När jag i fredags förra veckan kom hem från jobbet så tänkte jag på hur skönt det kändes att jag typ bara kan komma hem och inte bry mig om nånting. Jag skulle vara ledig helgen och massor av tankar hade börjat snurra, som det så ofta gör på mig. 

 

I fredags hade jag slutat jobbet klockan 13:00. Rätt skön tid att sluta när man är ledig en helg. Jag gick sen hämtade mig en lunchlåda och gick hem. Väl hemma så käkade jag den och sen kände jag mig bara så jäkla trött. Det tog liksom tvärstopp i kroppen. Jag fick den där signalen som säger att nu är det inget annat än vila och återhämtning som gäller. Jag bestämde mig för att bara gå lägga mig. Jag tänkte: Det spelar ingen roll om jag sover bort resten av eftermiddagen. Jag bryr mig inte ens om jag sover bort större delen av kvällen. Det var en rätt skön tanke på nåt sätt. 

 

Jag funderade vidare på hur det skulle ha varit om jag tex hade haft fru och barn. Förmodligen hade jag inte kunnat köpa hem den där lunchlådan. Jag hade nog inte bara kunnat gå och lägga mig klockan 14:00 på eftermiddagen och sen sluta bry mig om fredagen. Istället hade jag väl fått gå hem direkt efter jobbet och kanske laga mat till min familj och vänta till alla hade kommit hem så vi hade kunnat äta tillsammans. Kanske hade jag behövt hämta barn på dagis. Samtidigt hade jag varit skittrött efter allt jobbande. Hur trött hade jag inte sen varit om jag hade fått göra allt de där? Dessutom dessutom hade ju kroppen redan sagt ifrån att den ville vila klockan 14:00, och jag hade varit uppe sen klockan 03:30 på morgonen. Sen hade man ju inte haft det så bara i fredags, utan livet hade ju liksom sett ut så istället för hur jag har det nu. Även om jag bara tänker hypotetiskt så kände jag bara att det var så skönt att bara säga till sig själv att jag kan faktiskt bara skita att laga min egen mat och jag behöver dessutom inte bry mig om att jag inte får nånting gjort under resten av dagen. Jag kan bara sova bort den och det får liksom inga negativa konsekvenser. Ingen annan person drabbas ju av att jag gör så och jag har ju tex ingen egen familj som jag måste ta ansvar för. Ibland kan man ju gnälla över att mycket känns tufft, men jag kan också tänka ofta på att jag har det ganska bra. 

 

Mitt liv är inte perfekt, men mycket är jag ändå nöjd med. Ekonomin är bättre än någonsin och tycker mycket om mina syskon och deras barn. Jag kan ibland tänka att jag borde träffa mina syskon och deras barn oftare. Jag funderar mycket på vad jag ska göra i framtiden för mina syskonbarn. Vad blir det optimala och det bästa jag kan göra. Jag vet inte det nu och frågan är hur jag ska komma på det? 

 

 Jag drömmer mycket just nu om min vision. Det som känns bra att jag redan nu har massor av pengar som jag liksom ska pumpa in i detta. Det går bra med pengar och det svåra med min vision kommer nog sen när jag typ har klarat av årets mål, och nästa halvår av 2021. Nästa sommar så tror jag att jag kommer att vara på den där "punkten" i min vision där jag nog behöver ta lite större risker och kanske också ta bort något i mitt liv som är bra idag. Jag får för mig att jag måste våga riskera något, för att sen få något annat som är ännu bättre än det jag hade. Nu är ju detta med att ta risker inte aktuellt nu och därför känns det ganska lugnt nu. Men om jag nånstans kommer att tveka och inte köra vidare på min vision så är det just när jag måste våga mer än vad jag behöver just nu. Det är nåt jag nog inte är så bra på. Jag kan ibland vara rädd för att göra fel, men samtidigt kan jag tänka att ju större risker man tar...ju större blir också möjligheterna. Men det kan ju också vara så att ett misslyckande kan göra att allt bara går åt helvete, och då ångrar man ju säkert att man tog den där risken. Ska jag sen vända på tanken ännu en gång så är jag rätt säker på att om jag bara kör på alla säkra "kort" i min strävan efter att nå min vision, då kommer jag nog inte att lyckas fullt ut. 

 

Jag har också den senaste tiden funderat om jag idag är den person som jag vill vara. Ligger det något i all den kritik som jag kan få av andra när det kommer till hur jag är som person. I vissa fall har säkert folk rätt, men jag är ju inte ofelbar som människa. Dessutom känns det inte oviktigt att jag själv strävar efter att vara den person som jag själv vill vara. Det är ju ingen annan som egentligen bestämmer hur jag ska vara eller vad jag ska göra med mitt liv. Sånt som andra inte gillar med mig, är kanske ändå något som jag själv gillar inte har något problem med. I slutändan är det ju upp till mig hur jag vill vara och vad jag vill göra. 

 

Om jag ändå ska ge mig själv kritik så kan jag känna att jag borde tagga ner lite med saker och ting. Det viktiga för mig är ju nu att jag kör på med min vision. Det är inte svårt och jag behöver inte göra så mycket. Inget annat känns viktigare än att jag jobbar för att komma närmare min högsta dröm i livet. Hur skulle något annat kunna kännas viktigare. Ändå känner jag just nu att jag kör ganska hårt med andra grejer också. Det känns ingen bra att jag skruvar upp tempot eftersom jag den senaste tiden har sagt till mig själv att jag ska "tagga" ner.  Typiskt mig det där. Jag säger att jag ska göra något och sen göra jag typ tvärtom. 

 

 En annan grej som jag ibland kan vara lite ledsen över är att  det inte funkar med vissa personer. De finns rätt många personer som jag tänker att jag skulle vilja ha en bra relation med. I alla fall en bättre relation än vad jag har idag. Samtidigt har det ju skurit sig med många genom åren. Jag antar att sånt är livet. Vänner och andra typer av relationer till människor kommer och går. Jag har inte tänkt så mycket djupare på detta, men det känns ändå som jag bör ta en funderar på vad jag vill när det kommer till relationer till andra människor. 

 

Kring detta har jag ändå en tanke som jag verkligen tror på. Den lyder: Jaga inte människor. Jag ska göra min grej och sen får jag rätt människor omkring mig som jag kommer att trivas med. Förhoppningsvis stannar dessa människor också kvar. När jag tänker efter så är det nog så att dom personerna som jag idag har omkring mig och som jag trivs med, just är personer som jag själv aldrig har jagat. Jag har bara kört på min grej och sen löser det sig med bra relationer och vänner. Jag har sen länge trott på att jag aldrig ska jaga något för att jag ska få det, men det stör mig att det känns som det har tagit lång tid för mig att faktiskt bli säker på att min tanke är rätt. Jaga inte människor. Gör bara din grej. Tänk om alla människor kunde komma till den insikten och förstå att det nog skulle vara det bästa för alla.