att blogga på och jag kände då att detta var ett bra och moget beslut. 

 

Jag inget emot att bli kallad för Danne. Jag heter ju Daniel och innan jag hade en blogg så blev jag ju rätt ofta kallad för Danne. Men oavsett vad jag kallas för så har jag i alla fall lärt mig nu att man mår nog bäst av att mer vara sig själv och inte försöka vara någon annan än den man faktiskt är, inte ens på en blogg. Jag känner ju i alla fall att jag mår mycket bättre av att bara vara mig själv och vara helt ärlig med vad jag tänker och känner när jag skapar inlägg i sociala medier. Ärlighet vara längst, liksom. 

 

 Nu har jag kommit till en punkt där jag känner att det finns väldigt mycket som jag inte vill blogga om mer.  Jag vill inte längre blogga om jobbet eller mina vardagliga saker som är ständigt återkommande varje vecka. Att jag fotar när jag är ute på mina promenader och skriver om dom är inte heller något som jag känner att jag vill fortsätta med. De finns säkert mer som jag tänker att jag vill lägga av att göra inlägg om. Det handlar framförallt om inlägg som är: korta, går snabbt lägga upp och egentligen inte innehåller något annat än vardagliga saker som är ständigt återkommande i mitt liv. 

Dessutom finns de ju mycket som jag gör, men som jag alltid har haft som princip att inte blogga om.  Sen kan man ju fråga sig: Vad blir det kvar att blogga om när jag känner att jag vill sluta med så mycket av inlägg som jag tidigare har publicerat massor av? Jag tänker ju heller inte börja blogga om sånt som jag tidigare har haft som princip att inte lägga ut. Finns det något kvar? Är det värt att låta min blogg leva vidare?  

 

Jag kan lugnt säga att jag inte tycker det är lätt att bara avsluta något som jag har hållit på med i över 10 år. Däremot tycker jag det är ganska enkelt att vara flexibel och inte bara köra på som man alltid har gjort. Jag måste ju hela tiden kunna ändra mig om jag tycker att jag kommer på något som jag tror funkar bättre. Jag känner att jag har jobbat så genom åren av bloggande, men man har ju inte alltid kommit till insikten med att man borde ändra nånting. När jag ändå har kommit till insikt, då mår jag kanske redan dåligt över det jag gör, och det är ju inte bra. Man ska ju helst försöka förstå sånt innan det händer, men det är ju alltid lätt att vara efterklok. 

Jag har några gånger tidigare sagt att jag funderar på att lägga av helt med mitt bloggande. Sen har jag ändå alltid fortsatt. Denna gången känner jag att jag vill fortsätta med bloggen på något sätt, men det är mycket som jag vill sluta blogga om. 

Problemet är ju också att allt jag vill sluta med inte ersätts med något annat. Jag vill sluta med massor av olika typer av inlägg...och vad blir då sen kvar att skapa inlägg om? 

 

Vad vill jag med min blogg just nu?

Jag känner ändå att jag vill låta min blogg leva vidare. Jag vill i alla fall skriva och skapa inlägg där jag kanske går mer på djupet. Jag kanske skriver mer om en viss händelse och sen försöker jag under mitt skrivande, eller efter försöka förstå varför saker och ting blev som dom blev. Kanske kan jag också förstå varför jag reagerar som jag gör i olika situationer som man ställs inför. 

 

I många av mina blogginlägg är det ganska vanligt att jag pratar om att göra en förändring och sen försöker jag beskriva hur jag ska kämpa mot det målet. Ibland kan det vara så att jag skriver eller pratar om nåt där jag har fått testa på någon form av förändring. Som jag tänker nu så vill jag noga skapa inlägg där jag på djupet faktiskt går in gör någon form av förändring. Och det ska självklart vara till något som jag tror blir till det bättre. 

De finns som sagt mycket som jag inte vill blogga om längre.  Jag tror att den största orsaken till detta är att mycket av bloggandet inte ger mig nåting tillbaka längre. I början var det så jäkla roligt för att jag hade något nytt som jag hade börjat intressera mig för. Jag har ju också känt att jag har gått från att må ganska dåligt till att må mycket bättre genom att bara skriva vad jag innerst inne känner. Idag är jag inte lika säker på att blogga är något som funkar om man skulle må väldigt dåligt. Jag har ju också genom åren känt mig motiverad att blogga och dessutom har mycket med detta varit väldigt roligt. 

Jag vet inte hur det blir framöver. Jag har inte riktigt tänkt såhär förut. Jag vill hålla mitt bloggande levande, men frågan är hur lätt det blir när jag nu känner att jag vill sluta med så många olika typer av inlägg och mer bara skapa inlägg där jag tömmer ämnen och går på djupet. Om jag klarar av det så kommer det nog att kännas bra, men om inte så har jag en känsla av att min blogg inte kommer att leva vidare.  

Jag tänker ge mitt nya sätt att tänka kring bloggen en ärlig chans. Jag tänker tro på att det kommer att funka. Jag ska göra allt jag kan för att bloggen ska leva vidare. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rolig dag som jag aldrig kommer att glömma. 

 

Jag fortsätter med mina promenader och jag ska väl fixa 70 000 steg denna vekcan också. Idag gick jag ett kortare varv och imorgon har jag tänkt att antingen ta en längre runda på ca 12 km. Eller så delar jag upp det och kör en runda på morgonen och en på kvällen. Jag ska i alla fall sätta alla steg på något sätt denna veckan också. 

 

 

 

Jag har tagit mig till Södertälje. Imorgon så ska jag träffa Alexandra Nilsson. Det är dags att få uppleva den Musikhjälpengrejen som budade hem under Musikhjälpen 2019.

 

Hotellet jag bor på i Södertälje är helt ok. Jag har fin utsikt och jag kan stå och titta på den från en balkong som liksom ingår i detta rummet. Trevligt ju. 

 

 

Det ska bli kul att få träffa Alexandra imorgon. Jag har ju träffat henne en gång tidigare. Det var hösten 2018. Jag vet egentligen inte så mycket om hur morgondagens upplevelse  kommer att bli, men Alexandra har ju säkert stenkoll, så jag kan väl lugnt bara glida med och bara vara glad över allt som jag kommer att få uppleva. Jag är lite nervös, men samtidigt känns det roligt också. Dessutom går ju pengarna som denna auktion kostade mig till en bra sak. Välgörande ändamål. 

 

Nu "chillar" jag mest, men imorgon blir det fullt ös.

 

Detta blir en spännade vecka. Jag har en cool och förhoppningsvis en rolig grej som jag ska göra just denna veckan. Jag hoppas att jag blir nöjd. 

 

Men först har jag en del jobb. Jag jobbar nu i 1,5 dag. Sen blir jag ledig 1,5 dag. Sen jobbar jag två dagar till innan jag får en ledig helg.  

 

 

Jag tog det ganska lugnt under större delen av dagen. Det kändes skönt att äntligen ha blivit helt ledig. Jag gick ut ganska tidigt på förmiddagen och tog en långpromenad. Det kändes lite segt, men bra efteråt. Jag lyssnade på 3 skitdåliga dokumentärer. Jag gillar att lyssna på dokumentärer när jag är ute och promenerar, men allt som man väljer att lyssna på gillar man ju inte. Så var det denna gången. 

 

Fint väder. Det blev en kortare promenad. Jag gick 5 km. Jag räknade ut att det räcker med det för att nå dom där 70 000 stegen som jag sträver efter varje vecka. Det känns bra att jag kan ha en vecka av ganska mycket jobb, och ändå sätta 70 000 steg. Det gör ju att jag känner mig motiverad att bara fortsätta. 

Skönt att denna jobbveckan är över nu. Jag har haft fem dagar där jag mest har jobbat ätit och sovit. Nu får jag en helg där jag kan göra något annat än att sitta bakom ratten, eller kolla mig spegeln på jobbet som finns i omklädningsrummet.  

 

Denna veckan är tuff. Jag hinner inte med mycket annat under dessa vardagar än bara jobb. Jag tycker det går bra, men det känns lite som man bor på jobbet och sen är man bara hemma och sover.

 

Det är i alla fall skönt att jag inte behöver börja så sjukt tidigt.Jag börjar mellan klockan 09:00 och 11:00.  Dessutom vet jag ju att när jag är färdigt med denna jobbveckan på fredag så tar det ju 9 veckor innan jag har just denna jobbveckan igen.  Efter denna veckan så kommer ju också en ganska lång period med mindre arbete, och mycket mer ledighet än hur jag har det just denan veckan. 

 

Jag kämpar på med jobb i två dagar till och sen får jag en välförtjänt skön ledighet. 

 

Jobbar mycket nu och jag ska göra så i tre dagar till. Jag hinner med lite annat också, men jag försöker inte hinna med så mycket även om jag kan se att jag skulle kunna få gjort mer. Jag har saker jag vill fixa, men jag tar lite i taget. Dag för dag. Jag vill känna mig pigg fräsch i kroppen också. Det är så mycket jag vill göra nu. Jag ska fixa mycket, men jag tror inte att resultet av något egentligen blir bättre för att jag försöker göra mycket på kort tid. Det funkar att ta det lugnt och mer dela upp allt istället. Det mår jag nog också bättre av i längden. 

 

Jag känner annars att 2020 har börjat bra och dessutom tror jag att detta året kommer att bli väldigt roligt för mig. Jag hade ju ett nyårslöfte som innebar att jag skulle försöka göra något som för mig är utöver det vanliga, minst en gång per månad. Jag har lite roliga saker på gång för dom kommande månaderna. Dom är roliga att planera och jag det känns bra att jag gör vad jag kan för att hålla mitt nyårslöfte. Jag vill liksom innte bara gå runt i min vardag och bara göra sånt som för mig är ständigt återkommande, typ varje vecka. Jag vill ju göra lite annat också. Tex resa någonstans. Inom Sverige eller utanför. Jag har planer för detta och det känns kul att bara ha saker på gång. Det kan ju också bara handla om att jag håller mig här i Vänersborg, men jag ändå gör något som jag inte brukar göra. Sånt har jag också lite planer för och det är också roligt att planera och försöka få till.

 

Jag kommer att misslyckas med saker också, men jag har som många idêer, på flera olika upplevelser så jag har svårt att se att jag inte ska kunna få till nånting minst en gång per månad. Det bara måste funka. Det ska jag fan se till. 

 

Jag har sen länge fattat att det viktigaste och egentligen den jag vill i livet är att må bra. Jag tror inte att det spelar någon jävla roll att man tex kan få vad som helst i hela världen. Eller är framgångsrik och tjänar mycket pengar, om man samtidigt inte mår bra.

 

Jag har tänkt ganska mycket på detta den senaste tiden. Jag upplever nämligen att många som jag på olika sätt har med att göra, eller bara följer på avstånd i tex sociala medier, inte mår så bra som man kanske tycker att dom borde göra. Orden som jag tidigare har tänkt på upprepas i mitt huvud gång på gång: Ingenting spelar någon jävla roll, om man inte mår bra. Jag tycker jag har fått detta bevisat en miljon gånger nu. 

 

Jag kan ibland vara ledsen över att jag misslyckas med saker som jag gärna skulle vilja lyckas med. Jag kan ibland känna att jag tidigare har prioriterat fel och därför har jag det inte så bra idag som jag annars hade kunnat haft det. Jag kan absolut ha stunder då jag tänker så, men det får mig ändå inte att må dåligt. Jag accepterar på något sätt att jag inte alltid gör rätt och även om jag skulle sträva efter att hela tiden göra rätt så kommer jag inte att lyckas med det ändå. Alla gör ju fel och jag är ju bara en människa. Jag har ju mina svagheter och sen har jag också saker som jag är bra på. Jag behöver ju inte må dåligt över att jag inte är bättre än vad jag är. Jag känner liksom att gör jag bara så gott jag kan så duger det. Jag kan inte alltid veta vad som är rätt och fel på förhand. Efteråt är det ju alltid mycket lättare att veta vad man borde ha gjort. Men om jag känner att jag har gjort så gott jag kan då behöver jag väl inte må dåligt eller tänka att jag tidigare skulle ha gjort så mycket på ett annat sätt. Jag får väl bara försöka bli bättre till nästa gång. 

 

En annan sak ofta känns bra det är att leva i nuet. Det är något som väldigt ofta funkar och jag har trott på att detta allt som oftast är det bästa man kan göra. Det stör mig bara att jag i så många år, gång på gång har fått det bekräftat att nuet är det bästa, men att jag ändå inte i precis alla lägen gör det. Det är svårt, men jag har genom åren blivit bättre på att leva mer i nuet. Det meningslös att fastna i grubblerier om vad jag borde ha gjort annorlunda. Det är ändå helt omöjliga tankar att vinna över. Att oroa sig över sånt som kanske kan hända i framtiden mår man ju heller inte bra av. Förmodligen är det ju så att det man går och oroar sig över ändå aldrig händer. Skulle det ändå hända, så är ändå sanolikheten inte stor att det blir så som man tänker att det ska bli. Därför är ju nuet det enda som är kvar som är mest rätt att tänka på. 

 

Andra saker som jag ofta försöker tänka på det är att jag inte lägger energi på saker som jag ändå inte kan påverka eller göra nånting åt. En annan sak som jag också helt har slutat med det är att jämföra mig med andra. Jag har dom senaste månaderna gjort min grej, rakt av och haft en inre tro på att jag gör det som känns mest rätt för mig och får mig att må bra. Jag tänker också på ett par ord som jag hörde Molly Sandên säga i sitt sommarprat 2019. Orden lyder: Jaga inte människor. Jag tänker igen: Jag gör min grej och sen kommer förr eller senare rätt människor att finnas vid min sida och stanna kvar. De kommer också med stor sanolikhet att vara människor som inte ger mig massor av negativ energi eller får mig att må dåligt. Jag tror på detta, men jag ska ärligt säga att jag inte någon gång har fått det bekräftat att det är så. Jag hoppas ändå att det någon gång visar sig vara sant. Jag vill ju inte jaga människor och sen kanske få fel människor vid min sida. Det kommer jag aldrig att kunna må bra av. Inget annat än att man faktiskt mår bra spelar ju någon roll. 

 

Massor med jobb har jag, men jag är ledig till helgen och dessutom kan jag ta sovmorgon (om jag vill) varje dag denna veckan. Det är ju rätt skönt att tex slippa vräka sig upp klockan 03:30 på morgonen. Sen är det ju ändå så att jag under dessa fem vardagar som nu följer så hinner jag inte göra så mycket annat än att jobba. 

Annars har jag inte så mycket annat än jobb inplanerat denna veckan. Får se om jag orkar sätta några promenader. Det är inte omöjligt att klämma in, men jag vet inte om jag klarar av att vara så disciplinerad. Jag kanske orkar tidigt på morgonen, innan en lång arbetsdag. Eller så kan man ju ta en runda efter en dag av mycket jobbande, men det känns tufft att orka med. Under helgen är jag ju ledig, men då har man ju jobbat mycket under fem dagar och det vet jag kommer att kännas i kroppen sen när man blir ledig. Men det är ändå inte en omöjlig vecka. Tiden finns, men jag måste liksom lyckas rensa huvudet från dom negatviva tankarna som lätt kommer när man jobbar mycket och samtidigt vill hinna med att göra annat. 

Helgen är snart över och jag har tagit det ganska lugnt. Jag har mest varit hemma och bara slappnat av fullständigt. 

 

Idag gick jag en ganska lång promenad. Det var ju i alla fall fint väder idag till skillnad från igår. Igår regnade det ju mest hela dagen. Idag tittade ju solen fram och det var ca 7 plusgrader. Jätteskönt promenadväder. Jag kan erkänna att det kändes lite tungt och jobbigt att promenera. Jag gick en runda på ca 12 km. Hade jag inte haft målet att jaga steg så tror jag inte att jag hade brytt mig om det. Jag fick mest kämpa för att orka med. Men det känns alltid skönt efteråt, och jag har ju även denna vecka nått mitt mål på 70 000 steg på en vecka. Så jag är nöjd, trots allt. 

 

Annars har jag ägnat denna dagen åt att kolla lite TV-serier och en annan dokumentär. Det finns så mycket jag vill se, men jag kan inte se allt för då skulle jag ju inte få något annat gjort. Man får välja att se lite och så får man acceptera att man missar mycket. Det kommer ju hela tiden nytt också. Ibland väljer jag att se något och ibland får jag syn på något av en ren slump. Jag bryr mig inte så mycket om vad jag missar eller vad jag får se. Det är ett rätt soft och skönt tidsfördriv i alla fall. 

 

 

 

Har bara tagit det väldigt lugnt idag. Jag har känt mig lite trött, men jag mår i alla fall bra. Jag låg kvar ganska länge i sängen i morse.  Det var skönt att bara sova tills man vaknar och sen ändå bara ligga kvar i sängen för att det bara känns så gott. 

 

Idag har jag annars städat och bara sett till att få lite ordning och reda. Jag har haft det lite rörigt i mitt hem under hela veckan. Ibland orkar man ju bara inte bry sig. Eller jag kanske ska säga att det går till en viss gräns och sen kan jag inte se röran längre. Då måste jag liksom bara få ordning och då röjer jag på av bara farten, men i perioder så kanske jag inte bryr mig överhuvudtaget. Nu har jag i alla fall fint och ordning och reda i mitt hem. 

 

Jag mår annars bra och jag tänker mycket på att jag är glad för det. Jag tycker att jag idag följer så många i sociala medier som med jämna mellanrum berättar öppet om att dom inte mår så bra. För min egen del så kanske jag många gånger förtränger att jag också har saker som jag inte mår så bra över, men även om så är fallet så känner jag inget behov av att öppet berätta om allt på mina sk plattformar som tex blogg, Instagram eller Youtube. Om detta är bättre eller sämre för mig...det vet jag inte, men jag känner ändå att jag mår ganska bra nu och då är ju allt som det ska vara.