Är det något av allt jag känner som aldrig tycks försvinna så är det känslan av rastlöshet. Jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag känner av den. Men jag tycker ibland att det känns jobbigt att den där känslan kommer över mig. 

 

Jag vill ibland göra så mycket och jag har den senaste tiden känt att jag har haft lite svårt att sitta still. Man blir ledig, sitter hemma och har tråkigt. Rastlösheten tar över och hjärtat känner att jag vill göra mer än att bara ta det lugnt, men samtidigt har jag känslan av att det som är mest rätt att göra är bara att försöka återhämta sig och vila. Jag ska ju orka med att jobba på och göra saker som handlar om att förverkliga drömmer som jag har. Dessutom vill jag må bra. Det kan ju vara roligare att göra saker som man i stunden känner för och visst kan jag må bra av det på kort sikt. Men tänker man lite längre känns det sällan bra att typ göra hur mycket som helst och sen hamna i ett tillstånd där man känner sig tom och helt slut. 

 

Men att jag känner mig rastlös ibland är ju inte så konstigt. Om jag sitter i min lilla tvåa och inte har så mycket att göra. Jag har kanske en ledig dag, jag har gått någon promenad och sen vet man inte riktigt vad man ska hitta på. Mycket av allt jag gör i mitt liv handlar ju om att jag gör det för att jag själv vill det. Jag känner sällan att jag måste eller att jag har ett ansvar över att vissa saker och ting blir gjorda. Jag känner ofta att jag kan göra som jag själv vill och jag behöver inte bry mig så mycket vad andra vill att jag ska göra. 

 

Jag vet inte om känslan av rastlöshet är en bra eller dålig känsla. Det är jobbigt när jag inte riktigt vet hur jag ska hantera den. Det blir också jobbigt när jag känner att jag borde sitta mer still och så väljer jag att ändå inte göra det. Jag vill komma ur känslan av rastlöshet, samtidigt kan jag känna att det är bra att jag känner så ibland. Jag får ju saker och ting gjorda lättare när jag känner att jag inte kan sitta still. Men när känslan är svår att hantera så är det ganska jobbigt. Sen kan man ju tycka att det är bättre att jag vill sätta fart och göra saker, än att jag bara är slö och sitter still. Slutsatsen är väl att lagom mycket är bäst.